Myndighetsbeslut som påverkar någons situation på ett inte obetydligt sätt får överklagas (41 § förvaltningslagen [2017:900], FL). Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att beslut som får rättsverkningar för den som beslutet riktar sig till får överklagas. Om ett beslut felaktigt ger intryck av att vara bindande kan beslutet dock i praktiken komma att få verkan enligt sitt innehåll. Exempelvis kan det innebära att den som beslutet riktar sig till får uppfattningen att det finns en skyldighet att följa beslutet.
Rättsfallet RÅ 2004 ref. 8 gällde en skrivelse, betecknad som information, som Livsmedelsverket offentliggjort och kompletterat med information på sin webbplats. Beslutet hade enligt Högsta förvaltningsdomstolen utformats på ett sådant sätt att det kunde få allvarliga konsekvenser för de som berördes av beslutet. Domstolen fann att beslutet därför var överklagbart. Prövningen i målet gällde frågan om Livsmedelsverkets sätt att förmedla informationen på hade hållit sig inom ramarna för myndighetens kompetens. Högsta förvaltningsdomstolen fann att så inte var fallet och undanröjde beslutet.
Förekomsten av rättsverkningar i egentlig mening är dock inte nödvändigt för att ett beslut ska vara överklagbart. Exempelvis kan ett beslut om föreläggande som inte har förenats med vite överklagas (se RÅ 1997 ref. 74). Detsamma gäller avslagsbeslut som får effekt oavsett om det finns särskilda tvångsmedel eller inte (se RÅ 1988 ref. 70).
Enligt praxis inte ett förhandsbesked som ej är bindande för myndigheten överklagningsbart (se RÅ 1973 ref. 75, RÅ 1977 ref. 104 och RÅ 1990 ref. 100). Detsamma gäller beslut som enbart innebär en principdeklaration (se RÅ 1971 ref. 35, jfr dock RÅ 1992 ref. 65). Och även i fall som gällt olika typer av råd och upplysningar som den informationen riktar sig till kunde bortse från utan att drabbas av en påföljd (se RRK K76 2:16).
I rättsfallet RÅ 2007 ref. 7 ansågs en skrivelse från en socialförvaltning innefatta ett överklagbart beslut. I skrivelsen anmodades en biståndstagare att inom viss tid sälja sin bil och upplystes samtidigt om att rätten till bistånd annars kunde komma att ifrågasättas.
Den aktuella skrivelsen hade enligt Högsta förvaltningsdomstolen haft karaktär av ett åläggande och en underlåtenhet att följa detta skulle kunnat medföra kännbara effekter för biståndstagaren. Domstolen ansåg att det avgörande var beslutets innebörd och faktiska verkningar och möjligheten att senare överklaga ett negativt beslut var inte tilllräckligt för att tillgodose den enskildes behov av rättsskydd.
Högsta förvaltningsdomstolen har också i RÅ 2010 ref. 9 markerat vad som är det avgörande kriteriet för att ett beslut ska anses överklagbart. I rättsfallet hade kammarrätten ansett att ett visst beslut var överklagbart med hänvisning till att det medförde en påtaglig rättsverkan. Högsta förvaltningsdomstolen kom i stället till samma resultat med åberopande av att avgörandet haft faktiska verkningar för den berörda personen.
Ett överklagande av ett beslut ska göras skriftligen till förvaltningsrätten.
Överklagandet ska skickas till den myndigheten som har beslutat i ärendet, men överklagandet ska adresseras till förvaltningsrätten (43 § 1 st. FL). Exempelvis om ett beslut från Försäkringskassan överklagas kan det på översta raden stå vilken domstol ska pröva överklagandet, och därefter ”(genom Försäkringskassan)”: Till Förvaltningsrätten i Staden (genom Försäkringskassan).
Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart. En generell regel om detta togs in i förvaltningsprocesslagen:
7 a § 1 st. ”Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.”
Överklagandeinstitutet Överklagandeinstitutets funktion är bl.a. att bereda den som berörs av ett besluts verkningar en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt. Det är i
Förvaltningsdomstolar har enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ålagts en utredningsplikt, medan något motsvarande stadgande för förvaltningsmyndigheternas del har inte intagits i förvaltningslagen.
Bevisbördan hamnar på den enskilde Rune Lavin menar att regeringens val av metod är iögonfallande förmånlig för det allmänna. Som professor i socialrätt och förvaltningsrätt
Om begreppet bevis ”Bevis” är en metafor som bevisrätten använder för att uttrycka en säkerhet om samband som man i andra kontexter inte skulle betrakta
En effektivare ordning för verkställighet Prop. 2021/22:206 Snabbare och enklare verställighet av myndighetsbeslut Förvaltningsmyndigheters och arbetslöshetskassors beslut ska vara exekutionstitlar Allmänt om verkställighet I utsökningsbalken
En förvaltningsmyndighets beslut att överlämna ett ärende till en annan förvaltningsmyndighet utgör ett slutligt beslut, som kan överklagas i vanlig ordning.
Författningskommentaren till förvaltningslagen (2017:900) hämtat ur regeringens proposition 2016/17:180 en modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag.
Författningskommentaren till förvaltningslagen (2017:900) hämtat ur regeringens proposition 2016/17:180 En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag.
SOU 2021:69 En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet s.315-316
De brister i gällande lagstiftning som har uppdagats genom de ändrade handläggningsrutinerna behöver åtgärdas. Utgångspunkten bör vara att en individ som har haft sjukpenning under
Överklagan ska vara adresserad till förvaltningsdomstolen men den ska skickas till den myndighet som meddelat beslutet. Anledningen till det är främst pga det är de