Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt beslut att inte bevilja NN sjukersättning från och med september 2021. Detta då Försäkringskassan bedömde att det är för tidigt att konstatera att NNs arbetsförmåga är helt och stadigvarande nedsatt i förhållande till alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden. Det finns fortfarande arbetslivsinriktade insatser att vidta i form av arbetsträning i ett för hennes förutsättningar väl anpassat arbete.
NN för fram att hon har arbetstränat hos Arbetsförmedlingen och det visade sig att hon inte ens klarade av att arbeta två timmar per dag. Hon mådde mycket dåligt och fick till sist avbryta sin arbetsträning. Att hon sedan en tid tillbaka är sjukskriven beror på att hon inte klarar av att arbeta på grund av sina funktionsnedsättningar och svårigheter.
En sjukskrivning som egentligen borde ha kommit mycket tidigare. Hon har allt för längre i livet pressat och stressat sig själv för att passa in i samhällets mall. Fokus bör ligga på läkarintyget som är aktuellt för hennes mående i dag. Hennes läkare bedömer att hennes tillstånd kommer att vara livslångt.
Skälen för avgörandet
För att sjukersättning ska beviljas krävs enligt 33 kap. 5 och 6 §§ socialförsäkringsbalken att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Vidare krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att inga rehabiliteringsåtgärder bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.
Arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till samtliga förvärvsarbeten på arbetsmarknaden, inklusive skyddade arbeten och arbeten med lönebidrag. Det måste dock kunna ställas basala krav på produktivitet, såsom att arbetsuppgifterna utförs någorlunda självständigt och med viss kvalitet samt inom en viss tid.
Prövningen avser vidare om det framstår som realistiskt att en arbetsgivare typiskt sett skulle vara villig att anpassa arbetet i den utsträckning som krävs med hänsyn till den försäkrades behov (HFD 2019 ref. 48). Det är den sökande som ska visa att hon uppfyller förutsättningarna för ersättning. Nedsättningen av arbetsförmågan, dess omfattning och varaktighet måste styrkas genom det medicinska underlaget och utredningen i målet.
I daganteckning från Arbetsförmedlingen anges att nästa steg för NN är förstärkt arbetsträning med fördjupad bedömning. Syftet är att utreda arbetsförmåga, bibehålla aktivitetsnivå och bli matchningsbar.
I läkarutlåtande anges att NN har diagnosen Aspergers syndrom och relaterat till denna diagnos en uttalad funktionsnedsättning vilket framför allt yttrar sig som stora svårigheter i mellanmänskligt samspel och social interaktion samt i en uttalad perceptions- och stresskänslighet. Detta leder till att hon har svårigheter att interagera med andra människor och hon drabbas återkommande av mycket låga energinivåer och utmattning/uttalad trötthet. NN har ett ökat sömnbehov och ett stort behov av att ha möjlighet till återhämtning och vila i avskild miljö.
NNs övriga svårigheter i form av panikångest och kontrolltvång bedöms vara sekundära till hennes autism och triggas av stressorer i hennes omgivning. NNs arbetsförmåga bedöms vara helt nedsatt under resten av hennes liv och detta bedöms gälla alla anpassade arbeten på arbetsmarknaden.
Försäkringsmedicinsk rådgivare anger att NN har stora styrkor i form av exempelvis god begåvning, god kunskap inom sina intresseområden och noggrannhet. Hur mycket de stora svagheterna med stresskänslighet, inflexibilitet, stora svårigheter med mellanmänskliga relationer och ”vanliga” intryck begränsar får prövning i verkliga livet utvisa.
Förvaltningsrätten har gått igenom den medicinska och övriga utredningen i målet och kan konstatera att NN har begränsningar utifrån sina diagnoser. Enligt förvaltningsrätten framgår dock inte att NNs arbetsförmåga stadigvarande är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden där även en anställning med lönebidrag och annat skyddat arbete ingår.
Den senaste dokumentationen från Arbetsförmedlingen anger att nästa steg för NN är förstärkt arbetsträning med fördjupad bedömning. Någon arbetsträning har såvitt framgår därefter inte kommit till stånd. Enligt förvaltningsrätten framgår inte att rehabilitering inte skulle kunna leda till att NN återfår någon arbetsförmåga. Rätt till sjukersättning föreligger därmed inte. Överklagandet ska således avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
NN ger in ett intyg från Arbetsförmedlingen och för fram att det av intyget framgår att hon genomgått flera insatser men att det inte har tagit henne närmare arbetsmarknaden. Hennes mående har snarare försämrats.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bland annat följande. Det nu åberopade intyget är utfärdat mer än två år efter den tidpunkt från vilken NN ansöker om sjukersättning. En stor del av intyget utgör en historisk beskrivning av insatser som hon har deltagit i hos Arbetsförmedlingen. Intyget ger inte stöd för att NN har rätt till sjukersättning.
Skälen för kammarrättens avgörande
Utgångspunkter för prövningen
Frågan i målet är om NN är berättigad till hel sjukersättning från och med september 2021. För att sjukersättning ska beviljas krävs det att arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel. Ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering ska inte heller kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga.
Av HFD 2019 ref. 48 följer bland annat att prövningen av den försäkrades arbetsförmåga ska vara verklighetsförankrad i det avseendet att den försäkrade ska kunna utföra ett arbete på ett sådant sätt att någon är villig att betala för utförandet
Utredningen i målet
Prövningen av en försäkrads arbetsförmåga utgår normalt från den utredning som fanns vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut. Det intyg som NN har gett in i kammarrätten är utfärdat efter den tidpunkten. Kammarrätten konstaterar att det inte finns något hinder mot att beakta underlaget och att intyget bidrar till att klargöra vilka besvär NN hade redan vid ansökan.
Av det medicinska underlaget framgår bland annat följande. NN har till följd av Aspergers syndrom stora svårigheter med mellanmänskligt samspel och intryckskänslighet. Hon har särskilt stora svårigheter att vistas bland människor och exponeras för mycket ljud, ljus och lukter. Stimulans av lukter, ljud och ljus gör henne utmattad och kan utlösa migränattacker som gör henne sängliggande med illamående och kräkningar.
På grund av intryckskänsligheten använder hon ibland munskydd och solglasögon för att kunna lämna bostaden och hon bär ofta solglasögon även inomhus. Hon är stresskänslig och drabbas av panikångestattacker när hon blir för stressad. Vidare har hon svårt att hantera förändringar. Hon har också tvångssyndrom, vilket tar tid och energi. När hon är bland människor är hon på helspänn. Efter myndighetskontakter blir hon, trots stöd av personligt ombud och boendestödjare, liggande med yrsel, trötthet, illamående och kräkningar. Tröttheten kan bestå i flera dagar.
Hon har försökt klara av anpassat arbete och arbetsträning. Även om arbetet anpassats för henne med mycket lite yttre stimulans, ingen mellanmänsklig kontakt och specialanpassade arbetsuppgifter har hon inte kunnat arbeta två timmar per dag. Intygsskrivande läkare bedömer att hon har helt nedsatt arbetsförmåga och att hennes tillstånd inte kan förbättras genom medicinsk behandling.
En försäkringsmedicinsk rådgivare har angett att frågan om hur NNs funktionsnedsättning begränsar henne får besvaras genom prövning i verkliga livet och att fortsatt vård inte är inriktad på rehabilitering, utan på habilitering, stöd och anpassning.
Av intyget från Arbetsförmedlingen framgår bland annat följande. NN har varit inskriven hos Arbetsförmedlingen i perioder sedan [datumangivelser är redigerade – redaktionens anmärkning]. Hennes senaste avlönade arbete var en tio dagars behovsanställning. Därefter omfattades hon av jobb- och utvecklingsgarantin och hon fick individuellt stöd för att hitta, få och behålla en anställning. Insatsen avslutades på grund av att hon inte ansågs vara redo för arbete.
Därefter deltog hon i förstärkt arbetsträning. NN bedömdes då ha låg uthållighet i arbetet, långsamt arbetstempo och mycket svårt för förändringar. Hon kunde utföra administrativt arbete på en avskild plats i lugn takt och miljö, men klarade inte av det sociala och kunde inte vara på plats på halvtid. Insatsen avbröts därför i förtid, trots att arbetsträningen var helt anpassad för henne och utan prestationskrav.
Därefter påbörjade hon en rehabiliterande insats där hon bland annat skulle genomgå arbetsprövning. År 2021 hade hon deltagit i insatsen i sex till tio timmar per vecka utan att någon lämplig arbetsprövningsplats kunnat identifieras. Arbetsförmedlingen bedömde samma år att NN återigen skulle delta i förstärkt arbetsträning. Det angavs också att förstärkt arbetsträning var det sista försöket till att få henne att bli ”matchningsbar”.
Efter genomgång av alla tillgängliga arbetsplatser fann myndigheten ingen plats som kunde anpassas efter hennes behov. Enligt Arbetsförmedlingen har NN deltagit i alla myndighetens rehabiliterande insatser utan att det skett någon progression. Hon har snarare försämrats av deltagandet.
Kammarrättens bedömning
Utredningen i målet ger tillräckligt stöd för att NN på grund av sin funktionsnedsättning har en helt nedsatt arbetsförmåga. Det framgår också att NN inte har någon pågående eller planerad medicinsk behandling och att medicinsk rehabilitering inte kan leda till någon förbättring av hennes arbetsförmåga
Frågan är därmed om arbetslivsinriktad rehabilitering kan leda till att NN återfår någon arbetsförmåga. Försäkringskassan har gjort gällande att hon kan genomgå ytterligare arbetslivsinriktade insatser i form av arbetsträning och att det därför inte kan bedömas om, och i vilken grad, hennes arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Av utredningen framgår att det år 2021 fanns en planering för att NN skulle genomföra förstärkt arbetsträning.
Av det intyg som inkommit i kammarrätten framgår dock att NN aldrig påbörjade förstärkt arbetsträning eller därefter, eftersom ingen arbetsplats kunde anpassas tillräckligt till hennes behov. Mot den bakgrunden, och med beaktande av utredningen i övrigt, ska den omständighet att hon bedömdes vara aktuell för förstärkt arbetsträning inte ges avgörande betydelse.
Utredningen ger sammantaget stöd för att NN saknade förutsättningar för att återfå någon arbetsförmåga genom arbetslivsinriktad rehabilitering redan år 2021. Kammarrätten anser alltså att NN har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga från och med september 2021 är stadigvarande helt nedsatt i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering kan inte leda till att hon återfår någon arbetsförmåga. Överklagandet ska därför bifallas.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-08-26 i mål nr 7577-23.