Förvaltningslagen reglerar hur förvaltningsmyndigheter handlägger ärenden. Förvaltningsprocesslagen är tillämplig i rättskipning vid förvaltningsdomstolarna.
Försäkringskassan beslutade i april 2021 att inte bevilja en 62-årig kvinna sjukpenning. Efter att hon fått bifall i förvaltningsrätten överklagar Försäkringskassan domen till kammarrätten. Kammarrätten återförvisar dock målet till förvaltningsrätten med innebörden att kvinnan nu väntat i tre år och sex månader på besked om hon får sjukpenning eller ej.
Den hjälp som sökande behöver med de grundläggande behoven uppstår dagligen och är till stor del av mycket privat och integritetskänslig karaktär. Kammarrätten anser att hennes hjälpbehov är av sådan karaktär och omfattning att hon har rätt till personlig assistans.
Efter tips utredde Försäkringskassan en kvinnas rätt till assistansersättning. Försäkringskassan kom fram till att hon inte haft behov av personlig assistans och beslutade att dra in ersättningen. Kvinnas personliga assistenter vittnade till stöd för att det inte förelåg behov av hjälp på det sätt som kvinnan uppgett och hovrätten förpliktar nu henne att återbetala ersättningen.
Försäkringskassan gjorde gällande att NN kunde genomgå ytterligare arbetslivsinriktade insatser i form av arbetsträning och att det därför inte kunde bedömas om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Kammarrätten konstaterar dock att det av intygen framgår att NN aldrig påbörjat förstärkt arbetsträning eftersom ingen arbetsplats kunde anpassas tillräckligt efter hennes behov.
Statskontoret har granskat Försäkringskassans förvaltning av sjukförsäkringen i rapporten 2023:6 ”Försäkringskassans åtgärder för en bättre förvaltning av sjukförsäkringen”. Läs några av Statskontorets synpunkter.
Till skillnad från omsorgsnämnden och förvaltningsrätten anser kammarrätten att kvinnans funktionshinder förorsakar betydande svårigheter och beviljas därför ledsagarservice.
En sammanställning av de beviskrav som förekommer i förvaltningsprocessen.
Användning av AI-verktyg inom skolvärden är nytt och det finns därför skäl att bevaka hur domstolarna dömer i de fall där studenten överklagat ett beslut av disciplinnämnden på lärosätet.
Bristerna i Försäkringskassans utredning medför sammantaget att det inte är möjligt för kammarrätten att bedöma om myndighetens beräkning av det återkrävda beloppet är riktig. Kammarrätten anser därför att förutsättningarna för att återkräva utbetald assistansersättning inte är uppfyllda.
Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten, mot bakgrund av hur intygandet på Försäkringskassans blankett formulerats, att han därför inte har varit så oaktsam att han ska anses straffrättsligt ansvarig.
Enligt 17 § förordningen (2013:390) om mål i allmän förvaltningsdomstol ska domstolen utan dröjsmål skicka sin akt till den högre domstolen om ett avgörande överklagas.
Även om rätten ytterst har ansvaret för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, måste det i stor utsträckning ankomma på parterna själva att skaffa fram utredningen. Med hänsyn härtill bör rättens initiativ i utredningshänseende normalt ha den formen att rätten ger part besked om att hans talan behöver kompletteras.