Förvaltningsrätten i Göteborg
Vad målet gäller
Det förvaltningsrätten ska pröva i detta mål är om AA ska beviljas sjukpenning under perioden 2 april 2019 – 15 januari 2021.
Det överklagade beslutet
Försäkringskassan har avslagit AAs ansökan om sjukpenning under perioden 2 april 2019 – 15 januari 2021 med i huvudsak följande bedömning. Under perioden 2 april – 14 september 2019 ska AAs arbetsförmåga bedömas i förhållande till hennes ordinarie arbete som barnskötare och för tid därefter i förhållande till alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
För perioden 2 april – 14 september 2019 anges att AA är trött, lättstressad och har ångest. Det går inte att utläsa några aktivitetsbegränsningar i förhållande till ordinarie arbete med undantag av att hon behöver regelbundna pauser. AAs arbetsförmåga bedöms inte nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till ordinarie arbete under denna period.
För perioden från och med den 15 september 2019 framgår att AA lider av ångest, nedstämdhet, trötthet och koncentrationssvårigheter. Arbetsförmågan kan därmed antas vara nedsatt i koncentrationskrävande och stressigt arbete.
Besvären bedöms dock inte vara av sådan omfattning att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till alla normalt förekommande arbeten. Det finns inte särskilda skäl att skjuta upp bedömningen och det kan inte heller anses vara oskäligt att göra bedömningen mot alla normalt förekommande arbeten. Sammanfattningsvis bedöms AAs arbetsförmåga inte nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom under aktuell period varför sjukpenning inte kan beviljas.
Yrkanden m.m.
AA överklagar beslutet och yrkar att hon ska beviljas sökt sjukpenning. Hon anför i huvudsak följande. Försäkringskassan ställer för höga krav avseende vad som ska framgå av läkarintygen då bedömningen av arbetsförmågan ska göras mot ordinarie arbete. Yrket som barnskötare är väldigt komplext och kräver bl.a. koncentration för att skapa trygghet i en skiftande och intensiv arbetsmiljö. Det ställs höga krav på psykisk uthållighet och arbetet är stressfyllt.
Av den medicinska utredningen framgår att hon är trött, stresskänslig, har koncentrationssvårigheter och är ljudkänslig och ibland ljuskänslig. Det anges även att besvären finns under hela dygnet och att tröttheten inte går att vila bort. I senare intyg anges att kroppsliga symtom och ångest har tillkommit och arbetsförmågan bedöms som helt nedsatt i förhållande till ordinarie arbete.
Även om hon har haft en social situation som har bidragit till utvecklingen och försämringen av hennes psykiska besvär framgår det tydligt av det medicinska underlaget vilka diagnoser det är som sätter ner hennes arbetsförmåga. Det finns inte heller något lagstöd för att bedöma orsakssambandet mellan sjukdom och arbetsförmåga enligt den så kallade DFA-kedjan (diagnos – funktionsnedsättning – aktivitetsbegränsning).
Den försäkringsmedicinska rådgivaren har inte heller tagit del av samtliga medicinska underlag. När det gäller perioden från och med den 15 september 2019 är Försäkringskassans bedömning orimlig och inte verklighetsförankrad.
Den typ av arbete som Försäkringskassan hänvisar till kan inte anses normalt förekommande. Från och med den 25 september 2019 har hennes psykiska besvär kraftigt försämrats med symtom på depression och svår ångest och i mars 2020 har ytterligare försämring skett och hon har uttalade symtom förenliga med utmattningssyndrom. Hon har därmed rätt till sjukpenning även för denna period.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Det framgår inte klart av beskrivna funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar att AA har en nedsatt arbetsförmåga vare sig i ordinarie arbete eller i ett normalt förekommande arbete som inte kräver hög koncentration eller stresstålighet.
Enligt försäkringsmedicinsk rådgivare går det inte att utläsa ett logiskt samband mellan diagnos, funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsning. Av de handlingar AA har skickat in framgår att det finns stora inslag av sociala och liknande förhållanden t.ex. en omorganisation på arbetsplatsen och problem i familjen, som ska bortses ifrån när det gäller rätten till sjukpenning.
Uppgifterna i det medicinska underlaget består till stor del av AAs egna uppgifter om sitt tillstånd samt självskattningar. Det saknas genomgående gradering av besvären och det finns inte heller någon beskrivning av hur besvären påverkar hennes möjligheter att utföra olika arbetsuppgifter. När objektiva undersökningsfynd inte kan verifiera besvärsbilden krävs mer utförliga läkarintyg.
Förutsättningar att beviljas sökt sjukpenning finns därmed inte.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Nedsättningen av arbetsförmågan ska vanligtvis styrkas genom medicinska underlag. Det är i första hand uppgifterna i underlagen som ska visa att den försäkrade har en sjukdom och att denna sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel.
Utöver diagnos och sjukdomsbeskrivning bör alltså den åtföljande funktions- och aktivitetsbegränsningen i arbete klart framgå av den medicinska dokumentationen. Det är den försäkrade som ska visa att arbetsförmågan är nedsatt av medicinska orsaker.
Perioden 2 april – 14 september 2019
För denna period ska AAs arbetsförmåga bedömas i förhållande till ordinarie arbete som barnskötare.
Av det medicinska underlaget för denna period framgår bl.a. följande. Som diagnos har i första läkarintyget angetts akut stressreaktion för att därefter anges till cervikalgi och utmattningssyndrom. AA har en spänd kroppshållning, ytlig andning och hög ångestnivå. Som aktivitetsbegränsning anges att AA har en trötthet som inte går att vila bort, att det krävs stor ansträngning för att ta itu med även vardagliga saker, att hon har koncentrations- och minnessvårigheter och är lättstressad.
Arbetsförmågan bedöms som helt nedsatt i förhållande till ordinarie arbete. Av det medicinska underlaget framgår endast i princip vad AA själv har uppgett om sitt hälsotillstånd. Det finns ingen gradering av besvären och det anges inte närmare vilka arbetsuppgifter i yrket som barn-skötare som AA inte kan klara av till följd av sina besvär.
Sammanfattningsvis anser förvaltningsrätten inte att det medicinska underlaget visar att AAs arbetsförmåga varit nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ordinarie arbete som barnskötare under aktuell period.
Sjukpenning kan därmed inte beviljas för perioden 2 april – 14 september 2019 varför överklagandet ska avslås i denna del.
Perioden 15 september 2019 – 15 januari 2021
Då det inte finns särskilda skäl eller annars är oskäligt ska AAs arbetsförmåga under denna period bedömas i förhållande till alla på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Av det medicinska underlaget för denna period framgår bl.a. följande. Som diagnoser anges blandade ångest- och depressionstillstånd, cervikalgi och utmattningssyndrom.
Funktionsnedsättningarna och aktivitetsbegränsningarna är i princip identiska med tidigare period. Det anges senare under perioden att AA har försämrats med symtom på depression och svår ångest. Det anges även att AA har försämrats pga. händelser i privatlivet.
I november 2020 tillkommer diagnosen svår depressiv episod utan psykotiska symtom. Det anges att AA självskattat för svår depression och att hon är påtagligt ofokuserad vilket inte är lämpligt i kontakten med de små barn som hon arbetar med. Hon har svårt att prata pedagogiskt med barnen, har lätt att missa om något händer med barnen och har svårt att tillgodose barnens behov.
Hon har en påtaglig irritabilitet som går ut över barnen och kollegorna och klarar inte längre svåra samtal med föräldrarna. Det medicinska underlaget för denna period anger att AA har en viss försämring i sitt hälsotillstånd. Dock grundas fortfarande intygen på i princip uteslutande AAs egen uppfattning om sin situation.
De aktivitetsbegränsningar som anges är vidare endast kopplade till
AAs ordinarie arbete som barnskötare och det finns inga uppgifter som visar att hon inte skulle kunna klara ett annat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Förvaltningsrätten anser inte att det medicinska underlaget för denna period gör det sannolikt att AA trots sina besvär inte skulle ha kunnat klara ett lugnare arbete som inte kräver stor koncentration och stresstålighet i en omfattning som överstiger 75 procent av heltid.
Ett sådant arbete är att anse som normalt förekommande på arbetsmarknaden. AA har därmed inte rätt till sjukpenning för perioden 15 september 2019 – 15 januari 2021 varför överklagandet ska avslås även i denna del.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hon ska beviljas sökt sjukpenning och anför följande.
Mot bakgrund av vad som framgår av de medicinska underlagen är det uppenbart att hennes arbetsförmåga under perioden 2 april–14 september 2019 var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till hennes ordinarie arbete som barnskötare.
När det gäller perioden 15 september 2019–15 januari 2021 visar de medicinska underlagen att hennes arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden på grund av hennes omfattande psykiska sjukdomsbesvär.
AA åberopar bland annat ett yttrande från docenten och specialisten i psykiatri BB den 3 mars 2023.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Psykiatriska diagnoser kan ibland ge upphov till besvär som kan påvisas vid tester och observationer. I de fall då undersökningsfynd inte är möjliga att iaktta måste man rimligen kunna kräva att det ändå finns en tydlig beskrivning av varför och på vilket sätt arbetsförmågan är nedsatt.
AA har inte gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga varit nedsatt med minst en fjärdedel i hennes ordinarie arbete som barnskötare under perioden 2 april–14 september 2019, eller i normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden under perioden 15 september 2019–15 januari 2021.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om AA har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom under aktuell period var nedsatt i sådan omfattning att hon har rätt till sökt sjukpenning. Bedömningen ska under perioden 2 april–14 september 2019 göras i förhållande till hennes ordinarie arbete som barnskötare och under perioden 15 september 2019–15 januari 2021 i förhållande till sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
AA har i kammarrätten åberopat nytt medicinskt underlag som utfärdats mer än två år efter den period som är aktuell i målet. Även om prövningen av rätten till sjukpenning huvudsakligen ska utgå från de medicinska underlag som utfärdats i anslutning till den aktuella perioden finns inget hinder mot att beakta senare tillkommen medicinsk utredning (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2016 ref. 10).
BB, som haft tillgång till journaler för den aktuella tiden, uppger följande i sitt yttrande den 3 mars 2023. Det är tydligt att AA erhöll sjukskrivning i överensstämmelse med Socialstyrelsens beslutsstöd. De kognitiva och psykiatriska symtomen är väl beskrivna i den löpande journaltexten och verifierade genom psykometriska test. Bedömningarna som gjorts har överensstämt väl mellan två oberoende specialistkompetenta läkare och stöds av i professionen väletablerade utredningsinstrument som använts.
De kognitiva och psykiatriska symtom som förekommer med uttalad trötthet, minnesproblem, svårigheter att koncentrera sig och nedsatt stresstolerans i kombination med svår depressivitet och ångest som utvecklades under hösten 2019 och framåt gav upphov till en kraftigt nedsättning av AAs funktionsnivå med svårigheter att klara sina dagliga hemsysslor, handla och köra bil.
Funktionssänkningen var redan då diagnosen utmattningssyndrom ställdes i april 2019 så uttalad att den omöjliggjorde arbete i någon form. Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2022 ref. 47 punkt 16 konstaterat att när det gäller psykiatriska tillstånd kan läkarens bedömning inte på samma sätt som vid somatiska sjukdomar grundas på undersökningsfynd såsom exempelvis blodprov utan måste med nödvändighet i stor utsträckning utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar.
Det avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning är emellertid inte dessa uppgifter i sig utan läkarens värdering och bedömning av dem i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren har gjort. Det har framkommit att AA under många år haft tilltagande stressrelaterade besvär som i mars 2019 ledde till hel sjukskrivning.
I augusti–september 2019 gjorde hon ett försök att återgå i arbete på en lugnare avdelning med en fjärdedels tjänstgöringsgrad men hon försämrades kraftigt och sjukskrevs helt på nytt då hon bedömdes inte klara av att arbeta till någon del. Även om de medicinska underlagen främst baseras på AAs egna uppgifter har de av sjukskrivande läkare värderats och bedömts och läkarna anger även vissa iakttagelser såsom att hon har en spänd kroppshållning, hög ångestnivå, ytlig andning, ser mycket trött ut och att hon vid flera besök gråter.
Hennes tillstånd har bedömts vara mycket skört med återkommande försämringsperioder av uttalad hjärntrötthet och energilöshet. Omfattningen av AAs besvär och kraftiga nedsättning av hennes funktionsnivåer verifieras även av BB som har värderat och bedömt uppgifterna i det omfattande medicinska underlaget.
När Försäkringskassan konsulterade en försäkringsmedicinsk rådgivare fick denne däremot endast tillgång till ett begränsat underlag bestående av journalanteckningar från perioden 11 februari–15 april 2019.
Kammarrätten anser att de medicinska underlagen med tillräcklig tydlighet beskriver att det under den aktuella perioden fanns konkreta hinder för AA att utföra arbeten i någon form förutom perioden 5 augusti–25 september 2019 när hon arbetade 25 procent.
AA har därmed gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom var nedsatt helt under perioderna 2 april–4 augusti 2019 och 26 september 2019–15 januari 2021 samt med tre fjärdedelar under perioden 5 augusti–25 september 2019. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för rätt till sjukpenning är uppfyllda.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2023-06-27 i mål nr 5953-22