Lagen innebär att den som lämnar en oriktig uppgift och genom detta orsakar fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp döms för bidragsbrott (2 §). Detsamma gäller den som underlåter att anmäla ändrade förhållanden när sådan skyldighet följer av lag eller förordning (2 §). Det finns ett ringa brott (2 §) samt ett grovt brott (3 §) som benämns grovt bidragsbrott. Straffskalorna motsvarar dem som gäller för bedrägeri.
Myndigheter, kommuner och a-kassor är skyldiga att göra en anmälan till Polismyndigheten om de misstänker att brott enligt lagen har begåtts (6 §). Det finns en särskild preskriptionsregel för ringa och vårdslöst bidragsbrott som innebär att preskriptionstiden, trots straffskalorna, är fem år (7 §). Regeln gäller endast för gärningar begångna från den 1 januari 2020.
Bestämmelsen avgränsar lagens tillämpningsområde till dels ekonomiska förmåner för personligt ändamål och dels ekonomiskt stöd som avser enskilda, under förutsättning att de beslutas av de myndigheter som anges i bestämmelsen eller av kommuner och a-kassor. När det gäller brott begångna efter paragrafens senaste ändring, den 1 januari 2020, omfattas även ekonomiskt stöd av det straffbara området. Med det avses ett stöd, ett bidrag eller en ersättning som kommer en enskild person tillgodo men som betalas ut till någon annan. Detta innebär att även tandvårdsbidrag och assistansersättning m.m. omfattas. Detsamma gäller sådant ekonomiskt stöd som lämnas genom att ett skattekonto krediteras. Utbetalningar enligt lönegarantilagen faller alltjämt utanför tillämpningsområdet.