Snippadomen
Nedan följer rättsfallet som benämns snippadomen.
Halmstad tingsrätt
Yrkanden m.m.
Åtalspunkt 1
Åklagaren har yrkat ansvar för våldtäkt mot barn, 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken, i dess lydelse före den 1 augusti 2022 (5000-K693744-21), enligt följande gärningsbeskrivning:
AA har genom att föra sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hålla handen på målsägandens snippa och ha ett finger inne i snippan, utfört en sexuell handling med NN5 som var 10 år. Det hände den 13 juni 2021 i ett fläktrum på Frälsningsarmén, Snöstorpsvägen, Halmstad, Halmstads kommun. Den sexuella handlingen är jämförlig med samlag och har varit ägnad att kränka NN5:s sexuella integritet.
AA begick gärningen med uppsåt. Han var åtminstone oaktsam beträffande omständigheten att målsägande var under 15 år.
Åtalspunkt 2
Åklagaren har yrkat ansvar för våldtäkt mot barn, 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken, i dess lydelse före den 1 augusti 2022 (5000-K693744-21), enligt följande gärningsbeskrivning:
AA har genom att föra sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hålla handen på målsägandens snippa och ha ett finger inne i snippan, utfört en sexuell handling med NN5 som var 10 år. Det hände den 13 juni 2021 i ett rum/förråd hos Frälsningsarmén, Snöstorpsvägen 52, Halmstad, Halmstads kommun. Den sexuella handlingen är jämförlig med samlag och har varit ägnad att kränka NN5:s sexuella integritet.
AA begick gärningen med uppsåt. Han var åtminstone oaktsam beträffande omständigheten att målsägande var under 15 år.
NN5 har biträtt åtalet och yrkat skadestånd av AA med 140 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 13 juni 2021 tills full betalning skett. Av beloppet avser 125 000 kr ersättning för kränkning och 15 000 kr ersättning för sveda och värk. Yrkandet avser båda åtalspunkterna.
AA har förnekat vad åklagaren påstått i båda åtalspunkterna. Han har motsatt sig att betala skadestånd till NN5, men har vitsordat 100 000 kr avseende ersättning för kränkning och 15 000 kr avseende ersättning för sveda och värk som i och för sig skäliga belopp, samt vitsordat sättet att beräkna ränta.
Utredningen
Åklagaren har som muntlig bevisning åberopat förhör med målsäganden NN5 (genom uppspelning av två videoinspelade barnförhör hos polisen), förhör med den tilltalade AA samt vittnesförhör med målsägandens mamma NN16, målsägandens styvpappa NN9 och målsägandens lärare RR. Åklagaren har som övrig bevisning åberopat fotografier på brottsplatser utvisande hur de olika rummen på Frälsningsarmén i Halmstad ser ut, beslagsprotokoll och fotografier av målsägandens kläder samt sakkunnigutlåtande från NFC, utvisande förekomst av DNA från annan person, utöver målsäganden, i hennes trosor. NN5 har i skadeståndsdelen åberopat samma bevisning som åklagaren har åberopat i skuldfrågan. AA har åberopat viss generell skriftlig bevisning gällande DNA-spår.
Domskäl
Allmänna utgångspunkter
Liksom i brottmål i allmänhet krävs för fällande dom i mål om sexualbrott att domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den åtalade har begått den gärning som åklagaren påstått. Utgångspunkten är att det råder fri bevisprövning. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2015 s. 702 uttalat att det inte är möjligt att ange en modell för bevisbedömningen som kan tillämpas i alla olika typer av mål. I ett fall som detta bör bedömningen till en början ta sikte på den bevisning som har åberopats till stöd för gärningspåståendet. Först om åklagarens bevisning är tillräcklig ska den tilltalades berättelse och bevisningen som stöder denna värderas som motbevisning till det som lagts henne eller honom till last.
Högsta domstolen har i flera rättsfall uttalat sig om bevisvärdering i mål om sexualbrott (se t.ex. NJA 2010 s. 671 och även NJA 2009 s. 447 I och II). I rättsfallen uttalas att en trovärdig utsaga från målsäganden i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet kan vara tillräckligt för en fällande dom. Bevisning om själva händelsen består i ett sexualbrottsmål ofta främst av parternas berättelser. Det är svårt att bedöma en utsaga med ledning av det allmänna intryck som förhörspersonen ger eller av icke verbala faktorer i övrigt. I första hand finns det därför anledning att lägga vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan. Det förhållandet att en utsaga är klar, lång och detaljrik ofta kan vara tecken på att den är sann, medan det saknas egentligt stöd för att anse att konstansbrister (i bemärkelsen att lägga till eller ta bort information) är ett kriterium på bristande tillförlitlighet.
I mål om sexualbrott bygger bevisningen, utöver parternas berättelser, inte sällan på att målsäganden efter händelsen har berättat om den för andra personer som hörs som vittnen. Det är då inte i egentlig mening fråga om utredning som tar sikte på den påstådda gärningen, eftersom vittnena inte har gjort några egna iakttagelser av själva händelsen. Sådana uppgifter kan emellertid tillsammans med vittnenas egna iakttagelser av exempelvis målsägandens beteende och reaktioner efter händelsen i vissa fall utgöra ett indirekt stöd för målsägandens berättelse (se NJA 2017 s. 316 I och II med däri gjorda hänvisningar).
Skuldfrågan
Bakgrund
Av utredningen i målet är inledningsvis ostridigt att AA har varit aktiv i Frälsningsarmén under ca tio års tid. Han arbetade som vaktmästare hos Frälsningsarmén i Halmstad mellan åren 2014-2019. Efter att anställningen upphörde fortsatte han närvara som besökare vid möten och gudstjänster, samt fortsatte att utföra vissa vaktmästaruppdrag.
NN5 är diagnosticerad med ADHD med autistiska drag. Hon har tillsammans med sin mamma och styvpappa under ca 5-6 år varit aktiv i Frälsningsarmén i Halmstad. Det är genom dessa aktiviteter som AA och NN5 har träffats. De känner inte varandra väl, men är bekanta med varandra.
Den 13 juni 2021 var det gudstjänst på Frälsningsarméns innergård. Det var under corona-pandemin och församlingen kunde på grund av restriktionerna inte vara inomhus. Under det efterföljande kyrkkaffet, som också hölls utomhus, ställde AA frågan till NN5 om hon ville hjälpa honom att ”ställa om en klocka som inte kan klockan”. Citatet återkommer i såväl NN5:s som AAs utsagor, samt i vittnesförhör. NN5 följde då med AA in i kyrkbyggnaden för att rätta till en timer i fläktrummet. Det är i detta skede som de av åklagaren påstådda gärningarna ska ha ägt rum.
Tingsrättens bedömning
Det har hållits två barnförhör med NN5, ett i augusti 2021 och ett i februari 2022. Under båda polisförhören har NN5 lämnat en relativt lång och detaljerad berättelse. Hon har varit saklig och lugn och berättat utan överdrifter. Hon har varit tydlig med vad som enligt henne hände och i vilken ordning det skett. Berättelsen är koherent, sammanhängande och uppgifterna skiljer sig inte mellan olika förhörstillfällen eller i förhållande till polisens kontrollfrågor. Hon är samlad när hon talar och använder inga omskrivningar. Hennes berättelse innehåller inga motsägelser eller svårbegripliga moment. NN5 framstår enligt tingsrätten som trovärdig och hennes berättelse som självupplevd.
Barnförhör ter sig alltid upprepande, men NN5 leds inte att svara något annat än vad hon berättat på eget initiativ först. Vad AAs försvarare har anfört angående att hon skulle vara svår att förstå eller enbart upprepa förhörsledarens ord, finner inte tingsrätten något stöd för och lämnar invändningen utan avseende. Det är i stället tingsrättens bedömning att NN5 berättar på ett strukturerat sätt, med egna ord, utan mer ledning av polisen än vad som är brukligt. Att hon använder sina händer för att visa vad som hänt samtidigt som hon pratar är inte bara förklarligt i relation till gärningarnas natur, utan bidrar också till tingsrättens förståelse för det som uppges ha skett. Tingsrätten finner att detta styrker hennes berättelse snarare än att det förtar styrkan i hennes uppgifter.
NN5 har under förhören förklarat hur AA tog med henne in i fläktrummet för att få hjälp att ställa om en timer och att han där gav henne instruktioner för hur hon skulle göra. Han gav henne ett verktyg och lyfte upp henne för att hon skulle nå. Under det första lyftet höll han henne med båda sina händer utanpå hennes kläder, med ett grepp där ena handen var placerad undertill framifrån (på hennes underliv) och den andra handen undertill bakifrån (på hennes rumpa).
Han satte därefter ned henne på golvet och bytte grepp. När han lyfte upp henne igen förde han ned den vänstra handen innanför hennes shorts och trosor och förde under lyftet in ett finger i hennes vagina. NN5 förklarade att han förde ner handen ovanifrån längst med hennes mage, innanför byxlinningen på shortsen. Hon beskrev under förhören händernas placering med både ord och rörelser och upprepade samma beskrivning vid flera tillfällen. Hon har beskrivit att hon tyckte att det var obehagligt och kände sig ledsen av det. Att hon inte kan säga vilket finger det rörde sig om eller hur hon visste att fingret var inuti henne finner inte tingsrätten som en avgörande brist i hennes utsaga utan som ursäktligt, då det kan vara svårt att förklara i ord men ändå vara tydligt för den som upplever det att något är i och inte på kroppen.
Det ska härvid särskilt beaktas att NN5 var tio år vid förhörstillfället och att ett barns vokabulär inte är lika utvecklad som en vuxens. Tingsrätten kan konstatera att även för en vuxen målsägande hade det varit oerhört svårt att uttala sig om vilket finger som använts i en motsvarande situation.
I direkt anslutning till händelsen i fläktrummet följde NN5 med AA till ett annat rum (ett förrådsutrymme som han själv kallat ”amningsrummet”, tingsrättens anmärkning) för att hjälpa honom att titta efter en kabel i ett väggskåp. För att hon skulle nå lyfte han återigen upp henne, först med händerna placerade utanpå shortsen. Han satte därefter ned henne och bytte grepp, varpå han återigen placerade den främre handen innanför hennes shorts och trosor. Under pågående lyft förde han in ett finger i hennes vagina. NN5 vet inte hur länge han hade fingret där, men hon tyckte det var obehagligt och blev ledsen. Hon sa den gången till honom att sluta eftersom det han gjorde var fel, varpå han satte ned henne och gick därifrån.
Även om tingsrätten bedömer NN5 som trovärdig, ska hennes uppgifter värderas med försiktighet, eftersom det varit fråga om videoinspelade polisförhör där den misstänkte och hans offentlige försvarare inte haft möjlighet att ställa egna frågor till henne. Det finns emellertid stödbevisning som styrker målsägandens uppgifter.
NN16 (NN5:s mamma) har berättat hur dottern efter händelserna kom ut ur kyrkan och satte sig vid sin mammas bord på innergården. Hon hade sin vindjacka uppdragen och var mer tystlåten än vanlig. På vägen hem berättade NN5 vad som hade hänt; att AA hade stoppat in handen innanför hennes trosor och tagit henne mellan benen och i vaginan. NN16 ringde då till sin man, NN9, och berättade för honom att något hade hänt. Eftersom NN5 sov när han kom hem kunde de inte prata med henne förrän dagen efter. NN5 berättade då att AA hade tagit henne innanför trosorna och på hennes könsorgan. NN9 frågade om det var utanpå eller inuti och hon svarade inuti. NN9 valde då av hänsynsskäl att inte fråga efter fler detaljer och fick därför inte en lika utförlig redogörelse som NN16. NN16 kontaktade RR, en lärare på skolan där NN5 gick och som dottern haft nära kontakt med. NN16 bad RR att prata med dottern och berättade bara att något hade hänt, men uppgav inte vad det gällde.
RR har i sitt vittnesförhör uppgett att hon tog kontakt med NN5 i skolan och frågade vad det var som hänt, varefter NN5 för henne berättade att det var en man i kyrkan som hade tagit henne mellan benen och haft sitt finger inuti vaginan. RR har berättat att hon blev chockad eftersom hon inte var inställd på att det var något så allvarligt som hade hänt, och upplevde att NN5 själv inte verkade förstå vidden av vad hon berättade. Hon har beskrivit NN5 som mycket samlad i sin berättelse, saklig och direkt och även att NN5 är mycket ärlig och oskyldig som person samt att hon aldrig säger något ont om någon och har lätt att förlåta andra för eventuella oförrätter.
På NN5:s trosor har NFC (Nationellt forensiskt centrum) hittat två olika DNA-spår. Det ena spåret talar enligt NFC extremt starkt (grad +4) för att det tillhör NN5 och det andra spåret har bekräftats tillhöra annan person, men NFC har inte lyckats identifiera vem denna person är. Det finns alltså inte DNA-bevisning som styrker att AA har rört vid hennes trosor, utan endast att det funnits DNA av en annan person på de undersökta trosorna. Denna avsaknad av teknisk bevisning har enligt tingsrätten inte någon avgörande betydelse. NN5 har, som anförts ovan, lämnat en detaljerad och tydlig berättelse och pekat ut AA. Det har inte framkommit några uppgifter om varför detta skulle vara osant eller att hon skulle ha skäl att framlägga felaktiga uppgifter och beskylla AA för något oriktigt. Förekomsten av en annan persons DNA på NN5:s trosor talar i någon mån för det hon har berättat att AA har gjort. Det är vidare tingsrättens uppfattning att det i vart fall inte talar emot hennes uppgifter.
Vittnena ger stöd åt NN5:s uppgifter. Hon har i nära anslutning till händelsen berättat om det inträffade för var och en av dem på ett samlat och konsekvent sätt. Deras utsagor stämmer väl överens med varandra och vittnena är eniga i sin bedömning att NN5 i sin person är uppriktigt och sanningsenlig, att hon inte accepterar felaktigheter eller i allmänhet berättar vita lögner. RR har beskrivit att NN5 kan vara mer mån om att säga sanningen än vad som anses socialt lämpligt. Vittnena har också beskrivit att NN5 är en mycket omtänksam person, mån om att inte säga något ont om någon annan. Tingsrätten noterar att NN5 i de inspelade förhören har hon sagt att hon tidigare har tyckt att AA var snäll och att han aldrig gjort så här tidigare. Till NN16 har hon, enligt modern, uppgett att hon inte tror att AA menade att göra vad han gjorde.
Trots de olika tidpunkterna som NN5 har lämnat sina uppgifter för vittnena ligger de alla nära i tiden till händelserna. Att samtliga vittnen återger hennes berättelse samstämmigt styrker trovärdigheten, då NN5 har återgett samma händelseförlopp varje gång, utan några direkta avvikelser eller tillägg.
Både NN16 och NN9 har noterat hur det inträffade har påverkat NN5 på ett negativt sätt. De har beskrivit hur hon efter händelsen varit mer orolig och rädd. Hon har haft panikångest och inte går till Frälsningsarmén längre. Hon är mer närhetssökande än tidigare och vill inte vara ensam. Nuförtiden ringer hon till dem varje gång hon går till och från skolan, vilket hon inte gjort tidigare. Tingsrätten betraktar målsägandens förändrade beteende som en möjlig följd av gärningarna, då trauman ofta skapar känslor av otrygghet. Vittnenas uppgifter om NN5:s förändrade beteende ger därmed ytterligare stöd åt NN5:s uppgifter och sålunda även åklagarens gärningspåstående.
Sammantaget bedömer tingsrätten att åklagaren med den framlagda bevisningen har styrkt åtalet. Frågan är om det som AA har uppgett förändrar denna bedömning. Försvaret har invänt att det beskrivna händelseförloppet har praktiska och logistiska brister. Det har invänts att det skulle vara praktiskt omöjligt för AA, som är XXX cm (längd här borttagen) lång, att lyfta upp NN5 på det sätt som beskrivs, så att hon skulle kunna nå timern. AA har uppgett att NN5 klev upp och ner på en stol för att nå ”klockan” och att hon inte blev lyft av honom.
Tingsrätten bedömer, utifrån vad som har framkommit i målet, inte kroppsförhållandena och det som görs gällande som osannolikt eller otroligt. NN5 är 158 cm lång och av normal kroppsbyggnad. Det förefaller inte omöjligt att AA skulle klara av att lyfta upp henne den lilla bit som behövs för att hon skulle nå timern alternativt att han stöttade henne när hon sträckte sig för att nå. NN5 har beskrivit det som ett lyft, men man får här beakta hennes ungdom och eventuella svårighet att korrekt beskriva AAs handlande. Vad AA har anfört i denna del ändrar inte tingsrättens bedömning av målsägandens uppgifter. Det finns heller inget som förklarar varför NN5 skulle ljuga eller hitta på om detta. Uppgiften är framlagd på samma konsekventa sätt som övriga uppgifter lämnade av NN5.
Under coronapandemin hölls som ovan noterats alla Frälsningsarméns aktiviteter utomhus med hänsyn till restriktionerna. Åberopade fotografier från de aktuella utrymmena visar att det finns gardiner att dra ned i både fläktrummet och förrådet. AA har invänt att gardinerna inte var nerdragna och att det var full insyn in i båda de aktuella utrymmena och har, som det får förstås, gjort gällande att det påverkar sannolikheten av att det gått till så som NN5 har påstått. Tingsrätten konstaterar att det inte kan anses utrett huruvida gardinerna var uppdragna eller nerdragna den aktuella dagen, men finner, oaktat AAs invändning, ingen anledning att ifrågasätta NN5:s uppgifter, vilka tingsrätten har bedömt vara trovärdiga och tillförlitliga.
AA har slutligen invänt att om han har gjort som det påstås i åtalet så borde han avsatt DNA i sådan mängd att man skulle kunna identifiera hans DNA på NN5:s trosor. Han har härvid åberopat skriftlig information om hur stor mängd DNA-spår i allmänhet som en normal person släpper ifrån sig. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta uppgifterna i den skriftliga bevisningen, men bedömer att inte heller uppgifterna förtar styrkan av åklagarens bevisning och lämnar vad AA har anfört i denna del utan avseende.
Vid en samlad bedömning av den bevisning som är presenterad och där tingsrätten lägger NN5:s uppgifter till grund för bedömningen finner tingsrätten det styrkt att AA vid två tillfällen den 13 juni 2021 har fört sin hand innanför målsägandens byxor och trosor samt tagit på och fört in sitt finger i NN5:s vagina. Vad AA har anfört förändrar inte tingsrättens bedömning.
Åklagaren har gjort gällande att AA ska dömas för två fall av våldtäkt mot barn. För våldtäkt krävs att det förekommit samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Att föra in fingrar i någons vagina anses vara en sådan sexuell handling, se prop. 2004/05:45 s. 136 och Högsta domstolens avgörande NJA 2021 s. 827 I och II. Det är i målet utrett att AA har fört in något av sina fingrar i NN5:s vagina vid två tillfällen och det är enligt tingsrätten, med beaktande av att det skett en penetration, jämförligt med samlag. Brottet ska därför bedömas som våldtäkt mot barn. Då det har skett vid två tillfällen, i olika rum, och inte i ett obrutet sammanhang, ska det ses som två skilda gärningar. Gärningarna är således att rubricera som två fall av våldtäkt mot barn och detta ska AA dömas för.
Påföljdsfrågan
AA förekommer inte sedan tidigare i belastningsregistret.
Av inhämtat yttrande från Kriminalvården, Frivården Halmstad, framgår att AA tidigare levt under oordnade förhållanden men att han idag har bostad och ordnade ekonomiska och sociala förhållanden. Det uppges att de inte har identifierat några attityder och värderingar som stödjer sexualbrott. De ser ingen förhöjd risk för återfall i likartad brottslighet och att det inte föreligger behov för skyddstillsyn. De ser inte AA som olämplig till samhällstjänst men vill, utifrån ett barn- och brottsofferperspektiv, inte föreslå det.
Tingsrättens bedömning
AA ska dömas för två fall av våldtäkt mot barn. Minimistraffet för våldtäkt mot barn vid tidpunkten för brotten var fängelse i två år. Åklagaren har yrkat att påföljden ska bestämmas till fängelse i 3 år, då med beaktande av att det gått en viss tid.
Tingsrätten konstaterar att det rör sig om två fall av sexuella övergrepp mot barn. Vid bedömningen av straffvärdet på gärningarna beaktas att NN5 var 10 år vid gärningstillfället och att hon befann sig i en miljö där hon hade rätt att känna sig trygg och med vuxen man; en person som ingick i hennes kyrkoförsamling, dvs någon som hon borde kunna känna sig trygg och säker med. Dessa omständigheter gör kränkningen som hon utsattes för större. Med beaktande också av hennes diagnos är det tingsrättens bedömning att hon befann sig i en extra utsatt position, vilket är en ytterligare försvårande omständighet. Det har inte framkommit några förmildrande omständigheter.
Tingsrätten finner att det sammanlagda straffvärdet för de brott som AA nu döms för uppgår till fängelse tre år. AA är tidigare ostraffad och det föreligger inte någon utredd återfallsrisk. Vid sådant straffvärde som nu är i fråga kan annan påföljd än ett fängelsestraff dock inte komma ifråga. Påföljden för AA ska därför bestämmas till fängelse tre år.
Skadeståndsfrågan
Med hänsyn till utgången i skuldfrågan har NN5 rätt till skadestånd av AA för uppkommen skada. NN5 har begärt 125 000 kr i kränkningsersättning och 15 000 kr för sveda och värk, jämte ränta, avseende de båda åtalspunkterna. NN5 har anfört att ersättningen ska bestämmas med beaktande av hennes ålder, att det sexuella övergreppet upprepats och att det utfördes av en person som hon haft anledning att hysa förtroende för samt på en plats som hon haft anledning att känna sig trygg på.
Av brottsoffermyndighetens praxis, som gällde när de här gärningarna begicks, framgår att för den allvarliga kränkning av den personliga integriteten som en våldtäkt innebär så bör ersättning för kränkning normalt lämnas med 100 000 kr och normalbeloppet för sveda och värk bör lämnas med 15 000 kr.
För att ersättning för sveda och värk ska utgå ska normalt läkarintyg kunna uppvisas. Vid sexuella övergrepp mot barn är det vanligt att läkarvård inte aktualiseras i anslutning till övergreppen eftersom dessa många gånger upptäcks först senare. Det hindrar inte att ersättning ändå kan lämnas för sveda och värk, eftersom det förutsätts att den skadade måste ha tillfogats medicinska besvär till följd av övergreppen. Vid våldtäkt mot barn tillämpas i regel samma belopp som avser vuxna, alltså 15 000 kr.
Tingsrättens bedömning
NN5 var 10 år när brotten begicks. AA är en vuxen man och hade varit anställd i kyrkan där NN5 och hennes familj varit aktiva större delen av NN5:s liv. Han får därmed anses ha befunnit sig i en slags förtroendeposition i relation till henne. NN5 är diagnosticerad med ADHD med autistiska drag. Hennes utsatthet får därmed anses ha varit än större. Mot beaktande härav samt med hänsyn också till det rör sig om två gärningar samt med hänsyn till var det ägde rum, finner tingsrätten att ersättning för kränkning rimligen ska sättas högre än vitsordade och då gällande praxis avseende belopp. AA ska därför betala skadestånd till NN5 med yrkade och enligt tingsrätten skäliga 140 000 kr, varav 125 000 kr avser ersättning för kränkning och 15 000 kr avser sveda och värk, jämte ränta från dagen för brott till dess betalning skett.
Övriga frågor
Brottsofferfond
AA döms för brott med fängelse i straffskalan och ska därför betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden.
Sekretess
Uppgifter som kan röja NN5:s identitet samt hennes närståendes identiteter, som lagts fram inom stängda dörrar samt som framgår av bilaga till denna dom, ska fortsätta vara föremål för sekretess med stöd av 35 kap 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009: 400).
—
Halmstads tingsrätt dom den 2022-09-26 i mål nr B 1944-21
Hovrätten för västra Sverige
Hovrättens domslut
Med upphävande av tingsrättens dom, utom såvitt avser förordnandet om sekretess samt beslutet om ersättning till försvararen och målsägandebiträdet, ogillar hovrätten åtalet och skadeståndsyrkandet.
Yrkanden i hovrätten
AA har yrkat att hovrätten ogillar åtalet och skadeståndsyrkandet.
Åklagaren och målsäganden har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.
Åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen till åtalspunkten 1 så att den fått följande lydelse: AA har genom att föra sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hålla handen på målsägandens snippa och ha ett finger inne i snippan, utfört en sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens allvar varit jämförlig med samlag, med NN5 som var 10 år. Det hände den 13 juni 2021 i ett fläktrum på Frälsningsarmén, Snöstorpsvägen, Halmstad, Halmstads kommun. AA begick gärningen med uppsåt. Han var åtminstone oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden var under 15 år.
Åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen också till åtalspunkten 2 så den fått en lydelse som överensstämmer med den justerade gärningsbeskrivningen till åtalspunkten 1 med den avvikelsen att andra meningen i stället för ”fläktrum” innehåller ”rum/förråd”.
Hovrättens domskäl
Hovrätten har tagit del av bevisningen vid tingsrätten jämte en promemoria som AA åberopat. Upptagningarna av förhören med målsäganden hos Polismyndigheten och förhören vid tingsrätten har spelats upp.
Det är utrett att målsäganden, när hon var 10 år, i samband med ett besök i Frälsningsarméns lokaler i Halmstad den 13 juni 2021 följde med AA till först ett fläktrum och därefter ett rum/förråd i syfte att hjälpa honom med vaktmästarsysslor. Om vad som inträffade i dessa utrymmen har målsäganden vid två förhör under förundersökningen lämnat uppgifter som helt svarar mot åklagarens gärningspåståenden och som innebär att AA utsatte henne för sexuella övergrepp. På de skäl tingsrätten anfört kan utsagan bedömas som trovärdig. Målsägandens uppgift om att hon vid angivet tillfälle utsattes för sexuella övergrepp av AA får starkt stöd av de uppgifter som hennes mamma och mammans sambo lämnat, vilka innehåller vad målsäganden i nära anslutning till det inträffade i korta ordalag ska ha berättat för dem, men också av den promemoria som upprättades av polisen när brottsanmälan gjordes påföljande dag. Även vad RR uppgett talar för att målsäganden har utsatts för övergrepp av sexuellt slag. Hennes vittnesmål kan dock inte ges något högre bevisvärde, eftersom vittnesuppgifterna inte ger något klart besked om de avser just de åtalade gärningarna. Sammantaget har nämnda utredning sådan tyngd att den motbevisar AAs version av händelseförloppet och leder till slutsatsen att åklagarens gärningspåståenden såvitt gäller objektiva brottsrekvisit är styrkta. Utredningen medger ingen annan slutsats än att AA handlade med uppsåt.
Hovrätten har alltså funnit att åklagarens påstående att AA fört sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit på hennes snippa och haft ett finger inne i snippan är styrkt. Påståendet vilar som framgått av det föregående på vad målsäganden uttryckt under polisförhör. Målsäganden har emellertid då inte förklarat närmare, vare sig i ord eller på annat sätt, vad hon avsett med ”snippan”. Inte heller någon av de förhörspersoner som enligt vad som framgått talat med henne om händelsen har sagt vad hon kan ha menat med det uttrycket. I avsaknad av besked om målsägandens uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk, där det är ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan (se Svensk ordbok, 2021). ”Snippa” ska därmed inte förstås som synonymt med ”vagina” eller ”slida”, som i ordböcker beskrivs som ”kanal som förbinder de yttre könsorganen med livmodern”.
Målsägandens återkommande svar under polisförhören om att AA med ett finger ”kom in i snippan” kan alltså inte tas till intäkt för att han förde in fingret i hennes slida, och det gäller även när man beaktar att hon i inledningen av det första förhöret uppgav att han kom in i snippan ”typ långt inne”. Till bilden hör nämligen också att hon på fråga om hur långt fingret kom in svarade att det var svårt att förklara. Osäkerheten om målsägandens upplevelse i nämnda avseende förstärks av innehållet i den nyss nämnda promemorian från brottsanmälan, närmare bestämt uppgiften om att hon inte visste om AA ”tog in fingrar i henne”.
Det är följaktligen inte styrkt att AA har penetrerat målsägandens underliv. Vad han är överbevisad om är att han vid två tillfällen har fört in sin hand innanför målsägandens shorts och trosor samt hållit på hennes yttre könsorgan och fört in sitt finger där. Agerandet har såvitt framgått i båda fallen varit helt kortvarigt, om än att det skapat obehag hos målsäganden. Det bevisade handlandet kan inte sägas vara av sådan karaktär att det utgör sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. (Om bedömningen av samlagsbegreppet m.m. i praxis, se SOU 2021:43 s. 98 f.) Åtalet för våldtäkt mot barn kan därmed inte vinna bifall. Åklagaren har inte yrkat ansvar för något annat brott. AA ska därför frikännas.
Av hovrättens bedömning i skuldfrågan följer att också skadeståndsanspråket ska ogillas.
—
Hovrätten för västra Sverige dom den 2023-02-23 i mål nr B 6074-22
Skiljaktig mening i hovrätten
Tf. hovrättsassessorn är skiljaktig och anför följande.
Lika med tingsrätten bedömer jag att målsäganden är trovärdig och tillförlitlig. Uppgifterna i den promemoria som AA åberopat bygger på vad anmälningsmottagaren uppfattat att målsäganden berättat över telefon och utgör ingen ordagrann nedteckning av vad som sagts. Det finns skäl att värdera uppgifterna i promemorian med stor försiktighet. Vad som framkommit i promemorian förtar inte bevisvärdet av målsägandens utsaga. Målsägandens uppgifter får gott stöd av vad NN9 och NN16 berättat. Att de inte fatt en lika utförlig beskrivning av förloppet som målsäganden sedan lämnat till polisen är naturligt då varken NN9 och NN16 velat ställa detaljerade frågor till målsäganden. Vittnets uppgifter ger endast begränsat stöd för åtalet eftersom det råder oklarhet om huruvida hon faktiskt berättat om de händelser som åtalet avser. Förekomsten av okänt DNA på målsägandens trosor talar varken för eller emot åtalet, eftersom det kan finnas alternativa naturliga förklaringar till fyndet.
Vid en sammanvägning av åklagarens bevisning bedömer jag att bevisningen är så stark att den i sig är tillräcklig för slutsatsen att AA berört målsäganden på det sätt som åklagaren gjort gällande. AA är motbevisad i fråga om händelseförloppet och hans uppgifter fråntar inte åklagarens bevisning dess värde. Lika med tingsrätten bedömer jag att det är styrkt att AA vid två tillfällen den 13 juni 2021 fört in sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit handen på hennes snippa och haft ett finger inne i hennes snippa.
Utöver samlag är det endast de allvarligaste sexuella handlingarna som ska bedömas som våldtäkt mot barn. Till sådana handlingar räknas intränganden i kroppen, såsom att penetrera ett barns underliv med fingrar (jfr rättsfallen NJA 2021 s. 827 I och II). Vid rubriceringen av gärningarna är det därmed centralt att bedöma vad målsäganden menat med att AA haft ett finger inne i hennes snippa.
Målsäganden har inte närmare beskrivit vad hon menat med att fingret varit i hennes snippa, och har heller inte förklarat vad hon menar med uttrycket snippan. Målsäganden har dock uppgett att hela handen varit på snippan och fingret inuti snippan, samt att AA varit långt inne i snippan. Målsäganden har även visat med sina händer hur detta gått till genom att hålla handen utsträckt med handflatan uppåt och samtidigt höja upp ett finger. Jag bedömer att målsäganden inte kan tolkas på något annat sätt än att hon menar att AA trängt in i hennes vagina med ett finger. Att målsäganden genomgående använt ordet snippa som begrepp för hela sitt könsorgan och inte förmått att uttrycka att det varit fråga om en penetration med vuxna ord framstår som naturligt sett i ljuset av hennes ålder. Jag vill således döma AA för våldtäkt mot barn.
Av de skäl som tingsrätten anfört ska gärningarna bedömas som två brott. Jag ansluter mig även till tingsrättens bedömning att påföljden ska bestämmas till fängelse i tre år.
Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.