Målet i förvaltningsrätten
Mannen överklagade Försäkringskassans beslut till Förvaltningsrätten i Jönköping och yrkade om att få rätt till hel sjukersättning.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Utredningen
52-åringen har varit med om två arbetsolyckor som medfört påtagliga förändringar i ryggen med diskbråck på flera nivåer och spinal stenos. Det största problemet är den generella smärta som ryggbesvären medför. Belastning leder till ökad smärta som sitter i över tid. Det föreligger också viss nervpåverkan med krypningar ner i benen och domningar och nedsatt känsel i händerna. Detta gör att han har svårt att greppa och lyfta saker och också svårt med finmotoriken.
Besvären medför också att han behöver ändra kroppsläge frekvent och han klarar inte heller vissa moment i den personliga hygienen eftersom han inte kan böja och vrida sig tillräckligt. Ortoped har bedömt att ryggbesvären inte är operabla. Smärtstillande medicinering har gett viss lindring, men besvären kvarstår.
Vid genomförd aktivitetsförmågeutredning bedömdes han ha en obetydlig nedsättning av fysisk uthållighet i relation till kondition, men däremot en måttlig till stor nedsättning av fysisk uthållighet i relation till smärta som både minskar hans hastighet på utförandet av förflyttningar och lyft samt tiden som han klarar att hålla på.
Vad gäller förmåga till lyft saknar han inte styrka för genomförandet, men måste avbryta på grund av rejäl smärta i bröst- och ländryggen. Efter detta mådde han inte bra och klarade inte att fortsätta med cervikalt lyfttest eller fler försök på lumbalt lyfttest. Vad gäller styrka och rörlighet bedömdes han därför ha stora begränsningar.
Sammantaget konstaterades att hans aktivitetsbegränsningar var svårbedömda och att det kunde finnas förbättringspotential, men rehabiliteringen är tidskrävande. Det rekommenderades smärtrehabilitering för att lära sig hantera och kunna avleda smärtan. Det föreslogs även yoga, meditation, mindfulness och promenader.
Av ett senare utfärdat läkarintyg framgår att 52-åringen har varit på rehabiliteringsklinik för bedömning av smärtan och klinikens bedömning var att de inte har någon mer form av behandling att erbjuda som skulle påverka arbetsförmågan.
Han har också haft en rehabiliteringsanställning där arbetsuppgifterna uppges ha varit väl anpassade till hans besvär. Enligt Arbetsförmedlingen finns det inget de kan göra för att han ska kunna arbeta. Vid möte mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och behandlande läkare framkom att det inte är lämpligt med arbetslivsinriktad rehabilitering med tanke på ryggskadorna.
Förvaltningsrättens bedömning
Frågan i målet är om 52-åringen gjort sannolikt att hans förmåga att försörja sig själv i förvärvsarbete på arbetsmarknaden är nedsatt på sådant sätt, i sådan omfattning och med sådan varaktighet att han uppfyller villkoren för rätt till sjukersättning.
Utredningen i målet visar att han har stora begränsningar vad gäller styrka och rörlighet på grund av smärtor som orsakas av spinal stenos och diskbråck i ryggen. Smärtorna förvärras vid belastning och vid långvarigt sittande eller stående i samma position. Ryggbesvären har bedömts inte kunna opereras och han har fått smärtstillande medicinering som endast medfört viss lindring. Även regelbunden massage uppges ge viss lindring.
Han uppges ha haft en rehabiliteringsanställning med väl anpassade arbetsuppgifter sett till hans besvär. Det framgår dock inte vad arbetsuppgifterna bestått i eller på vilket sätt de varit anpassade. Mot denna bakgrund bedömer förvaltningsrätten att det föreligger aktivitetsbegränsningar i fysiskt belastande och statiska arbetsuppgifter.
Av underlagen i målet kan dock inte utläsas aktivitetsbegränsningar av sådan omfattning att hans arbetsförmåga kan betraktas som nedsatt för all överskådlig framtid i ett förvärvsarbete som är anpassat till hans besvär på så sätt att det inte är fysiskt belastande och där han ges möjlighet att växla arbetsställning vid behov.
52-åringen bedöms därför inte ha gjort sannolikt att han uppfyller villkoren för rätt till sjukersättning och överklagandet ska därför avslås.
Målet i kammarrätten
I kammarrätten anför mannen att det framgår klart att grundläggande aktiviteter som att sitta, stå och gå medför lidande i form av svår smärta. Hans skador påverkar hans möjligheter att sköta sin personliga hygien, och smärtan inverkar på hans kognitiva förmågor och sömn.
Det har inte framkommit något som tyder på att det skulle finnas möjligheter till rehabilitering, utan det är självklart att han aldrig kommer att kunna utföra ett förvärvsarbete. Det finns ingen skyldighet för den försäkrade att räkna upp anpassningar som gjorts i anslutning till försök till rehabilitering och arbetsträning.
Försäkringskassan
Försäkringskassan anför att det saknas uppgifter om vilka anpassade arbetsuppgifter som han har haft under sin rehabiliteringsanställning. Därför går det inte att dra slutsatsen att hans arbetsförmåga är nedsatt i ett förvärvsarbete som är anpassat på så sätt att det inte är fysiskt belastande samt ger möjlighet att växla arbetsställning vid behov.
Skälen för avgörandet
Högsta förvaltningsdomstolen har i rättsfallet HFD 2019 ref. 48 uttalat att om de anpassningar som krävs är så omfattande att ett tillräckligt stort ekonomiskt värde för en arbetsgivare saknas, kan arbetet inte betraktas som ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden.
En försäkrad kan inte anses ha arbetsförmåga enbart av skälet att han eller hon har förmåga att utföra vissa avgränsade arbetsuppgifter som förekommer i förvärvsarbeten på arbetsmarknaden. Vid prövningen av förmågor i förhållande till hinder i arbetsförmågan kan ledning många gånger sökas i Arbetsförmedlingens bedömning av den försäkrades arbetsförmåga.
Det medicinska underlaget i målet beskriver att 52-åringen har ryggbesvär med smärtor som medför såväl svårigheter i fysiska aktiviteter som kognitiva nedsättningar. I handlingarna anges också att Arbetsförmedlingen bedömt att det inte finns något myndigheten kan göra för att han ska kunna arbeta.
Även med beaktande av att det saknas närmare uppgifter om hans rehabiliteringsanställning, anser kammarrätten att det finns tillräckligt stöd för att hans arbetsförmåga i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden var stadigvarande helt eller i det närmaste helt nedsatt.
Det finns i målet ingenting som tyder på att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering kan förbättra hans arbetsförmåga. Kammarrätten bedömer att det sammantaget finns tillräckligt stöd för att 52-åringen har rätt till hel sjukersättning. Överklagandet ska därför bifallas.
https://www.processratt.se/52-aring-med-diskbrack-beviljas-sjukersattning/