Förvaltningsrätten i Uppsala
Försäkringskassan beslutade att AA inte får hel sjukersättning från 2022. AA yrkar att han ska beviljas sökt sjukersättning och anför att Försäkringskassan brustit i sin utrednings- och motiveringsskyldighet. Det saknas stöd i rättstillämpningen för ett krav på att det ska finnas objektiva undersökningsfynd för att beviljas sjukersättning.
Han kan inte ha ett mer anpassat arbete än det han haft till nyligen. Det finns inga behandlingar som på något genomgripande sätt skulle förändra hans aktivitetsförmåga. Det är stor skillnad på att han blir bättre på att hantera sin sjukdom, dvs. habilitering, mot att återfå arbetsförmåga, alltså rehabilitering.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram följande. Utredningen ger inte stöd för att AAs arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar. Han jobbar två timmar om dagen genom att driva eget företag, vilket ställer relativt höga krav. Han borde därför ha högre arbetsförmåga i ett annat arbete.
Skälen för avgörandet
Av utredningen i målet framgår att AA sedan tidigare är beviljad halv sjukersättning. För att han ska beviljas ytterligare sjukersättning krävs därför att hans arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst tre fjärdedelar.
I det medicinska underlaget beskrivs mycket omfattande fysiska begränsningar, som också påverkar hans kognitiva funktioner. Det beskrivs i aktivitetsförmågeutredning att hans förmåga att koncentrera sig och den psykiska uthålligheten är måttligt nedsatt i samband med smärtor. Det beskrivs att han fram till nyligen kunnat arbeta två timmar per dag i sitt eget företag, vilket bedöms vara optimalt anpassat efter hans förutsättningar.
Det beskrivs vidare att han nu inte längre klarar av detta arbete. Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att AA har de besvär som beskrivs i det medicinska underlaget, och inte heller att dessa sätter ned hans arbetsförmåga i förhållande till de flesta typer av arbeten. Det framkommer dock inte kognitiva nedsättningar i någon egentlig omfattning, utan endast påverkan till följ av hans fysiska besvär.
Det framgår inte heller varför han inte längre klarar av sitt nuvarande arbete eller mer detaljerat vilka anpassningar som gjorts eller varför det är optimalt anpassat. Förvaltningsrätten anser därför, i likhet med Försäkringskassan, att det medicinska underlaget i målet inte ger stöd för att AAs arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar i ett för honom lämpligt arbete. Han kan därför inte beviljas utökad sjukersättning. Överklagandet ska följaktligen avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
AA yrkar att han ska beviljas hel sjukersättning och för fram bland annat följande. Försäkringskassan och förvaltningsrätten har brustit i sin utrednings- och motiveringsskyldighet. Läkarutlåtanden visar att han uppfyller villkoren för hel sjukersättning. På grund av sina besvär klarar han inte längre av sitt tidigare arbete som är väl anpassat. Fram till ansökan klarade han att arbeta som mest två timmar under en hel dag. Tröttheten som han lider av medför en påtaglig nedsättning av hans koncentration och psykiska uthållighet. AA ger in bevisning i form av läkarutlåtande.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bland annat följande. Vid tiden för prövningen av ansökan hade AA förmåga att arbeta två timmar per dag i sitt eget företag. Utredningen visar inte att hans arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar i ett anpassat fysiskt lätt arbete utan höga kognitiva krav. Det som framgår av arbetsförmågeutredningen och den faktiska arbetsförmåga AA uppvisat talar emot behandlande läkares bedömning om hel arbetsoförmåga i alla typer av arbeten.
Det nu åberopade läkarutlåtandet innehåller i stort sett samma uppgifter som det tidigare läkarutlåtandet. Det anges dock att aktivitetsförmågeutredningen visar att AA har nedsatt förmåga till exekutiva funktioner och snabbt blir trött som en följd av ständig värk. Några sådana uppgifter framgår inte av aktivitetsförmågeutredningen eller av det föregående läkarutlåtandet. Att bli trött är inte en aktivitetsbegränsning.
Skälen för kammarrättens avgörande
AA är sedan tidigare beviljad halv sjukersättning. Frågan i målet är om han ska beviljas ytterligare sjukersättning. För att han ska kunna beviljas ytterligare sjukersättning krävs att hans arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst tre fjärdedelar. Av det medicinska underlaget framgår att AA har besvär som medför omfattande begränsningar i fysiskt krävande arbetsuppgifter.
I ett läkarutlåtande av behandlande läkare anges att AA har kroniska smärtor som medför nedstämdhet, trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga. Det anges även att han klarar datorarbete en kortare stund innan armarna domnar bort. I ett annat läkarutlåtande av samma läkare anges att AA snabbt blir trött som en följd av ständig värk. Det anges även att han har justerat arbetsplatsen med bland annat höj- och sänkbart bord och anpassat dator och tangentbord, men att han ändå får symtom.
I båda läkarutlåtandena anges att AA inte längre klarar av sitt anpassade arbete och att det inte finns ytterligare anpassningar att göra. Av utredningen framgår även att AA arbetar i genomsnitt två timmar per dag i sitt eget företag. Han utför arbetet i sitt hem som är rullstolsanpassat och han anpassar arbetsuppgifterna och arbetstiderna efter sitt mående.
Arbetet innebär bland annat kundkontakter per telefon och e-post, att skriva fakturor, göra beställningar och packa varor. Han får hjälp av sina familjemedlemmar med att packa varor och att bära paket och om han gör för mycket kan han bli sängliggande i en vecka. Det framgår även att hans besvär har försämrats under de senaste åren och att han varit sjukskriven från arbetet.
Av läkarutlåtandena framgår att behandlande läkare har bedömt att AAs arbetsförmåga är helt nedsatt. Med hänsyn till den arbetsförmåga AA faktiskt har uppvisat i det egna företaget vid tiden före och efter ansökan anser dock kammarrätten att hans arbetsförmåga inte kan anses vara helt eller i det närmaste helt nedsatt i förhållande till ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden.
Däremot anser kammarrätten att utredningen ger stöd för att han inte klarar av att arbeta mer än en fjärdedel av ett heltidsarbete och att det är sannolikt att en högre arbetsförmåga inte finns att tillvarata i ett annat anpassat arbete. Vid den bedömningen beaktar kammarrätten det som har kommit fram om hans omfattande besvär och de stora anpassningar som krävs för att han ska kunna utföra ett arbete. Kammarrätten bedömer därför att AAs arbetsförmåga är nedsatt med tre fjärdedelar i förhållande till ett förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden.
Det har inte kommit fram annat än att nedsättningen är stadigvarande och att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte skulle kunna medföra att arbetsförmågan förbättras. AA har därför rätt till ytterligare en fjärdedels sjukersättning. Överklagandet ska därför delvis bifallas på så sätt att AA har rätt till tre fjärdedels sjukersättning. I övrigt ska överklagandet avslås.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-10-01 i mål nr 231-24.