Förvaltningsrätten i Stockholm
Förvaltningsrättens avgörande
Yrkanden
Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt tidigare beslut att avslå AA:s ansökan om sjukpenning för perioden.
AA yrkar i första hand att han ska beviljas sökt sjukpenning och i andra hand att beslutet ska upphävas och återförvisas till Försäkringskassan för fortsatt handläggning. Han för fram att det medicinska underlaget ger stöd för att han på grund av sitt tillstånd har haft en nedsatt arbetsförmåga i förhållande till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Han har fått sjukpenning under tio år och Försäkringskassan har aldrig under dessa år ifrågasatt innehållet i läkarintygen.
Försäkringskassans beslut att avslå ansökan om sjukpenning beror på att han genomförde en resa [ett annat europeiskt land] och inte på grund av brister i det medicinska underlaget. Han hade kontakt med läkare och Försäkringskassan innan han genomförde resan. Både läkare och Försäkringskassan ansåg att resan kunde genomföras.
Det faktum att han har företagit de aktuella resorna kan på intet sätt likställas med någon faktisk arbetsförmåga. Han fick hjälp med boendestödet till flygplatsen som även kontaktade flygpersonalen och hans syster hämtade honom när han landade på destinationen. Han vårdades två gånger på sjukhus i landet. Det kan ifrågasättas varför Försäkringskassan inte har tagit initiativ till en mer omfattande utredning av hans arbetsförmåga.
Han har genomfört en aktivitetsförmågeutredning men den avbröts och testresultaten bedöms inte vara valida av Försäkringskassan. Målet bör därför återförvisas till Försäkringskassan för fullgod utredning av hans arbetsförmåga.
Försäkringskassan anser
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och tillägger att sjukpenning är en dagersättning vilket innebär att sökande måste visa sin rätt till sjukpenning för varje period som sjukpenning söks för. Läkarintygen som avser den sökta perioden ger inte tillräckligt stöd för att AA:s arbetsförmåga är nedsatt. Det framgår inte av läkarintygen vilka arbetsmoment AA inte kan utföra. Läkaren har inte gett någon gradering eller omfattning av AA begränsningar. De läkarintyg som avser andra perioder än den som sjukpenning söks för ger inte stöd för att AA har haft en nedsatt arbetsförmåga under den period som ska prövas i målet.
Enligt försäkringsmedicinska rådgivarens utlåtanden föreligger diskrepanser mellan de testresultat som framgår av arbetsförmågeutredning, som förvisso inte bedöms vara valida, de besvär som AA beskriver och AA aktivitetsförmåga. Bl.a. framförs att det inte går att förstå hur AA, som inte uppger sig kunna åka hiss eller kollektiva färdmedel på grund av sitt tillstånd, har kunnat resa till det aktuella landet och bo i tält.
Därtill finns det även diskrepans mellan testresultat och kognitiva förmågor då AA har kunnat föra ett adekvat samtal med läkare under 120 minuter. Av försäkringsmedicinska rådgivarens utlåtande framgår att oavsett detta framkommer det tydligt att det finns medicinska förutsättningar och aktivitetsförmåga hos AA och att det inte föreligger någon sjukdom av sådan art, grad eller karaktär som medför aktivitetsbegränsningar.
Skälen för avgörandet
Förvaltningsrättens bedömning
Av läkarintygen som avser den aktuella perioden framgår att AA sjukdomstillstånd medför funktionsnedsättningar i form av bl.a. lättväckt ångest, panikattacker, skakighet och bröstsmärtor. Enligt läkarintygen innebär hans tillstånd aktivitetsbegränsningar och det uppges bl.a. att han har svårigheter att hantera stress, mänskliga relationer, koncentrera sig och utföra uppgifter. Därtill framgår att han inte klarar av att åka hiss och att han har svårt att åka kommunalt.
Förvaltningsrätten bedömer att läkarintygen ger stöd för det som AA har fört fram om sina besvär och hur hans arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom. Sammantaget anser förvaltningsrätten att AA har gjort det sannolikt att hans arbetsförmåga under den aktuella perioden har varit helt nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till förvärvsarbete i den yrkesgrupp som angetts av Försäkringskassan. Överklagandet ska därför bifallas och AA ska beviljas hel sjukpenning för aktuell period.
Skiljaktig mening
Förvaltningsrättsfiskalen är skiljaktig och anför följande. Eftersom AA har varit sjukskriven under en längre period förutsätts det ha funnits större möjlighet att säkerställa och fördjupa bedömningen av hans besvär. Det ställs därför högre krav på läkarens bedömning i detta fall för att det ska anses vara sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt i den grad som fordras för att sjukpenning ska lämnas (se HFD 2022 ref. 47).
Den medicinska utredningen i målet beskriver i min mening inte med tillräcklig tydlighet och konkretion hur hans funktioner påverkas av hans sjukdomstillstånd och vilka aktivitetsbegränsningar som detta innebär. Det går inte av läkarintygen att utläsa graden och omfattningen av de funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som hans sjukdomstillstånd medfört under den sökta perioden.
Läkarnas bedömningar av sjukdomstillståndet har således inte fördjupats och säkerställts på det sätt som kan krävas vid en sådan långvarig sjukskrivning som i detta mål. Det anges inte heller i underlagen hur de angivna besvären har konstaterats. Jag anser vidare att det föreligger vissa motstridiga uppgifter i målet avseende AA sjukdomstillstånd och aktivitetsbegränsningar.
Mot bakgrund av ovanstående bedömer jag att AA inte har gjort sannolikt att hans arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom under den sökta perioden i förhållande till förvärvsarbete i den yrkesgrupp som angetts av Försäkringskassan. Han har således inte rätt till sjukpenning för den aktuella perioden och överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden
Försäkringskassan anför
Försäkringskassan yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut. Försäkringskassan för fram bl.a. följande. Av ingivna läkarintyg framkommer inte hur läkaren har kunnat konstatera de angivna besvären och på vilket sätt de sätter ner arbetsförmågan. Vidare saknas det en tydlig beskrivning av hur besvären begränsar AA arbetsförmåga.
I de försäkringsmedicinska yttrandena i ärendet har det påpekats att det finns stora diskrepanser i underlagen och att det framkommer tydligt att det finns aktivitetsförmåga hos AA. AA har vidare varit sjukskriven under en mycket lång period och det bör därför ha funnits stor möjlighet att säkerställa och fördjupa bedömningen av hans besvär, vilket inte har gjorts.
Sökande anför
AA anser att överklagandet ska avslås. Han hänvisar till det han har fört fram tidigare och lägger till bl.a. följande. För det fall kammarrätten anser att utredningen i målet inte är fullgod för att dra slutsatser om hans arbetsförmåga finns det skäl att visa målet åter till Försäkringskassan för fortsatt handläggning genom att Försäkringskassan beställer en ny aktivitetsförmågeutredning. Han åberopar även nya läkarintyg.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om AA har rätt till sjukpenning. Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2022 ref. 47 tagit ställning till vad som krävs av det medicinska underlaget i mål om sjukpenning vid psykiatriska tillstånd och då uttalat bl.a. följande. Vid psykiatriska diagnoser får en läkares bedömning i stor utsträckning utgå från de uppgifter som den försäkrade själv lämnar. Det avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning är emellertid inte dessa uppgifter i sig utan läkarens värdering och bedömning av dem i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren har gjort.
Ju längre tid den försäkrades besvär består desto större möjligheter bör det finnas för läkaren att säkerställa och fördjupa bedömningen. Med tiden innebär detta att det kan ställas högre krav avseende läkarens bedömningar för att det ska anses vara sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt.
Kammarrätten gör följande bedömning
Eftersom AA har varit sjukskriven under en längre tid kan det förväntas en fördjupad läkarbedömning avseende hans tillstånd och arbetsförmåga. Av det medicinska underlaget framgår att AA har haft långvariga besvär som har varit svårbehandlade.
Läkarintygen som avser den aktuella perioden beskriver dock inte med tillräcklig tydlighet graden och omfattningen av hans besvär och hur de sätter ner hans arbetsförmåga. Det framgår inte heller tydligt hur läkaren har värderat och bedömt AA egna uppgifter eller i övrigt bildat uppfattningen att hans arbetsförmåga är helt nedsatt.
Vidare framgår det av utredningen att AA under aktuell period reste till ett annat europeiskt land under en månads tid. Även om det funnits rimliga skäl till resan är det faktum att han klarat att genomföra den svårförenligt med uppgifterna i läkarintygen om att han inte kan åka hiss, har svårt att resa med kollektivtrafik och inte klarar några krav. De senare daterade läkarintyg som AA har gett in kompenserar enligt kammarrätten inte för bristerna i det tidigare underlaget.
Kammarrätten noterar särskilt att det anges i ett läkarintyg att AA:s tillstånd har försämrats de senaste månaderna, varför intyget har begränsad relevans för bedömningen av aktuell period. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att AA inte har gjort sannolikt att hans arbetsförmåga har varit nedsatt i förhållande till förvärvsarbete i den yrkesgrupp som har angetts av Försäkringskassan.
Han har alltså inte rätt till sjukpenning för den aktuella perioden. Det som han har fört fram om att Försäkringskassan borde ha utrett hans arbetsförmåga ytterligare ger inte skäl till någon annan bedömning. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas och Försäkringskassans beslut fastställas.
—
Rättsfallet är förkortat bland annat är de av förvaltningsrätten angivna rättsliga reglerna borttagna. Vidare är det av sökande tillresta landet borttagen samt andra igenkänningsfaktorer. Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-09-08 i mål nr 3443-24.