Förvaltningsrätten i Malmö
Det överklagade beslutet
Regionens[1] färdtjänstbolag (Färdtjänstbolaget) har beslutat att avslå AAs ansökan om tillstånd till färdtjänst. I beslutsunderlaget anges bl.a. följande. AA har ett medfött ryggmärgsbråck som yttrar sig i dålig benstyrka, nedsatt känsel i framför allt fötterna och smärta i ryggen. Till följd av detta förflyttar han sig med hjälp av rullstol.
Det har även framgått att han ofta har svårigheter med trycksår och är i behov av avlastning med jämna mellanrum. Rullstolen förflyttar han på egen hand och det har framgått att han är stark i överkroppen och kan framföra rullstolen sträckor som överstiger 500 meter. I sammanhanget för bedömning av färdtjänst anses detta vara långa förflyttningar och han bedöms med anledning av detta inte ha väsentliga svårigheter att förflytta sig.
Att han inte dagligen klarar av att genomföra längre förflyttningar, på grund av exempelvis dåligt vägunderlag, förändrar inte bedömningen. I fråga om väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer har det inte framkommit något som tyder på att AA har några sådana.
Färdtjänstbolagets bussar går bl.a. att sänka och det ingår även i bussförarnas uppgifter att vara behjälpliga vid på- och avstigning. Vidare har AA själv angett i ansökan att han har förmåga att använda allmänna kommunikationer. Han har även till beslutsmyndigheten uppgett att han ibland reser med tåg inom regionen, men att han då ofta får problem med trycksår, på grund av bl.a. långa omvägar, förseningar och väntetider. Sådana problem kan dock uppstå även inom ramen för färdtjänst. Sammantaget bedöms att AA inte har sådana väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer som krävs för rätt till färdtjänst.
Yrkanden och inställning
AA yrkar att han ska beviljas tillstånd till färdtjänst och anför bl.a. följande. Handläggaren har skrivit att han klarat av att åka med allmänna kommunikationer men har bortsett från allt som han råkat ut för på dessa resor. Han flyttade till Staden just för att han inte klarade att dagligen åka kollektivt till hans arbete.
Ofta har resorna inte gått att genomföra alls. Flera incidenter av ganska allvarliga slag har inträffat. Nu senast fick han trycksår och en bidragande orsak till detta var sannolikt hans senaste resa där han fick vänta på stationen i två timmar. För att undvika detta kan han inte sitta lång tid i rullstolen. Sätena på bussen eller i tåget kan också vara upptagna och då går inte heller detta.
Färdtjänstbolaget bestrider bifall till överklagandet.
Skälen för avgörandet
Enligt 7 § lagen (1997:736) om färdtjänst ska tillstånd till färdtjänst meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.
Av utredningen i målet framgår att AA kan förflytta sig på egen hand i rullstolen och att han förflyttar sig sträckor som överstiger 500 meter. Med hänsyn till detta, och vad som framkommer av utredningen i övrigt, bedömer domstolen att AA inte har sådana väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand som krävs för rätt till färdtjänst.
Frågan är då om AA har sådana väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer att rätt till färdtjänst föreligger på den grunden.
Det är i målet ostridigt att AA är beroende av sin rullstol för förflyttning. Han får således som utgångspunkt anses ha sådana väsentliga svårigheter att resa med allmänna kommunikationsmedel som krävs för att beviljas tillstånd till färdtjänst (Jfr Kammarrätten i Stockholms dom den 26 oktober 2015 i mål nr 3878-15, Kammarrätten i Jönköpings domar den 8 september 2014 i mål nr 3580-13 och den 24 juni 2019 i mål nr 3367-18 samt även HFD 2012 ref. 34 avseende bilstöd).
AA har visserligen i sin ansökan angett att han har förmåga att resa med allmänna kommunikationer. Det har även framgått att han företagit sådana resor. För rätt till färdtjänst krävs dock inte en total oförmåga att använda allmänna kommunikationer, utan vad som krävs är att det föreligger väsentliga svårigheter (se prop. 1996/97:115 s. 121 jämfört med s. 51 och 78).
Mot bakgrund av detta och med hänsyn till vad som framkommit rörande AAs funktionshinder och situation i övrigt saknas skäl att frångå utgångspunkten att han i egenskap av rullstolsburen har väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer. Överklagandet ska således bifallas.
—
Förvaltningsrätten i Malmö dom 2024-12-12 i mål nr 277-24.