Förvaltningsrätten i Stockholm
Försäkringskassan beslutade att NN inte får assistansersättning eftersom hennes behov av personlig assistans för de grundläggande behoven i genomsnitt är mindre än 20 timmar per vecka. Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att det överklagade beslutet upphävs och att målet visas åter till Försäkringskassan.
Till stöd för överklagandet uppges att NN, till följd av en psykisk funktionsnedsättning, har behov av stöd för att förebygga att hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom. NN har i en skrivelse begärt omprövning av det överklagade beslutet och hänvisar till vad hon tidigare har yttrat i ärendet och till överklagandet från det allmänna ombudet.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten bedömer att det inte har gjorts sannolikt att den som ger stödet hela tiden behöver ha uppsikt över NN och befinna sig i hennes omedelbara närhet. NN uppfyller således inte kraven för att ha rätt till förebyggande stöd enligt 9 a § första stycket 6 LSS.
I och med detta bedöms att hennes hjälpbehov med de grundläggande behoven inte uppgår till i genomsnitt minst 20 timmar per vecka. Hon har därför inte rätt till assistansersättning. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att underinstansernas avgöranden ska upphävas och att målet ska återförvisas till Försäkringskassan för ny prövning av NNs rätt till assistansersättning och för fram bland annat följande. Enbart den omständigheten att den försäkrade för kortare stunder rent fysiskt kan klara sig utan assistenten vid sin sida eller att assistenten vistas i ett angränsade rum bör inte medföra att den försäkrade anses sakna behov av förebyggande stöd.
Mot bakgrund av vad som framkommer i läkarutlåtande, och särskilt med hänsyn till uppgifterna från skolan, bör det inte finnas några tveksamheter kring det behov av stöd som NN har all vaken tid. Sammantaget är riskbeteendet av sådan allvarlighetsgrad att behovet av förebyggande stöd måste anses utgöra ett grundläggande behov. NN har förelagts att yttra sig men har inte hörts av.
Skälen för kammarrättens avgörande
Utgångspunkter för prövningen
Frågan i målet är om NN har ett sådant behov av förebyggande stöd som ett grundläggande behov att hon har rätt till assistansersättning. För rätt till sådan ersättning krävs att hon behöver personlig assistans för sina grundläggande behov med i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. Med personlig assistans avses enligt 9 a § första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov.
Med grundläggande behov avses bland annat personlig hygien och måltider samt, sedan den 1 januari 2023, stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, s.k. förbyggande stöd. Förebyggande stöd syftar till att förebygga allvarliga skador på den enskilde, andra eller egendom.
Det förutsätter att assistenten hela tiden har uppsikt över den enskilde och befinner sig i dennes omedelbara närhet för att löpande kunna bedöma vilket stöd som behövs och kunna ingripa om en farlig situation skulle uppstå. Det krävs att det finns ett behov av frekventa ingripanden för att minska risken för att farliga situationer uppstår eller för att hantera sådana situationer (prop. 2021/22:214 s. 26–27 och 69).
Det krävs inte att behovet finns under hela eller en stor del av den enskildes vakna tid. Däremot ska stödet behövas löpande under den tid som behovet finns och inte utgöra punktinsatser. Vidare bör det kunna krävas att faktiska incidenter uppstår med viss frekvens, för att stödbehovet ska anses vara tydligt definierat och avgränsbart (prop. 2021/22:214 s. 25, 28 och 68).
Utredningen i målet
Av det medicinska underlaget framgår bland annat följande. NNs funktionsnedsättning medför hyperaktivitet, impulsivitet och mycket kraftiga utbrott. Hon saknar konsekvenstänk och förstår inte vad som är farligt. Hon får stora utbrott ett par gånger per vecka och låsningar flera gånger per dag. Vid låsningar kan hon ibland bruka våld. Det händer också att hon rymmer ut i trafiken.
Hon har svårt med övergångar, nya sammanhang och stress. NN kan stundtals verka lugn men hennes impulsivitet är plötslig. Därför krävs konsekvent vuxenstöd som förutser hennes agerande för att undvika låsningar, förstår när hon behöver en paus och ser till att hon inte tappar kontrollen. Hon behöver ständig tillsyn eftersom hon kan utgöra en fara för sig själv och sin omgivning.
Personal på NNs skola har NN:s lämnat följande uppgifter. NN behöver en vuxen vid sin sida hela dagen som lägger all uppmärksamhet på henne och följer hennes kroppsspråk och beteende för att förutse och förebygga affektanfall. Övergångar, krav och ovisshet innebär nästan alltid låsningar och utåtagerande och hon är mycket känslig för intryck.
Ibland går det dock inte att förutse när hon ska gå i affekt. Hon kan vara mycket fysiskt utagerande och agerar snabbt och impulsivt genom att till exempel slå, sparka, bita och kasta saker. Hon är då inte medveten om vad hon gör och kan inte styra impulser eller bedöma risker eller konsekvenser.
Hon skadar tills någon fysiskt stoppar henne. Att stoppa henne från att skada andra kräver två och ibland tre vuxna. Under år 2022 inträffade två incidenter där personal behövde läkarvård efter att NN gått i affekt mot dem. Därutöver framgår av incidentrapporter från skolan att NN har slagit personal.
NNs föräldrar har angett att hon i hemmet oftast är inom synhåll för en vuxen och åtminstone inom hörhåll, men att hon behöver konstant feedback och att det förebyggande stöd som hon behöver kräver att en vuxen ständigt kan läsa av henne. Enligt hennes korttidsfamilj skulle NN inte kunna vara ensam ens en kort stund, utan behöver alltid ha någon med sig för att inget ska hända.
Kammarrättens bedömning
Det som framgår av det medicinska underlaget samt uppgifter från skola och familj gör sannolikt att NN har ett utagerande beteende av sådan omfattning och frekvens att det finns en konkret risk för att hon allvarligt skadar sig själv, andra eller sin omgivning om hon inte är under ständig uppsikt av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet och ingriper frekvent.
Vid bedömningen har kammarrätten beaktat att NN befinner sig i anpassade miljöer dygnet runt och att utredningen ger stöd för att våldsamma utbrott i betydande grad avleds genom att hon får tillsyn och stöd av familj och skolpersonal. Det framgår att NNs utbrott är mer vanligt förekommande i vissa situationer, men att det utagerande beteendet också är impulsivt och svårt att förutse.
Trots att NNs föräldrar har angett att hon kan befinna sig inom hörhåll ger utredningen sammantaget stöd för att hon under all vaken tid behöver löpande och aktiv tillsyn av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet. Utredningen ger dock inte stöd för att hon behöver förebyggande stöd när hon sover. Även med beaktande av föräldraavdrag är NNs behov av förebyggande stöd av sådan omfattning att hennes behov av hjälp med de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka.
Hon har alltså rätt till assistansersättning. Överklagandet ska därför bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas. Den som har rätt till assistansersättning för sina grundläggande behov kan ha rätt till assistansersättning för andra personliga behov.
Det är Försäkringskassan som första instans som ska utreda och besluta om den totala omfattningen av assistansersättning som NN har rätt till. Handlingarna i målet ska därmed överlämnas till Försäkringskassan för bedömning av ersättningens omfattning.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-09-30 i mål nr 2480-24.