RÅ 2004 ref. 103

Länsrätten

Stockholms läns allmänna försäkringskassa beslutade den 6 september 2001 att inte ändra ett tidigare meddelat beslut att inte utge sjukpenning till T.S. för de första 14 dagarna i en sjukperiod med följande motivering: Sjukpenning enligt 3 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, utges de första 14 dagarna till den som utan att ha en anställning ändå skulle ha utfört förvärvsarbete  . Detta gäller tillfälligt anställda, dag-för-dag anställda och uppdragstagare som inte omfattas av anställningsförmåner vid sjukdom. I detta fall föreligger ett anställningsförhållande sedan ett par år. T.S. arbetar i varierande omfattning varje vecka. Han omfattas av anställningsförmåner under tid som ingår i en sjuklöneperiod. Därför skall sjukpenning inte utges för de första 14 dagarna i sjukperioden.

T.S. överklagade försäkringskassans beslut. Han ansåg att det inte var riktigt att han inte fick någon ersättning. Han hade inte bokat in sig för arbete eftersom han visste om att han skulle opereras och vara sjukskriven.

Länsrätten yttrade

Enligt 3 kap. 10 § AFL utges sjukpenning, för de första 14 dagarna i sjukperioden, som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Om det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar, får sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden .

Riksförsäkringsverket, RFV, har i Allmänna råd 1998:3 s. 11 uttalat bl.a. följande

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, SjLL, gäller rätten till sjuklön den som omfattas av ett anställningsförhållande och som på grund av sjukdom är oförhindrad att arbeta. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas inte av sjuklönereglerna. För dessa grupper gäller AFL. Varken SjLL eller AFL innehåller någon definition av begreppen arbetsgivare och arbetstagare. I de flesta fall torde det dock vara enkelt att fastställa om ett anställningsförhållande föreligger.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande

T.S. är intermittent anställd, dvs. timanställd vid behov, sedan slutet av 1998 hos Bromma stadsdelsförvaltning. Han arbetar regelbundet varje månad. Om han är uppbokad för arbete under sjukdomsperioden utbetalas sjuklön. Den 11 april 2001 var en operation inplanerad. Han hade inte bokat in något arbete i samband med operationen och någon sjuklön utbetalades inte. Enligt journalanteckning den 3 september 2001 har T.S. uppgett att han arbetar regelbundet som vårdare och att hans arbete planeras månadsvis med justeringar i efterhand. Han har fullt upp med arbete och behöver inte anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Han är inte anställd när han inte är uppbokad för arbete och arbetsgivaren betalar inte sjuklön. Något anställningsavtal fattas inte och löneförhandlingar sker inte inför varje inbokat arbetstillfälle.

Enligt intyg den 19 april 2001 har T.S. timanställning som skötare vid Tunets Servicehus . Enligt försäkringskassans journalanteckning den 4 september 2001 efter kontakt med Bromma stadsdelsförvaltning är han intermittent anställd sedan slutet av 1998 och omfattas av sjuklöneförmåner när han är inbokad för arbete.

Länsrätten gör följande bedömning

T.S. utför arbete vid behov hos Bromma stadsdelsförvaltning. Hans anställning betecknas som intermittent. Han får sjuklön när han inte kan arbeta på  grund av sjukdom under uppbokad tid, annars inte. Han anses av arbetsgivaren inte vara anställd när han inte är uppbokad för arbete. Inget anställningsavtal fattas vid arbetstillfällena. Det framgår inte om T.S. får rycka in för arbete också vid akut behov av arbetskraft. Det sägs att hans arbete planeras månadsvis med justeringar efterhand. Utredningen i målet innehåller ingenting om eventuellt erbjudande om arbete under aktuell tid. Det är således inte utrett om det över huvud taget fanns något ledigt arbete för honom den här tiden.

I prop. 1999/2000:95 s. 15 uttalas bl.a. följande

Vissa grupper av försäkrade – vilka enligt SjLL inte har rätt till sjuklön från arbetsgivaren – får fortfarande tim- eller dagberäknad sjukpenning enligt AFL. Det gäller främst uppdragstagare och tillfälligt anställda s.k. intermittent- eller dag-för-dag-anställda. Personer som är anställda dag-för-dag eller anställda för en kortare tid än en månad söker många gånger under tiden mellan anställningarna inte arbete och är därmed inte anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. I dessa ärenden har försäkringskassorna oftast att tillämpa reglerna om tim- eller dagberäknad sjukpenning. Tillämpningen av reglerna varierar mellan försäkringskassorna.

Regeringen föreslår att i de fall det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under de första fjorton dagarna i en sjukperiod, men det kan antas att förvärvsarbete skulle ha utförts, skall tim- eller dagberäknad sjukpenning utges efter vad som kan antas skäligt med ledning av hur han eller hon har förvärvsarbetat före sjukperioden.

I förevarande fall finns ingen utredning hur T.S. skulle ha arbetat under aktuell sjukperiod . Det kan därmed inte påstås att arbete inte skulle ha funnits tillgängligt för honom under perioden. Det förhållandet att han meddelat att han skulle komma att få hinder för arbete påverkar inte bedömningen. Enligt arbetsgivaren föreligger ingen anställning mellan inbokade arbetsdagar. Länsrätten anser att T.S. under rådande förhållanden skall ha rätt till tim- eller dagberäknad sjukpenning.

Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar med ändring av försäkringskassans beslut att T.S. skall ha rätt till tim- alternativt dagberäknad sjukpenning. Det ankommer på försäkringskassan att vidta de åtgärder som länsrättens dom föranleder.

Kammarrätten

Stockholms läns allmänna försäkringskassa överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket AFL föreligger inte rätt till sjukpenning enligt detta kapitel på grund av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken tid den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt SjLL. Enligt 3 § SjLL gäller arbetstagarens rätt till sjuklön från och med den första dagen av anställningstiden . Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd i fjorton kalenderdagar i följd. Dag då arbetstagaren varit frånvarande utan giltigt skäl medräknas inte. Vid beräkning av kvalifikationstiden skall tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden mellan anställningarna inte överstiger fjorton kalenderdagar. T.S. begärde sjukpenning för sjukfall anmält den 11 april 2001. Av utredningen i målet framgår att T.S. arbetar vid behov hos Bromma stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun sedan slutet av år 1998 . Enligt arbetsgivaren är han intermittent anställd och hanomfattas av sjuklöneförmåner när han är inbokad för arbete. Såvitt försäkringskassan kan se har T.S. varit anställd som vårdare hos Bromma stadsdelsförvaltning i en sådan utsträckning att han skall omfattas av sjuklönelagens bestämmelser . Kassan anser att han under den i målet aktuella perioden skall anses som arbetstagare hos stadsdelsförvaltningen och att han därmed enligt 3 kap. 1 § AFL inte är berättigad till sjukpenning för de första 14 dagarna. Försäkringskassan anser således att 3 kap. 10 § AFL inte är tillämplig i detta fall. Den överklagade domen bör därför undanröjas och kassans beslut fastställas .

Kammarrätten I Stockholm yttrade (2003-02-17)  [namn utelämnade] samt nämndemännen [namn utelämnade]:

Kammarrätten gör bedömningen att T.S:s arbete hos arbetsgivaren har varit så omfattande och så ofta återkommande att hans rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid det aktuella  sjukfallet regleras enligt SjLL med stöd av 3 § första och andra styckena samma lag. Han har därför enligt 3 kap. 1 § AFL inte rätt till sjukpenning.

Försäkringskassans överklagande skall således bifallas. Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer försäkringskassans beslut.

Regeringsrätten

T.S. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva denna dom och fastställa länsrättens dom.

Riksförsäkringsverket (RFV) medgav bifall till yrkandet på så sätt att T.S. beviljades sjukpenning enligt 3 kap. 10 § andra stycket AFL i den omfattning det kunde antas att han skulle ha arbetat under den aktuella perioden om sjukfallet inte inträffat. RFV anförde bl.a. följande. Av förarbetena (prop. 1999/2000:95 s. 14 ff.) framgår att lagstiftaren uppmärksammat att det finns en grupp personer på arbetsmarknaden som arbetar kortare perioder och som mellan perioderna inte anmäler sig som arbetssökande . De är inte anställda i vanlig mening utan benämns som dag-för-dag-anställda eller intermittent anställda. De kvalificerar sig inte för sjuklön enligt SjLL utan har istället rätt till sjukpenning under tid de inte arbetar på grund av sjukdom.

Av utredningen framgår bl.a. att T.S. arbetar hos Bromma stadsdelsförvaltning vid ömsesidigt behov. Däremellan har parterna inga skyldigheter gentemot varandra. T.S. kan därför inte under den i målet aktuella perioden betraktas som anställd av stadsdelsförvaltningen och omfattades därmed inte av SjLL.

Regeringsrätten (2004-11-17) [namn utelämnade] yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande.

En försäkrad har enligt 3 kap. 1 § AFL rätt till sjukpenning , om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till visst angivet belopp. Rätt till sjukpenning föreligger dock inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt SjLL. Bestämmelser om beräkning av sjukpenning finns i bl.a. 3 kap. 10 § AFL. Enligt andra stycket får – om det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar – sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.

Bakgrunden till den bestämmelsen, som infördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 2000, var att dag-för-dag­ anställda som arbetar så regelbundet att de inte har behov av att anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen saknade ett säkert försäkringsskydd för de första 14 dagarna (prop. 1999/2000:95 s. 17).

Enligt 3 § SjLL gäller arbetstagarens rätt till sjuklön från och med den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren   tillträtt anställningen och därefter varit anställd 14 kalenderdagar i följd. Vid beräkning av kvalifikationstiden skall tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden mellan anställningarna inte överstiger 14 kalenderdagar.

T.S. har inte någon fast anställning. Han kommer överens med arbetsgivaren om vilka dagar han skall arbeta, dvs. han är att betrakta som anställd hos stadsdelsförvaltningen endast de dagar han och förvaltningen avtalat om att han skall arbeta . Någon sådant avtal fanns inte för de i målet aktuella dagarna, och förvaltningen har därför inte att svara för sjuklön. I målet har inte ifrågasatts annat än att T.S:s sjukpenninggrundande inkomst uppgår till belopp som medför rätt till sjukpenning. Han har därför rätt till sjukpenning enligt 3 kap. AFL.

Eftersom T.S. i förväg visste att han skulle opereras, hade han inte avtalat om något arbete under den aktuella perioden. Det kan därför inte utredas hur han skulle ha arbetat under tiden den 11-24 april men av utredningen framgår att han arbetar regelbundet varje månad . Sjukpenning skall då enligt 3 kap. 10 § andra stycket AFL utges efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur han förvärvsarbetat före sjukperioden. Det bör ankomma på försäkringskassan att beräkna sjukpenningen.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut  länsrättens dom innehåller samt visar målet åter till försäkringskassan för handläggning.

Föredraget 2004-10-27, föredragande [namn utelämnad], målnummer 2393-03

Litteratur: prop. 1990/91:181 s. 41; prop. 1999/2000:95 s. 14 ff .