Lunds tingsrätt
Yrkanden
Åklagaren har begärt att AA ska dömas för tjänstefel enligt 20 kap 1 § 1 st brottsbalken.
Gärningsbeskrivning
AA har då hon tjänstgjorde som handläggare, barnutredare, vid socialtjänsten i samband med beslut om omhändertagande enligt LVU, underlåtit att i rätt tid anmäla omhändertagandet till Förvaltningsrätten. Detta fick till följd att målsäganden BB var fortsatt omhändertagen samt satt placerad på SIS-institution utan stöd i lag under fyra dagar. Genom detta åsidosatte AA vid sin myndighetsutövning vad som gällde för uppgiften som handläggare vid socialtjänsten. AA begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.
Inställning
AA har vidgått gärningen men förnekat brott under invändning att hon agerat inom ramen för den aktsamhet som varit påkallad utifrån hennes arbetssituation.
Bakgrund
AA arbetade vid tillfället som barnutredare vid socialtjänsten. Den 9 augusti 2020 fattade ordföranden i Arbetsliv- och fritidsnämnden beslut om ett omedelbart omhändertagande av en flicka med stöd av bestämmelsen i 6 § LVU (lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Beslutet fick till följd att flickan satt placerad på ett SIS-hem. Ett sådant beslut ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka, i föreliggande fall senast den 15 augusti 2020. AA fick i uppgift att skicka in underställningen till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten fick dock aldrig del av beslutet. Detta uppmärksammandes först den 20 augusti 2020, varvid det omedelbara omhändertagandet avslutades.
Utredningen
Utöver förhör med AA och vittnesförhör med den vid tillfället förordnande, har åklagaren åberopat viss skriftlig bevisning. Närmare hörd över åtalet har AA uppgett i huvudsak följande. Hon har arbetat som socialsekreterare sedan 2012. Hon minns att arbetsbelastningen var hög och att organisationen var rörig. Hon fick aldrig någon möjlighet att gå bredvid en kollega för upplärning, utan hon fick ta ärenden direkt. I normala fall brukar man ha mellan 20 och 30 ärenden, men hon fick 50 ärenden direkt.
Arbetssituationen var tuff hela tiden och man fick inget gehör för att man var underbemannade. I juli 2020 blev hennes chef sjukskriven. Hon tyckte själv att situationen var så fruktansvärd att hon la in sin uppsägning i juli 2020. Hennes chef sade upp sig i augusti 2020 och CC kom då in som tillfällig chef under en vecka. På fredagarna turades man om med jouren. Det blev sedan en turbulent situation under helgen med en ungdom. Hon skrev en sammanställning till socialjouren för en belastad kollegas räkning och ordföranden skrev under beslutet om omedelbart omhändertagande.
När hon skulle skicka in handlingen till förvaltningsrätten frågade hon efter domstolens telefonnummer för att kunna faxa den. Hon fick då besked av en kollega att man inte faxade längre utan skickade e-post. Hon gick till kopieringsrummet, knappade in förvaltningsrättens e-postadress i kopieringsmaskinen och skickade på så sätt handlingarna till förvaltningsrätten. Hon fick därefter en sändrapport skickad till sin e-postadress.
Eftersom sändrapporten inte innehöll några avvikelser uppfattade hon den som en bekräftelse på att handlingarna hade skickats in till förvaltningsrätten. Hon frågade inte hur hon skulle mejla handlingen till förvaltningsrätten, utan hon utgick från att hon agerade korrekt när hon tryckte på knappen ”e-mail to” och slog in förvaltningsrättens e-postadress, som hon hämtade från domstolens hemsida.
Detta var första gången hon skickade en underställning till förvaltningsrätten. Det fanns inte någon checklista vid kopiatorn. Hon hade vidare inte fått någon information om eller deltagit på något möte om säker e-post. Hon hade inte heller hört talas om att handlingar först skulle skannas till den egna e-postadressen för att sedan skickas med säker e-post.
Hon följde inte upp ärendet eftersom hon inte kände till några rutiner för uppföljning. Ärendet var dessutom inte hennes från början, utan lämnades över till den ordinarie handläggaren allteftersom. Det är socialsekreterarens uppgift att följa upp ärendet, men det är chefen som ska se till att det blir utfört. När hon var verksam i en annan kommun arbetade hon med LVU-ärenden en eller två gånger totalt, men enbart i egenskap av medhandläggare. På den tiden skickades handlingarna via fax.
Hon blev förfärad när förvaltningsrätten efterlyste handlingen eftersom det är alla handläggares mardröm att handlingar hamnar fel. Hon fick dock veta att ungdomen hade fått en annan behandlingsform och mådde bra.
Vittnet CC har uppgett i huvudsak följande. I augusti 2020 arbetade hon som familjerättssekreterare. När den ordinarie chefen sade upp sig blev hon tillfrågad att ersätta henne under en vecka, då hon hade chefserfarenhet sedan tidigare. Hon har arbetat i 35 år med alla slags frågor inom socialtjänsten. Enligt henne är det den huvudansvarige handläggaren som skickar in underställningen till förvaltningsrätten.
Hon började i kommunen i juli 2020 och då var rutinen att handlingar skannades från den stora kopieringsmaskinen till den egna e-posten och därifrån skickade man handlingarna vidare till alla aktörer med säker e-post. Hon kände inte till att handlingar faxades. Hon hade inte heller hört talas om att det gick att skicka handlingar från kopieringsmaskinen till mottagaren direkt. Hon har aldrig sett någon sändrapport.
AA var en duktig kollega och medarbetare. Hon förutsatte att AA kunde rutinerna eftersom hon hade arbetat i kommunen längre än hon själv. Det måste ha varit den mänskliga faktorn som gjorde att det blev fel. Den aktuella veckan minns hon inte som särskilt stressig. Hon arbetade både som chef och på familjerätten. Det var emellertid semestertid och därför lite färre folk på plats.
Det var två handläggare som arbetade med det aktuella ärendet hela veckan. Ärendet gick lite fram och tillbaka, men båda handläggarna var självgående och kunde sina arbetsuppgifter. Dem pratade om ärendet några gånger under veckan. När hon skickade handlingar från familjerätten till tingsrätten via e-post fick hon alltid ett besked om att handlingarna hade mottagits. Det arbetssättet fick hon till sig när hon började arbeta och hon förutsatte att alla kollegor var medvetna om att det fungerade på det sättet.
Hon vet inte om det fanns någon annan rutin i relation till förvaltningsrätten eller om det fanns checklistor på AAs avdelning. Det är handläggaren som har uppföljningsansvaret. Hon känner dock att hon själv också borde ha följt upp ärendet.
Tingsrättens bedömning
Av 6 § LVU framgår att socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.
Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. Av 7 § LVU framgår vidare att ett beslut om omhändertagande skall underställas förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om beslutet inte har underställts förvaltningsrätten inom föreskriven tid upphör omhändertagandet.
Även om nämnden enligt nyssnämnda bestämmelse har en vecka på sig att underställa förvaltningsrätten ett beslut om omedelbart omhändertagande, är det inte syftet med bestämmelsen att nämnden utan anledning ska avvakta fristens utgång (se t.ex. JO 1994/95 s. 356 och JO 2007/08 s. 307).
I förarbetena till bestämmelsen anges att ett beslut om omedelbart omhändertagande ska underställas förvaltningsrätten utan dröjsmål samt att det som regel kan ske samma dag som beslutet meddelades eller dagen därpå. Som motivering till att nämnden ändå har getts en frist på en vecka anges att det kan vara nödvändigt att till beslutet foga annan utredning som finns hos nämnden samt att det vid helger kan vara svårt att få tag på en sådan utredning. Det hänvisas också till att det vid mellankommande helg kan uppstå förseningar i postgången (se prop. 1979/80:1 s. 505 och 591).
Sista dag för underställning av det aktuella omhändertagandebeslutet var den 15 augusti 2020. Först den 20 augusti 2020 uppmärksammades att beslutet av den 9 augusti 2020 inte hade underställts förvaltningsrätten varvid beslutet hävdes. Under tiden från den 16 augusti 2020 till den 20 augusti 2020 var den unga således intagen på ungdomshem trots att det inte förelåg någon rättslig grund för det. Den intagna har därmed varit utsatt för ett olaga frihetsberövande och det är således klart att ett allvarligt fel har begåtts.
Enligt 20 kap. 1 § brottsbalken kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Utgångspunkten är att det är den som fattar ett beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU som har ansvar för att beslutet underställs förvaltningsrätten. Det finns dock inte något hinder mot att beslutsfattaren överlåter till en tjänsteman vid nämndens förvaltning att ombesörja att beslutet rent faktiskt underställs förvaltningsrätten. I målet är det ostridigt att det var AA som hade ansvaret för att skicka handlingarna till förvaltningsrätten.
AA har bl.a. anfört att hon hade begränsad erfarenhet av ansökningar om LVU, att det varit en stressig arbetsmiljö och oklara rutiner. Det har emellertid inte rått någon tvekan eller okunskap om den aktuella bestämmelsens om underställning inom viss tid till förvaltningsrätten.
Enligt CCs uppfattning var det allmänt känt att rutinen var att skanna dokumenten till sin egen e-post och därefter vidaresända dem till aktörerna med funktionen säker e-post. AA har uppgett att hon varken kände till den rutinen eller fått del av någon annan rutin. När hon frågade efter ett telefonnummer för att faxa handlingarna fick hon beskedet att man inte faxade utan använde e-post. AA har även uppgett att hon trodde att hon hade skickat handlingarna till förvaltningsrätten genom att använda en e-postfunktion i kopieringsapparaten och att hon ansåg vidare mottagandet bekräftat genom en s.k. sändrapport i hennes e-post.
Med beaktande av att bestämmelserna i LVU ger myndigheterna rätt att under vissa omständigheter tvångsomhänderta och till och med frihetsberöva såväl barn som unga samt ingripa med andra former av tvångsåtgärder, ställs det särskilt höga krav på en rättssäker och korrekt handläggning.
Det måste mot denna bakgrund ålegat AA, särskilt om hon inte kände till vilken rutin som gällde, att ta reda på hur hon skulle förfara och i allt fall förvissa sig om att den av henne valda metoden fungerade. Så har inte skett och AA har därmed av oaktsamhet åsidosatt vad som gällde för hennes uppgift.
Bedömningen av om ett tjänstefel är att anse som ringa eller inte ska ske med beaktande av samtliga omständigheter. Såsom redan nämnts är brister vid handläggning av ärenden som innefattar tvångsåtgärder särskilt allvarliga. Gärningen kan därför inte bedömas som ringa. Påföljden ska bestämmas till böter.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Yrkanden i hovrätten
AA har yrkat att hovrätten frikänner henne från åtalet och befriar henne från skyldigheten att ersätta staten för kostnaden för försvaret vid tingsrätten. Under alla förhållanden har hon yrkat att hovrätten sätter ned det belopp hon ska betala tillbaka av kostnaden för försvaret vid tingsrätten.
Åklagaren har motsatt sig ändring.
Utredningen i hovrätten
Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens upptagningar av förhören har spelats upp. På AAs begäran har i hovrätten vittnesförhör med DD hållits.
Hovrättens domskäl
I likhet med tingsrätten och på de av tingsrätten angivna skälen bedömer hovrätten att AA av oaktsamhet har underlåtit att se till att beslutet om omedelbart omhändertagande underställts förvaltningsrätten, vilket lett till att en ungdom varit frihetsberövad utan lagstöd under perioden 2020-08-16 – 2020-08-20. Gärningen utgör, som tingsrätten funnit, tjänstefel.
Frågan i målet är därmed om gärningen är att anse som ringa.
Kraven på korrekt och noggrann handläggning i frågor rörande frihetsberövande måste ställas särskilt högt och det finns all anledning att understryka vikten av att regler som rör frihetsberövanden noga iakttas. Det är mycket allvarligt att en ung person har varit frihetsberövad utan lagstöd i fyra dygn.
Frågan om en gärning är att anse som ringa ska dock bedömas med beaktande av samtliga omständigheter. Det innebär att inte endast objektiva faktorer som uppgiftens art och gärningens effekter är av betydelse utan också den grad av oaktsamhet som gärningsmannen har visat.
I förevarande fall kan AAs misstag inte på något sätt tillskrivas nonchalans eller likgiltighet. DDs vittnesmål ger dessutom i allt väsentligt stöd åt AAs uppgifter. Även om DD var sjukskriven under augusti 2020 saknas skäl att ifrågasätta att situationen på arbetsplatsen var densamma som när hon lämnade sin tjänst i slutet av juni 2020.
Genom utredningen, framför allt genom DDs uppgifter, får anses stå klart att AA vid tidpunkten hade en mycket pressad och arbetstyngd arbetssituation. Vidare får genom DDs uppgifter anses utrett att AA inte fått någon särskild utbildning i eller information kring hur aktuella underställningar skickas eller om rutiner kring detta, även om det av CCs uppgifter framgår att det var ”allmänt känt” att rutinen var att skanna dokumenten till sin egen e-post och därefter vidaresända dem till aktörerna med funktionen säker e-post.
AA har, i en mycket arbetstyngd situation, åtagit sig uppgiften att underställa förvaltningsrätten ett beslut om omedelbart omhändertagande för en kollegas räkning. Efter att ha efterfrågat faxnummer till förvaltningsrätten för att faxa beslutet, vilket är det sätt AA vid tidigare tillfälle tillsammans med en kollega använt sig av för att underställa förvaltningsrätten sådant beslut, fick hon veta att hon i stället skulle skicka handlingarna med e-post.
Trots att AA i och för sig borde ha förvissat sig om på vilket sätt hon skulle skicka handlingarna är det förståeligt att hon i en arbetstyngd situation och i avsaknad av information och rutiner skickade handlingarna på det sätt som skedde. Omedelbart efter att AA trott sig ha skickat handlingarna till förvaltningsrätten fick hon dessutom en sändrapport som gav sken av att hon framgångsrikt e-postat underställningen till förvaltningsrätten.
AA har därför haft visst fog för sitt antagande att förvaltningsrätten mottagit handlingarna. Sammantaget bedömer hovrätten att det misstag som förekommit ha varit så förklarligt att gärningen – trots sina allvarliga följder – är att bedöma som ringa. Åtalet ska därför ogillas.
—
Hovrätten över Skåne och Blekinge dom den 2023-05-16 i mål nr B 358-23