Arbetsdomstolen dom i mål nr A 83/19
Ett bolag som bedriver stuveriverksamhet i Göteborgs hamn beslutade om en tillfällig förändring under en veckas tid av hur arbetslagen i hamnen skulle bemannas. Bolaget förhandlade inte med Svenska Hamnarbetarförbundet inför beslutet och förbundets huvudskyddsombud deltog inte vid planeringen av förändringen och fick inte någon underrättelse om den beslutade förändringen. Den beslutade förändringen kom dock aldrig att genomföras. Arbetsdomstolen har funnit att bolaget inte agerat i strid med 11 § medbestämmandelagen, eftersom beslutet gällde en åtgärd av tillfällig karaktär under en begränsad tid och därför inte avsett en viktigare förändring av arbetsförhållandena för förbundets medlemmar. Arbetsdomstolen har funnit att det inte förekommit någon förändring av betydelse för arbetsmiljöförhållandena, eftersom den planerade förändringen inte genomfördes, och att underlåtenheten att underrätta huvudskyddsombudet därmed inte utgjort ett skadeståndsgrundande hindrande för denne att fullgöra sina uppgifter. Arbetsdomstolen har dock funnit att den planerade förändringen hade betydelse ur arbetsmiljösynpunkt och att bolaget hindrat huvudskyddsombudet från att fullgöra sina uppgifter, eftersom han inte gavs möjlighet att delta i planeringen
Saken
brott mot medbestämmandelagen m.m.
Utredningen
Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med U.A. samt vittnesförhör med P.A. (avdelningsordförande hos förbundet och hamnarbetare hos APM) och J.B. (kranförare hos APM). På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med J.M. (execution manager hos APM). Förbundet har åberopat skriftligt bevisning och även spelat upp en film.
Domskäl
Tvisten
Parterna är överens om att APM planerat att från och med den 9 april 2019 ersätta en av tre normalt fullt utbildade tallymän i arbetslagen som betjänar en lyftkran med en inhyrd arbetstagare som bara hade utbildning för en av tallymännens arbetsuppgifter, s.k. konplockning. APM förhandlade inte före den 9 april 2019 med förbundet om sina planer och förbundets huvudskyddsombud U.A. deltog inte vid planeringen och fick inte någon underrättelse om planerna.
Parterna tvistar om APM därmed har brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen. Parterna tvistar även om APM därmed också, i strid med arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen, hindrat U.A. att fullgöra sina uppgifter som förbundets huvudskyddsombud.
Har APM brutit mot 11 § medbestämmandelagen?
Parternas ståndpunkter
Förbundet har gjort gällande att APM agerat i strid med 11 § medbestämmandelagen, eftersom bolaget beslutat om en omorganisation av arbetslagen som avsåg en viktigare förändring av arbetsförhållandena och förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena för medlemmar i förbundet, och att så varit fallet även om beslutet avsåg en testverksamhet.
Arbetsgivarparterna har gjort gällande följande. APM har inte fattat något beslut om omorganisation, utan bolaget har endast beslutat om ett tillfälligt test som inledningsvis skulle pågå under en vecka och löpande utvärderas varje dag. I vart fall har det inte varit fråga om en viktigare förändring av arbetsförhållandena för medlemmar i förbundet. Det har därmed inte funnits någon primär förhandlingsskyldighet för APM enligt 11 § medbestämmandelagen.
Rättsliga utgångspunkter
Av 11 § medbestämmandelagen framgår att en arbetsgivare före beslut om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör (är medlem i) en arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal på eget initiativ ska förhandla med organisationen.
Av förarbetena (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 353) och rättspraxis (t.ex. AD 2014 nr 71) framgår att bedömningen av vad som är en viktigare förändring ska göras så att förhandlingsskyldigheten omfattar beslut i sådana frågor i arbetsgivarens verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna att man typiskt sett bör räkna med att en arbetstagarorganisation vill få tillfälle till förhandling.
I förarbetena till medbestämmandelagen anges att ingrepp i den enskildes arbetseller anställningsförhållanden, som inte enbart är tillfälliga och inte heller i övrigt är av mindre betydelse, hör in under förhandlingsskyldigheten (se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 354). Utanför förhandlingsskyldigheten faller alltså förändringar som är av mer tillfällig karaktär. I AD 2017 nr 6 hade arbetsgivaren under fem dagar hyrt in arbetskraft för lastning och lossning av ett fartyg. Då åtgärden bedömdes vara av enstaka och tillfällig karaktär och därmed inte var en viktigare förändring, var det inget brott mot 11 § medbestämmandelagen att arbetsgivaren inte hade förhandlat före beslutet. Av AD 1978 nr 56 och AD 1979 nr 88 framgår att det kan vara tillräckligt att ett beslut leder till risk för viktigare förändringar av verksamheten för att det ska finnas förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen inför beslutet. De rättsfallen gällde beslut om att lämna ut tillverkning till andra företag som faktiskt hade genomförts.
I AD 1978 nr 166 har Arbetsdomstolen uttalat sig om vad som gäller i fråga om förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen inför beslut om utredning av något som kan leda till en viktigare förändring enligt följande. Arbetsdomstolen vill […] anföra vissa synpunkter på hur reglerna i 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen fungerar när det är fråga om beslut av arbetsgivaren att tillsätta utredningar, arbetsgrupper o d. Sådana beslut innebär normalt i och för sig inte någon ändring av den verksamhet arbetsgivaren bedriver. Först när utredningen är avslutad tar arbetsgivaren ställning till de förslag utredningen kan innehålla. Arbetsgivarens ställningstagande kan då gå ut på att han låter verksamheten fortsätta oförändrad trots vad utredningen har föreslagit. I en sådan situation kan inte något brott mot 11 § första stycket första meningen ha ägt rum, eftersom den i lagrummet upptagna förutsättningen, att arbetsgivaren beslutar om ändring av verksamheten, inte är uppfylld.
Skulle arbetsgivaren däremot efter avslutad utredning besluta om viktigare ändringar av verksamheten är reglerna i 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen tillämpliga. Beslut kan alltså inte fattas utan föregående primära förhandlingar. I ett sådant läge uppkommer frågan när förhandlingar borde ha inletts. Det kan säkert finnas situationer där lagen bör anses ha innebörden att förhandlingar borde ha inletts redan innan arbetsgivaren slutligt bestämde direktiven för utredningen. Som exempel härpå kan tas det fallet att direktiven är mycket preciserade och direkt anger vilka ändringar av verksamheten arbetsgivaren vill få till stånd. […]
Vad som nyss anfördes hindrar emellertid inte att det, som ovan angavs, är en förutsättning för att brott mot 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen skall anses föreligga, att utredningen respektive faktainsamlingen verkligen leder till att arbetsgivaren beslutar sig för att ändra verksamheten. Brister denna förutsättning kan något skadestånd för brott mot reglerna om primär förhandlingsskyldighet inte komma ifråga. Som exempel på ett sådant fall kan tas den situationen att arbetsgivaren visserligen tillsatt en utredning med mycket preciserade och detaljerade direktiv men senare avstår från att genomföra utredningsförslaget därför att han finner att den fackliga organisationen motsätter sig förslaget. Motsvarande får anses gälla i fråga om förhandlingsskyldighet inför beslut om ett test genom en förändring av tillfällig karaktär, som i sig inte kan anses vara en viktigare förändring.
Vad som framkommit
Av förhandlingsprotokollen från de lokala och centrala tvisteförhandlingarna framgår det inte att APM angett att det var fråga om ett tidsbegränsat test. P.A. har i förhör berättat att APM under förhandlingarna bara uppgav att beslutet låg inom arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.
APM tog inför den 9 april 2019 fram en arbetsbeskrivning för konplockare i land vid fartygsoperation. I denna anges inget om att den gäller bara för en begränsad period. U.A. har i förhör uppgett att om det hade varit fråga om ett test under en begränsad period skulle detta i så fall angetts i arbetsbeskrivningen.
Chefen J.M., som var med och fattade beslutet om konplockare, har i förhör uppgett följande. APM har bara beslutat om ett test med konplockare som skulle inledas den 9 april 2019. Testet skulle inledningsvis pågå en vecka och utvärderas. Arbetsbeskrivningen togs fram inför beslutet så att en utbildning för konplockarna kunde utformas. Alla framtagna arbetsbeskrivningar leder inte till permanenta förändringar. Testet skulle gå till på så sätt att två inhyrda arbetstagare skulle arbeta som konplockare i varsitt arbetslag. En instruktör skulle följa med varje elev. Instruktörerna var hamnarbetare som vanligtvis arbetade som tallymän och som inför testet hade genomgått en särskild utbildning. Det var bara fråga om ett tidsbegränsat test och inte en omorganisation. Beroende på utfallet hade testet eventuellt kunnat leda till en omorganisation längre fram.
Arbetsdomstolens bedömning
Det är förbundet som har att bevisa att APM fattat ett beslut och vilken innebörd det beslutet hade. Enligt Arbetsdomstolens mening har förbundet inte ens gjort sannolikt att APM beslutat om en omorganisation av arbetslagen som skulle gälla tills vidare. Annat är enligt Arbetsdomstolens bedömning inte utrett än att det beslut som APM fattat hade den innebörd som J.M. redogjort för. Enligt Arbetsdomstolens mening finns det inte anledning att ifrågasätta de av honom lämnade uppgifterna. Arbetsdomstolen utgår därför från att det beslut som APM fattat innebar att det under en veckas tid i varsitt av två arbetslag skulle finnas en inhyrd konplockare och tre tallymän med sedvanlig utbildning, varav den ene skulle vara konplockarens instruktör. Av utredningen framgår att det beslutade testet inte genomfördes och att någon ändring av arbetslagen inte skedde.
Beslutet gällde alltså en åtgärd av tillfällig karaktär under en begränsad tid och kom aldrig att genomföras eller leda till någon ändring av arbetslagen. APM har genom beslutet inte begränsat några handlingsalternativ i fråga om arbetslagens organisation. Beslutet har därför enligt Arbetsdomstolens mening inte i sig avsett en viktigare förändring av arbetsförhållandena för förbundets medlemmar. Det kan visserligen finnas förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen redan inför ett beslut om ett tillfälligt test med eller en utredning om en viss ändrad arbetsorganisation som inte i sig innebär en viktigare förändring. Detta förutsätter dock att det beslutade testet eller den beslutade utredningen sedan faktiskt lett till ett beslut om en viktigare förändring (jämför AD 1978 nr 166). I förevarande fall har som nämnts det beslutade testet inte genomförts, än mindre lett till någon mer bestående förändring.
Arbetsdomstolens slutsats är att APM inte har brutit mot 11 § medbestämmandelagen. Förbundets talan om allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen ska därför avslås.
Har APM brutit mot arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen?
Parternas ståndpunkter
Enligt förbundet hade den planerade förändringen betydelse för arbetsmiljöförhållandena, varför APM borde ha gett förbundets huvudskyddsombud U.A. tillfälle att delta i planeringen och underrättat honom om förändringen. Förbundet anser att APM:s agerande har utgjort ett hinder för U.A. att fullgöra sina uppgifter som huvudskyddsombud i strid med 6 kap. 10 § första stycket arbetsmiljölagen och 3 § första stycket förtroendemannalagen. Enligt arbetsgivarparterna har APM inte hindrat U.A. att fullgöra sina uppgifter som skyddsombud, eftersom det inte varit fråga om någon planerad ändring av arbetsorganisationen eller något av nämnvärd betydelse för arbetsmiljöförhållandena.
Rättsliga utgångspunkter
Regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmiljöområdet finns i 6 kap. arbetsmiljölagen. I 4 § finns den grundläggande bestämmelsen om skyddsombudens uppgifter. Av bestämmelsen framgår att skyddsombud ska delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Av tredje stycket i samma paragraf framgår att arbetsgivaren ska underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.
Av motiven till bestämmelsen framgår att skyddsombudets rätt att delta i planeringen avser varje stadium i planeringen som är av betydelse från arbetsmiljösynpunkt (prop. 1976/77:149 s. 336, se även t.ex. AD 1980 nr 4 och AD 2007 nr 70). Underrättelseskyldigheten gäller varje förändring av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom skyddsombudets skyddsområde.
Enligt 6 kap. 10 § första stycket arbetsmiljölagen får ett skyddsombud inte hindras att fullgöra sina uppgifter, och enligt 3 § första stycket förtroendemannalagen får en arbetsgivare inte hindra en facklig förtroendeman, såsom ett av organisation utsett skyddsombud (6 kap. 16 § arbetsmiljölagen), att fullgöra sitt uppdrag. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att ett sådant hindrande kan vara att inte se till att skyddsombudet får delta i planeringen enligt 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen (AD 2007 nr 70).
Arbetsdomstolens bedömning
I enlighet med den bevisvärdering som gjorts i det föregående utgår Arbetsdomstolen från att den planerade förändringen innebar att det under en veckas tid i varsitt av två arbetslag skulle finnas en inhyrd konplockare, med utbildning för bara konplockning, och tre tallymän med sedvanlig utbildning, varav den ene skulle vara konplockarens instruktör. Den planerade förändringen skulle enligt Arbetsdomstolens mening innebära en tillfällig förändring av arbetsorganisationen inom de berörda arbetslagen.
Av den av APM framtagna arbetsbeskrivningen för konplockare i land vid fartygsoperation framgår bl.a. vilken kompetens i fråga om regler, rutiner och arbetssätt av betydelse för säkerheten i arbetet som krävs för en konplockare. Där framgår också vilken personlig skyddsutrustning en konplockare ska ha. Det är enligt Arbetsdomstolens mening därmed klarlagt att utformningen av arbetsbeskrivningen och den planerade förändringen hade betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. APM borde därför ha sett till att U.A. fick delta i planeringen av föränd-13 ringen och testet. Att APM inte gjort det innebär att bolaget hindrat honom att fullgöra sina uppgifter som huvudskyddsombud och sina uppgifter som förbundets förtroendeman. APM är därmed skyldigt att betala allmänt skadestånd till U.A. för att ha brutit mot arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen och till förbundet för att ha brutit mot förtroendemannalagen.
Av utredningen framgår att de berörda arbetslagen aldrig kom att arbeta med en konplockare. Den planerade förändringen genomfördes alltså inte, varför det inte förekommit någon förändring av betydelse för arbetsmiljöförhållandena. Att U.A. inte blev underrättad om något som aldrig kom till stånd kan, enligt Arbetsdomstolens mening, inte på ett skadeståndsgrundande sätt anses ha hindrat honom att fullgöra sina uppgifter som huvudskyddsombud och sina uppgifter som förbundets förtroendeman. Något allmänt skadestånd för att APM inte underrättat U.A. ska därmed inte dömas ut. Vad gäller det allmänna skadeståndets storlek anser Arbetsdomstolen att skäligt belopp till U.A. och förbundet är 25 000 kr var.
Rättegångskostnader
Partssidorna i målet har ömsom vunnit, ömsom förlorat i sådan omfattning att rättegångskostnaderna bör kvittas. Arbetsdomstolen förordnar därför med stöd av 18 kap. 4 § rättegångsbalken att vardera parten ska stå sin rättegångskostnad.
Domslut
1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Hamnararbetareförbundets talan om allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen.
2. Arbetsdomstolen förpliktar APM Terminals Gothenburg AB att till U.A. betala allmänt skadestånd med 25 000 kr, för brott mot arbetsmiljölagen och förtroendemannalagen.
3. Arbetsdomstolen förpliktar APM Terminals Gothenburg AB att till Svenska Hamnarbetarförbundet betala allmänt skadestånd med 25 000 kr, för brott mot förtroendemannalagen.
4. Vardera part ska stå sin rättegångskostnad.
Ledamöter: [namn utelämnade]. Rättssekreterare: –
Domsbilaga i mål nr A 83/19
Ledamöterna – skiljaktiga mening i fråga om allmänt skadestånd för brott mot 11 § medbestämmandelagen
J.M. har i förhör uppgett att det var möjligt att testet skulle kunna komma att leda till en permanent förändring av hur arbetslagen bemannades. Enligt vår mening har bolaget fattat ett beslut som i vart fall riskerade att leda till en permanent förändring längre fram i tiden. Beslutet har därför inte endast varit av mindre betydelse, även om det formellt kan ha varit av tillfällig karaktär, utan avsett en viktigare förändring av arbetsförhållandena för förbundets medlemmar. APM har därför brutit mot förhandlingsskyldigheten i 11 § medbestämmandelagen. I enlighet härmed anser vi att APM ska betala allmänt skadestånd till förbundet. Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.