SOU 2011:42 En reformerad domstolslagstiftning
Sammanfattning Uppdraget Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till en lag om domstolar och domare. Vi har haft
Sverige styrs av en mängd regler, till vardags kallas de för lagar. Lagar finns det varianter av och grupperas in i grundlagar, lagar, förordningar och föreskrifter.
Normgivningsmakten är enligt 8 kap. regeringsformen (1974:152), RF, fördelad mellan riksdagen och regeringen. Med normgivningsmakten avses rätten att besluta rättsregler, det vill säga sådana regler som är bindande för enskilda och myndigheter och som gäller generellt. Dessa regler kallas i regeringsformen för föreskrifter. Termen föreskrifter reserveras för normgivning och inte användas för beslut i enskilda fall.
Fördelningen av normgivningsmakten mellan riksdagen och regeringen bygger på principen att de centrala delarna av normgivningen ska ligga hos riksdagen. Här följer en kort redogörelse för de grundläggande bestämmelserna i 8 kap. om normgivningsmaktens fördelning.
Det område där i första hand riksdagen har normgivningskompetensen kallas det primära lagområdet. Huvudsakligen regleras det området i 8 kap. 2 § RF:
2 § Föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser
- enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes,
- förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
- grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen samt kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden,
- trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund,
- rådgivande folkomröstning i hela riket och förfarandet vid folkomröstning i en grundlagsfråga, eller
- val till Europaparlamentet.
Även av andra bestämmelser i denna regeringsform och av annan grundlag följer att föreskrifter av visst innehåll ska meddelas genom lag. Lag (2010:1408).
Hit hör
Den delen av det primära lagområdet där riksdagen inte kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter, det vill säga inte kan delegera, brukar kallas det obligatoriska lagområdet. Hit hör bland annat den civilrättsliga lagstiftningen, annan rättsverkan av brott än böter, föreskrifter om skatt och föreskrifter om konkurs eller utsökning. Även domstolarnas rättskipningsuppgifter tillhör det obligatoriska lagområdet.
Men även inom det obligatoriska lagområdet kan delegering ske om det gäller föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelser (8 kap. 4 §) och lagars ikraftträdande och tillämpning (8 kap. 5 §).
Riksdagen kan genom delegering till regeringen överlåta delar av sin normgivningskompetens inom det primära lagområdet. Det område där detta är möjligt kallas för det delegeringsbara området och regleras i 8 kap. 3–5 §§.
Riksdagens bemyndigande ska ges i lag och rikta sig till regeringen. När det gäller avgifter och vissa skatter kan dock ett bemyndigande rikta sig direkt till kommuner (8 kap. 9 §).
I samband med att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett ämne kan riksdagen tillåta att regeringen i sin tur överlåter hela eller delar av denna normgivningskompetens till en förvaltningsmyndighet eller en kommun (8 kap. 10 §). Detta kallas subdelegering. Det saknas däremot stöd i regeringsformen för riksdagen att delegera normgivningsmakt direkt till en förvaltningsmyndighet under regeringen.
I 8 kap. 7 § finns de huvudsakliga bestämmelserna om det område där regeringen utan delegering får meddela föreskrifter, det vill säga regeringens primärområde. Hit hör föreskrifter om verkställighet av lag samt föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen.
Med verkställighetsföreskrifter avses dels tillämpningsföreskrifter av administrativt slag, dels föreskrifter som kompletterar en lag utan att tillföra den något väsentligt nytt. I verkställighetsföreskrifter får det inte ingå sådant som kan uppfattas som en ny skyldighet för enskilda eller som ett nytt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.
Till restkompetensen hör sådana offentligrättsliga föreskrifter som inte rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna utan avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer. Till restkompetensen hör också sådana föreskrifter som visserligen rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna men som ur den enskildes synpunkt inte är betungande utan gynnande eller neutrala.
Riksdagen har möjlighet att lagstifta även inom regeringens normgivningsområde (8 kap. 8 §). Om riksdagen har utnyttjat denna möjlighet, får regeringen inte meddela föreskrifter på de områden som regleras av den lag som riksdagen beslutat. Detta följer av den formella lagkraftens princip (8 kap. 18 §), enligt vilken en lag inte får ändras eller upphävas på annat sätt än genom lag.
Regeringen får i enlighet med 8 kap. 11 § delegera normgivningsmakten inom sitt primärområde till en myndighet under regeringen eller riksdagen.
Sammanfattning Uppdraget Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till en lag om domstolar och domare. Vi har haft
Ds 2000:1 Denna nya upplaga av Statsrådsberedningens publikation Kommittéhandboken innehåller information och riktlinjer för kommittéordförande, särskilda utredare, kommittésekreterare och andra
Gula boken Gula boken gavs ut första gången år 1981. Den har därefter tryckts om flera gånger. Senaste upplagan kom
Ds 2014:1 Gröna boken; Riktlinjer för författningsskrivning s. 95 ff.
Kommittén har haft i uppdrag att överväga om rätten till ersättning från det allmänna för skada som orsakats vid överträdelser av 2 kap. regeringsformen bör utvidgas. Det har också ingått i uppdraget att, oavsett om kommittén bedömer att rätten till ersättning bör utvidgas eller inte, överväga om det är ändamålsenligt och önskvärt att ersättningsrätten regleras i lag.
Delgivning till utlandet Praktisk vägledning för dig som arbetar på en domstol eller en annan svensk myndighet. Internationell delgivning är