Förvaltningsrätten i Falun
Bakgrund och yrkanden
AA hade tidigare beviljats assistansersättning med i genomsnitt 170 timmar och per vecka, varav 45 timmar är dubbel assistans. AA yrkar ytterligare assistansersättning och anför att han inte kan använda klocka som larm då han är hjärnskadad, inte kan prata och är blind. Han behöver tillsyn 24 timmar om dygnet.
Han sover på rygg och kan inte vända på sig själv. Om han då får en uppstötning finns en stor risk att han kvävs. Läkare har skrivit att han inte får lämnas utan uppsikt efter en händelse när han var inskriven på sjukhus och en nattsköterska upptäckt att han hade spyor i halsen och räddade honom.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Frågan i målet är om AA har rätt till assistansersättning som aktiv tid i stället för väntetid under dygnsvilan. Med väntetid avses tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (9 a § andra stycket i lagen [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Kravet på tillgänglighet innebär att assistenten ska befinna sig på den plats där den enskilde utövar sin dygnsvila, vilket i normalfallet är den enskildes hem. Det innebär dock inte att assistenten måste befinna sig i samma rum som den enskilde. Väntetid avser tillgänglighet. Detta ska skiljas från assistans i form av s.k. tillsyn som enligt praxis kan beviljas antingen som ett grundläggande behov eller som ett annat personligt behov (prop. 2017/18:78 s. 29).
AA gör gällande att han är i behov av aktiv tillsyn under dygnsvilan eftersom han inte kan påkalla hjälp.
Försäkringskassan bedömer att det inte finns något tillsynsbehov på grund av allvarliga hälsorisker. I samtal med Försäkringskassan anger AAs personliga assistent att AA antingen stoppar fingrarna i halsen för att framkalla hostljud eller använder sig av en klocka som ger ifrån sig ljud så fort han nuddar vid den för att påkalla uppmärksamhet. Vissa nätter påkallar han hjälp flera gånger per timme.
Rätten bedömer sammantaget att AAs behov nattetid är tillgodosett genom aktiva insatser tillsammans med att en assistent är inom hörbart avstånd. Visserligen finns ett medicinskt underlag som visar på en incident men mot det står rapporter från assistenter där det framgår att AA ofta påkallar uppmärksamhet samt att nätterna uppges ha blivit lugnare.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden
AA anför att han har en allvarlig hjärnskada och är förlamad i hela kroppen och armarna rör sig okontrollerat. Övervakning krävs under natten eftersom han inte kan påkalla hjälp själv. I hans vårdjournal har läkaren skrivit att han måste ha uppsikt hela natten för att inte riskera att kvävas av uppstötningar.
Den assistent som Försäkringskassan var i kontakt med pratar bristfällig svenska och har en begränsad ordförståelse, varför vikt inte kan läggas vid vad assistenten uppgav. AA har till kammarrätten lämnat in ett läkarintyg och en skrivelse utfärdad av hans assistenter.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför att utgångspunkten för bedömningen är hur förhållandena såg ut vid ansökningstillfället och senast vid Försäkringskassans omprövningsbeslut. Den nytillkomna skrivelsen av assistenterna är inte daterad och det framgår inte från och med när AA skulle ha blivit försämrad. I skrivelsen preciseras inte heller på vilket sätt som AAs tillstånd har försämrats.
Det som står i skrivelsen talar också emot vad som tidigare har framkommit om att AA kallar på hjälp och att nätterna blivit lugnare. Oavsett det framgår det inte av utredningen att det frekvent uppstår skadliga situationer som motiverar utökad tid för aktiva insatser under natten. Av underlaget framgår att AA vid ett tillfälle kräkts på natten och att han då inte kunde påkalla hjälp. Uppgifterna i skrivelsen räcker inte till som grund för att utöka antalet aktiva assistanstimmar under AAs dygnsvila. I det inlämnade läkarintyget framkommer heller inga nya omständigheter som påverkar bedömningen i målet.
Skälen för kammarrättens avgörande
Av 51 kap. 2 § socialförsäkringsbalken framgår att en försäkrad som omfattas av personkretsen enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag. Det är 9 a § LSS i den lydelse som var i kraft vid tidpunkten för Försäkringskassans omprövningsbeslut som ska tillämpas vid prövningen i detta mål.
När kammarrätten nedan hänvisar till 9 a § LSS är det därför lydelsen före den 1 januari 2023 som avses. AA omfattas av personkretsen i 1 § LSS och behöver hjälp med sina grundläggande behov i sådan omfattning att han har rätt till assistansersättning. När det gäller assistens under dygnsvilan är AA sedan tidigare beviljad en timme och 40 minuter per natt för aktiva insatser och resterande tid är beräknad som väntetid. Frågan i målet är om AA har rätt till assistansersättning för aktiv tid i stället för väntetid.
Kammarrätten börjar med att konstatera att beviljad tid för aktiva insatser under dygnsvilan bedöms tillgodose AAs hjälpbehov i de delar det inte är fråga om tillsyn. Kammarrätten övergår därmed till att bedöma AAs uppgifter om att han behöver tillsyn i stället för väntetid. I den delen har följande kommit fram i utredningen. Det har hänt att AA har kräkts nattetid.
Mest väldokumenterad är en sådan händelse som skedde under en tre veckors vistelse på sjukhus. Personalen har i ett underlag beskrivit det som en säkerhetsrisk att AA vid det tillfället kräktes, men inte påkallade hjälp. Enligt underlaget hade AA på sjukhuset med sig en assistent som sov i ett angränsande rum. Det finns i utredningen även uppgifter från AAs assistenter om att kräkningar uppstår. Det har kommit fram olika uppgifter om AAs förmåga att kalla på hjälp.
Aktiv tillsyn av övervakande karaktär kan utgöra ett grundläggande behov. För detta krävs enligt 9 a § LSS att hjälpen förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Det framgår inte av utredningen att den hjälp som AA behöver i de aktuella situationerna förutsätter ingående kunskaper om honom. Det är således inte fråga om ett grundläggande behov.
Eftersom AA behöver personlig assistens för sina grundläggande behov har han enligt 9 a § LSS även rätt till assistans för andra personliga behov. Sådana personliga behov kan avse till exempel hjälp med tillsyn (se rättsfallet RÅ 2010 ref. 17) eller väntetid. Väntetid är enligt bestämmelsen tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn.
När det gäller om det finns ett annat sådant personligt behov som avses i 9 a § LSS är det ovan nämnda medicinska underlaget av intresse i vilket det anges att AA vid ett tillfälle kräktes under natten och då inte påkallade hjälp samt att det bedömdes vara en säkerhetsrisk. Det kan dock konstateras att det av handlingarna inte kan utläsas någon närmare beskrivning av de eventuellt skadliga situationer eller allvarliga konsekvenser som kan uppstå vid utebliven hjälp.
Inte heller framkommer det med någon tydlighet hur ofta dessa situationer uppstår. Det är därför inte utrett att AA under dygnsvilan behöver tillsyn som ett annat personligt behov. Hans behov bedöms, utöver de aktiva insatser han redan är beviljad under dygnsvilan, kunna tillgodoses genom att assistenten finns tillgänglig och är vaken i ett närliggande rum för att på så sätt kunna övervaka och vid behov ingripa. Det är det som avses med väntetid. Överklagandet ska därmed avslås.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom den 2024-11-05 i mål nr 193-24.