Förvaltningsrätten i Falun
Bakgrund
AAs är sjukanmäld den 18 april 2016 och har uppburit sjukpenning i varierande omfattning t.o.m. den 17 februari 2019. I februari 2019 ansökte hon retroaktivt om hel sjukpenning för den 20 och 21 april 2017 p.g.a. migrän, under period där hon varit halvt sjukskriven och har uppburit halv sjukpenning för arbetsoförmåga som – såvitt framgår – varit föranledd av annan diagnos än migrän. I det nu överklagade beslutet beviljade Försäkringskassan henne hel sjukpenning för de två dagarna och utbetalade mellanskillnaden till henne.
Yrkanden m.m.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att AA inte har rätt till ersättning i högre omfattning än halv sjukpenning för den 20 och 21 april 2017. Som grund för överklagandet anförs i huvudsak följande. Avsikten bakom 27 kap. 17 § SFB talar för att en sjukanmälan krävs inom sju dagar, när den försäkrade i ett pågående sjukpenningärende begär högre ersättningsnivå p.g.a. ökad arbetsoförmåga. AA har anmält sjukdomsfallet för sent och såvitt framkommit saknas det särskilda skäl för att betala ut den begärda ersättningen trots den sena anmälan.
AA
AA har getts tillfälle att yttra sig. Hon har, såvitt framgår, inte avgett en inställning till den i målet aktuella frågan men anför att det för henne som privatperson är omöjligt att ha full kunskap om aktuell lagstiftning.
Försäkringskassan
Försäkringskassan yttrar i huvudsak följande över den i målet aktuella frågan. Med sjukdomsfall avses när arbetsförmågan blir nedsatt p.g.a. sjukdom med minst en fjärdedel. Hela den efterföljande perioden, under vilket tillståndet varar i oavbruten följd, kallas för sjukperiod. Under en och samma sjukperiod kan inte ytterligare sjukdomsfall inträffa även om den försäkrade drabbas av en ny sjukdom. Någon ny sjukanmälan behövde därför inte göras.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Frågan i målet är om det krävs en anmälan inom sju dagar när den försäkrade i ett pågående sjukpenningärende begär högre ersättningsnivå p.g.a. ökad arbetsoförmåga.
Sjukpenning får, enligt 27 kap. 17 § SFB, inte lämnas för längre tid tillbaka än sju dagar före den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes till Försäkringskassan. Ett undantag gäller om det funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller om det finns särskilda skäl för att lämna förmånen ändå.
AA är sjukanmäld den 18 april 2016. Eftersom hennes arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel p.g.a. sjukdom t.o.m. den 17 februari 2019, utgör hela perioden samma sjukperiod (jfr HFD 2018 ref. 69). Anledningen till arbetsoförmågan och arbetsoförmågans omfattning kan ändrades flera gånger under en sjukperiod i ett pågående sjukpenningärende, utan att ett nytt sjukdomsfall inträffar enligt förvaltningsrättens mening. Någon ny sjukanmälan krävdes därför inte i samband med ökad arbetsoförmåga till följd av migrän den 20-21 april 2017.
Försäkringskassans kontrollmöjlighet har inte påverkats, då Försäkringskassan i och med den första sjukanmälan haft möjlighet att kontrollera frånvarons omfattning under de aktuella dagarna (jfr FÖD 1988:12). Ytterligare sjukanmälan inom sju dagar skulle därför inte kunna fylla något praktiskt behov.
Skulle en annan bedömning göras, finner förvaltningsrätten skäl att anföra följande gällande särskilda skäl. Det finns, mot bakgrund av Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen, inte anledning att ifrågasätta att AA varit av uppfattningen att hon själv inte behövde göra ytterligare en sjukanmälan. Mot bakgrund därav finner förvaltningsrätten att det föreligger särskilda skäl. Hon är således, under alla omständigheter, berättigad till hel sjukpenning för den 20-21 april 2017.
Sammanfattningsvis ska överklagandet avslås.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden m.m.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att kammarrätten ska upphäva Försäkringskassans beslut och förklara att AA inte har rätt till ersättning i högre omfattning än halv sjukpenning för den 20 och 21 april 2017. Allmänna ombudet vidhåller vad som anförts i förvaltningsrätten med i huvudsak följande tillägg.
Frågan i målet är om det med stöd av 27 kap. 17 § socialförsäkringsbalken, SFB, kan ställas ett krav på sjukanmälan inom sju dagar när den försäkrade, i ett pågående sjukpenningärende, begär högre ersättningsnivå eftersom denne till följd av ett försämrat hälsotillstånd fått sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt.
Eftersom en sjukperiod bör kunna innehålla mer än ett sjukdomsfall och det vid ett nytt sjukdomsfall krävs en anmälan bör kravet på anmälan inom sju dagar tillämpas när den försäkrade ansöker om utökad sjukpenning under en pågående sjukperiod. Begreppet sjukdomsfall bör definieras som sådant sjuklighetstillstånd som föranletts av en och samma sjukdom.
AA anser att överklagandet ska avslås.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kammarrätten konstaterar inledningsvis att det beslut som har överklagats avser den 20 och 21 april 2017, för vilka dagar AA har beviljats hel sjukpenning på grund av migrän. Beslutet fattades den 15 mars 2019.
Till förvaltningsrättens dom har av misstag bifogats ett annat beslut som fattats samma dag men som avser andra dagar, annan sjukdom och annan omfattning på arbetsförmågenedsättningen än det nu aktuella beslutet.
Enligt 27 kap. 17 § SFB får sjukpenning inte lämnas för längre tid tillbakaän sju dagar före den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes till Försäkringskassan. Ett undantag gäller om det funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller om det finns särskilda skäl för att ändå lämna förmånen.
AA har retroaktivt ansökt om hel sjukpenning under pågående sjukperiod med halv sjukpenning, eftersom hennes arbetsförmåga varit helt nedsatt under två dagar. Det har inte kommit fram annat än att det har varit fråga om en tillfällig försämring av AAs hälsotillstånd, som inte haft något direkt samband med grundsjukdomen och hennes ursprungliga sjukanmälan.
Frågan är därmed om den tillfälliga nedsättningen av hennes hälsotillstånd och arbetsförmåga ska betraktas som ett nytt sjukdomsfall som skulle ha anmälts till Försäkringskassan inom sju dagar.
I förarbetena till 27 kap. 17 § SFB saknas vägledning kring hur begreppet sjukdomsfall ska förstås. Av förarbetena till bestämmelsens äldre motsvarighet (prop. 1953:178 s. 185 f.) framgår dock bl.a. följande. Med sjukdomsfall bör förstås sådant sjuklighetstillstånd som föranletts av en och samma sjukdom. Med sjukdom avses inte själva sjukdomsbenämningen. En ny infektion av samma slag som en tidigare infektion ska alltså räknas såsom ny sjukdom.
Uttrycket sjukdomsfall bör begränsas till att avse varje sådant tillstånd som medför rätt till sjukpenning. Den tid som ett sådant tillstånd pågår i oavbruten följd bör betecknas som sjukperiod. Det sistnämnda bör gälla även om en ny sjukdom tillkommer under en pågående sjukperiod, eftersom det i praktiken ofta torde vara mycket svårt att avgöra när under en sjukperiod som sjukskrivningsanledningen ändras.
Enligt kammarrättens mening talar uttalandena för allmänna ombudets uppfattning att en sjukperiod bör kunna innehålla mer än ett sjukdomsfall. Den sjukdom som AA sedan tidigare var sjukskriven för var en annan än den som tillfälligt satte ned hennes arbetsförmåga ytterligare. Det var därmed inte fråga om ett sjuklighetstillstånd som hade föranletts av en och samma sjukdom.
Kammarrätten anser mot denna bakgrund att den sjukdom som AA ansökt om hel sjukpenning för är ett nytt sjukdomsfall och att det därför krävts en ny sjukanmälan inom sju dagar.
Undantag från kravet på anmälan inom sju dagar gäller dock om det funnits hinder mot att göra en anmälan eller om det finns särskilda skäl för att sjukpenning ändå ska lämnas. Att det skulle ha funnits något hinder mot att göra en anmälan inom sju dagar har inte gjorts gällande i målet.
Syftet med anmälningsskyldigheten i 27 kap. 17 § SFB är att Försäkringskassan ska få kännedom om sjukdomsfallet och kunna vidta kontrollåtgärder samt så tidigt som möjligt kunna vidta rehabiliterande åtgärder (jfr rättsfallet FÖD 1988:12).
Försäkringskassan har i sitt yttrande till förvaltningsrätten uppgett att någon ny sjukanmälan inte behövs om en ny sjukdom drabbar den försäkrade under pågående sjukperiod, även om den försäkrade begär sjukpenning i högre omfattning än den redan beviljade.
Som skäl för detta har Försäkringskassan uppgett att kassan har känt till arbetsoförmågan redan i och med den första sjukanmälan och haft möjlighet att kontrollera frånvarons omfattning under de nu aktuella dagarna, varför ytterligare sjukanmälan inom sju dagar inte skulle kunna fylla något praktiskt behov.
Utifrån det sätt som Försäkringskassan tillämpat lagstiftningen har det inte funnits anledning för AA att anta att hon behövde göra en ny sjukanmälan. Mot bakgrund av detta, syftet med den aktuella bestämmelsen och Försäkringskassans uppfattning att detta syfte lika väl kan uppnås utan en ny sjukanmälan anser kammarrätten att det finns särskilda skäl att bevilja AA sjukpenning i högre omfattning än halv för den 20 och 21 april 2017.
Allmänna ombudets överklagande ska därför avslås.
Högsta förvaltningsdomstolen
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd. Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd är vad som avses med begreppet sjukdomsfall i 27 kap. 17 § socialförsäkringsbalken.
—
Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 2023-06-29 i mål nr 5077-22