Nacka tingsrätt
Vad är det för behov som varit aktuella för assistansersättning?
AA har fått assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Hon har fått ersättning för sådan assistans som hon enligt sin ansökan behövt för att kunna tillgodose sina grundläggande behov. Den assistans hon sålunda fick ersättning för var sådan som tillgodosåg hennes behov av hjälp med personlig hygien, hjälp vid måltider, hjälp med på- och avklädning och i viss mån hjälp med förflyttning kopplad till hennes personliga hygien.
Genom utredningen i målet anser tingsrätten att det har kommit fram att AA inte haft behov av assistans i den utsträckning som krävts för att få rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Tingsrätten redogör i det följande för hur den kommit fram till denna slutsats.
Uppgifter lämnade av Försäkringskassans läkare
På Försäkringskassans begäran har förhör hållits med läkaren NN. Han har redovisat sin försäkringsmedicinska analys i ett utlåtande som tingsrätten tagit del av. Vid huvudförhandlingen har han berättat att han är läkare och specialist i rehabiliteringsmedicin, har haft flera patienter med ryggmärgsskador och numera arbetar övergripande med att bistå Försäkringskassans utredare i arbetet med att bedöma behov av ersättningar.
Han har vid huvudförhandlingen redogjort för de diagnoser som AA har och som leder till att hennes förmåga att på egen hand ta tillvara sina grundläggande behov är nedsatt. Han har uppgett att med de diagnoser som AA har så kan man förvänta sig att hon har vissa behov av personlig assistans.
Han har dock även berättat att de intyg om hennes behov som fogats till hennes ansökningar om assistansersättning inte stämmer med vad som antecknats i sjukhusjournaler i samband med att AA vid flera tillfällen varit inlagd på sjukhus.
Han har pekat på att det i journalernas omvårdnadsanteckningar anges att AA sköter sina toalettbesök på egen hand samt att det i samma anteckningar inte anges att hon behöver hjälp med förflyttningar.
Han har också pekat på att det i intyg fogade till hennes ansökningar om assistansersättning finns angivet att hon har kraftigt nedsatta värden i fråga om funktionen i sin vänstra hand och att det inte stämmer med de observationer som gjorts av sjukhuspersonal och av personliga assistenter.
AA har påpekat att i den försäkringsmedicinska bedömning som NN gjorde 2019 drogs slutsatsen att AA hade de behov som hon också beviljades assistansersättning för. NN har förklarat att den utredningen byggde på den entydiga bild som då redovisades i hennes ansökningar och de intyg som fogats till ansökningarna, men att denna bild alltså inte alls stämmer med vad personliga assistenter uppgett och sjukhuspersonal antecknat i journaler och att det är detta som lett till hans uppdaterade slutsatser i den senare utredningen.
Tingsrätten anser att det som kommit fram genom det senast upprättade utlåtandet som NN skrivit och det som han berättat vid huvudförhandlingen talar för att AA inte haft behov av personlig assistans i den utsträckning som krävs för att få assistansersättning. Han har enligt tingsrättens uppfattning lämnat en helt rimlig förklaring till varför han tidigare gjort en annan bedömning än den senast redovisade.
Uppgifter lämnade av personliga assistenter
Försäkringskassan har också åberopat förhör med NN2 och NN3. De var båda tidigare anställda som personliga assistenter hos AA. De har berättat att de inte fick veta exakt vilken assistans AA hade beviljats ersättning för, men att de så småningom misstänkte att det var något som inte stämde.
Om AAs behov av assistans för att tillgodose sina grundläggande behov har de berättat att hon behövde hjälp med påklädning bestående i att ta på strumpor och skor och med att förflytta sig från rullstolen till badkaret och tillbaka och vid enstaka tillfällen från rullstolen till toaletten, men att hon inte behövde hjälp i samband med måltider, med att vara på toaletten eller med att tvätta sig.
De har visserligen berättat att de vid enstaka tillfällen hjälpte AA att skära upp maten på tallriken men NN3 har lagt till att det aldrig varit fråga om någon matning.
AA har påpekat att de uppgifter NN3 lämnat stämmer illa med det intyg han skrev när han var anställd som personlig assistent hos henne. Av intyget framgår att NN3 ansåg att det framstod som märkligt att AA inte hade rätt till personlig assistans under hela dygnet. Vid huvudförhandlingen har NN3 berättat att intyget kom till på begäran av AA, skrevs precis när han hade börjat som hennes personliga assistent och byggde på de uppgifter som hon lämnade till honom.
AA har också påpekat att det uppstod osämja mellan henne och såväl NN2 som NN3. Hon har hävdat att detta kan vara en anledning till att de lämnat de uppgifter om hennes behov som de gjort. Trots de påpekanden som AA gjort anser tingsrätten inte att det finns anledning att inte fästa tilltro till de uppgifter som NN2 och NN3 lämnat.
Deras uppgifter – som de lämnat under ed – får stöd av vad NN berättat om att det i de åberopade journalernas omvårdnadsanteckningar inte finns uppgifter om att AA har de behov som hon uppgett till Försäkringskassan att hon har. Tingsrätten anser även att NN3 lämnat en rimlig förklaring till det intygande han lämnat om AAs behov.
Uppgifter från AA, från hennes pappa NN4 och från NN5
AA har bekräftat att hon ansett att hon behövt personlig assistans för att klara av sina grundläggande behov i sådan utsträckning att hon haft rätt till assistansersättning. Hon har vidare berättat att hon ansökte om ersättning utifrån sin egen bedömning och att hon litat på att Försäkringskassan utrett hennes behov ordentligt och därefter fattat korrekta beslut.
NN4 har beskrivit att AA behöver hjälp med förflyttningar, på- och avklädning och toalettbesök. De uppgifter NN5 lämnat har inte bidragit till utredningen i målet på sådant sätt att tingsrätten anser att de behöver redovisas här.
Tingsrättens sammantagna värdering av den muntliga bevisningen
Tingsrätten ser ingen anledning att ifrågasätta de uppgifter som NN lämnat. Hans uppgifter är nämligen lämnade under ed. Uppgifterna får också stöd av vad NN2 och NN3 berättat och tingsrätten har ju som nämnts inte ansett att det finns anledning att ifrågasätta deras uppgifter heller. Det ska visserligen noteras att vissa av de slutsatser som NN dragit bygger på NN2s och NN3s uppgifter, men eftersom tingsrätten inte ifrågasätter deras uppgifter kommer detta inte att påverka tillförlitligheten av NNs uppgifter.
Däremot kommer tingsrätten vid den fortsatta bedömningen att värdera NN4s uppgifter med viss försiktighet. Han är trots allt pappa till AA och det kan inte uteslutas att hans nära anknytning till henne påverkar hans bedömning av vilka behov hon har.
Vilka behov har AA?
Grundläggande behov omfattar personlig hygien, måltider, på- och avklädning samt förflyttning i den mån förflyttningen behövs för att tillvarata exempelvis behovet av personlig hygien.
När det gäller den personliga hygienen i sig anser tingsrätten att det framkommit – genom åberopade sjukhusjournaler, NNs uppgifter och genom vad NN2 och NN3 berättat – att AAs behov i denna del inte utgör ett grundläggande behov. För förflyttningar som behövs för att tillvarata den personliga hygienen anser tingsrätten att det genom de uppgifter som NN2 och NN3 lämnat har framgått att AA behöver hjälp att förflytta sig mellan rullstol och dusch.
I fråga om måltider har det genom NN2s och NN3s uppgifter framkommit att inte heller i denna del är AAs behov sådant att det omfattas av begreppet grundläggande behov. I den här delen krävs det nämligen att assistansen ska behövas för att tillgodose ett integritetsnära behov, vilket enligt praxis innebär behov av hjälp med matning. Det har framkommit att något sådant behov inte finns.
När det sedan gäller på- och avklädning har det framgått att AA behöver hjälp med att ta på sig strumpor. Detta utgör dock inte ett grundläggande behov. Tingsrätten anser alltså att det framgått att AA haft behov av personlig assistans för att tillgodose sina grundläggande behov av att tillvarata sin personliga hygien bestående i att förflytta sig till och från duschen.
I övriga delar anser tingsrätten att Försäkringskassan visat att AA inte haft behov av assistans för att tillgodose sina grundläggande behov. Det är enligt tingsrättens uppfattning uppenbart att det nu konstaterade återstående behovet inte motsvarar minst 20 timmars assistans i veckan.
Återbetalning
Den assistansersättning AA beviljats har beslutats på grundval av de uppgifter hon lämnat om sina behov. Tingsrätten har kommit fram till att dessa behov inte förelegat i den utsträckning som hon uppgett i sina ansökningar och under den utredning som Försäkringskassan gjort till följd av hennes ansökningar.
Hon har därmed lämnat felaktiga uppgifter och dessa har lett till att ersättning betalats ut när hon egentligen inte hade rätt till ersättning. Förutsättningarna för återbetalning är därmed uppfyllda.
Svea hovrätt
Hovrätten har att pröva om Försäkringskassan har styrkt att AA har lämnat oriktiga uppgifter om sitt hjälpbehov och därmed orsakat att assistansersättning har utbetalats felaktigt. Hovrätten gör i allt väsentligt samma bedömning som tingsrätten av den utredning som har lagts fram avseende AAs behov av hjälp med vad som är att bedöma som grundläggande behov.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det har framkommit att AA har haft behov av hjälp med förflyttningar till och från rullstol i samband med dusch. Hovrätten konstaterar att en av assistenterna berättat att hon hjälpte AA med förflyttningar till och från rullstol i samband med toalettbesök och ibland även med att ta på trosor.
Även med beaktande av detta anser hovrätten att det står klart att AA inte har haft ett hjälpbehov avseende de grundläggande behoven i sådan omfattning att det har motsvarat i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. I likhet med tingsrätten anser hovrätten alltså att Försäkringskassan har styrkt att AA inte haft ett sådant hjälpbehov att hon har varit berättigad till assistansersättning.
Har AA lämnat oriktiga uppgifter?
Frågan är då om AA har orsakat att assistansersättning utbetalats felaktigt till henne genom att lämna oriktiga uppgifter. AA har till Försäkringskassan lämnat detaljerade uppgifter med innebörden att hon hade ett omfattande behov av hjälp när det gäller personlig hygien, av- och påklädning samt – vilket är av intresse endast när det gäller assistansersättningen som betalades ut i juni 2020 – måltider.
Försäkringskassan har på grundval av dessa uppgifter fattat beslut om den i målet aktuella assistansersättningen. Som hovrätten tidigare kommit fram till är det genom den utredning som Försäkringskassan har lagt fram styrkt att AA inte hade ett så omfattande hjälpbehov som hon uppgett för Försäkringskassan. AA har, som tingsrätten funnit, lämnat oriktiga uppgifter som lett till att assistansersättning utbetalats felaktigt till henne.
AA är skyldig att återbetala ersättningen
Eftersom AA lämnat oriktiga uppgifter som lett till att assistansersättning utbetalats felaktigt är hon därmed skyldig att återbetala ersättningen. Det råder inte tvist om beloppet. När det gäller frågan om eftergift ansluter sig hovrätten fullt ut till tingsrättens bedömning. Hovrätten fastställer tingsrättens dom att AA ska återbetala 1 294 365 kronor. Vidare ska hon ersätta Försäkringskassans rättegångskostnad med 55 383 kronor.
—
Svea hovrätt dom den 2024-10-25 i mål nr T 14603-23.