Förvaltningsrätten i Luleå
Bakgrund och parternas inställning m.m.
Socialnämnden beslutade den 5 oktober 2022 att omedelbart omhänderta AA med stöd av 6 § LVU. Beslutet verkställdes samma dag och förvaltningsrätten fastställde beslutet den 17 oktober 2022.
Socialnämnden ansöker om att AA ska beredas vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ LVU och yrkar att beslutet ska gälla omedelbart. Socialnämnden anför i huvudsak följande grunder för ansökan. På grund av brister i omsorgen finns det en påtaglig risk för att AAs hälsa eller utveckling skadas. AA utsätter även sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. BB samtycker till vårdplanen i sin helhet. AAs samtycke är inte tillförlitligt.
BB anser att AA ska beredas vård med stöd av 3 § LVU och att rättens beslut om vård ska gälla omedelbart. Hon anser att ansökan i övrigt ska avslås. Hon anför i huvudsak följande. Det finns inte sådana brister i omsorgen som medför en påtaglig risk för att AAs hälsa och utveckling skadas. Han utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. Hon samtycker till vårdplanen. AAs samtycke är inte tillförlitligt.
AA anser att ansökan ska avslås och anför i huvudsak följande. Det föreligger brister i omsorgen som medför en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas. Han utsätter inte sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom något socialt nedbrytande beteende. Han samtycker till att bo i familjehem, även om det är på annan ort än hemorten.
Förvaltningsrätten har hållit muntlig förhandling inom stängda dörrar.
Skälen för avgörandet
Tillämpliga bestämmelser
Den som är under 18 år ska beredas vård enligt LVU, om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.
Vid beslut enligt LVU ska vad som är bäst för den unge vara avgörande (1 § LVU). Vård ska beslutas om det på grund av bl.a. brister i omsorgen finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (2 § LVU). Vård ska också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom bl.a. ett socialt nedbrytande beteende (3 § LVU).
Rätten får förordna att beslut som rätten har meddelat ska gälla omedelbart (40 § LVU).
Föreligger ett vårdbehov enligt 2 § LVU?
Socialnämnden gör gällande att BB brister i omsorgen om AA i huvudsak eftersom hon inte klarat att hantera de konflikter som uppstått mellan henne och AA, samt att det finns allvarliga uppgifter om att BB är rädd för att skada AA fysiskt.
Av utredningen i målet framkommer att relationen mellan BB och AA de senaste två åren varit präglad av en konflikt om hans skolgång, då AA i längre perioder inte har gått i skolan. BB har gjort ansträngningar för att övertala honom att återgå till skolan. När detta misslyckats har hon även varit hjälpsökande och mottaglig för insatser från skola och socialtjänst i detta avseende. Hon har emellertid inte lyckats förmå honom att återgå till skolan. Hon har uppgett att hon gjort vad hon kunnat och nu inte orkar mer. Hon har även gett uttryck för att det grundläggande problemet är sonens beteende och vidgår inte att det skulle finnas brister i omsorgen från hennes sida.
Det framkommer vidare av utredningen i målet att konflikten mellan BB och AA har varit svår och tagit huvudsakligen verbala uttryck. Det framgår att BB har mått dåligt på grund av situationen i hemmet. Enligt en orosanmälan från barn- och ungdomspsykiatrin i oktober 2022 har hon hotat att skada AA och uppgett att hon är rädd för honom. Det framgår även att hon samma dag har för socialsekreterare uppgett att hon önskar att AA ska ta sitt liv och att hon beskyllt honom för hennes fars hjärtinfarkt. Hon har då även berättat att hon i konflikten med AA, på grund av en rädsla för honom, har beväpnat sig med olika tillhyggen då hon gått in i hans rum. BB har senare och vid den muntliga förhandlingen uppgett att hon inte har sagt det som påstås, men att det stämmer att hon har varit rädd för AA. Förvaltningsrätten finner dock inte att det framkommit skäl att ifrågasätta riktigheten i uppgifterna från socialnämnden. Uppgifterna får även stöd av att AA har anfört i målet att det har förekommit att BB under konflikten har gått in på hans rum med tillhyggen och varit aggressiv.
Förvaltningsrätten anser att det som framkommer av utredningen i målet om BBs agerande i konflikten med sin son är allvarliga. Hon har enligt förvaltningsrättens mening hanterat i konflikten med AA på ett sätt som utgör brister i omsorgen och som medför en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skadas. AA har därför ett behov av vård enligt 2 § LVU.
Föreligger ett vårdbehov enligt 3 § LVU?
Socialnämnden gör gällande att AA har ett socialt nedbrytande beteende och anför att beteendet främst består i att han inte går i skolan, att han avskärmar sig från sin familj och vänner samt att han har ett verbalt och fysiskt utagerande beteende mot sin familj.
Av utredningen i målet framgår att AA har haft en mycket omfattande frånvaro i skolan. Han har successivt isolerat sig fysiskt från omvärlden och i månader stängt in sig på sitt rum. Det är enligt förvaltningsrättens mening även utrett att han haft ett utagerande beteende mot sin mamma och syster, i huvudsak i form av verbala kränkningar. AA vidgår inte detta och har anfört att uppgifterna i huvudsak kommer från hans mamma som han har en konflikt med. Förvaltningsrätten finner dock inte anledning att ifrågasätta mammans uppgifter i detta avseende bl.a. då uppgifterna till stor del får stöd av vad systern berättat i socialnämndens utredning, samt att systern till följd av hans beteende har fått flytta ifrån hemmet under en period.
Förvaltningsrätten anser på grund av dessa omständigheter att AA får anses ha ett socialt nedbrytande beteende. Med hänsyn till främst de konsekvenser som beteendet haft för hans utbildning och relationerna till familjemedlemmarna och andra släktingar, får det även anses utrett att han genom beteendet utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas. Han har därför ett behov av vård enligt 3 § LVU.
Kan behövlig vård ges på frivillig väg?
Enligt socialnämndens vårdplan har AA behov av en trygg och stabil hemmiljö vilket bedöms kunna tillgodoses genom en placering i familjehem. Enligt vårdplanen behöver AA därutöver stödinsatser kring sitt beteende och mående, och BB behöver stödinsatser i sin föräldraroll. Förvaltningsrätten delar socialnämndens bedömning att de föreslagna insatserna för närvarande framstår som nödvändiga för att tillgodose AAs vårdbehov.
BB samtycker till vården i sin helhet. Förvaltningsrätten konstaterar att hon i och för sig inte har uppvisat någon djupare insikt i vårdbehovet då hon inte vidgår att det finns brister i omsorgen. Det framgår dock att hon genomgående har varit hjälpsökande och tidigare har förordat vård utanför det egna hemmet, samt att hon även är positivt inställd till insatser kring sitt föräldraskap. Sammantaget finner förvaltningsrätten att hennes samtycke till den behövliga vården framstår som fullständigt och tillförlitligt.
AA har anfört att han samtycker till att bo i familjehem, även vid en placering utanför hemorten. Det framstår dock enligt förvaltningsrättens mening inte som att hans samtycke omfattar socialnämndens vårdplan i övrigt med återupptagen skolgång, att ta emot eventuellt nödvändiga insatser från sjukvård och att han ska bryta sin isolering. Det framgår därtill av utredningen i målet att han tidigare inte har samtyckt till den föreslagna vården utanför hemmet och han har tackat nej till nästan samtliga erbjudna stödinsatser. Vidare kan konstateras att han inte på något sätt vidgår att hans beteende skulle innebära någon risk för hans utveckling eller hälsa. Enligt förvaltningsrättens mening saknar han således insikt i sitt vårdbehov och hans samtycke framstår inte som fullständigt och tillförlitligt. Det kan därför antas att behövlig vård inte kan ges AA på frivillig väg med hans samtycke.
AA ska beredas vård med stöd av LVU
Förvaltningsrättens bedömningar ovan innebär att förutsättningarna för att bereda AA vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ LVU är uppfyllda. Socialnämndens ansökan ska därmed bifallas. Med hänsyn till de uppgifter som framkommit om AAs vårdbehov, ska beslutet om vård gälla omedelbart.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden m.m.
AA yrkar att ansökan om vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, ska avslås.
Socialnämnden anser att överklagandet ska avslås.
BB anser att överklagandet ska bifallas.
Kammarrätten har hållit muntlig förhandling.
Vad parterna anför i kammarrätten
AA anför till stöd för sin talan i huvudsak följande.
Han tillstår att det varit en hel del verbala konflikter i hemmet men han har inte varit fysiskt utagerande mot någon i familjen. Konflikterna har vidare inte varit av sådan omfattning att han behöver ges vård utanför hemmet. Inte heller är hans eget beteende i övrigt sådant att det ger upphov till ett vårdbehov. Det är riktigt att han har haft stor frånvaro från skolan men han anser att det inte är något problem. För övrigt framgår av rättspraxis att bristande skolgång inte kan läggas till grund för beslut om vård enligt LVU. Han håller sig visserligen hemma men har kontakt med kompisar via internet. Han mår inte dåligt, är inte deprimerad och har inte heller något behov av att bearbeta någon svår händelse. Han vill bo kvar hemma och samtycker inte till att vara placerad i familjehem. Han är inte rädd för att komma till skada i hemmet.
Nämnden anför bl.a. följande till stöd för sin inställning.
De skäl som föranledde nämnden att ansöka om vård enligt LVU kvarstår. De förändringar som har skett efter placeringen är inte tillräckliga för att nämnden ska inta en annan ståndpunkt. AA har sedan december 2020 erbjudits frivilliga stödinsatser från olika instanser vid ett flertal tillfällen man har tackat nej till samtliga. Det som utspelade sig i samband med att AA skulle omplaceras till ett nytt familjehem visar att det inte är möjligt att ge honom behövlig vård på frivillig väg. Av uppgifter från det första familjehem som AA var placerad hos framgår att han uteslutande uppehöll sig på sitt rum och att han avböjde alla erbjudanden om att exempelvis äta ute eller träffa kompisar. Målet med vården är att AA ska kunna återvända hem. Det krävs dock fortsatt vård i familjehem för att han ska få det stöd som han behöver för att bryta sin isolering, få stöd för sitt mående och återuppta skolgången.
BB anför bl.a. följande till stöd för sin inställning.
Hon har inte brustit i sitt föräldraskap utan tvärtom gjort det som varje omdömesgill och ansvarstagande vårdnadshavare skulle ha gjort i samma situation. Det som oroat henne mest är AAs bristande skolgång och hon medger att hon visat frustration och varit arg på honom. Hon har dock aldrig uttalat några hot mot honom och har inte heller gått in på hans rum beväpnad med något tillhygge. Att sonens beteende inte är ett resultat av brister i hemförhållandena visas av att hans problematik fortsatt och varit densamma i familjehemmet. Hon är förtvivlad över situationen och tänker att det kan vara fråga om ett svårt spelmissbruk eller att han är deprimerad. Hon upplever inte att hon fått stöd av socialtjänsten för att hantera situationen. Hon är inte längre övertygad om att det bästa för AA är att vården ges med stöd av LVU. Hon tror att det skulle fungera och vara bättre för honom att få vård på frivillig väg.
Skälen för kammarrättens avgörande
Även med beaktande av vad som anförts i kammarrätten instämmer kammarrätten i förvaltningsrättens bedömning att AA utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom sitt utagerande beteende mot närstående, sin avbrutna skolgång och sin självvalda isolering i hemmet. Dessa beteenden är sammantaget att se som ett socialt nedbrytande beteende som riskerar att leda till ett socialt utanförskap om ingen förändring kommer till stånd. Behövlig vård är utanför hemmet. Då AA och BB inte samtycker till sådan vård är förutsättningarna för vård enligt 1 och 3 §§ LVU uppfyllda.
Det står visserligen klart att BB inte har förmått AA att återuppta sin skolgång och att hon tidvis även har agerat på ett sätt som inte har varit ägnat att förbättra deras relation och möjlighet att kommunicera med varandra på ett lösningsorienterat och respektfullt sätt. Utredningen visar att hon under en längre tid har haft svårt att möta AAs behov av vägledning och gränssättning och att detta sannolikt har bidragit till att AA har ett vårdbehov utifrån sitt eget beteende.
AA är dock nu 15 år och kammarrätten anser att den påtagliga risken för hans hälsa och utveckling i allt väsentligt har sin grund i hans eget beteende. Den omständigheten att BB inte kan hantera detta beteende utgör inte i sig det som riskerar sonens hälsa och utveckling. Överklagandet ska därmed delvis bifallas på så sätt att AA ska beredas vård endast med stöd av 1 och 3 §§ LVU.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom den 2023-02-23 i mål nr 3035-22