Målet i tingsrätten
Grunder
Försäkringskassan
Som grund uppgav Försäkringskassan att de beviljade mannen hel sjukersättning från oktober 1998. Mannen arbetade från 2005 till 2010 trots att han under perioden uppbar hel sjukersättning. Börjar man arbeta när man uppbär sjukersättning har man anmälningsskyldighet gentemot Försäkringskassan.
70-åringen
I första hand har den 70-åriga mannen gjort gällande att han arbetat i mindre omfattning än en fjärdedel under den perioden och har därför inte haft någon anmälningsskyldighet.
I andra hand gjorde han gällande att han anmält sin sjukdomsbild och sitt planerade arbete till Försäkringskassan, och att han med två handläggare på Försäkringskassan diskuterat och fått godkänt att utföra några mindre uppdrag.
I tredje hand har han invänt att Försäkringskassans betalningskrav är preskriberade. Han har inte fått del av något kravbrev eller inkassokrav och han fick för flera år sedan bekräftat från Försäkringskassan att återbetalningskravet var preskriberat.
För det fall tingsrätten skulle komma fram till att betalningsskyldighet föreligger ska han ändock befrias från betalningsskyldighet helt eller åtminstone delvis eftersom det föreligger särskilda skäl för betalningseftergift. Dessa särskilda skäl är hänförliga till hans hälsa och ekonomiska situation.
Utveckling av talan
Försäkringskassan
Den 9 februari 2010 beslutade Försäkringskassan att dra in mannens sjukersättning från och med mars 2010 mot bakgrund av att det framkommit att han arbetade i sitt egna bolag och att han till följd härav kommit att upptaxeras av Skatteverket gällande inkomst av tjänst för inkomståren 2005 och 2006.
Försäkringskassan gjorde bedömningen att han hade arbetsförmåga och att han därmed inte länge hade rätt till sjukersättning. Försäkringskassan beslutade därför om återbetalning av det felaktigt utbetalda beloppet.
En fordran preskriberas tio år efter tillkomsten om inte preskriptionen avbrutits dessförinnan. Den 30 april 2010 tillställdes en kravpåminnelse och därefter har Försäkringskassan genom inkasso sökt indriva skulden. Preskriptionen kan även avbrytas bland annat genom att borgenären väcker talan mot gäldenären.
70-åringens ekonomiska och sociala situation utgör inte skäl för eftergift.
70-åringen
Han har inte drivit någon egen verksamhet som Försäkringskassan påstår. Bolaget ägdes och drevs inte av honom. Han var endast suppleant i styrelsen. Det var en annan person som drev verksamheten. Skatteverkets beslut gällande skönstaxeringarna är felaktiga. Han orkade dock inte överklaga besluten till följd av psykisk ohälsa.
Han hade god kontakt med Försäkringskassan och tillsammans med förtroendeläkaren diskuterades om en plan för att möjliggöra för honom att återgå till arbetslivet. Han hjälpte ett antal pappor som var involverade i vårdnadstvister. Han informerade Försäkringskassan om de här uppdragen varvid han fick frågan om han arbetade heltid. Han svarade att så inte var fallet. Han fick beskedet att Försäkringskassan skulle göra en notering om vad han hade uppgett om sina uppdrag. Han informerade således Försäkringskassan om att han arbetade mindre än en fjärdedel i form av enstaka arbetsinsatser. Försäkringskassan uppgav att om han skulle komma att arbeta mer än en fjärdedel så måste han inkomma med information om detta.
Han är skuldsatt med över fem miljoner och avser att ansöka om skuldsanering. Han är pensionär och har ingen betalningsförmåga.
Tingsrättens domskäl
Av 3 kap l § utsökningsbalken (1981:774) följer att Försäkringskassans beslut om återkrav av sjukersättning inte utgör en exekutionstitel. För att få en verkställbar dom måste Försäkringskassan, som i detta fall, väcka talan i vid allmän domstol.
Domstolsprövningen av frågan om återbetalningsskyldighet sker enligt reglerna för dispositiva tvistemål. Domstolen är därvid, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, inte bunden av den bedömning av mannens återbetalningsskyldighet som tidigare gjorts av Försäkringskassan. Domstolen ska alltså pröva om förutsättningarna för återbetalningsskyldighet är uppfyllda. För att vinna framgång med sin talan måste Försäkringskassan på vanligt sätt styrka sina krav.
Tingsrätten prövar i första hand om fordran är preskriberad. Den nu aktuella fordran preskriberas tio efter tillkomsten om inte preskriptionen avbrutits dessförinnan, 2 § preskriptionslagen (1981:130). Ett preskriptionsavbrott leder till att en ny preskriptionstid på tio år löper räknat från dagen för preskriptionsavbrottet. Av utredningen framgår att preskriptionsavbrott har gjorts bland annat i samband med att Försäkringskassan väckte talan mot mannen i förevarande mål. Fordran är alltså inte preskriberad.
Målet rör sjukersättning som betalats ut under åren 2005-2010. Enligt 1 kap 3 § lagen om införande av socialförsäkringsbalken tillämpas den numera upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, i fråga om ersättningar som avser tid före ikraftträdandet den 1 januari 2011. Tingsrätten tillämpar följaktligen AFL på frågorna i målet.
Enligt AFL så har en person rätt till sjukersättning om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet.
Dessutom krävs att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses stadigvarande och att rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. Sjukersättning kan utges helt, till 75%, 50% eller 25% beroende på hur nedsatt arbetsförmågan anses vara.
Den som får sjukersättning är enligt 16 kap 8 § AFL skyldig anmäla till Försäkringskassan bland annat om arbetsförmågan förbättras och om han eller hon avser att börja arbeta eller börja arbeta i större utsträckning än tidigare. Om sådan anmälan underlåts får ersättningen dras in.
För att bli återbetalningsskyldig för sjukersättning som redan betalats ut krävs enligt lagen 20 kap 4 § AFL att personen genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller annars att personen obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och vederbörande skäligen bort inse detta. Om det i särskilt fall finns anledning får krav på återbetalning helt eller delvis efterges.
Huvudfrågan i målet
Huvudfrågan i målet är om 70-åringen under åren 2005-2010 har haft arbetsförmåga och om han genom att underlåta att anmäla det till Försäkringskassan har orsakat att sjukersättning har utgått felaktigt för de här åren.
Som framgått ovan ska ordinära bevisbörderegler i dispositiva tvistemål tillämpas i detta fall. Det är Försäkringskassan som har att visa att han har haft arbetsförmåga och att han genom att underlåta anmäla det har orsakat att sjukersättning har utgått felaktigt.
Det är utrett att han under perioden februari 2005 – februari 2010 erhöll sjukersättning med 840 000 kronor från Försäkringskassan utifrån en helt nedsatt arbetsförmåga.
Till stöd för sitt påstående att 70-åringens arbetsförmåga inte varit nedsatt har Försäkringskassan gjort gällande att han under tid som han erhållit sjukersättning arbetade i det av honom ägda bolaget och att han upptaxeras av Skatteverket gällande inkomst av tjänst för inkomståren 2005 och 2006. Han har inte ifrågasatt uppgiften att han blivit föremål för skönstaxering men bestritt uppgifterna gällande hans engagemang i det aktuella bolaget. Det är således klarlagt att han genom skönstaxering upptaxeras av Skatteverket gällande inkomst av tjänst.
Det är vidare utrett att han inte överklagade Skatteverkets beslut. Han har även vidgått att han utfört visst arbete om än i mycket begränsad omfattning. Tingsrätten finner mot angiven bakgrund att Försäkringskassan har visat att 70-åringen under åren 2005 och 2006 arbetat i en sådan omfattning att han inte längre haft rätt till någon sjukersättning under de här åren. Försäkringskassan har som grund för sin talan gjort gällande att han även arbetade under åren 2007 – 2010. I brist på någon bevisning härvidlag har dock Försäkringskassan inte förmått bevisa att så har varit fallet.
70-åringen har utöver sitt egna uppgifter under sanningsförsäkran inte presenterat någon bevisning att han på något sätt anmält till Försäkringskassan att han börjat arbeta. Tingsrätten anser därför att det är klarlagt att han underlåtit att anmäla till Försäkringskassan att han börjat arbeta år 2005.
Det är följaktligen utrett att Försäkringskassan har betalat ut sjukersättning utifrån förutsättningen att hans arbetsförmåga varit helt nedsatt. Tingsrätten finner därmed att det föreligger förutsättningar att ålägga 70-åringen återbetalningsskyldighet för åren 2005 och 2006 vilket motsvarar 300 000 kronor.
Av 20 kap 4 c § AFL, som motsvaras av bestämmelsen av 108 kap 19 § socialförsäkringsbalken, framgår att dröjsmålsränta ska utgå på beloppet enligt bestämmelserna i räntelagen (1975:635). Detta innebär enligt 4 § räntelagen att dröjsmålsränta börjar löpa från den dag som infaller trettio dagar efter det att återkrav framställdes med den räntesats som anges i 6 § i samma lag. Det är utrett att Försäkringskassan beslutade om återkrav den 23 mars 2010 och ränta ska därför utgå från den dagen.
70-åringen har i sista hand invänt att det föreligger särskilda skäl för att helt eller delvis efterge kravet på återbetalning och har härvidlag åberopat sitt hälsotillstånd och sin ekonomiska situation. Försäkringskassan har bestritt att det finns grund det.
Vid prövningen av om det finns skäl att meddela eftergift ska en individuell och sammanvägd bedömning av de enskildas ekonomiska och sociala situation göras.
70-åringen har åberopat en del skriftlig bevisning till stöd för sitt påstående att han saknar betalningsförmåga. Försäkringskassan har inte ifrågasatt hans ekonomiska situation. Även om utredningen om hans tillgångar och nuvarande försörjningsförmåga är bristfällig finner tingsrätten att hans uppgift om att han saknar ekonomisk förmåga att återbetala beloppet till Försäkringskassan kan godtas.
Vid en helhetsbedömning finner tingsrätten att det föreligger skäl att medge delvis eftergift av återbetalningsskyldigheten till hälften och ska förpliktas betala 155 903 kronor till Försäkringskassan. Det finns inte skäl efterge räntan till någon del.
Rättegångskostnader
Målet har gällt huruvida det föreligger någon återbetalningsskyldighet för 70-åringen till Försäkringskassan och om det i så fall finns skäl att helt eller delvis efterge beloppet. Frågorna har gällt till stora delar samma omständigheter. Med stöd av 18 kap 4 § rättegångsbalken (1942:740) finner tingsrätten att vardera parten bör bära sina egna rättegångskostnader.
Målet i hovrätten
70-årigen yrkade att hovrätten ska ogilla Försäkringskassans talan och Försäkringskassan motsatte sig att tingsrättens dom ändras.
Parternas talan och utredningen i hovrätten
Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten. 70-åringen har åberopat samma bevisning som vid tingsrätten. Försäkringskassan har som bevisning åberopat beslut från myndigheten och inkassokrav.
Hovrätten har avgjort målet utan huvudförhandling.
Hovrättens domskäl
Målet gäller återbetalning av sjukersättning som 70-åringen uppburit från Försäkringskassan. Tingsrätten biföll Försäkringskassans talan till viss del såvitt avser åren 2005 och 2006. Endast 70-åringen har överklagat tingsrättens dom. Frågan i hovrätten är om det finns förutsättningar för återbetalningsskyldighet med det belopp som tingsrätten funnit eller om han helt eller delvis ska befrias från skyldigheten att återbetala det beloppet.
En förutsättning för att han ska kunna åläggas återbetalningsskyldighet är att han, som Försäkringskassan har gjort gällande, haft en sådan arbetsförmåga som innebär att han inte haft rätt till den sjukersättning han uppburit. Som tingsrätten anfört ankommer det på Försäkringskassan, att, mot mannens bestridande, visa detta.
Det är ostridigt att han har blivit föremål för skönstaxering inkomståren 2005 och 2006 och han har invänt att besluten om skönstaxering är felaktiga.
I de åberopade besluten från Försäkringskassan anges bland annat att myndigheten begärt in underlag från Skatteverket och att det där framgår att inkomsterna härrör från uppdrag som 70-åringen haft i sitt egna bolag, samt att det i materialet från Skatteverket finns fakturor på utförda uppdrag med uppgift om nedlagd tid och timersättning. Försäkringskassan har emellertid inte, vare sig i de åberopade besluten eller på annat sätt, närmare redogjort för Skatteverkets beslut eller utredning, än mindre åberopat besluten eller något annat underlag från Skatteverket som bevisning trots att detta synes ha varit möjligt. Någon annan relevant utredning till styrkande av hans påstådda arbetsförmåga har inte heller åberopats.
Vid dessa förhållanden kan Försäkringskassan inte anses ha fullgjort sin bevisbörda i fråga om att han har haft en sådan arbetsförmåga som innebär att han felaktigt uppburit sjukersättning. Det förhållandet att han vidgått att han utfört visst arbete föranleder inte någon annan bedömning, eftersom annat inte har framkommit av utredningen än att arbetet har varit av högst begränsad omfattning.
Med ändring av tingsrättens dom ska därför Försäkringskassans talan ogillas.