Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan beslutade att inte ändra ett tidigare beslut, som innebar att AA ska betala tillbaka 670 005 kr som hon har fått i assistansersättning.
AA yrkar att beslutet ska upphävas och för fram bl.a. följande. Den assistansräkning som hon har signerat visar bara det totala antalet timmar under månaden och inte på något sätt hur timmarna har varit fördelade. Hon intygar alltså att det totala antalet assistanstimmar redovisas. Assistans har utförts enligt de redovisade timmarna. Hon har inte haft ett formellt ansvar för vare sig schema eller tidrapportering. Hos de två olika assistanssamordnarna har medarbetsledarna varit ansvariga för administration, bl. a. schemaläggning och signering av tidrapporter.
MMs schemalagda pass har inte stämt med hans faktiskt arbetade timmar även om den totala arbetstiden per månad stämmer. Hans tider har varit uppdelade under dygnen men i syfte att underlätta administrationen har hon redovisat timmarna i sammanhängande block. Hon har ett omfattande behov av personlig assistans och MM har arbetat intensivt för att hjälpa henne att bemanna schemat.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och tillägger bl.a. följande. Utredningen visar tydligt att assistansersättning har utgått felaktigt under en längre tid. Det är inte tillräckligt att AA i efterhand uppger att assistans har blivit utförd men vid andra tidpunkter. Skulle ett sådant system godkännas saknas det helt mening med att tidredovisningar ska skickas in för att intyga att assistans också utförts.
Försäkringskassan kan i vissa fall vända sig till assistanssamordnaren för att kräva tillbaka pengarna. Det är dock inte ett krav att Försäkringskassan vänder sig mot någon annan än den försäkrade. Det är bara en möjlighet. AA är den som är assistansberättigad och dessutom har hon lämnat oriktiga uppgifter. Det är då rimligt att kravet riktas mot henne.
Skälen för avgörandet
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 51 kap. 20 § socialförsäkringsbalken, SFB, ska den försäkrade eller den som för den försäkrades räkning tagit emot assistansersättning utan uppmaning betala tillbaka sådan ersättning som inte har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. Om återbetalning inte görs får Försäkringskassan besluta om återbetalning enligt bestämmelserna i 108 kap. SFB.
I 108 kap. 2 § SFB stadgas att Försäkringskassan ska besluta om återbetalning om den försäkrade eller någon annan som har fatt ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra en anmälningsskyldighet, eller om ersättningen i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har fått ersättningen skäligen borde ha insett detta.
Det följer av 108 kap. 11 § SFB att kraven på återbetalning helt eller delvis får efterges om det finns särskilda skäl. Vid prövningen av om eftergift bör medges ska en individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras. De faktorer som kan behöva beaktas är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid det gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden (se RÅ 2008 ref. 2).
Förvaltningsrättens bedömning
AA är sedan december 2016 beviljad assistansersättning för 152,5 timmars personlig assistans per vecka. Hon har under perioden september 2017-januari 2019 fått assistansersättning om 670 005 kr. Enligt de tidsredovisningar som lämnats till Försäkringskassan har MM varit hennes personlige assistent under denna period.
Det framgår av utredningen att assistans inte har utförts på det sätt som har redovisats i de aktuella tidsredovisningarna. AA har själv uppgett att tidsredovisningarna innehåller felaktigheter genom att tid har redovisats i block i stället för som exakt de enskilda och utspridda timmar som assistansen faktiskt har utförts. Uppgifterna i tidsredovisningarna är således inte tillförlitliga.
Flera uppgifter i utredningen ger också anledning att ifrågasätta om assistansersättningen har använts för köp av personlig assistans. Under tre dagar i november 2017 har den personlige assistenten vistats utomlands utan AA samtidigt som han enligt tidsredovisningarna har utfört personlig assistans. Han har under den aktuella perioden haft andra arbeten.
Vidare har han fört över 95 procent av sin lön från uppdraget till AAs mamma och till någon del till AA. Enligt vad AA uppgett, så har han velat bidra till hennes levnadsomkostnader eftersom han ofta bodde hos henne. Förvaltningsrätten bedömer mot denna bakgrund att tidsredovisningarna inte kan ligga till grund för slutsatsen att assistansersättningen har använts för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. Förvaltningsrätten anser att Försäkringskassan genom sin utredning har visat att assistansersättning har betalats ut felaktigt till AA.
Av utredningen framgår det vidare att AA är den som har undertecknat räkningarna för assistansersättning och där på heder och samvete intygat vilket antal timmar assistans som har utförts varje månad. Det är hon, i egenskap av att vara den försäkrade, som ska lämna denna sammanställning till Försäkringskassan varje månad (se 6 § Försäkringskassans föreskrifter [FKFS 2016:4] om assistansersättning).
Uppgifterna om när assistansen har utförts har dock inte lämnats i räkningarna utan i tidsredovisningar. Dessa har signerats av företrädare för assistansbolag tillsammans med MM. Sådana tidsredovisningar ska lämnas in av arbets- eller uppdragsgivaren för den personlige assistenten, vilket i det aktuella fallet har varit assistansbolag (se 51 kap. 24 § SFB, och 5 § Försäkringskassans föreskrifter om assistansersättning).
Förvaltningsrätten bedömer emellertid att AA har haft kännedom om tidsredovisningarna. Hon har bl. a. uppgett att hon i syfte att underlätta administrationen har redovisat timmarna i sammanhängande block och hon har angett summan av arbetade timmar i de räkningar som hon själv har undertecknat. Förvaltningsrätten anser mot denna bakgrund att utredningen visar att AA har lämnat oriktiga uppgifter genom att tidsredovisningarna innehåller oriktiga uppgifter samt genom att hon har intygat summan av utförd assistans i de räkningar som hon har undertecknat. Hon har enligt förvaltningsrätten på så sätt orsakat att assistansersättning har betalats ut felaktigt.
Förvaltningsrätten anser mot denna bakgrund att det finns grund för att återkräva assistansersättning. AA har fört fram att hon har behov av personlig assistans men det saknas utredning om att hon faktiskt har använt assistansersättningen till det. Enligt förvaltningsrätten får Försäkringskassan anses ha visat att all assistansersättning som hon fått under den aktuella perioden har betalats ut felaktigt.
Det framgår av utredningen att AA har tillgodogjort sig assistansersättningen. Hon har haft kännedom om i vilken utsträckning den har använts för köp av personlig assistans. Förvaltningsrätten anser att Försäkringskassan har haft fog för att rikta återkravet mot henne och inte mot assistansanordnaren.
AA har själv orsakat att assistansersättning felaktigt har betalats ut till henne. Det saknas uppgifter i utredningen om hennes personliga eller ekonomiska förhållanden och hon har inte heller redogjort för dessa i sitt överklagande. Även med beaktande av storleken på det återkrävda beloppet anser förvaltningsrätten att det inte har kommit fram några särskilda skäl för att helt eller delvis efterge kravet på återbetalning.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar i första hand att hon inte ska betala någon del av återkravsbeloppet, 670 005 kr, och i andra hand att återkravet endast ska omfatta ersättningen för de timmar som bedömts felaktigt redovisade. Hon för fram bl.a. följande.
Återkravet ska under alla förhållanden riktas mot assistansbolaget, inte mot henne. Det är assistansbolaget som skickat in tidrapporterna och tagit emot ersättningen. Hon har inte känt till hur timmarna redovisats utan ansvaret har legat på assistansbolagets medarbetsledare. När hon fått kännedom om felaktigheterna har hon redovisat exakt vilka tider den i sammanhanget aktuella assistenten arbetat. Tidredovisningen har korrigerats.
Försäkringskassans återstående bevisning för sitt återkrav är de överföringar som gjorts till henne och hennes mamma. Hon har förklarat skälet till överföringarna, som dessutom inte motsvarar det återkrävda beloppet. Av Försäkringskassans eget underlag framgår att summan av överföringarna och swishbetalningarna är 219 451 kr. Det motsvarar inte 95 procent av det återkrävda beloppet. AA ger in bl.a. intyg och sammanställningar av assistanstimmar för 2017-2019.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. Återkravet gäller den assistansersättning som har betalats ut för assistenten i fråga för perioden september 2017 -januari 2019, inte all ersättning för perioden. AA medger att hon brustit i tidrapporteringen för perioden och det går inte att fastställa om eller när personen arbetat som assistent åt henne. All assistansersättning som betalats ut för personen under perioden ska därför betalas tillbaka.
AA har lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan genom att i räkningarna intyga att assistans har skett enligt tidredovisningarna och hon är därför återbetalningsskyldig.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det finns grund för återkrav med hela beloppet, 670 005 kr, motsvarande assistansersättningen för det antal timmar som redovisats för assistenten perioden september 2017 -januari 2019. Kammarrätten anser också, liksom förvaltningsrätten, att Försäkringskassan har haft fog för att rikta återkravet mot AA.
När det gäller frågan om det finns särskilda skäl att helt eller delvis efterge återkravet har det enligt kammarrätten gått förhållandevis lång tid, närmare 2,5 år, mellan Försäkringskassans mottagande av anmälan, som föranledde en fördjupad utredning och myndighetens beslut om återkrav. Vidare konstaterar kammarrätten att myndigheten, såvitt framgår av utredningen, inte har ifrågasatt uppgifterna om AAs hjälpbehov den aktuella perioden.
Kammarrätten anser mot denna bakgrund och med beaktande av övriga omständigheter sammantaget att det finns särskilda skäl att efterge återkravet med en fjärdedel av beloppet. Det innebär att AA ska betala tillbaka 502 504 kr
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2023-03-14 i mål nr 3683-22