Källa: En underlagspromemoria utarbetad av utredningen om samordning av statliga utbetalningar från välfärdssystemen (Fi 2018:05), bifogas
Försäkringskassan sköter den handläggning som följer på ett beslut om återkrav, även i de fall det är Pensionsmyndigheten som har fattat beslutet om återkrav. Försäkringskassan hanterar fordringar som härrör från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och vissa av förmånerna som administreras av Arbetsförmedlingen.
Rättslig reglering
Regleringen kring återkrav och ränta finns i 108 kap. SFB. Fordringshandläggningen innefattar verkställighetsåtgärder och bestämmelser i 108 kap. SFB om kvittning, ränteuttag m.m. för att det återkrävda beloppet ska bli reglerat. Fordringshanteringen hos Försäkringskassan styrs dock i stor utsträckning av regler som är generella för alla typer av fordringar. Den grundläggande möjligheten till kvittning regleras dock i socialförsäkringsbalken. Till exempel är förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar, hanteringsförordningen, tillämplig på Försäkringskassans hantering av fordringar avseende återkrav.
Indrivning av en fordran
Processbeskrivning
När Försäkringskassan fattar beslut om återkrav, uppstår en statlig fordran. Fordringshanteringen inleds med att Försäkringskassan skriftligen underrättar gäldenären om återkravsbeslutet och om möjligheten att överklaga. Om fordran bestrids avbryter Försäkringskassan indrivning till frågan är avgjord. Det återbetalningsskyldige har 30 dagar på sig att betala från det att beslutet skickas ut. När sista betalningsdag har passerat skickar Försäkringskassan en påminnelse. När sista betalningsdag enligt påminnelsen har passerat och betalning inte skett, skickar Försäkringskassan ett inkassokrav till gäldenären. Inkassokravet innebär att gäldenären måste betala inkassoavgift.
Om skulden fortfarande inte betalas inom den tid som anges i inkassokravet gör Försäkringskassan en betalningsutredning. Denna syftar till att utreda gäldenärens betalningsförmåga.
I de fall gäldenären inte har betalat en skuld efter påminnelse och inkassokrav kan Försäkringskassan ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan om betalningsföreläggande kan också innefatta en begäran om utmätning. En avvägning ska göras mellan beloppets storlek och möjligheterna att få tillbaka pengarna.
Om det betraktas som utsiktslöst att för tillfället driva in en fordran, eller om det inte anses försvarligt med hänsyn till kostnaderna, kan Försäkringskassan besluta att avbryta indrivningen. När indrivningen avbryts läggs ärendet på bevakning med högst ett år i taget.
Försäkringskassan kan besluta om avräkning i samband med att en ny förmån ska betalas ut för att på så sätt få fordran betald. Kvittning är tvingande medan avdrag sker på överenskommelse mellan Försäkringskassan och gäldenären. Försäkringskassan har möjlighet att godta en betalningsplan. Under den tid avbetalningsplanen gäller och följs, får Försäkringskassan inte vidta tvångsåtgärder för indrivning. Försäkringskassan kan besluta om eftergift även efter det att åter- kravet har övergått till att bli en statlig fordran.
Avbetalningsplan och betalningsanstånd
Försäkringskassan kan träffa avtal med gäldenären om en avbetalningsplan. Fordringshanteringen ska präglas av affärsmässighet. För Försäkringskassan ska vad som är mest lönsamt vara avgörande om avtal om avbetalningsplan ska träffas och hur avtalet i så fall ska utformas. Avbetalningarna kan bestå av inbetalningar eller överenskomna avdrag i utgående förmåner, s.k. frivillig kvittning.
Försäkringskassan får medge skäligt betalningsanstånd men anstånd utöver ett år från förfallodagen får endast medges om det är till fördel för staten eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.
Försäkringskassan får bara medge betalningsanstånd om den betalningsskyldige skriftligen förbinder sig att betala skulden enligt de särskilda villkor som man har kommit överens om. En överenskommelse om betalningsanstånd ska vara en skriftlig avbetalningsplan som godkänns av gäldenären. Enstaka, kortvariga anstånd får lämnas muntligen.
Ränta och dröjsmålsränta
Om Försäkringskassan har ingått avtal med gäldenären om en avbetalningsplan eller medgett betalningsanstånd ska den som är återbetalningsskyldig betala ränta på det återkrävda beloppet. Räntan ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades eller anstånd medgavs, dock inte innan återkravet har förfallit till betalning, dvs. 30 dagar efter att det har framställts. Räntan ska motsvara statens utlåningsränta med ett tillägg om två procentenheter.
Dröjsmålsränta ska tas ut om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid. För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar räntelagen (1975:635). Enligt räntelagen börjar dröjsmålsränta löpa från den dag som infaller trettio dagar efter det att återkrav framställdes (4 §), om inte annat följer av att ett avtal om avbetalning träffats eller anstånds har medgetts (3 §). Dröjsmålsränta utgår med ett tillägg av åtta procentenheter (6 §).
Både ränta på fordran och dröjsmålsränta kan efterges av samma skäl som kan föranleda att kravet på återbetalning efterges. Skälen för att efterge krav på återbetalning och att efterge ränta behöver inte alltid sammanfalla. Jämkning kan också undantagsvis bli aktuell. För premiepension och bostadsbidrag finns särskilda bestämmelser om ränta i 108 kap. 17 och 18 §§ SFB.
Kvittning
Bestämmelser om kvittning finns i 108 kap. 22 § SFB och 9 kap. 5 § lagen (2010:111) om införandet av socialförsäkringsbalken. De flesta förmåner omfattas av SFB, men Försäkringskassan administrerar även förmåner som inte omfattas av SFB. Dessa har ibland hänvisningar till kvittningsregeln i SFB. I vissa fall innehåller annan lagstiftning egna bestämmelser om kvittning. I 4 kap. 2 § lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd finns en särskild kvittningsregel, som inte är tillämplig i de fall återkravsbeslut har fattats. Kvittning av utbetalning av tandvårdsstöd är, efter att återkravsbeslut har fattats, endast möjlig med stöd av civilrättsliga regler.
I SFB infördes från och med januari 2011 en generell bestämmelse om kvittning. Bestämmelsen omfattar alla ersättningar som utbetalas med stöd av SFB, alltså även bilstöd. Försäkringskassan får, i den utsträckning det är skäligt, göra avdrag på ersättning enligt socialförsäkringsbalken om den ersättningsberättigade enligt beslut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som lämnats på grund av balken eller någon annan författning. Om perioden Försäkringskassan ska kvitta mot avser tid före SFB:s ikraftträdande och återkravet avser tid före får kvittning endast ske om förmånerna hade kunnat kvittas mot varandra enligt den äldre lagstiftningen.
I vilka situationer Försäkringskassan inte kan besluta om kvittning framgår av särskilda kvittningsscheman till hjälp för handläggningen som bygger på innehållet i regleringen på de olika områden. Det har betydelse vilken typ av fordran kravet består i samt vilken ersättning dessa kan kvittos mot utbetalning av olika typer av ersättningar. Vad gäller kvittning mellan förmåner inom SFB gäller som sagts en generell kvittningsmöjlighet både vad gäller Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Exempel på reglering som innebär att kvittning inte kan ske eller begränsningar i möjligheten finns avseende bl.a. aktivitetsstöd, etableringsersättning, familjebidrag och vissa arbetsmarknadspolitiska insatser, vad avser de förmåner som betalas ut av Försäkringskassan. Vad avser Pensionsmyndigheten finns begränsning vad avser i vilka fall fordran på ränta och avgifter får kvittas mot t.ex. ålderspension, bostadstillägg för pensionärer och efterlevandepension. En fordran som består i krav baserat på skadestånd vid brottmål eller en misstagsbetalning får inte kvittas. Även om kvittning är tillåten måste Försäkringskassan alltid utreda om det är möjligt att kvitta med hänsyn till gäldenärens sociala och ekonomiska situation.
Avdrag får göras även för upplupen ränta och avgifter. Avdrag får dock endast göras på ersättning som administreras av samma myndighet som fattat beslutet om återkrav. I bestämmelserna beskrivs det som ett beslut om avdrag, medan det i dagligt tal benämns kvittning, vilket alltså sker tvångsvis. Detta för att skilja på avdrag vid överenskommelser om avbetalningsplaner som görs på frivillig basis. Kvittning kan således ske mellan Försäkringskassans förmåner och återkrav respektive mellan Pensionsmyndighetens förmåner och återkrav men inte mellan de två myndigheternas förmåner och återkrav. I 108 kap. 24 och 25 §§ SFB regleras kvittning i några särskilda situationer beträffande förmåner till efterlevande.
Återkrav av pensionsförmåner och andra ersättningar som handläggs av Pensionsmyndigheten kan alltså inte regleras genom avdrag från ersättning som Försäkringskassan beslutar om. Pensionsmyndigheten saknar dock möjlighet att själv göra avdrag på en ersättning. Kvittning får göras i den mån det är skäligt. Skälighetsbedömningen avser såväl avdragsmöjligheten i sig som avdragsbeloppets storlek. Detta betyder att det i varje enskilt fall får bedömas om det, med hänsyn till ersättningens karaktär, är lämpligt att göra avdrag och i så fall med vilket belopp avdrag ska göras.12 I förarbetena till den tidigare gällande lagstiftningen, men som fortfarande är aktuella, uttalades att möjligheterna till kvittning måste begagnas med urskillning och att skälig hänsyn i varje särskilt fall måste tas till försäkringsersättningens betydelse för den ersättningsberättigades och hans familjs försörjning.
I Försäkringskassans vägledning för Fordringshanteringen anges bl.a. följande:
När Försäkringskassan beräknar ett kvittningsbelopp är det lämpligt att Försäkringskassan utgår från Kronofogdemyndighetens föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. Det är bara faktiska inkomster som ska räknas med. Det finns inte stöd för att kräva av den enskilde att denne ska söka förmåner eller bidrag som han eller hon kan ha rätt till, i syfte att öka det ekonomiska utrymmet för kvittning (KRNG mål nr 1122–06).
Försäkringskassan räknar ut ett skäligt kvittningsbelopp med stöd av Kronofogdens föreskrifter om förbehållsbelopp. Detta belopp omfattar dock inte alla kostnader som en gäldenär kan ha. Därför måste Försäkringskassan också utreda vilka kostnader som kan läggas till förbehållsbeloppet för att sedan fastställa ett skäligt kvittningsbelopp.
Genom att besluta om kvittning kan Försäkringskassan således reglera en fordran, helt eller delvis, utan att behöva utverka en exekutionstitel. Verkställighet genom kvittning får vidare ske även om beslutet om återkrav inte har fått laga kraft även om myndigheten avvaktar utgången i domstol innan beslut om kvittning.
Om en ersättning är klar för utbetalning och Försäkringskassan samtidigt utreder möjligheterna till kvittning, får Försäkringskassan inte hålla inne med betalningen. När Försäkringskassan har beslutat om att inleda kvittning avbryts normalt övrig indrivning.
Avräkningsordning
En betalning räknas av på en fordran. Avräkningsordningen kan vara olika beroende på om Försäkringskassan får betalt via Kronofogdemyndigheten, betalning sker genom Försäkringskassans beslut om avdrag på någon ersättning som betalas ut eller om gäldenären frivilligt betalar sin skuld. En gäldenär kan också själv bestämma hur en betalning ska räknas av. Den avräkningsordning som Försäkringskassan tillämpar är följande:
Fordringens kapitalbelopp
Eventuella kostnader och avgifter
Eventuell ränta.
Eftergift enligt hanteringsförordningen
En fordran får helt eller delvis efterges om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning. Eftergift med stöd av denna bestämmelse aktualiseras alltså under fordringshanteringen.
Organisationen av fordringshanteringen
Fordringshanteringen är sedan 2006 förlagd till Östersund. Den del av Försäkringskassans verksamhet som handlar om att betala ut ersättning, handlägga återkrav och hantera de fordringar som uppstår till följd av återkraven ligger organisatorisk inom ansvarsområdet Betalning och Återbetalning, som är placerat vid avdelningen för gemensamma försäkringsfrågor.
Av verksamhetsområdets totalt cirka 270 årsarbetskrafter arbetar cirka 80 inom fordringar.