Rapport 2021:3, Försäkringskassans utredningsskyldighet
I vägledningen för sjukpenning uttrycker myndigheten att den som ansöker om en förmån ska kunna visa att hen uppfyller villkoren. Vägledningen för aktivitetsersättning säger att huvudprincipen är att den enskilda personen ska göra sin rätt till ersättning sannolik. Enligt Försäkringskassans tidigare vägledning om förvaltningsrätt är det i stället den som ansöker om en förmån som i princip måste bevisa sin rätt till ersättning. Vi finner inte någon förklaring i vägledningarna till varför Försäkringskassan beskriver den enskilda personens ansvar på olika sätt. Däremot har myndigheten i ett rättsligt ställningstagande den 26 februari 2021 beslutat att beviskravet sannolikt ska tillämpas även när den som ansöker om sjukpenning ska visa att arbetsförmågan är nedsatt, trots att hen enligt 27 kap. 25 § första stycket SFB ska styrka nedsättningen genom att lämna in läkarintyg. Det beror på att Försäkringskassan bedömer att begreppet styrka i lagtexten inte ska tolkas som ett beviskrav vid prövningen av om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom.