Arbetsgivarverkets yttrande över DS 2021:17
Arbetsgivarverket ifrågasätter den lagstiftningsprocess som ligger till grund för de aktuella lagförslagen.
Arbetsgivarverket finner det anmärkningsvärt att ny lagstiftning enbart bygger på privat sektors förutsättningar och att andra sektorer bara förmodas följa efter och anpassa sina avtal. Det är med andra ord problematiskt att arbetsmarknadens samtliga parter inte getts samma möjligheter att delta i processen.
Arbetsgivarverket noterar att denna lagstiftningsmetod, att utgå från innehållet i kollektivavtal på privat sektor, nu tillämpats mer än en gång på kort tid. Arbetsgivarverket anser att detta är en riskabel utveckling. Genom att låta privat sektor, utifrån redan slutna avtal, styra lagstiftningen så att den passar just denna sektors förutsättningar, försvåras och kanske till och med omöjliggörs branschanpassningar i andra sektorer. Metoden leder till att styrkeförhållandet mellan parterna på övriga sektorer förskjuts, utan att de själva varit en del av denna utveckling. Detta kan i sin tur innebära att behovet av särlagstiftning kan öka.
De lösningar som för den privata sidan kan tyckas vara ett mindre ingrepp för arbetsgivare, kommer att få stor betydelse för statliga arbetsgivare. Kunskap om sådana konsekvenser verkar ha varit bristfällig eller till och med ha förbisetts av alla inblandade, hit hör till exempel att anställningsskyddet i 7 § LAS inte är dispositivt för statliga arbetsgivare, förändringen av den allmänna visstidsanställningen och hur reglerna om förtjänst och skicklighet i grundlagen påverkar tillämpningen av arbetstvistlagen.
Uppsägning från arbetsgivarens sida
Arbetsgivarverket vill uppmärksamma två förändringar i 7 § första och andra styckena anställningsskyddslagen.
Begreppet saklig grund ersätts med sakliga skäl. Av promemorian framgår att det sammantaget inte är någon ändring av gällande rätt avseende frågan om ett åsidosättande av arbetstagarens förpliktelser är tillräckligt allvarligt för att en uppsägning av personliga skäl ska vara motiverad. Bedömningen ska ske utifrån lagförarbeten, hittillsvarande rättspraxis från Arbetsdomstolen och andra rättskällor. Arbetsgivarverket ifrågasätter om det är nödvändigt att förändra ett så inarbetat begrepp som saklig grund när förändringarna vid bedömningen av personliga skäl är så begränsade.
I andra stycket ändras är skäligt att kräva till kan krävas. Är det genom denna språkliga förändring man ska förstå att det enligt lagförslaget som huvudregel bara ska krävas en omplacering? Arbetsgivarverket menar att detta i så fall inte framgår tillräckligt klart av lagtexten.