Ärendet i förvaltningsrätten
En kvinna yrkade i Förvaltningsrätten i Göteborg att hon ska beviljas hel sjukpenning före en viss tidsperiod. Förvaltningsrätten i Falun hade avgjort ett mål där hon haft skrivelser och intyg inlämnade och som hon ville åberopa även i detta mål. Läkarintygen åberopades för att visa att nedsättningen fortfarande är allvarlig och bestående.
Försäkringskassan
Försäkringskassan anför att läkaren gör bedömningen av nedsatt arbetsförmåga även utifrån den anställning som upphört. Läkaren lämnar ingen tydlig motivering till sitt ställningstagande gällande nedsatt arbetsförmåga sett i förhållande till normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden med ringa anpassning.
Två intyg har samma medicinska information och Försäkringskassan anser att det inte klart framgår av beskrivna funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar i de medicinska underlagen varför kvinnan inte skulle klara av ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden med tydlig struktur, regelbundna arbetstider, mindre stressigt, med lite ansvar och krav, och som inte ställer några höga krav på social interaktion.
Utifrån vad som framgår av handlingarna i målet anser Försäkringskassan att kvinnan har tillräcklig arbetsförmåga för att uppfylla krav och förväntningar som en arbetsgivare ställer på den öppna arbetsmarknaden gällande prestation och arbetstakt. Det finns normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden som hon kan klara av med den ringa anpassning som krävs och därmed har hon inte rätt till sjukpenning för den tidsperiod som är aktuell för prövning.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Frågan i målet är om kvinnan har rätt till sjukpenning och ersättning lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Nedsättningen av arbetsförmågan ska vanligtvis styrkas genom medicinska underlag. Det är i första hand uppgifterna i underlagen som ska visa att den försäkrade har en sjukdom och att denna sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel.
Utöver diagnos och sjukdomsbeskrivning bör alltså den åtföljande funktions- och aktivitetsbegränsningen i arbete klart framgå av den medicinska dokumentationen. Det är den försäkrade som ska visa att arbetsförmågan är nedsatt av medicinska orsaker. Sjukskrivande läkaren har bedömt att hennes arbetsförmåga är helt nedsatt på grund av ospecificerat förstämningssyndrom, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning samt generaliserat ångestsyndrom.
Vid funktionsnedsättning anges bland annat följande. Stämningsläget är instabilt, koncentrations- och minnessvårigheter, tanketrängsel, ångest som kan stegras till panikattacker men inget psykotiskt eller suicidalt. Hon har svårigheter att hantera stress och även krav om de blir för höga relaterade till hennes copingförmåga. Nu stora insomningssvårigheter.
Vid aktivitetsbegränsningar anges att hon har svårigheter att planera och organisera och har svårt att göra en sak i taget. Har svårt att både starta upp och avsluta uppgifter. Lättdistraherad. Hon har lättare att fokusera på enkla uppgifter än mer krävande. Hon har svårt att ansvara för arbetsuppgifter, till exempel kring medicinering. Hon är i behov av tydlighet i struktur och arbetsbeskrivning. Arbetet behöver anpassas efter den känslighet för stress och krav som är en konsekvens av hennes nedsatta exekutiva funktioner som fångats i psykologtestning.
Hon är arbetssökande och hennes arbetsförmåga ska då bedömas i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Utifrån de uppgifter som har redovisats i läkarintygen bedömer förvaltningsrätten att hennes arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Hon har därmed inte rätt till sjukpenning för den aktuella perioden, varför överklagandet ska avslås.
Ärendet i kammarrätten
I Kammarrätten i Göteborg anför hon att hon betvivlar att Förvaltningsrätten i Göteborg använt sig av de underlag hon hänvisat till från tidigare överklagande till Förvaltningsrätten i Falun.
Skälen för kammarrättens avgörande
Förvaltningsrätten i Falun har genom dom i ett mål beviljat henne sjukpenning för en annan tidsperiod. I överklagandet till Förvaltningsrätten i Göteborg har hon anfört att hon önskar att domstolen använder sig av samma material som finns i målet i Förvaltningsrätten i Falun.
Förvaltningsrätten i Falun har i domen redogjort för den medicinska utredningen i målet vilken bland annat innehållit ett särskilt läkarutlåtande för bedömning av medicinska förutsättningar för arbete och en arbetsförmågebedömning från företagshälsan.
Kammarrätten kan konstatera att de medicinska underlag som anges i Förvaltningsrätten i Faluns dom och som kvinnan hänvisat till inte finns nämnda i Förvaltningsrätten i Göteborgs dom och det framgår inte heller av akten i målet att förvaltningsrätten har haft tillgång till handlingarna.
Enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), ska rätten se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Kammarrätten anser att Förvaltningsrätten i Göteborg åsidosatt sitt utredningsansvar genom att avgöra målet utan att först underrätta kvinnan om att åberopade intyg saknas i utredningen och ge henne tillfälle att skicka in dem.
Förvaltningsrättens dom ska därför undanröjas och återförvisas för ny handläggning.