Högsta förvaltningsdomstolen
Bestämmelsen i 4 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen utgör inte hinder mot att ställa upp ett krav på att den sökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att komma i fråga för ekonomiskt bistånd för livsföringen i övrigt.
4 kap 1 § första och andra styckena socialtjänstlagen (2001:453).
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 7 februari 2025 följande dom (mål nr 930-24).
Bakgrund
1. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av kommunen dels för sin försörjning (försörjningsstöd), dels för sin livsföring i övrigt.
2. Y.G. ansökte om ekonomiskt bistånd till bl.a. kostnader för internet.
4. Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun avslog Y.G:s ansökan med hänvisning till att hon inte hade stått till arbetsmarknadens förfogande. Stadsdelsnämnden menade att hon genom att tacka nej till en erbjuden förskoleplats hade fördröjt sitt inträde på arbetsmarknaden.
6. Domstolarna var av uppfattningen att det av lagtexten framgår att skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande endast gäller rätten till försörjningsstöd och alltså inte rätten till bistånd för livsföringen i övrigt. Enligt domstolarna får således en ansökan om bistånd till kostnader för internet inte avslås med hänvisning till att den sökande inte har stått till arbetsmarknadens förfogande.
Yrkanden m.m.
7. Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun yrkar att nämndens beslut ska fastställas.
8. Y.G. vidhåller sin ansökan om bistånd och menar att hon har haft godtagbara skäl att tacka nej till den erbjudna förskoleplatsen.
Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen
9. Frågan är om det för rätt till ekonomiskt bistånd till kostnader för internet får krävas att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande.
Rättslig reglering m.m.
10. Enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
11. Av paragrafens andra stycke framgår att den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens för fogande. Vidare framgår att den enskilde har rätt till försörjningsstöd även om han eller hon inte står till arbetsmarknadens för fogande, om det finns godtagbara skäl.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
12. Förvaltningsrätten och kammarrätten gör gällande att bestämmelsen i andra stycket i 4 kap. 1 § socialtjänstlagen innebär att det beträffande annat bistånd än försörjningsstöd inte är tillåtet att ställa upp ett krav på att den sökande ska stå till arbetsmarknadens för fogande. Det är med andra ord enligt domstolarna inte tillåtet att ställa upp ett sådant krav när det gäller bistånd för den enskildes livsföring i övrigt.
13. Bestämmelsen fördes in i paragrafen genom en lagändring som trädde i kraft 2016. Enligt förarbetena var bestämmelsen av sedd att tydliggöra vad som redan gällde i fråga om skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande för att komma i fråga för ekonomiskt bistånd (prop. 2015/16:136 s. 18 f.). Det finns inga specifika uttalanden om vad som gällde eller borde gälla i fråga om sådant ekonomiskt bistånd som lämnas för den enskildes livsföring i övrigt.
14. Det finns alltså inget i förarbetena som tyder på att lagstiftarens avsikt har varit att genom lagändringen utesluta möjligheten att ställa upp ett krav på att den enskilde ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att kunna komma i fråga för ekonomiskt bistånd för livsföringen i övrigt. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening är inte heller lagtexten utformad på ett sätt som utesluter den möjligheten. Bestämmelsen i paragrafens andra stycke ska alltså inte förstås på annat sätt än att den enbart tar sikte på rätten till försörjningsstöd.
15. Y.G. har sökt ekonomiskt bistånd till kostnader för internet. Enligt 4 kap. 1 § första stycket är ett villkor för att beviljas sådant bistånd att den sökande inte själv kan tillgodose det behovet eller kan få det tillgodosett på annat sätt. I detta ligger att den sökande måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds för att försörja sig, vilket innefattar att den som kan arbeta måste söka arbete och alltså stå till arbetsmarknadens förfogande såvida han eller hon inte har godtagbara skäl för att inte göra det (prop. 1996/97:124 s. 62 och 168 och prop. 2000/01:80 s. 93 f.).
16. Det ska alltså göras en prövning av om Y.G. har rätt till bistånd till kostnader för internet utifrån förutsättningen att det kan ställas upp ett krav på att den enskilde ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Av instansordningsskäl bör Högsta förvaltningsdomstolen inte göra den prövningen som första domstolsinstans. Kammarrättens avgörande och förvaltningsrättens avgörande i den överklagade delen ska därför upphävas och målet visas åter till förvaltningsrätten för ny prövning.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens avgörande och förvaltningsrättens avgörande i den överklagade delen samt visar målet åter till förvaltningsrätten för ny prövning.
Förvaltningsrätten i Stockholm
Prövningsramen
Det framgår att Y.G. har ansökt om ekonomiskt bistånd till barnförsäkring för juni 2023 och att nämnden inte har prövat hennes rätt till ekonomiskt bistånd i den delen. Med hänsyn till instansordningsprincipen ska nämnden pröva denna fråga som första instans. Handlingarna i målet ska därför överlämnas till nämnden för fortsatt handläggning och prövning av Y.G:s rätt till ekonomiskt bistånd avseende barnförsäkring för juni 2023.
Frågan om försörjningsstöd
Rätten till bistånd består av två delar; dels försörjningsstöd, dels bistånd till livsföringen i övrigt. Som framgått har nämnden rätt att uppställa vissa villkor för att rätt till försörjningsstöd ska föreligga. Ett sådant villkor är att den enskilde står till arbetsmarknadens förfogande.
Det är ostridigt att Y.G. har tackat ja till en förskoleplats för sin dotter, som planeras börja på förskola i augusti 2023. Av utredningen framgår emellertid att Y.G. tidigare har tackat nej till en förskoleplats för sin dotters räkning och att dottern därför inte gick på förskola vid tidpunkten för de överklagade besluten. Det framgår också att dottern vid den tidpunkten hade fyllt ett år, vilket innebär att kommunens skyldighet att erbjuda förskola enligt 8 kap. 5 § skollagen (2010:800) hade inträtt.
Förvaltningsrätten bedömer att Y.G., genom att tacka nej till en förskoleplats för sin dotter, har försenat sina möjligheter att stå till arbetsmarknadens förfogande efter sin föräldraledighet. Det har inte fram kommit att det varit nödvändigt för henne att ta hand om vården av barnet. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till vad som framkommit i målet i övrigt, har Y.G. inte haft något godtagbart skäl för att inte stå till arbetsmarknadens förfogande.
Nämnden har alltså haft skäl för de överklagade besluten, såvitt de avser försörjningsstöd. Överklagandet ska därför avslås i den del det avser försörjningsstöd.
Frågan om bistånd till ”livsföringen i övrigt”
Vid prövning av rätten till bistånd till livsföringen i övrigt ska det göras en individuell bedömning av behovet i fråga. Lagtexten lämnar inte något utrymme för att förena biståndet med villkor om att den sökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande.
Förvaltningsrätten konstaterar att behovet av bredband, frisörklippning och tv-box inte ska täckas av försörjningsstödet utan kan lämnas inom ramen för bistånd för den enskildes livsföring i övrigt. Domstolen finner därmed att nämnden inte har haft fog för att avslå Y.G:s ansökan om bistånd i dessa delar med hänvisning till att hon inte stått till arbetsmarknadens förfogande.
Nämnden har dock som grund för att avslå Y.G:s ansökan om bistånd till frisörklippning och tv-box även gjort gällande att det sökta biståndet i dessa delar inte är nödvändigt för att hon ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Domstolen anser att det inte har framkommit några skäl att frångå den bedömningen. Nämnden har alltså haft fog för att avslå Y.G:s ansökan om bistånd avseende frisörklippning och tv-box.
Mot den bakgrunden ska det överklagade beslutet avseende ekonomiskt bistånd till bredband upphävas. Målet ska återförvisas till nämnden för ny prövning av Y.G:s rätt till bistånd i denna del. I övrigt ska överklagandet avslås.
Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet avseende ekonomiskt bistånd till bredband och återförvisar målet till Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms stad för ny prövning i den delen. Förvaltningsrätten överlämnar till Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms stad att pröva frågan om bistånd till barnförsäkring. Förvaltningsrätten avslår överklagandet i övrigt.
Kammarrätten i Stockholm
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har enligt 4 kap. 1 § första stycket social tjänstlagen rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. I bestämmelsens andra stycket anges att den som inte kan försörja sig men som kan arbeta har rätt till försörjningsstöd enligt första stycket om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande.
Med begreppet ”livsföring i övrigt” avses alla de olika behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet (prop. 2000/01:80 s. 92). Att bistånd till kostnader för internet kan lämnas inom ramen för bistånd för den enskildes livsföring i övrigt framgår av rättsfallet HFD 2017 ref. 23.
Av den ovan angivna bestämmelsen 4 kap. 1 § andra stycket social tjänstlagen framgår klart att skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande endast gäller rätten till försörjningsstöd.
Det som framgår av förarbetena till bestämmelsen ger inte anledning till en annan bedömning (prop. 2015/16:136 s. 19 och prop. 2020/21:55 s. 14). En ansökan om bistånd till bredband kan alltså inte avslås med hänvisning till att den sökande inte har stått till arbetsmarknadens förfogande. Förvaltningsrätten dom i den här delen var alltså riktig och nämndens överklagande ska därför avslås. Kammarrätten avslår överklagandet.