Förvaltningsrätten i Jönköping
Bakgrund
Försäkringskassan beslutade i april 2021 att avslå NNs ansökan om sjukpenning för perioden november 2020 – mars 2021. Som skäl för beslutet angavs i huvudsak att NN inte medverkat i sin rehabilitering.
NN yrkar att han ska beviljas sjukpenning enligt sin ansökan och anför bland annat följande. Åtgärden att stänga av honom från någon som helst ersättning är oproportionerlig. Han önskar att få tillbaka sin sjukpenning retroaktivt från det datumet den drogs in. Till stöd för sitt överklagande har han bifogat läkarintyg för perioden januari – mars 2021.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bland annat följande. NN har under den aktuella tiden haft kontinuerlig kontakt med vården genom besök och telefonsamtal. Avstämningsmötena planerades att hållas på läkarens mottagning och Försäkringskassan skulle medverka via Skype. Av den medicinska utredningen framgår sammanfattningsvis att NN mådde dåligt, att han känt sig kränkt och inte velat samarbeta med Försäkringskassan.
Vid det första mötet den 17 november 2020, uteblev han utan att meddela detta i förväg. Vid det andra mötet den 1 december 2020 kom han till läkarens mottagning men läkaren meddelade Försäkringskassan att han inte ville medverka i mötet. Därefter bokades ett tredje möte den 14 januari 2021 efter överenskommelse med vården den 14 januari 2021.
NNs läkare meddelade Försäkringskassan via mejl den 7 januari 2021 att NN inte skulle komma att delta i mötet. Det har inte framkommit någon giltig anledning för att NN inte medverkade vid utredningsåtgärd som kunde ha betydelse för hans rätt till ersättning eller storleken på ersättningen. Försäkringskassan vidhåller därför bedömningen att inte betala ut ersättning.
Skälen för avgörandet
Gällande regler
Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet med följande tillägg. Av 110 kap. 58 § socialförsäkringsbalken framgår att det för att ersättning ska få dras in eller sättas ned på grund av att den försäkrade vägrar att delta vid avstämningsmöte enligt 14 § 4 eller behandling eller rehabilitering enligt 57 §, eller vägrar att medverka till besök eller inspektion enligt 57 a §, krävs att den försäkrade har informerats om denna påföljd.
Förvaltningsrättens bedömning
Frågan i målet är om NN har rätt till sjukpenning för den aktuella perioden. Av utredningen i målet framgår bland annat att NN varit sjukskriven sedan januari 2014 och blivit kallad till möte med vården och Försäkringskassan för att kunna utreda hans möjligheter att återgå i arbete och vilka rehabiliteringsinsatser som är aktuella utifrån hans förutsättningar.
NN uteblev dock från detta möte och har uteblivit från möten vid flera tillfällen. Han har också informerats om att han kan komma att stå utan ersättning om han inte medverkar. Förvaltningsrätten instämmer i Försäkringskassans bedömning att det inte framkommit några skäl som kan anses utgöra en giltig anledning för NN att inte medverka i avstämningsmöte.
Det ligger dessutom i den enskildes intresse att medverka vid olika möten avseende rätten till sjukpenning eftersom det är den som söker om en förmån som ska göra sannolikt att rätt till denna finns. Försäkringskassan har därför haft grund för sitt beslut att inte bevilja sjukpenning för perioden 30 november 2020–31 mars 2021. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Jönköping
Yrkanden med mera
NN yrkar att han ska beviljas sökt sjukpenning och anför bland annat följande. Han har varit sjukskriven sedan januari 2014 och har alltid deltagit i rehabiliteringen. Efter ett möte med läkaren den 1 december 2020 meddelade hon Försäkringskassan att han mådde för dåligt för att medverka.
Försäkringskassan motsätter sig bifall till överklagandet och anför att det inte har framkommit någon ny uppgift som ger stöd för att NN har haft giltig anledning att inte medverka i utredningsåtgärd.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om Försäkringskassan har haft fog för att avslå NNs ansökan om sjukpenning med hänvisning till att han utan giltig anledning inte har medverkat i sin rehabilitering. Den enskilde har ett ansvar att delta i sin rehabilitering och medverka till att utreda och förbättra sin arbetsförmåga för att förkorta tiden i sjukförsäkringen och återgå i arbete.
Den försäkrade har därför ålagts en skyldighet att efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen (jfr. 30 kap. 7 § och 110 kap. 57 § socialförsäkringsbalken, SFB). Om det finns behov kan Försäkringskassan kalla till ett avstämningsmöte för att utreda eventuella rehabiliteringsbehov eller andra åtgärder som den enskilde behöver för att komma vidare i sin rehabilitering.
Om den försäkrade vägrar att medverka utan giltig orsak kan Försäkringskassan besluta om sanktion genom att dra in eller sätta ned sjukpenningen (jfr. 110 kap. 53 § SFB). Försäkringskassan har som grund för beslutet om avslag hänvisat till 110 kap. 52, 53 och 57 §§ SFB.
En förutsättning för att kunna tillämpa dessa bestämmelser är att det finns en beviljad ersättning att dra in eller sätta ner. Det framgår inte av underlaget i målet att Försäkringskassan har gjort någon bedömning av NNs arbetsförmåga under den aktuella perioden. Avslagsbeslutet är endast grundat på bedömningen att NN utan giltig anledning inte har medverkat i sin rehabilitering.
Det är dock inte möjligt att avslå en ansökan om sjukpenning med hänvisning till bestämmelserna om indragning och nedsättning på det sätt som Försäkringskassan har gjort. Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Försäkringskassan för ny prövning av NNs ansökan om sjukpenning för perioden den november 2020 – mars 2021.
—
Kammarrätten i Jönköping dom 2024-06-19 i mål nr 2576-22.