Konsekvenser för enskilda s. 118
I denna promemoria lämnas förslag om ändringar i sekretessbestämmelserna i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, vilka innebär att en presumtion för offentlighet ska gälla för uppgifter om enskilds personliga förhållanden och affärs eller driftförhållanden. Det innebär en förändring mot i dag, då presumtionen i stället är att dessa uppgifter inte kan lämnas ut. I promemorian föreslås också att den särbestämmelse om sekretess som gäller för uppgifter om nyanlända invandrare som deltar i etableringsprogrammet ska upphöra att gälla, vilket innebär att dessa uppgifter i stället omfattas av den allmänna bestämmelsen om sekretess inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
De föreslagna lagändringarna förväntas ge förbättrade möjligheter till insyn i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, vilket generellt kan antas gynna enskilda. Ändringarna innebär samtidigt att något fler uppgifter som rör enskilda kan komma att lämnas ut, jämfört med vad som är fallet i dag. En presumtion för offentlighet utesluter emellertid inte att sekretess alltjämt kommer att gälla för vissa typer av uppgifter, om ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen. Ändringarna innebär alltså att integritetskänsliga uppgifter om enskilda även fortsatt kommer att omfattas av ett sekretesskydd.
Vidare lämnas i promemorian förslag som innebär att leverantörer som utför arbetsmarknadspolitiska insatser på uppdrag av Arbetsförmedlingen ska kunna ta del av vissa uppgifter som finns hos Arbetsförmedlingen om enskilda arbetssökandes personliga förhållanden, samtidigt som uppgifter om enskilda hos leverantörerna ska omfattas av ett motsvarande sekretesskydd som hos Arbetsförmedlingen. I promemorian lämnas också förslag om att leverantörer ska ha en skyldighet att lämna uppgifter till Arbetsförmedlingen som myndigheten behöver i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
I den reformerade verksamheten kan dessa lagändringar väntas innebära flera fördelar för arbetslösa, jämfört med om lagändringarna inte skulle genomföras. Förbättrade förutsättningar att utbyta uppgifter om den enskilde kan bidra till att Arbetsförmedlingen ges bättre förutsättningar att besluta om bl.a. inriktning och omfattning på insatserna, att leverantören får bättre underlag för att utforma insatserna till den arbetssökande, och att det sammantagna stödet i form av arbetsmarknadspolitiska insatser därigenom kan bli mer ändamålsenligt och sammanhållet än vad som skulle vara fallet om sådana förutsättningar inte skulle ges.
I dag kan en leverantör få tillgång till individuppgifter som finns hos Arbetsförmedlingen om den enskilde ger sitt medgivande till att myndigheten lämnar ut sådana uppgifter. Med dessa lagförslag får Arbetsförmedlingen möjlighet att lämna vissa uppgifter om deltagaren till leverantören utan att detta är beroende av den enskildes medgivande, vilket kommer att förbättra leverantörens förutsättningar att utforma insatserna. Förutsatt att Arbetsförmedlingen använder sig av de möjligheter att lämna information till leverantörer som skapas genom dessa lagförslag innebär det också, oavsett kommande förordningsreglering, att en arbetssökande som deltar i insatser hos en leverantör slipper lämna viss information flera gånger. Därmed minskar bördan för den enskilde att lämna uppgifter och även risken för onödiga ledtider.
Att utvidga kretsen av personer som potentiellt kan få ta del av uppgifter om den enskildes personliga förhållanden, dessutom till personer utanför Arbetsförmedlingen, medför emellertid vissa risker från integritetsskyddssynpunkt. Lagförslagen innebär att arbetssökande som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen behöver räkna med att personuppgifter kan komma att lämnas ut till en leverantör, om han eller hon anvisas till insatser som leverantören utför. Visserligen är det inte obligatoriskt att delta i arbetsmarknadspolitiska insatser, och den arbetssökande skulle i princip kunna välja att inte delta i en anvisad insats som utförs av en leverantör, för att därigenom undvika att uppgifterna lämnas ut. Det skulle dock i förlängningen kunna medföra att han eller hon förlorar sin rätt till ersättning. I praktiken torde därför många arbetslösa ha små möjligheter att välja att avstå. Utifrån ett samhällsperspektiv är det inte heller önskvärt att den arbetssökande väljer att avstå från deltagande i arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser, eftersom den arbetssökandes tid i arbetslöshet då riskerar att förlängas.
För att motverka de ökade integritetsriskerna föreslås att en straffsanktionerad tystnadsplikt införs för anställda och andra som deltar i en leverantörs verksamhet. En sådan tystnadsplikt innebär att uppgifterna omfattas av ett starkare skydd än den avtalsreglerade tystnadsplikt som används i dag. Det starkare uppgiftsskyddet kan därför få viss positiv effekt för skyddet av den personliga integriteten. Det kan bl.a. bidra till att upprätthålla den arbetssökandes för- troende för att han eller hon kan lämna uppgifter om personliga för- hållanden till såväl Arbetsförmedlingen som en leverantör av insat- ser, utan att uppgifterna riskerar att obehörigen lämnas ut. Personal hos leverantören ska inte heller ta del av denna typ av information i högre utsträckning än vad som kan anses vara absolut nödvändigt för att tillhandahålla tjänsterna i fråga. Vidare är leverantörer, när de behandlar personuppgifter, skyldiga att följa EU:s dataskyddsförordning och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Den föreslagna tystnadsplikten för denna typ av uppgifter medför samtidigt en viss inskränkning av yttrandefriheten för de personer som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar eller har deltagit i en leverantörs verksamhet.