Förvaltningsrätten i Uppsala
Kvinnan yrkar i första hand att hon ska beviljas assistansersättning i motsvarande 205 timmar och 23,5 minuter per vecka. I andra hand yrkar hon att hon ska förklaras ha rätt till ytterligare assistansersättning och att målet ska återförvisas för närmare utredningen av antalet timmar.
Till stöd för talan anförs att hon har en progredierande sjukdom och har successivt och varaktigt försämrats sedan Försäkringskassans senaste beslut år 2016 med ett ökat hjälpbehov. Stöd för en sådan utveckling finns i tidigare medicinska underlag. Eftersom det därmed tar längre tid för assistenterna att genomföra hjälpinsatserna jämfört med tidigare och hon numer även måste kunna utöva ett aktivt föräldraskap, har såväl behovet av enkelassistans som dubbelassistans ökat. Vid beräkningen av assistansen måste också hänsyn tas till att hon numera har kortare dygnsvila än tidigare och tidsfördelningen mellan aktiva insatser respektive väntetid behöver justeras för att bättre motsvara dagens behov. Efter familjens utökning har behovet av hushållssysslor och uträttande av ärenden ökat, vilket måste beaktas. Eftersom Försäkringskassan angett att hon är beviljad assistans dygnet runt ska hon också få assistans i den omfattningen.
Försäkringskassan
Enligt Försäkringskassan ger underlagen inte stöd för att kvinnan vid tidpunkten för det överklagande beslutet hade försämrats stadigvarande.
Hennes behov av utökad assistans till följd av graviditet, förlossning och att hon är nybliven förälder är inte av sådan varaktig karaktär att det kan ingå I assistansersättningen. Dygnsvilan ska därför beräknas på samma sätt som tidigare. Då det inte finns stöd för att hon har behov av aktiva insatser under hela dygnsvilan finns det inte heller skäl för att omfördela tiden mellan aktiva insatser respektive väntetid.
Det förhållandet att hennes sambo är bortrest vissa dagar förtar inte det gemensamma ansvaret för hushållssysslor och barnets behov. Inköp och planering kan göras när sambon är hemma.
Skrivningen i omprövningsbeslutet om att hon är beviljad assistansersättning motsvarande dygnets alla timmar är felaktigt. Med hänsyn till att det inte framgår att hon behöver tillsyn är hennes behov väl tillgodosett genom den assistansersättning hon är beviljad. Försäkringskassan har uppfyllt sitt utredningsansvar och det är hon som har bevisbördan.
Skälen för avgörandet
Utökad assistansersättning
Enligt Försäkringskassans beslut är kvinnan beviljad assistansersättning med i genomsnitt 137 timmar och 36 minuter per vecka. Med hänsyn till beviljad dubbelassistans och tid under dygnsvilan, innebär det att hon inte är beviljad assistansersättning hela dygnet.
Eftersom hon sökt om utökning utifrån fyra huvudsakliga skäl i form av försämrat hälsotillstånd med utökat hjälpbehov, inklusive dubbelassistans, förändrad livssituation med anledning av utökning i familjen, fördelningen av makeansvaret samt fördelningen av väntetid respektive aktiv tid under dygnsvilan, är det dessa förhållanden som förvaltningsrätten kommer att pröva.
Försämrat hälsotillstånd
Det framgår av äldre medicinska underlag att kvinnan har en kronisk progressiv sjukdom där långsam försämring är att vänta. Dessa är dock mycket allmänt hållna uttalanden som inte ger stöd för att en försämring verkligen tillkommit.
I det mer aktuella läkarintyget anges att hon blivit svagare i kroppen i samband med graviditeten och att detta kan förväntas kvarstå efter graviditeten på grund av amning, men också utifrån den nya situationen med ett litet barn och den ytterligare belastning det innebär.
Vidare anges att hon, då läkarutlåtandet utfärdades, hade svårt att hålla uppe kroppen och därför behövde extrastöd vid av- och påklädning samt att behovet av dubbelassistans ökat såväl vid förflyttningar som vid på- och avklädning då hon var svagare i kroppen.
Av de medicinska underlagen framgår således att hon försvagats i kroppen under graviditeten. Läkarens bedömning av att hon har ett utökat hjälpbehov avseende på- och avklädning, inklusive dubbelgång, samt dubbelgång vid förflyttningar, framstår därmed i och för sig som rimlig och ligger i linje med hennes beskrivning.
Med hänsyn till att läkaren angett att försvagningen kommer att bestå på grund av amningen och den påfrestning som ett litet barn innebär, bedömer dock förvaltningsrätten att varaktigheten av försämringen inte var klarlagd vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut. Det förhållandet att det i ett läkarutlåtande, upprättat ca ett år efter beslutet, anges att hon blir allt svagare föranleder ingen annan bedömning, speciellt som det I huvudsak fortfarande hänvisas till samma omständigheter som tidigare.
Med stöd av det nu anförda bedömer förvaltningsrätten att det inte är klarlagt att det vid tidpunkten för det nu överklagade beslutet förelåg ett sådant varaktigt försämringstillstånd att det har förelegat skäl för att bevilja utökad assistansersättning på denna grund, vare sig i form av enkel- eller dubbelassistans.
Föräldraskap
Kvinnan har bl. a. anfört att hon behöver utökad assistansersättning för att kunna utöva ett aktivt föräldraskap. Förvaltningsrätten konstaterar att personlig assistans är ett personligt stöd som i princip endast är avsett att tillgodose sådana behov som kan knytas till den funktionshindrades egen person (prop. 1992/93:159 s. 174). Vidare konstaterar förvaltningsrätten att ett barns behov av omvårdnad i princip inte är en uppgift för förälderns personliga assistent utan att barnets behov av stöd åvilar kommunens socialtjänst, även om det är naturligt att en förälders personliga assistent under barnets första tid hjälper föräldern med den praktiska omvårdnaden av barnet (a. prop. s. 176).
Till detta kommer att assistansersättning till sin natur avser mer varaktiga hjälpbehov än insatser enligt t.ex. LSS (se 9 § 2 LSS och a. prop. s. 177).
Med hänsyn till att assistansersättning avser mer varaktiga personliga hjälpbehov och att barns behov av omvårdnad i huvudsak utgör en fråga för kommunen (jfr. 5 kap. l § socialtjänstlagen [2001:543]) bedömer förvaltningsrätten att hennes sons behov av omvårdnad inte ska tillgodoses genom hennes assistansersättning. Det finns således inte skäl för att bevilja utökning utifrån att behovet av att utöva ett aktivt föräldraskap.
Makeansvar
Kvinnan har framförallt anfört att det, med hänsyn till att hennes sambo ofta är bortrest i arbetet, vore rimligare att dela upp ansvaret för matlagning, inköp och hushållssysslor så att hon står för 75 procent och han för 25 procent i stället för Försäkringskassans fördelning på hälften var. Hon har också anfört att behovet av hushållssysslor och att uträtta olika ärenden har ökat efter att familjen fick tillökning.
Förvaltningsrätten konstaterar att makar har ett gemensamt ansvar för hem och barn samt att den make som inte har ett funktionshinder får stå för en stod del av hushållsgöromålen såvida det inte finns skäl för att fördela ansvaret på ett annat sätt.[1] De omständigheter som talar för att fördela makeansvaret på ett annat sätt än hälften var, är att hennes sambos arbete omfattar obekväma arbetstider och att han arbetar utanför hemorten flera dygn per månad.
Försäkringskassan har dock beaktat tid för måltider som ett annat personligt behov med 2,5 timme per dag samt tid för övriga hushållssysslor, inköp och uträttande av ärenden med 35 minuter per dag.
Därutöver har Försäkringskassan beaktat tid för handräckningssinsatser och förflyttningar med 3 timmar per dag samt fritids- och samhällsaktiviteter, inklusive träning, med 4,5 timme per dag.
Enligt förvaltningsrättens mening är den beviljade tiden tillräcklig för att tillgodose hennes basala dagliga behov av hjälp med matlagning, övriga hushållssysslor, inköp o.d. Det förhållandet att familjen har fått utökning föranleder ingen annan bedömning. Till detta kommer att det inte framkommit något som tyder på att hennes sambo inte skulle ha förmåga att ta minst hälften av ansvaret för hushållet, även om han under kortare sammanhållna perioder befinner sig utanför hemorten och även har obekväm arbetstid.
Med stöd av det nu anförda bedömer förvaltningsrätten att utredningen inte ger tillräckligt stöd för ett utökat behov av hushållssysslor eller annan fördelning av hushållsansvaret än den Försäkringskassan har gjort. Vad hon anfört avseende hennes behov t. ex. av rengöring och underhåll av rullstol och att vissa sysslor är knutna till henne personligen, medför ingen annan bedömning.
Fördelningen av väntetid respektive aktiv tid under dygnsvilan
Försäkringskassan har beaktat dygnsvila motsvarande 8 timmar fördelad som 4 timmar aktiv tid och 4 timmar väntetid. Kvinnan har uppgett att hon efter sonens födelse har en dygnsvila om 6 timmar och att hon behöver aktiv assistans under hela dygnsvilan då hon på grund av nedsatt muskelkraft inte kan använda larmknapp eller påkalla hjälp på annat sätt utan orimlig energiåtgång.
Detta medför, enlighet henne, att assistenterna, för att hon ska få återhämtning och vila, måste finnas i hennes närhet för att uppfatta subtila signaler samt att uppmärksamma och justera felställningar för att minska risken för trycksår. Assistenterna måste också bistå med handräckning om hon vaknar, öppna och stänga fönster, justera kudde o.d.
Med väntetid avses tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är frågan om tillsyn (9 a § andra stycket LSS i tillämplig lydelse). Aktiv assistans under dygnsyilan har beviljats om insatserna under natten varit av sådan karaktär eller så frekvent förekommande att behov av ständig tillsyn I princip har förelegat. Så har t.ex. bedömts vara fallet om det förelegat påtaglig fara för den enskildes liv och hälsa i kombination med att den enskilde har haft nedsatt förmåga att larma.[2]
Behov av att ha någon i sin omedelbara närhet för att känna trygghet eller för att övervaka en sovande person har däremot ansetts vara tillgodosett genom väntetid. Vidare har det slagits fast att väntetid inte innebär assistenterna ska ha möjlighet att sova under arbetspasset.[3]
Med hänsyn till förvaltningsrättens ställningstagande ovan att hennes sons behov av omvårdnad inte ska tillgodoses genom hennes assistansersättning, bedömer förvaltningsrätten att det inte finns skäl att beakta en förkortad dygnsvila utifrån sonens behov. Till detta kommer att utredningen inte ger stöd för att det föreligger någon påtaglig konkret fara för hennes liv och hälsa utan ständig tillsyn, även om det finns uppgifter som tyder på att hon har svårigheter att larma och påkalla uppmärksamhet.
Vid sådant förhållande bedömer förvaltningsrätten att utredningen inte ger tillräckligt stöd för att tidsfördelningen med viss aktiv assistans i kombination med väntetid är otillräcklig för att tillgodose hennes behov under natten.
Sammanfattning
Med stöd av det ovan anförda bedömer förvaltningsrätten att utredningen
inte ger tillräckligt stöd för att hennes hälsotillstånd vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut varaktigt var så försämrat att det gav upphov till ett varaktigt ökat hjälpbehov jämfört med tidigare beslut. Det finns därmed inte skäl för att bevilja utökad assistansersättning på denna grund, vare sig som enkel- eller dubbelassistans.
Med hänsyn till att hennes sons behov av omvårdnad inte ska tillgodoses genom hennes assistansersättning, bedömer förvaltningsrätten att det inte finns skäl för att bevilja enkelassistans all vaken tid eller att beakta en förkortad dygnsvila jämfört med tidigare.
Det har inte heller framkommit skäl för att utöka tiden för hushållssysslor, inköp, uträttande av ärenden o.d. eller att fördela ansvaret för hemmet mellan hon och hennes sambo, eller tiden för aktiv assistans respektive väntetid på annat sätt än vad Försäkringskassan har gjort. Överklagandet ska därmed avslås.
Kammarrätten I Stockholm
Yrkanden
Kvinnan för fram följande.
Den första frågan i målet rör om personlig assistans bör beviljas för handräckning i frågan om utövandet av ett aktivt föräldraskap. Det vill säga för att utföra praktiska åtgärder kring hennes barn, såsom handräckning vid skötsel av barnets dagliga och grundläggande behov.
Den andra frågan I målet är om inhandling av varor bör anses utgöra del av makeansvaret då det även utgör en aktivitet utanför hemmet.
Förvaltningsrättens bedömning av hennes behov av hjälp i frågan om hennes aktiva föräldraskap kan inte anses förenligt med gällande rätt.
Förvaltningsrätten har inte påtalat propositionsuttalandet där det framkommer att om en förälder med funktionsvariationer har personlig assistans kan assistenten, om denne är lämpad för det, hjälpa föräldern med den omvårdnad av barn i lägre åldrar som denne inte kan ge på egen hand.
Förarbetet påtalar även att det inte går att specificera en närmare ålder när barnet kan klara nära relationer utanför en begränsad krets. En bedömning av hur länge en personlig assistent ska vara en assistentberättigad förälder behjälplig i sitt föräldraansvar måste genomföras i varje enskilt fall. Det har förvaltningsrätten inte tagit hänsyn till.
Hon har nedsatt muskelstyrka i delar av kroppen vilket leder till svårigheter med att lyfta barnet i olika vardagliga situationer samt att hålla barnet vid sådana privata stunder som vid kramar, tröstande och amning. Hon har därför behov av assistans. Det utökade behovet av hjälp kommer att fortlöpa under småbarnsåren. Hjälpbehovet är därför stadigvarande och ska tillgodoses genom assistansersättning.
Gällande förvaltningsrättens bedömning av makeansvar i frågan om hushållssysslor bör detta anses vara en orimlig bedömning som inte täcker hennes behov. Hennes sambo är bortrest flera dygn i månaden och vistas därför betydligt mindre tid i det gemensamma hemmet än hon. Han kan inte rimligtvis kompensera för sin bortavaro genom att spendera majoriteten av sin tid hemma hos familjen med att laga mat, handla mat och uträtta hushållssysslor.
Inhandling av matvaror och andra ärenden ska ses som aktiviteter utanför hemmet där hjälpbehov kan förväntas uppstå varför makeansvar inte kan minska beviljad tid.
Hon är beviljad enkel assistans under 132 timmar och 46 minuter per vecka. Det motsvarar 18 timmar och 58 minuter per dygn. Av denna tid avser 13 timmar och 58 minuter per dygn assistans under hennes vakna tid. Hon är vaken under i genomsnitt 18 timmar per dygn och står således utan assistans flera timmar av sin dagliga vakna tid. Vad Försäkringskassan för fram om att det saknas utrymme att bevilja ytterligare assistans stämmer inte.
Försäkringskassan
Försäkringskassan för fram att kvinnan är beviljad assistans under i stort sett all vaken tid samt aktiv tid under natten och väntetid. Försäkringskassans bedömning är att hennes hjälpbehov är väl tillgodosett med beviljad tid och utrymme för att bevilja ytterligare tid saknas.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kvinnan är sedan tidigare beviljad assistansersättning. Hon har nu ansökt om ytterligare assistansersättning. Utgångspunkten för kammarrättens bedömning är de förhållanden som förelåg vid tiden för Försäkringskassans prövning.
Utökad assistansersättning på grund av nyfött barn
Frågan i denna del är om hon har rätt till utökad assistansersättning på grund av att hon har ett nyfött barn.
Försäkringskassan har i sitt beslut i huvudsak avslagit ansökan på den grunden att behoven inte är av så stadigvarande karaktär att de kan ingå I assistansersättningen.
I denna del har kvinnan fört fram att hon behöver hjälp med den praktiska omvårdnaden av barnet i form av handräckning i samband med bl. a. amning. Hon har även fört fram att hennes dygnsvila har förkortats till 6 timmar per dygn för att ta hand om barnet och att det innebär att hennes behov av assistans under vaken tid utökats. Hon har därtill uppgett att hon har behov av ytterligare assistans på andra områden på grund av sitt nyfödda barn. Behoven består i att hon får utökat behov av att sköta om den personliga hygienen och på- och avklädning på grund av amning med mera.
Vidare har kvinnan uppgett att hon under sin föräldraledighet bl. a. kommer att behöva göra besök utom hemmet. Av förarbetena till lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) framgår att ett barns behov av omvårdnad principiellt inte är en uppgift för förälderns personliga assistent. Emellertid är det naturligt att assistenten, om han eller hon är lämpad därtill, under barnets första tid även hjälper föräldern med den omvårdnad av barnet som föräldern inte själv kan ge. Det ska givetvis inte utesluta att barnet kan ha behov av andra eller ytterligare insatser, och ansvaret härför åvilar kommunens socialtjänst.
Under den allra första tiden i ett barns liv är dock barnet känslomässigt och praktiskt beroende av någon vuxen, oftast en förälder. Har föräldern då biträde av en personlig assistent är det därför naturligt att assistenten också hjälper den funktionshindrade föräldern med den praktiska omvårdnaden om barnet, t.ex. vid amning och blöjbyten. Det är stödets karaktär av en nära och personlig relation som bör vara avgörande for om insatsen ska ges av förälderns personliga assistent eller på annat sätt.
Det går inte närmare att specificera när ett barn når en sådan mognad att det kan klara nära relationer utanför en begränsad krets. Bedömningen av hur länge viss omvårdnad av barnet bör anses ingå i förälderns personliga assistans måste göras i varje enskilt fall (prop. 1992/93:159 s. 66 och 176).
Det framgår således av förarbetena att förälderns personliga assistent under den allra första tiden i ett barns liv kan hjälpa den funktionshindrade föräldern att klara den praktiska omvårdnaden om barnet, t.ex. vid blöjbyten och amning. Den allra första tiden far i detta avseende antas i första hand avse spädbarnstiden.[4]
Den assistans som kvinnan har ansökt om kan därför enligt kammarrättens mening omfatta barnets omvårdnadsbehov under spädbarnstiden.
Frågan är då om det hjälpbehov i form av praktisk omvårdnad av barnet som hon har under spädbarnstiden samt andra hjälpbehov på grund av nyfött barn utgör ett stadigvarande behov på så sätt att de kan omfattas av assistansersättningen.
Av 51 kap. 2 § socialförsäkringsbalken framgår att assistansersättning kan utgå till en funktionshindrad för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § LSS. I förarbetena anges att med daglig livsföring menas förutsebara, kontinuerliga, dagliga eller ofta återkommande aktiviteter eller situationer av vardagligt slag (prop. 1992/93:159 s. 195 och prop. 1995/96:146 s. 22). Av förarbetena framgår vidare att assistansersättningen bara är avsedd att täcka stadigvarande behov. Om behov tillfälligt uppstår av en utökning av assistansinsatserna, t.ex. för att en person behöver särskild hjälp under en semesterresa eller när den ordinarie personliga assistenten är sjuk, bör behovet av utökad assistans prövas av kommunen inom ramen för LSS (prop. 1992/93:159 s. 70 och 177).
Av utredningen i målet framgår inget annat än att det hjälpbehov som det nu är fråga om är kontinuerliga och dagligen eller ofta återkommande. Med andra tillfälligt utökade behov av personlig assistans får i första hand avses en utökning av assistansen som beror på oförutsedda och tillfälliga förändringar i den funktionshindrades tillvaro. Ett barns tillkomst är en förutsebar förändring i den funktionshindrades tillvaro. Den tid som hjälpbehovet, t. ex. spädbarnstiden, kan spänna över kan enligt kammarrättens mening inte anses utgöra en tillfällig och kortare förändring.
Detta understöds av uttalanden i förarbetena om att det främst är andra kortare eller oväntade förändringar i form av semesterresor och assistents sjukdom som ska anses utgöra tillfälligt utökade behov. Mot den bakgrunden anser kammarrätten att hennes hjälpbehov på grund av nyfött barn utgör ett stadigvarande behov på så sätt att det kan omfattas av assistansersättningen. Detta gäller dock inte för kortvariga omvårdnadsbehov som är en direkt följd av nedkomsten, såsom vård av operationssår efter kejsarsnitt.
Enligt Försäkringskassan är hennes hjälpbehov som uppstår på grund av det nyfödda barnet väl tillgodosett med beviljad tid och utrymme för att bevilja ytterligare tid saknas. Hon var vid tidpunkten för ansökan inte beviljad assistans dygnet runt och hade även ansökt om dubbel assistans.
Med hänsyn till detta och att Försäkringskassan inte närmare har utrett eller prövat hjälpbehoven, ankommer det på Försäkringskassan att utreda och pröva varaktigheten av hjälpbehovet för den praktiska omvårdnaden av barnet under spädbarnstiden samt det utökade hjälpbehovet på grund av nyfött barn, inklusive det hjälpbehov som kan uppstå om dygnsvilan har minskats på grund av nyfött barn.
Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas i denna del och målet återlämnas till Försäkringskassan för erforderlig utredning och prövning I enlighet med det nu anförda.
Ytterligare assistansersättning på andra grunder
När det gäller frågan om kvinnan ska beviljas ytterligare assistansersättning på grund av försämrat hälsotillstånd, assistans under dygnsvilan på grund av egna behov och det ansvar som hennes sambo har gör kammarrätten samma bedömning som förvaltningsrätten. Överklagandet ska därför avslås i dessa delar
- jfr. l kap. 2 § Äktenskapsbalken, prop. 1992/93:159 s. 176, RÅ 1997 not. 165 samt t.ex. Kammarrätten i Stockholm mål nr 5378-18, Kammarrätten i Jönköping mål nr 787-17 och Kammarrätten I Göteborg mål nr 5012-12 ↑
- jfr t.ex. Kammarrätten i Stockholm mål nr 4236-20, Kammarrätten i Göteborg mål nr 1995-18 och Kammarrätten I Jönköping mål nr 1590-16 ↑
- jfr t.ex. Kammarrätten i Jönköping mål 3762-08 och 1090-09, Kammarrätten i Göteborg mål nr 4731-10 ↑
- jfr Kammarrätten i Göteborgs dom den 23 mars 2012 I mål nr 5470-11 ↑