Prop. 2020/21:191
En vuxen person som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd och under den tiden fått en särskild anknytning till Sverige ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande. Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning får även sådan anknytning beaktas som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas.
Prop. 2020/21:191 Ändrade regler i utlänningslagen s. 113 ff.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter
Det har sedan 1980 funnits en möjlighet för utlänningar som befinner sig i Sverige att beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl. I samband med 2005 års utlänningslag utmönstrades begreppet humanitära skäl och ersattes med synnerligen ömmande omständigheter. Den nuvarande bestämmelsen, som återfinns i 5 kap. 6 § UtlL, är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd, vilka måste prövas först (jfr prop. 2013/14:216 s. 8). Det är en samlad bedömning som ska göras av omständigheterna i ärendet och skälen för att sökanden ska få stanna i Sverige ska vara av personlig art. De personliga förhållanden som särskilt ska beaktas är utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.
EU-rätten ställer inga krav på att medlemsstaterna ska ha en bestämmelse som möjliggör uppehållstillstånd av humanitära skäl men som framgår av betänkandet finns en sådan möjlighet i en majoritet av medlemsstaterna. Som kommittén påpekar kan det även uppstå fall då en sådan bestämmelse behövs för att Sverige ska leva upp till sina konventionsåtaganden och då i första hand Europakonventionen och barnkonventionen. Kommittén konstaterar att det inte är helt enkelt att veta var gränsen för konventionsåtagandena går men anser att bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter uppfyller de minimikrav som krävs. Regeringen instämmer i att det fortsatt bör finnas en humanitär grund i utlänningslagen som möjliggör att uppehållstillstånd kan beviljas i de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Regeringen instämmer även i att bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter ger det skydd som Sveriges konventionsåtaganden kräver. Lunds universitet anser att rekvisitet bör ändras till särskilt ömmande omständigheter för alla som ansöker om uppehållstillstånd enligt bestämmelsen. Regeringen delar inte denna uppfattning men anser att det finns skäl att överväga om det i vissa fall ska vara möjligt att bevilja uppehållstillstånd enligt bestämmelsen när det föreligger särskilt ömmande omständigheter.
Barn ska fortsatt kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande
När det gäller barn har det sedan 2014 varit tillräckligt att omständigheterna är särskilt ömmande för att ett uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Kommittén föreslår i denna del en återgång till utlänningslagens bestämmelse om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt den lydelse som gällde innan 2014. Kommitténs förslag innebär därmed att det för barn ska krävas synnerligen ömmande omständigheter men att de omständigheter som kommer fram inte behöver ha samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. Enligt kommittén markerar detta en något mer generös prövning av ärenden som rör barn jämfört med vuxna.
Hänsyn ska tas till barnets
Att hänsyn ska tas till barnets bästa i juridiska sammanhang där barn berörs är en viktig svensk rättsprincip. Sedan den 1 januari 2020 gäller också barnkonventionen som lag i Sverige (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). Enligt regeringens mening gör sig de skäl som låg till grund för ändringen till särskilt ömmande omständigheter för barn alltjämt gällande. Förslaget i avsnitt 6.2 om en permanent ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel innebär vidare att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter kan komma att tillämpas i både nya och fler situationer än tidigare då barn som huvudregel beviljades permanenta uppehållstillstånd.
För att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa anser regeringen, i likhet med bl.a. Göteborgs kommun, Länsstyrelsen i Stockholm och Malmö kommun att barn fortsatt ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande.
En samlad bedömning
Detta innebär att det liksom tidigare ska göras en samlad bedömning av om det finns särskilt ömmande omständigheter där hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet särskilt ska beaktas. Vid den bedömningen kan anpassningen till Sverige få större betydelse än tidigare eftersom ordningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd innebär att barn kommer att vistas i Sverige med sådana tillstånd i större omfattning och av andra skäl än tidigare. Som framgår av tidigare förarbetsuttalanden kan det inte ställas upp någon exakt gräns för hur lång tid ett barn ska ha vistats i Sverige för att en tillräckligt stark anknytning till svenska förhållanden ska ha uppnåtts (se bl.a. prop. 2013/14:216 s. 20).
Migrationsöverdomstolens avgöranden
Av Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2020:24 framgår att det i bedömningen av de faktorer som bygger anknytningen till Sverige, förutom vistelsetiden, kan få betydelse vilken ålder barnet har, om barnet går i skola, barnets sociala relationer utanför familjen och barnets kunskap i svenska språket liksom om barnet vistats i Sverige under sina formativa år. Därtill innebär portalparagrafen i 1 kap. 10 § UtlL, som har sin grund i artikel 3 i barnkonventionen, att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Begreppet barnets bästa syftar till att säkerställa både fullt och faktiskt åtnjutande av alla de rättigheter som erkänns i barnkonventionen (jfr MIG 2018:20). Som lagstiftaren tidigare uttalat får prövningen av barnets bästa dock inte gå så långt att det i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn (prop. 1996/97:25 s. 247). Nedan föreslås att uppehållstillstånd som beviljas enligt denna bestämmelse som huvudregel ska vara tidsbegränsade (se avsnitt 9.2).
Även vissa vuxna som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande
Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter tillkom under en tid då huvudregeln var att personer som beviljades uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige beviljades permanenta uppehållstillstånd. Det är fråga om en undantagsbestämmelse som ska tillämpas restriktivt. Migrationsöverdomstolen har t.ex. i rättsfallet MIG 2014:9 uttalat att de omständigheter som kan läggas till grund för ett beslut om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska vara av mer allvarlig beskaffenhet och att det måste framstå som inhumant eller oproportionerligt att utvisa personen i fråga. I MIG 2007:15 uttalade Migrationsöverdomstolen att utrymmet för att bevilja ett uppehållstillstånd på denna grund till vuxna personer som inte har medsökande barn enbart på grund av lång tillgodoräkningsbar vistelsetid, med hänsyn till lagtextens restriktiva utformning, närmast är obefintligt.
En permanent ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel innebär som framgår ovan att personer kommer att vistas i Sverige med tidsbegränsade uppehållstillstånd i en betydligt större omfattning än tidigare och under längre tid. Som bl.a. Migrationsverket påpekar kommer bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter därmed att behöva tillämpas i nya situationer jämfört med vad som gällt tidigare. Det kan t.ex. röra sig om situationer när personer som vistats i Sverige under en längre tid, som inte uppfyller de särskilda kraven för ett permanent uppehållstillstånd och vars grund för uppehållstillstånd inte längre är uppfylld när en förlängningsansökan ska prövas. Ett annat exempel är en person som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov som barn men vars skyddsbehov upphör i och med att personen fyller 18 år. Det kan också handla om en situation när ett uppehållstillstånd, som har beviljats enligt 5 kap. 16 § UtlL efter att ett anknytningsgrundande förhållande har upphört, t.ex. på grund av att utlänningen utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning, därefter löper ut och det inte finns någon annan grund för att bevilja tillstånd (se vidare avsnitt 8.3).
I de fall en person vistas en längre tid i Sverige med tidsbegränsat uppehållstillstånd och under den tiden rotar sig i landet framstår det inte som rimligt att ställa samma höga krav på restriktivitet gällande bedömningen av frågan om det föreligger skäl att låta personen stanna i Sverige, som för en person som inte har haft uppehållstillstånd. För att den nya ordningen ska vara långsiktigt hållbar och inte leda till orimliga konsekvenser i enskilda fall anser regeringen därför, i likhet med bl.a. Borlänge kommun, Länsstyrelsen i Stockholm och Länsstyrelsen i Kalmar, att det i vissa situationer bör vara tillräckligt att omständigheterna är särskilt ömmande för att ett uppehållstillstånd ska kunna beviljas även en vuxen.
Bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter bör därför ändras så att den också möjliggör att ett uppehållstillstånd i vissa fall kan beviljas vuxna som haft tidsbegränsat uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande. En sådan ändring har dock inte till syfte att ändra utgångspunkten för förslaget om en övergång från permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd, nämligen att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland. Syftet med denna förändring är att hantera särskilda undantagsfall och inte att förändra den grundläggande omläggningen till en ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som princip. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelsen i denna del gör regeringen följande överväganden.
En särskild anknytning till Sverige ska krävas
En förutsättning för att det ska vara tillräckligt med särskilt ömmande omständigheter för en vuxen person bör vara att personen har vistats i Sverige med tidsbegränsat uppehållstillstånd och under denna vistelsetid skapat en särskild anknytning hit. Det behöver inte enbart röra sig om fall då ett uppehållstillstånd har meddelats på grund av skyddsbehov utan det kan också handla om fall då tidsbegränsat uppehållstillstånd har beviljats på andra grunder, t.ex. på grund av anknytning, arbete eller studier.
Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Luleå och Förvaltningsrätten i Malmö efterfrågar förtydliganden när det gäller bedömningen av om en särskild anknytning föreligger och hur begreppet förhåller sig till andra bestämmelser i utlänningslagen där samma rekvisit finns. Ett sådant exempel är 5 kap. 16 § tredje stycket 1 UtlL om fortsatt uppehållstillstånd vid brustna anknytningar. Även om den bestämmelsen tar sikte på andra situationer än de som kan komma i fråga inom ramen för den nu aktuella bestämmelsen, anser regeringen att viss ledning ändå kan hämtas när det gäller frågan om vilka omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av om en särskild anknytning till Sverige har uppstått. Särskild anknytning enligt 5 kap. 16 § tredje stycket 1 UtlL kan exempelvis finnas när sökanden har etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden (se t.ex. MIG 2008:11). Även när det gäller nu aktuell bestämmelse bör en persons etablering på arbetsmarknaden kunna beaktas. Därutöver anser regeringen att det även bör kunna beaktas om utlänningen har fått en särskild anknytning till Sverige genom t.ex. familjeband eller anpassning till det svenska samhället på annat sätt. En förutsättning för att det ska finnas en särskild anknytning är att personen har rotat sig i Sverige. Det är alltså inte fråga om att bevilja uppehållstillstånd för personer som endast varit här med uppehållstillstånd för kortvariga studier.
Flera remissinstanser efterfrågar också ytterligare klargöranden kring vilken tid som ska kunna beaktas vid bedömningen av om en särskild anknytning föreligger. Även särskild anknytning som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas ska kunna beaktas. Därigenom minskar risken för att den vars handläggningstid drar ut på tiden hamnar i ett sämre läge än den som snabbt får ett beslut om uppehållstillstånd. För att handläggningstiden ska kunna beaktas krävs vidare att ansökan om asyl också har utmynnat i ett beslut om uppehållstillstånd. Avgörande för bedömningen är dock inte tiden i sig utan om utlänningen har fått sådana band till Sverige att det finns en särskild anknytning hit.
Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning ska en samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet göras, där det t.ex. också vägs in hur länge sökanden har vistats i Sverige. Flera remissinstanser efterfrågar ytterligare vägledning kring hur lång tid som ska krävas för att en särskild anknytning ska anses uppstå.
Regeringen har i tidigare förarbeten (prop. 2004/05:170 s. 191) i fråga om anpassning till Sverige anfört att det är viktigt att betona att tiden i sig, dvs. räknat i månader och år, inte har någon självständig relevans vid bedömningen. Den sammanlagda tid under vilken personen i fråga vistats i landet får dock betydelse på så sätt att en lång vistelsetid kan innebära att personen hunnit skaffa sig starka band till landet (MIG 2012:13). Dessa överväganden gör sig gällande även vid bedömningen av om utlänningen har en särskild anknytning till Sverige. Vid bedömningen bör även beaktas att det normalt inte krävs en lika lång vistelsetid för en utlänning som kommit till Sverige som barn och som vistats här under sina formativa år att få en sådan särskild anknytning till landet (jfr MIG 2015:4 och MIG 2020:24).
En bedömning måste göras i varje enskilt fall
Det är dock inte lämpligt att i lag eller genom förarbetsuttalanden mer detaljerat reglera hur dessa överväganden ska gå till.
Migrationsverket påpekar att det av praxis från Europadomstolen och Migrationsöverdomstolen framgår att det vid bedömningen av om en person har etablerat ett sådant privatliv som skyddas av artikel 8 i Europakonventionen saknar betydelse om vistelsetiden är illegal. Detta är omständigheter som kan beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter. Den bestämmelsen kan även tillämpas i de fall en person kan ha svårt att skapa en särskild anknytning till Sverige av olika anledningar som t.ex. Svenska Röda Korset pekar på. Det som nu föreslås är en nationell bestämmelse som inte följer av Sveriges konventionsåtaganden.
Regeringen anser därmed, i likhet med vad som anges i promemorian, att det endast är legal vistelsetid som ska kunna beaktas vid bedömningen av om det föreligger en särskild anknytning till Sverige. Kammarrätten i Stockholm efterfrågar förtydliganden kring hur man ska se på illegal vistelse vid tillämpningen av bestämmelsen. Som framgår ovan ska inte illegal vistelsetid kunna ligga till grund för en sådan särskild anknytning som krävs enligt bestämmelsen. Bestämmelsen bör inte heller omfatta en person som vistas illegalt i landet. Vilken betydelse det ska få vid bedömningen att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har återkallats får avgöras med hänsyn till anledningen till återkallelsen och omständigheterna i övrigt.
Migrationsverket undrar hur tillämpligheten påverkas av förekomsten av ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut och vilka konsekvenser förslaget kan få för det självmanta återvändandet. Regeringen vill i det sammanhanget betona att syftet med förslaget inte är att personer som saknar tillstånd och också har ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut ska omfattas av bestämmelsen. Däremot bör en person som vistas i Sverige med uppehållstillstånd kunna omfattas av förslaget trots att han eller hon också har fått ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Syftet är inte heller att ändra utgångspunkten att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland. Eftersom det dessutom endast är anknytning under legal vistelsetid som ska beaktas och det är en fråga om en bestämmelse som endast ska tillämpas i undantagsfall bedöms förslaget inte heller påverka återvändandearbetet i negativ riktning.
Omständigheterna ska också vara särskilt ömmande
Utöver den särskilda anknytning som är en förutsättning för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas krävs också att det finns omständigheter i det enskilda fallet som är särskilt ömmande. Liksom tidigare gäller att en samlad bedömning ska göras av omständigheterna i ärendet där utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt ska beaktas. Som regeringen tidigare påpekat är begreppet särskilt en tydlig och etablerad term inom det juridiska språkbruket och skillnaden i förhållandet till begreppet synnerligen är välkänd inom rättstillämpningen (prop. 2013/14:216 s. 19). Även vid bedömningen av om det föreligger särskilt ömmande omständigheter bör det krävas en längre legal vistelsetid. Vid bedömningen av utlänningens anpassning till Sverige ska hänsyn även tas till anknytningen till hemlandet, där starka band till hemlandet kan tyda på en svagare anknytning till Sverige och vice versa (se t.ex. MIG 2009:8). Ytterligare en faktor som kan beaktas vid den samlade bedömningen är om personens framtida psykosociala utveckling och hälsa på ett avgörande sätt skulle äventyras vid ett återvändande (jfr MIG 2009:9).
Rättstillämparen ges ett stort bedömningsutrymme
Några remissinstanser, t.ex. Asylrättscentrum, Förvaltningsrätten i Göteborg och Rädda Barnen, efterlyser mer ingående vägledning för tillämpningen och efterfrågar bl.a. ytterligare exempel på omständigheter som kan beaktas. Migrationsverket anser att fler personer kan förväntas komma att vistas i Sverige under långa perioder med tidsbegränsade uppehållstillstånd och att det, tillsammans med att tillämpningsområdet för bestämmelsen vidgas, kan innebära att bestämmelsen med tiden inte längre endast blir en undantagsbestämmelse. Även om tillämpningen skulle underlättas av ytterligare vägledning anser regeringen att det inte heller i denna del är lämpligt att mer detaljerat reglera vilka omständigheter som ska kunna beaktas. En sådan detaljeringsgrad skulle motverka syftet att åstadkomma en flexibel reglering som är hållbar över tid och där tillbörlig hänsyn kan tas till omständigheterna i varje enskilt fall med beaktade av bl.a. utvecklingen i rättspraxis. För att åstadkomma detta är det nödvändigt att ge rättstillämparen ett stort bedömningsutrymme.
Migrationsverket anför att det därmed finns en risk för att tillämpningen, i avvaktan på vägledande avgöranden, inte blir enhetlig. Regeringen konstaterar att det vid införande av ny lagstiftning alltid dröjer en tid innan det finns vägledande avgöranden och att Migrationsverkets sedvanliga arbetssätt att hantera detta genom att t.ex. utfärda rättsliga ställningstaganden bör vara tillräckligt. Den omständigheten att, som Migrationsverket påpekar, målgruppen med tiden kan komma att öka som en följd av att fler personer vistas länge i Sverige med tidsbegränsade uppehållstillstånd är en följd av förslaget i avsnitt 6.2 om tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel. Detta innebär enligt regeringens mening inte att bestämmelsen förlorar karaktären av att vara just en undantagsbestämmelse, som Migrationsverket befarar.
Den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland.
Utgångspunkten för förslaget om en övergång från permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd är att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland. Det nu aktuella förslaget syftar inte till att ändra detta. Även om antalet personer som omfattas av bestämmelsen kan öka som en följd av denna övergång ska det som framgår ovan göras en individuell bedömning i varje enskilt fall.
För att uppehållstillstånd ska beviljas krävs både att det föreligger en särskild anknytning och att omständigheterna är särskilt ömmande. Även om rekvisitet sänks från synnerligen till särskilt ömmande omständigheter är det fortsatt fråga om en undantagsbestämmelse. Det är alltså inte fråga om att införa en generell möjlighet att beviljas uppehållstillstånd för den vars grund för uppehållstillstånd har upphört. Till skillnad från Justitiekanslern anser regeringen att det inte finns skäl att se över bestämmelsernas placering i paragrafen.
Längden på uppehållstillstånd som beviljas på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter
Regeringens förslag
Ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Varje nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd som därefter beviljas ska gälla i två år. En ansökan om permanent uppehållstillstånd får, när giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas om utlänningen har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst tre år och förutsättningarna för uppehållstillstånd och de särskilda kraven för permanent uppehållstillstånd är uppfyllda.
Skälen för regeringens förslag
Kommittén föreslår att ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om ett nytt tillstånd beviljas ska även det vara tidsbegränsat och gälla i två år om inte en ansökan om permanent uppehållstillstånd kan beviljas.
Några remissinstanser är kritiska till kommitténs förslag och anser att de föreslagna giltighetstiderna bör vara längre. Regeringen anser dock, i likhet med kommittén, att giltighetstiderna bör följa vad som gäller för alternativt skyddsbehövande. Det är enligt regeringens mening inte rimligt att en person som beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter ska beviljas ett uppehållstillstånd med längre giltighetstid och därmed hamna i ett bättre läge än en alternativt skyddsbehövande. Av samma skäl anser regeringen, till skillnad från bl.a. Akademikerförbundet SSR och Barnombudsmannen, att samma giltighetstider ska gälla även när barn beviljas uppehållstillstånd enligt bestämmelsen. Regeringen anser inte heller, till skillnad från t.ex. Asylrättscentrum, att det finns skäl att införa en ventil som möjliggör längre giltighetstider än de nu föreslagna.
I likhet med vad som föreslås för skyddsbehövande bör det även för den som beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter vara möjligt att efter viss tid beviljas permanent uppehållstillstånd. Regeringen konstaterar i avsnitt 6.3 att en ordning där det krävs minst tre år med tidsbegränsat uppehållstillstånd innan ett permanent uppehållstillstånd kan beviljas är väl avvägd och anpassad till det regelverk som nu föreslås. Regeringen anser att samma ordning bör gälla när uppehållstillstånd beviljas på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter. På samma sätt som gäller för skyddsbehövande bör det också krävas att de särskilda kraven för ett permanent uppehållstillstånd är uppfyllda. Ett permanent uppehållstillstånd bör vidare endast kunna beviljas i samband med en prövning av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. I likhet med vad som gäller för skyddsbehövande anser regeringen att en utlänning som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på någon annan grund bör få tillgodoräkna sig denna tid vid bestämmandet av tidpunkten för när en ansökan om permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Bestämmelser med denna innebörd bör därför föras in i utlänningslagen.
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
5 kap.
6 §
Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas.
För barn får uppehållstillstånd enligt första stycket beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Detsamma gäller för en vuxen person som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd och under den tiden fått en särskild anknytning till Sverige. Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning får även sådan anknytning beaktas som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas.
Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Varje nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd som därefter beviljas ska gälla i två år. En ansökan om permanent uppehållstillstånd får, när giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas om utlänningen har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst tre år och förutsättningarna för uppehållstillstånd med stöd av första stycket och de särskilda kraven i 7 § är uppfyllda.
Kommentar
Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om uppehållstillstånd på grund av synnerligen och särskilt ömmande omständigheter. Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.2.
Andra stycket ändras på så sätt att uppehållstillstånd får beviljas en vuxen person om omständigheterna är särskilt ömmande om personen har skapat en särskild anknytning till Sverige under den tid han eller hon har vistats här med tidsbegränsat uppehållstillstånd. Bestämmelsen är en undantagsbestämmelse och syftar inte till att ändra utgångspunkten att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland. Bestämmelsen gäller inte bara personer som vistas i Sverige med uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov utan omfattar också personer som har tidsbegränsat uppehållstillstånd på andra grunder. Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning får också sådan anknytning beaktas som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas.
En särskild anknytning förutsätter att band har skapats till Sverige under vistelsen här, t.ex. genom etablering på arbetsmarknaden, familjeband eller anpassning till svenska samhället på annat sätt. Det är inte möjligt att ange någon exakt tidsgräns för hur lång vistelsetid som krävs men för att en särskild anknytning ska anses föreligga krävs i normalfallet en längre tids vistelse med tidsbegränsat uppehållstillstånd i landet. Vikt bör kunna läggas vid om utlänningen vistats i Sverige som underårig och därmed varit här under sina formativa år (jfr MIG 2020:24). Det är endast särskild anknytning som skapats under tiden med uppehållstillstånd som ska beaktas. Det innebär att illegal vistelsetid inte kan ligga till grund för en särskild anknytning.
Utöver den särskilda anknytningen krävs också att omständigheterna i det enskilda fallet är särskilt ömmande. Det är fortsatt en samlad bedömning av omständigheterna som ska göras där utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet särskilt ska beaktas. En omständighet som legat till grund för bedömningen att utlänningen har en särskild anknytning till Sverige kan även beaktas vid bedömningen av utlänningens anpassning till Sverige. Ett exempel på en situation där det kan anses finnas särskilt ömmande omständigheter är när en person som kom hit som ensamkommande barn har beviljats uppehållstillstånd av skyddsskäl som barn och skyddsbehovet upphör i och med att personen fyller 18 år. Dessa unga vuxna kan under en längre tid ha levt i ovisshet om huruvida skyddsbehovet kommer att bedömas kvarstå när personen inte längre är ett barn och kan befinna sig i en sådan situation att de saknar kunskap om och koppling till sitt hemland vilket kan innebära att de skulle hamna i en utsatt situation vid ett återvändande till hemlandet.
Upplysningsbestämmelsen i tredje stycket tas bort som en följd av att lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige upphör att gälla. Av tredje stycket i dess nya lydelse framgår giltighetstiden för ett uppehållstillstånd som beviljas enligt bestämmelsen. Ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter ska vara tidsbegränsat och gälla i tretton månader. Om uppehållstillståndet förlängs ska giltighetstiden bestämmas till två år. Därefter får förlängning av tillståndet göras med två år i taget. Efter minst tre år med uppehållstillstånd kan en ansökan om ett permanent uppehållstillstånd beviljas under förutsättning att utlänningen också uppfyller de särskilda krav som anges i 7 §. Som framgår av kommentaren till 1 a § kan ett permanent uppehållstillstånd endast beviljas i samband med en prövning av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd och förutsätter alltså att det finns grund för att bevilja uppehållstillstånd enligt första stycket. Vid bestämmandet av tidpunkten för när en ansökan om permanent uppehållstillstånd kan beviljas får även sammanhängande tid med uppehållstillstånd på annan grund beaktas.
Som en följd av att tidsbegränsade uppehållstillstånd nu utgör huvudregel tas bestämmelsen i 9 §, som reglerar en möjlighet att i vissa fall bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt paragrafen, bort.