Hovrätten för Övre Norrland
Bakgrund
Yrkanden m.m. i hovrätten
Bolaget har yrkat att käromålet ska ogillas och förplikta Försäkringskassan att ersätta Bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. Försäkringskassan har motsatt sig Bolagets ändringsyrkanden. Parterna har yrkat ersättning av varandra för sina respektive rättegångskostnader i hovrätten.
GRUNDER
Försäkringskassan
1. Genom beslut den 25 augusti 2015 har brukaren blivit beviljad assistansersättning för skolverksamhet. Brukaren har därefter slutat skolan och har i stället varit på daglig verksamhet sedan den 12 juni 2017. Försäkringskassan har inte fattat något beslut om assistansersättning för daglig verksamhet. Försäkringskassan har betalat ut ersättning enligt beslutet den 25 augusti 2015 fram till februari 2019. Ersättningen har således betalats ut felaktigt mellan den 12 juni 2017 och februari 2019.
a) Det förnekas att det förelåg särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017. Förekomsten av särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017 har under alla förhållanden inte betydelse för frågan om felaktiga betalningar gjorts.
2. Förnekas.
3. Bolaget har haft en anmälningsskyldighet angående de ändrade förhållandena eftersom dessa påverkar rätten till eller storleken av förmånen.
a) Förnekas. Bolagets insikt om att de ändrade förhållandena påverkar rätten till eller storleken av förmånen, har inte betydelse för om bolaget har haft en anmälningsskyldighet eller inte.
4. Bolaget har inte anmält de ändrade förhållandena till Försäkringskassan.
5. Det förelåg orsakssamband mellan underlåtelsen att anmäla och de felaktiga utbetalningarna.
6. Som assistanssamordnare och mottagare av beslutet den 25 augusti 2015 har Bolaget under alla förhållanden skäligen bort inse att assistansersättning utbetalats felaktigt.
7. Förnekas.
Bolaget
1. De faktiska omständigheterna vitsordas. Ersättningen har dock inte betalats ut felaktigt eftersom beslutet från 2015 måste anses omfatta även assistansersättning för daglig verksamhet.
a) Under alla förhållanden förelåg det särskilda skäl för assistansersättning för daglig verksamhet den 12 juni 2017. De särskilda skälen ska bedömas med utgångspunkten att brukaren har en livslång/bestående kraftig epilepsi som medför kraftiga/fullständiga anfall flera gånger varje dag. När brukaren ska förflytta sig krävs därför ett s.k. gåbälte där två personer håller i brukaren för att undvika fallskador. Brukaren har heller inget tal vilket medför att personer med ingående kunskap om brukaren har krävts för att kommunicera med brukaren. Detta innebär att ersättning inte har betalats felaktigt.
2. Försäkringskassan har känt till övergången till daglig verksamhet senast den 12 juni 2017, vilket betyder att Bolaget inte har någon anmälningsskyldighet för de ändrade förhållandena.
3. Förnekas.
a) Bolaget har under alla förhållanden inte insett att de ändrade förhållandena påverkar rätten till eller storleken av förmånen. Detta betyder att Bolaget inte har någon anmälningsskyldighet.
4. Förnekas. Bolaget har anmält de ändrade förhållandena till FK den 20 juni 2017.
5. Förnekas.
6. Förnekas. Det vitsordas dock att Bolaget varit assistanssamordnare och mottagit beslutet den 25 augusti 2015.
7. Om felaktiga utbetalningar skulle föreligga finns särskilda skäl till eftergift då det under alla förhållanden förelegat särskilda skäl för assistansersättning för daglig verksamhet den 12 juni 2017.
PROCESSLÄGESANALYS
Parterna har i hovrätten kommit överens om vilka frågor hovrätten har att pröva och vilket utfallet blir beroende på hur de olika frågorna besvaras. Hovrätten följer vid sin prövning ordningen i den överenskomna processlägesanalysen.
1. Omfattar ersättningsbeslutet från 2015 även assistansersättning för daglig verksamhet? – Om ja, ska Bolagets överklagande bifallas. – Om nej, gå till fråga 2.
2. Förelåg särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017? – Om ja, gå till fråga 3. – Om nej, gå till fråga 4
3. Innebär det faktum att det förelåg särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017 att Försäkringskassans betalning efter detta datum inte var felaktig? -Om ja, ska Bolagets överklagande bifallas. – Om nej, gå till fråga 4.
4. Kände Försäkringskassan till de ändrade förhållandena senast den 12 juni 2017? – Om ja, Bolaget har inte haft anmälningsskyldighet, gå till fråga 10. -Om nej, gå till fråga 5.
5. Påverkar de ändrade förhållandena rätten till eller storleken av förmånen? -Om ja, gå till fråga 6. – Om nej, Bolaget har inte haft anmälningsskyldighet, gå till fråga 10.
6. Kände Bolaget till att de ändrade förhållandena påverkar rätten till eller storleken av förmånen? – Om ja, Bolaget har anmälningsskyldighet, gå till fråga 8. – Om nej, gå till fråga 7.
7. Innebär det faktum att Bolaget inte kände till att de ändrade förhållandena påverkar rätten till eller storleken på förmånen att Bolaget inte har någon anmälningsskyldighet? – Om ja, gå till fråga 10. – Om nej, Bolaget har anmälningsskyldighet, gå till fråga 8.
8. Har Bolaget anmält ändrade förhållanden till Försäkringskassan den 20 juni 2017? – Om ja, gå till fråga 10. – Om nej, gå till fråga 9.
9. Finns orsakssamband mellan underlåtenheten att anmäla och de felaktiga utbetalningarna? – Om ja, Bolaget är återbetalningsskyldigt, gå till fråga 11. – Om nej, gå till fråga 10.
10. Har Bolaget på grund av att det varit assistanssamordnare och mottagit beslutet den 25 augusti 2015 skäligen bort inse att assistansersättning utbetalats felaktigt? – Om ja, Bolaget är återbetalningsskyldigt, gå till fråga 11. – Om nej, ska Bolagets överklagande bifallas.
11. Finns det möjlighet att efterge återbetalningsskyldigheten på grund av att det under alla förhållanden förelegat särskilda skäl till assistansersättning för daglig verksamhet den 12 juni 2017? – Om ja, ska Bolagets överklagande bifallas helt eller delvis. – Om nej, ska tingsrättens dom fastställas.
UTREDNINGEN
Parterna har i hovrätten åberopat samma bevisning som vid tingsrätten. Förhören med DD, EE och FF har spelats upp. Båda parter har som ny bevisning i hovrätten tillåtits att åberopa läkarintyg. Omförhör har på Bolagets begäran hållits med vittnet GG. Hon har i huvudsak berättat i enlighet med det som står angivet i tingsrättens dom.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Fråga 1: Omfattar ersättningsbeslutet från 2015 även assistansersättning för daglig verksamhet?
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att beslutet från den 25 augusti 2015 inte omfattar ersättning för assistansersättning vid daglig verksamhet.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 2.
Fråga 2: Förelåg särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017?
Av 106 kap. 24 och 25 §§ socialförsäkringsbalken (SFB) följer att assistansersättning inte lämnas för tid när personen med funktionsnedsättning vistas i skola eller daglig verksamhet förutom när det finns särskilda skäl.
Det är ostridigt att brukaren har uppfyllt kraven på särskilda skäl i skolverksamhet och att hon därför har blivit beviljad assistansersättning för sådan verksamhet genom beslutet den 25 augusti 2015. Det är även ostridigt att hon sedermera slutat skolan för att gå i daglig verksamhet sedan den 12 juni 2017.
Försäkringskassan har inte prövat om brukaren har uppfyllt kraven på särskilda skäl för assistansersättning i daglig verksamhet förrän genom beslut den 1 oktober 2019.
Bolaget har anfört att brukaren uppfyllt kraven på särskilda skäl i daglig verksamhet redan den 12 juni 2017. Försäkringskassan har bestridit detta.
Hovrätten gör följande bedömning.
Att särskilda skäl krävs för att assistansersättning ska utgå för tid i bland annat skola och daglig verksamhet ska förstås mot bakgrund av att avsikten inte är att överföra ansvaret för personlig assistans till kommunerna, som är huvudman för dessa verksamheter. Särskilda skäl kan föreligga exempelvis i situationer där den enskildes funktionshinder skapar särskilda svårigheter att kommunicera med andra än sin eller sina personliga assistenter eller där det med hänsyn till personen med funktionsnedsättnings hälsotillstånd är viktigt att den personliga assistenten finns till hands. Det kan också finnas situationer där funktionshindret gör det särskilt angeläget att den assistansberättigade har ett starkt begränsat antal personer knutna till sig (se prop. 1995/96:146 s. 14–15).
Bolaget har anfört att de särskilda skälen ska bedömas med utgångspunkt i följande hjälpbehov. Brukaren har en livslång/bestående kraftig epilepsi som medför kraftiga/fullständiga anfall flera gånger varje dag. När brukaren ska förflytta sig krävs därför ett s.k. gåbälte där två personer håller i brukaren för att undvika fallskador. Brukaren har heller inget tal vilket medför att personer med s.k. ingående kunskap om brukaren har krävts för att kommunicera med brukaren.
I mål som rör återkrav är det som utgångspunkt myndigheten som har bevisbördan för att förutsättningarna för återkrav är uppfyllda (se bland annat rättsfallen HFD 2011 ref. 81 och HFD 2013 ref. 50). Det är därför Försäkringskassan som ska motbevisa Bolagets påståenden om Brukarens hjälpbehov under den aktuella perioden.
Hovrätten konstaterar att det saknas medicinsk utredning som tar direkt sikte på brukarens tillstånd från den 12 juni 2017 och under den resterande tid som är av intresse i detta mål. Av Försäkringskassans beslut om assistansersättning från den 25 augusti 2015 och den 1 oktober 2019 samt av den övriga medicinska utredning som presenterats framgår emellertid att brukaren har haft sådana funktionshinder och hjälpbehov som Bolaget har gjort gällande, vid tillfällena för dessa prövningar. Det framgår också att detta hjälpbehov har föranlett att hon har varit i behov av personlig assistans under all sin vakna tid, såväl i skola som i daglig verksamhet. Bolagets företrädare DD och samtliga de vittnen som Bolaget har åberopat har samstämmigt berättat att brukaren aldrig har kunnat klara sig utan personlig assistans i den dagliga verksamheten, dvs. inte heller från den 12 juni 2017. Brukarens moder och gode man EE har berättat att brukaren inte kunde gå i daglig verksamhet under ett halvår i samband med att assistansen för tid i den verksamheten dragits in.
Det har visserligen inte presenterats någon utredning som belyser vilka möjligheter personalen i den dagliga verksamheten har haft att tillgodose brukarens hjälpbehov från den 12 juni 2017. Hovrätten anser ändå att den utredning som har presenterats starkt talar för att personalen inte har kunnat tillgodose detta behov och att brukaren hela tiden har haft ett sådant hjälpbehov som måste anses medföra särskilda skäl för personlig assistans i daglig verksamhet.
I ett läkarintyg daterat den 23 juli 2019 framgår visserligen att brukarens situation då var klart sämre än tidigare. Det som anges i detta intyg talar dock inte för att denna försämring ska ha haft inverkan på omfattningen av brukarens assistansbehov under tid i daglig verksamhet. Det har heller inte i övrigt presenterats någon utredning som ger stöd för att brukarens hjälpbehov ska ha minskat under tiden närmast den 12 juni 2017 för att återigen öka inför beslutet den 1 oktober 2019.
Vid en sammantagen bedömning finner hovrätten att Försäkringskassan inte har uppfyllt sin bevisbörda att brukaren inte har uppfyllt kraven på särskilda skäl för assistansersättning i daglig verksamhet den 12 juni 2017. Detta betyder att det får anses ha förelegat särskilda skäl för sådan assistansersättning vid aktuellt datum.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 3. Fråga 3. Innebär det faktum att det förelåg särskilda skäl för daglig verksamhet den 12 juni 2017 att Försäkringskassans betalning efter detta datum inte var felaktig?
Frågan ska förstås mot bakgrund av att en grundläggande förutsättning för återbetalningsskyldighet enligt 108 kap. 2 och 9 a §§ SFB är att ersättningen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Frågan är om begreppen ”felaktigt” eller ”med ett för högt belopp” ska bedömas utifrån om mottagaren hade fått den utbetalade ersättningen om de faktiska och korrekta omständigheterna hade varit kända av Försäkringskassan, eller om bedömningen i stället ska göras utifrån de omständigheter som legat till grund för Försäkringskassans beslut. Hovrätten anser att lagtexten medger båda dessa lösningar och att de centrala rättskällorna inte ger något bestämt svar på frågan. Utifrån hur socialförsäkringssystemet är uppbyggt, med bland annat anmälningsskyldighet, anser hovrätten att bestämmelserna om återbetalningsskyldighet bör tolkas på ett sådant sätt att de främjar myndighetens möjlighet att kontrollera att beviljade ersättningar utbetalas korrekt. Konsekvensen av en annan lösning hade kunnat bli att mottagaren av en beviljad ersättning får ett incitament att underlåta att anmäla ett ändrat förhållande som han eller hon vet har varit av betydelse för myndighetens beslut, särskilt då myndigheten har bevisbördan för förutsättningarna för återkrav i en process som kan komma långt senare. Huruvida ersättning i detta fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp bör därför enligt hovrätten bedömas utifrån de förutsättningar som legat till grund för Försäkringskassans beslut att bevilja ersättningen.
Det är ostridigt att Försäkringskassans beslut den 25 augusti 2015 har tagit sikte på särskilda skäl för assistansersättning under tid brukaren har gått i skola och att förutsättningarna för särskilda skäl under tid i daglig verksamhet inte har prövats i beslutet. Försäkringskassans betalningar efter den 12 juni 2017 har därför varit felaktiga trots att det har förelegat särskilda skäl för assistansersättning under tid i daglig verksamhet. Svaret på den ställda frågan är alltså nekande.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 4. Fråga 4: Kände Försäkringskassan till de ändrade förhållandena senast den 12 juni 2017?
Frågan är ställd mot bakgrund av att det inte föreligger någon anmälningsskyldighet för ändrade förhållanden om Försäkringskassan hade kännedom om dem (se 110 kap. 46 § fjärde stycket SFB).
Bolaget har sammanfattningsvis anfört att Försäkringskassan måste ha känt till de ändrade förhållandena utifrån att man från brukarens håll inför avslutandet av skola har anmält att man planerade att påbörja daglig verksamhet.
I bedömningen av om Försäkringskassan ska anses ha känt till de ändrade förhållandena utifrån detta anser hovrätten att ledning bör tas från vad som krävs för att en anmälningsskyldighet ska vara uppfylld. För att uppfylla sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet måste den försäkrade ha lämnat en definitiv uppgift till myndigheten. Det är inte tillräckligt att han eller hon ger villkorad information. En anmälan om att något förhållande har ändrats kan ge anledning till fortsatt utredning av den enskildes rätt till ersättning. Anmälan bör därför vara så beskaffad att den kan läggas till grund för fortsatt handläggning. Det innebär att den bör vara så klar och tydlig att det går att förstå dess innebörd (se Emma Rönnström, Återkrav av socialförsäkringsersättning och arbetslöshetsersättning, avsnitt 6.4.1, JUNO-version: 1)
Det är i målet utrett att Försäkringskassan den 29 mars 2017 meddelade beslut att bevilja brukaren aktivitetsersättning. Inför det beslutet var Försäkringskassan i kontakt med brukarens moder EE som informerade om att brukaren skulle sluta gymnasiet till sommaren och att planeringen var att Brukaren därefter skulle gå daglig verksamhet i stället. Bolaget har pekat på att ärendena om aktivitetsersättning och assistansersättning har handlagts av samma avdelning inom Försäkringskassan.
Det framgår vidare att EE löpande har redovisat den tid som assistans har utförts åt brukaren och att hon i denna redovisning har svarat ja på frågan om assistans har utförts i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Denna redovisning har lämnats in till Försäkringskassan och har omfattat tid efter det att Brukaren har slutat skolan. Bolaget har anfört att Försäkringskassan utifrån den här informationen sammantaget måste ha haft kännedom om att Brukaren gick i daglig verksamhet och särskilt framhållit att Brukaren inte hade haft rätt till den beviljade aktivitetsersättningen om hon hade gått i skola i stället.
Hovrätten anser inte att det nu anförda innebär att Försäkringskassan har haft en definitiv, ovillkorlig och tydlig uppgift om att brukaren har påbörjat daglig verksamhet. Försäkringskassan kan därför inte anses ha känt till dessa ändrade förhållanden senast den 12 juni 2017.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 5. Fråga 5: Påverkar de ändrade förhållandena rätten till eller storleken av förmånen?
Hovrätten har under fråga 3 kommit fram till att frågan om den aktuella ersättningen har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp ska bedömas utifrån de förutsättningar som legat till grund för Försäkringskassans beslut att bevilja ersättningen.
Eftersom Försäkringskassans beslut den 25 augusti 2015 har tagit sikte på särskilda skäl för assistansersättning under tid brukaren har gått i skola och brukaren har övergått till daglig verksamhet utan att få de förutsättningarna prövade innebär det att de ändrade förhållandena har påverkat rätten till ersättning.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 6. Fråga 6: Kände Bolaget till att de ändrade förhållandena påverkar rätten till eller storleken av förmånen?
Bolaget har, trots sitt förnekande i frågan, anfört att man den 20 juni 2017 har anmält till Försäkringskassan att brukaren påbörjat daglig verksamhet. GG har i sitt förhör intygat att meddelande om detta skickats per post. Hennes uppgifter får stöd av åberopat meddelande och utdrag ut Bolagets journalsystem. Hovrätten finner ingen anledning att ifrågasätta att detta meddelande har skickats. Det ger i sin tur starkt stöd för att Bolaget har känt till betydelsen av de ändrade förhållandena, även om det uppges ha varit en rutinåtgärd att skicka meddelandet. Det framstår också som nära till hands liggande att anta att Bolaget i sin egenskap av assistansanordnare faktiskt har haft kännedom om under vilka förutsättningar assistansersättningen betalades ut. Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten att det har blivit visat att Bolaget har känt till att de ändrade förhållandena har påverkat rätten till eller storleken av förmånen.
Med den insikten har Bolaget under alla förhållanden haft en anmälningsskyldighet enligt 110 kap. 46 § tredje stycket SFB. Hovrätten ska därför inte besvara frågan om sådan insikt är ett krav för anmälningsskyldighet. Hovrätten ska i stället gå vidare till att pröva fråga 8.
Fråga 8: Har Bolaget anmält ändrade förhållanden till Försäkringskassan den 20 juni 2017? Hovrätten ser ingen anledning att betvivla att Bolaget har skickat ett meddelande om de ändrade förhållandena till Försäkringskassan den 20 juni 2017, utifrån vad som anförts under föregående fråga.
Trots att det i allmänhet är den återkrävande myndigheten som har bevisbördan för de förutsättningar som grundar återbetalningsskyldighet, är det den enskilde som har bevisbördan för att anmälningsskyldighet har uppfyllts. Skälet till det är att meddelanden normalt går på avsändarens risk (se Emma Rönnström, Återkrav av socialförsäkringsersättning och arbetslöshetsersättning, avsnitt 13.2.1, JUNO-version: 1, samt Lexino-kommentaren till 40 § lag [1915:218] om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, avsnitt 2.1, 2024-02-09).
Av detta följer att Försäkringskassan måste ha tagit emot brevet för att anmälningsskyldigheten ska vara uppfylld. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte mot Försäkringskassans bestridande har blivit visat att Försäkringskassan har tagit emot brevet. Det är därmed inte heller visat att bolaget har anmält ändrade förhållanden.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva fråga 9. Fråga 9: Finns orsakssamband mellan underlåtenheten att anmäla och de felaktiga utbetalningarna?
Hovrätten har under fråga 3 kommit fram till att utbetalningarna varit felaktiga därför att de grundat sig på ett beslut varigenom särskilda skäl för assistansersättning under tid i daglig verksamhet inte har prövats. Hovrätten har följaktligen under fråga 5 kommit fram till att de ändrade förhållandena att brukaren har övergått från skola till daglig verksamhet, har påverkat rätten till ersättning. Med utgångspunkt i detta är hovrättens slutsats att det finns ett orsakssamband mellan underlåtenheten att anmäla dessa ändrade förhållanden, och de felaktiga utbetalningarna.
Slutsatsen är därför att Bolaget i princip är återbetalningsskyldigt.
Hovrätten ska därför gå vidare till att pröva om det finns skäl att efterge denna återbetalningsskyldighet. Fråga 11: Finns det möjlighet att efterge återbetalningsskyldigheten på grund av att det under alla förhållanden förelegat särskilda skäl till assistansersättning för daglig verksamhet den 12 juni 2017?
Av 108 kap. 11 § SFB följer att den handläggande myndigheten helt eller delvis får efterge ett krav på återbetalning om det finns särskilda skäl. En allmän domstol är, trots bestämmelsens ordalydelse, behörig att pröva om skäl för eftergift föreligger (se bland annat rättsfallet RH 2006:48).
Bestämmelsen om eftergift ska tillämpas återhållsamt och kan exempelvis vara aktuell om betalningsmottagaren skäligen inte borde ha förstått att utbetalningen var felaktig och det dessutom med hänsyn till betalningsmottagarens ekonomiska och personliga förhållanden finns skäl att inte återkräva en utbetald ersättning eller ett bidrag eller del av det (jfr. prop. 1995/96:208 s. 91). I praxis finns också exempel på att eftergift har beviljats bland annat på den grunden att den utbetalda ersättningen har varit sakligt motiverad (se rättsfallen RÅ 2007 ref. 26 och RÅ 2009 ref. 46). En individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna ska göras (se rättsfallet RÅ 2008 ref. 2). Det är den enskilde som har bevisbördan för att det föreligger skäl för eftergift (Emma Rönnström, Återkrav av socialförsäkringsersättning och arbetslöshetsersättning, avsnitt 13.2.2, JUNO-version: 1).
Det är utifrån vad som anförts under fråga 2 utrett att brukaren har uppfyllt kraven på särskilda skäl för assistansersättning i daglig verksamhet. Ersättningen har därmed varit sakligt motiverad och därtill av påtaglig betydelse för brukaren då den har varit nödvändig för hennes dagliga sysselsättning. Det förhållandet bör tillgodoräknas Bolaget i bedömningen även om det främst har berört Brukaren. Det faktum att ersättningen har varit sakligt motiverad har också enligt DD, FF och GG bidragit till deras uppfattning att utbetalningarna har varit korrekta. Redan mot denna bakgrund anser hovrätten att det är fråga om en sådan undantagssituation som motiverar att återkravet kan efterges. Till det kommer att hovrätten inte har funnit skäl att ifrågasätta att Bolaget faktiskt har skickat ett meddelande om de ändrade förhållandena till Försäkringskassan den 20 juni 2017, även om det inte är visat att meddelandet kommit fram till mottagaren. Det förhållandet att Bolaget på så sätt försökt upplysa Försäkringskassan om ändrade förhållanden utgör också en omständighet som talar för att återkravet kan efterges.
Till skillnad från tingsrätten anser alltså hovrätten att det föreligger särskilda skäl att helt efterge återkravet. Med ändring av tingsrättens dom ska därför käromålet ogillas.
Rättegångskostnader
Försäkringskassan har förlorat målet i hovrätten. I och med detta är de också att betrakta som förlorande part vid tingsrätten. Tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnader ska därför ändras på så sätt att Försäkringskassan, som ska stå sina egna rättegångskostnader, ska ersätta Bolagets rättegångskostnader. Detsamma gäller för rättegångskostnaderna i hovrätten. Hovrätten bedömer att den av Bolaget begärda ersättningen har varit skäligen påkallad för att tillvarata Bolagets rätt i målet. Yrkad ersättning ska därför utgå.
—
Hovrätten för Övre Norrland dom den 2024-02-20 i mål nr T 442-23.