Yrkanden med mera
Skatteverket beslutade den 21 december 2020 att inte folkbokföra AA och hennes tre barn i samband med anmälan om flytt till Sverige. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1. AA överklagar beslutet och anför i huvudsak följande. Hennes yngsta son föddes den 15 juli 2020 vilket innebar att hon var föräldraledig den månaden. I augusti arbetade hon och i september var hon föräldraledig igen.
Hon har tidigare lånat pengar och när hon fick lönen i september kunde hon betala en del av sitt lån. Eftersom hon saknar samordningsnummer har hon inte rätt till ersättning för föräldraledigheten från Försäkringskassan. Hon har fortfarande ett arbete och avser att arbeta i Sverige. Skatteverket bestrider bifall till överklagandet.
Skälen för avgörandet
Av 3 § folkbokföringslagen (1991:481) framgår att den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Enligt 4 § första stycket samma lag gäller att en utlänning som måste ha uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige får folkbokföras endast om detta villkor är uppfyllt eller om det finns synnerliga skäl för att han eller hon ändå ska folkbokföras.
Med uppehållsrätt avses, enligt 3 a kap. 1 § utlänningslagen (2005:716), en rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd. En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon är arbetstagare i Sverige. Detta framgår av samma paragraf. För att en person ska folkbokföras i Sverige räcker det emellertid inte med uppehållsrätt. Han eller hon ska även kunna visa att de allmänna förutsättningarna för folkbokföring är uppfyllda.
En person med uppehållsrätt bör därför visa att de förhållanden som ligger till grund för uppehållsrätten, till exempel en anställning, har en sådan varaktighet att det kan antas att personen kommer att bo här minst ett år (prop. 2012/13:120 s. 41).
Förvaltningsrätten ska pröva huruvida Skatteverket haft fog för sitt beslut att inte folkbokföra AA och som en följd därav inte heller hennes barn i Sverige. Det är den som begär att bli folkbokförd som måste visa att förutsättningarna för folkbokföring är uppfyllda (HFD 2016 ref. 39). AA är EES-medborgare och har anfört att hon har uppehållsrätt i egenskap av arbetstagare.
Hon har inkommit med ett anställningsavtal som anger att hon från och den 1 maj 2020 är anställd tills vidare vid D&G Betonggolv AB med en sysselsättningsgrad om 40 timmar per vecka. Enligt anställningsavtalet ska lönen betalas ut den 25:e varje månad. Hon har även gett in lönebesked, individuppgifter från Skatteverket och kontoutdrag till styrkande av sin anställning. I lönebeskeden anges att AA arbetat under maj, juni, augusti, oktober och november 2020.
Av de kontoutdrag som finns i målet framgår att hon erhållit lön den 3 september, den 2 december 2020 och den 4 januari 2021 med belopp som överensstämmer med lönebeskeden och med dubbla belopp den 24 juli 2020. AA har anfört dels att hon var föräldraledig under juli och september, dels att hennes lön var innestående en månad. Dessa omständigheter talar enligt förvaltningsrätten för att AA har en faktisk tillsvidareanställning hos D&G Betonggolv AB som är varaktig.
Det kan emellertid noteras att löneutbetalningarna inte, förutom avseende juni och juli 2020, har skett de datum som anställningsavtalet förutsätter vilket väcker frågetecken. Vidare fanns vid tidpunkten för Skatteverkets beslut endast individuppgifter från Skatteverket beträffande juli, september och november 2020. Därefter har AA inkommit med individuppgifter som såvitt kan förstås avser decemberlönen, som enligt lönebeskedet den månaden skulle betalas ut den 4 januari.
Som Skatteverket har framhållit i sitt yttrande – där verket vidhåller att anställningsavtalet inte är trovärdigt och bland annat hänvisar till en utbetalning från AA:s konto den 22 december 2020 – är det de omständigheter som förelåg vid tidpunkten för Skatteverkets beslut som ska ligga till grund för bedömningen av om folkbokföring ska ske eller inte. Emellertid hindrar det enligt förvaltningsrättens mening inte nödvändigtvis att den enskilde eller myndigheten åberopar ytterligare indicier eller bevisfakta i form av bevis respektive motbevis som denne anser vara relevanta för bedömningen av dessa ursprungliga omständigheter (de rättsfakta som sökanden åberopar till grund för yrkad rättsföljd).
Den rättsligt relevanta frågan i förevarande fall är huruvida AA:s har en anställning av sådan varaktighet att hon kan antas komma att bo här minst ett år. Det förhållandet att respektive part efter Skatteverkets beslut har hänvisat till omständigheter vars betydelse inte prövats genom Skatteverkets beslut medför i förevarande fall inte att prövningsramen i förvaltningsrätten blir en annan än hos Skatteverket eftersom ingen ny rättslig grund därigenom har åberopats, endast nya bevisfakta.
Förvaltningsrätten anser att dessa kan ingå i rättens prövning och anser sig således inte kunna bortse från de nya uppgifterna från respektive part. AA har fått tillfälle att yttra sig över vad Skatteverket således har anfört, men har inte inkommit med någon förklaring till den utbetalning som Skatteverket tar upp. Hon har inte heller förklarat hur hennes utbetalning i juli till beloppet motsvarande en av de två löneutbetalningar hon då erhållit kan knytas till den påstådda långivaren eller varför individuppgifter för maj fortfarande saknas.
Vid en samlad bedömning av utredningen i målet anser förvaltningsrätten att AA inte har visat att hon har en anställning av sådan varaktighet att det kan antas att hon kommer att bo här minst ett år. Det har inte heller framkommit att det finns synnerliga skäl att ändå folkbokföra henne i Sverige. Överklagandet ska därför avslås.
—
Förvaltningsrätten i Stockholm den 2021-07-16 i mål nr 2281–21.