Förvaltningsrätten i Göteborg
Bakgrund och ansökan m.m.
Social- och arbetsmarknadsnämnden har beviljat AA ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, under perioden december 2018 till och med oktober 2020.
Social- och arbetsmarknadsnämnden
Social- och arbetsmarknadsnämnden ansöker om att AA ska betala tillbaka 159 578 kr som bedöms ha felaktigt utbetalats. Social- och arbetsmarknadsnämnden anför i huvudsak följande. I aktuell utredning framkommer att AA har en nettoinkomst om ca 7 930 kr i månaden och att hon har en hyreskostnad om 7 240 kr. I aktuell utredning framkommer vidare att hon under perioden april till och med oktober 2021 i stort sett inte har gjort några inköp av mat. Utredaren bedömer att det inte är trovärdigt att det är AAs barn som hjälper henne ekonomiskt, eftersom det i så fall borde finnas större insättningar från barnen på hennes konto. Det bedöms inte trovärdigt att barnen skulle handla och leverera all mat åt henne.
AA bedöms med anledning av detta försörja sig genom sin exmake. Mot bakgrund av att hon har egen inkomst, att hennes son bor hos henne och bör betala del av hyran samt att hon bedöms bo och leva med sin exmake bedöms AA utifrån sina inkomster ha ett visst utrymme till att återbetala det bistånd om 159 578 kr som felaktigt utbetalats till henne för perioden december 2018 till och med oktober 2020.
Vid hembesök hos AA fanns i ett av rummen, som bedömdes tillhöra sonen, en garderob och byrå fyllda av kläder. Socialtjänsten ställer sig inte frågande till att sonen från och med den 1 februari 2022 har ordnat eget boende. Dock framkommer via kontroll mot folkbokföringen att även AAs exmake har folkbokfört sig på sonens nya adress. I AAs sovrum fanns det en tydlig skillnad i storlek, utseende och form mellan kläderna i de två olika garderoberna. Såväl utredare som socialsekreterare gjorde mot bakgrund av detta bedömningen att kläderna som återfanns i en av garderoberna tillhörde en man.
AA har under en längre tid påtalat att hon har svårt att få sin post sänd till sig. Att hon skulle klistra över sin exmans namn i anslutning till socialtjänstens hembesök bedöms inte trovärdigt då namnet endast några månader tidigare funnits kvar på dörren. AA har lämnat in underlag över transaktioner från exmannen till deras sons konto i samband med biståndsansökan för november 2020. Detta underlag har inte lämnats in i samband med synpunkter på utredning avseende felaktig utbetalning i maj 2021.
Underlagen bedömdes inte ha relevans för utredningen avseende felaktig utbetalning av ekonomiskt bistånd, då underlagen inte avsåg någon längre tidsperiod, varför det inte gick att bedöma om exmannen har bott inneboende hos deras son sedan 2011. Därtill framgår det inte av underlagen vad det är för överföringar som görs och till vilket konto de har förts över. Överföringarna motsvarar heller inte vare sig hela eller halva hyreskostnaden.
AA
AA motsätter sig Social- och arbetsmarknadsnämndens krav på återbetalning och anför i huvudsak följande. Hon har inte lämnat felaktiga uppgifter i samband med ansökan om ekonomiskt bistånd. Under alla omständigheter kan det antas att hon kommer att bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring om talan bifalls.
Hon separerade från sin man under år 2009. Det stämmer att det inte dömdes till äktenskapsskillnad mellan dem förrän 2012, men detta berodde på att de inte visste hur man rent praktiskt skulle gå till väga för att begära fullföljd. Efter att hennes exmake flyttade under 2009 bodde hon på adressen tillsammans med sin minderåriga son. Sonen tog studenten i juni 2017 och i augusti 2017 påbörjade han sina högskolestudier i Trollhättan. Sonen flyttade i och med detta till sin syster eftersom restiden från systern till Trollhättan är avsevärt kortare och för att han inte ville ta studielån och skuldsätta sig för att kunna betala hyra hos sin mamma.
Sonen har således haft sitt stadigvarande boende hos sin syster under den aktuella tidsperioden. I samband med att sonen tog examen våren 2021 flyttade han tillbaka till sin mamma, men han flyttade sedan till eget boende i februari 2022. Under tiden som sonen studerade har han under helger varit och hälsat på och även övernattat hos henne, men inte i sådan utsträckning att han kan anses ha varit bosatt där. Av bekvämlighetsskäl har han förvarat vissa kläder kopplade till säsong hos henne. De kläder han använde under veckodagarna hade han där han bodde, dvs. hos sin syster.
Det faktum att det i hennes sovrum finns en dubbelsäng talar inte på något sätt för att hon skulle sammanleva med sin exman. De kläder som utredaren har bedömt tillhöra en man tillhör henne. Hon är något större byggd varför kläderna felaktigt kan ha uppfattats tillhöra en man. Därtill kommer att det inte finns någon som helst fotodokumentation över kläderna i utredningen. Hon var under hela det planerade hembesöket tillmötesgående och öppnade garderober, byråer och badrumsskåp.
Det förefaller dessutom ologiskt att hon skulle ha klistrat för sin exmans namn på sin ytterdörr, men samtidigt inte ha gömt undan kläder eller tandborstar. Det är korrekt att exmannens namn på ytterdörren har klistrats över. Hon har vid flera tillfällen påtalat för hyresvärden att namnskylten behöver ändras.
Det ska också framföras att på den informationstavla som finns i entrén till lägenhetshuset så står endast hennes namn. Det faktum att hennes exmans namn inte har funnits på den adress där han har varit bosatt är något som inte angår henne. Socialtjänsten har inte ansett det vara trovärdigt att exmaken och en annan av deras söner bott tillsammans i en lägenhet om ett rum och kök under tio års tid. Inom vissa kulturer har man inte några problem med att bo trångt, särskilt i fall där man inte har något annat val.
Sonen har dessutom under stora delar av den period då hans pappa bott i hans lägenhet arbetat utomlands vilket har inneburit att exmaken bott ensam i lägenheten. Sonen flyttade från Sverige 2020. Hon har även skickat in underlag till socialtjänsten som visar att exmaken betalat hyra i sonens lägenhet genom banköverföringar från sitt konto. Det stämmer att hennes exmake nu är folkbokförd på den yngre sonens nya adress. Orsaken till detta är att den äldre sonens lägenhet behövt sägas upp eftersom han utvandrat och hyresvärden avslog begäran om att hans pappa skulle få ta över lägenheten.
Slutligen vidhåller hon att det är hennes dotter och hennes familj som bistår henne ekonomiskt med bl.a. inköp av mat. Dottern bor nära henne och när hon handlar mat till sin familj så handlar hon även för sin mammas räkning och levererar detta till henne. Även detta är kulturellt betingat och det är således inget främmande att man i vissa kulturer bistår äldre, i synnerhet sina föräldrar. För det fall rätten anser att nämnden har visat att hon är återbetalningsskyldig så är frågan om nämndens talan ändå kan bifallas med hänsyn till 9 kap. 3 § andra stycket SoL.
Även om hennes son för närvarande bor tillsammans med henne så kommer han flytta till en egen lägenhet den 1 februari 2022. Hennes månadsinkomst är sådan att den knappt täcker hyreskostnaden och även för det fall det skulle konstateras att hon sammanbor med sin exman så finns det inga uppgifter om hans inkomster vilket i sin tur medför att det inte går att utesluta att hon skulle bli ur stånd att klara sin försörjning om talan bifalls. Med tillämpning av försiktighetsprincipen bör rätten i vart fall avslå ansökan på denna grund.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (4 kap. 1 § SoL).
Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL betalats ut obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som har betalats ut för mycket. Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalar frivilligt ska talan väckas hos förvaltningsrätten inom tre år från det kommunens kostnader uppkom. Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket (9 kap. 1 och 3 §§ SoL).
Det är nämnden som har bevisbördan och ska visa att förutsättningar för återbetalning föreligger (jfr. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2011 ref. 81).
De särskilda utrednings- och bevissvårigheter som uppkommer när samboförhållanden ska bedömas, bör beaktas även i återbetalningsärenden. Det beviskrav som myndigheten ska uppfylla i sådana fall bör därför inte sättas lika högt som vanligen gäller i ärenden om återbetalning (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2013 ref. 50). Det är i sådana här fall tillräckligt att nämnden gör det sannolikt att den enskilde haft ett samboförhållande (jfr Kammarrätten i Stockholms dom den 27 september 2021 i mål nr 6139-21).
Av förarbetena till sambolagen framgår att om ett par bor tillsammans och har gemensamma barn, kan man regelmässigt utgå från att ett samboförhållande föreligger (se prop. 2002/03:80 s. 43 f.).
Förvaltningsrättens bedömning
Levt sammanboende med exmaken
Av utredningen i målet framgår bl.a. att AAs exmake har varit folkbokförd på hennes adress fram till den 1 juli 2009. De har lämnat in ansökan om äktenskapsskillnad den 8 maj 2009 och fullföljt skilsmässan den 9 oktober 2012. AA har anfört att anledningen till att de inte fullföljt skilsmässan tidigare var att de inte visste hur de skulle gå till väga. AA har inledningsvis nekats bistånd med hänvisning till makars försörjningsskyldighet, men beviljats bistånd som ensamstående efter att exmaken bytt folkbokföringsadress. De har fyra gemensamma, numera vuxna, barn.
Av nämndens utredning framgår att socialtjänsten vid hembesök hos AA den 28 oktober 2020 bl.a. har gjort följande iakttagelser. I AAs sovrum har det funnits en dubbelsäng och flera garderober, varav en garderob där det ska ha funnits kläder som bedömts tillhöra en man. I badrumsskåpet har det funnits tre tandborstar. På ytterdörren har AAs exmakes namn klistrats över. När socialsekreterare passerat dörren den 9 mars 2020 har exmakens namn stått på dörren. Av nämndens utredning framgår vidare att Vägen Ut, när AA har arbetstränat hos dem, har skrivit att hon ”är hårt hållen hemifrån av sin man”.
Förvaltningsrätten finner inte anledning att ifrågasätta nämndens bedömning att kläderna i en av garderoberna i AAs sovrum tillhört en man. Med hänsyn främst till de iakttagelser som gjorts vid hembesök, att AA och hennes exmake har gemensamma barn, samt att hennes exmake har bytt folkbokföringsadress först efter att AA har fått avslag på sin ansökan om bistånd bedömer förvaltningsrätten att nämnden har gjort sannolikt att AA har levt sammanboende med sin exmake under den aktuella perioden. Vad AA har anfört leder inte till någon annan bedömning. Hon ska därför anses genom oriktiga uppgifter ha förorsakat att ekonomiskt bistånd betalats ut obehörigen eller med för högt belopp.
Levt sammanboende med sonen
AA har ansökt om bistånd som ensamstående trots att hon har bott tillsammans med sin exmake. När den biståndssökande lever i ett samboförhållande ska hans eller hennes behov av bistånd bedömas med hänsyn till sambornas sammanlagda tillgångar (jfr RÅ 1995 ref. 48). Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att det är den som ansöker om bistånd som ska visa att denne har rätt till bistånd. Det innebär att AA har haft en skyldighet att visa att hon, under den period hon ansökt om bistånd, inte kunnat tillgodose sina behov genom sin sambo. Eftersom hon inte har gjort det har hon inte haft rätt till bistånd.
Nämnden har därför rätt att återkräva hela det bistånd om 159 578 kr som de felaktigt har betalat ut under den aktuella perioden. Eftersom nämnden har rätt att återkräva hela det utbetalda biståndet med anledning av att AA har ansökt om bistånd som ensamstående trots att hon bedömts ha varit sambo med sin exmake, finns det inte anledning att vidare pröva om även AAs son har bott på adressen.
Ur stånd att klara sin försörjning och livsföring
Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket (9 kap. 3 § andra stycket SoL).
Det är nämnden som ska visa att den enskilde har förmåga att betala tillbaka det ekonomiska biståndet, utan att det kan antas att den enskilde blir ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt (se Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden i RÅ 1993 not. 322 och 323).
Social- och arbetsmarknadsnämnden har beslutat att återkräva totalt 159 578 kr från AA avseende bistånd som felaktigt utbetalats under perioden den 1 december 2018 – 31 oktober 2020. AA har anfört att hon kommer bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring om talan bifalls. Nämnden har bedömt att AA har ett visst utrymme att återbetala biståndet utifrån att hon har egen inkomst, hennes yngste son bor hos henne och bör betala del av hyra samt att hon bedöms bo och leva med sin exmake.
AA har anfört att hennes son sedan den 1 februari 2022 inte längre bor hos henne, vilket nämnden inte har ifrågasatt. Hon kan därmed inte anses kunna försörja sig genom hyra från sin son. Av utredningen i målet framgår att AA inte har skulder hos Kronofogden. Hon får för närvarande inte ekonomiskt bistånd. Av kontoutdrag framgår att AA inte har gjort några inköp av mat. Enligt förvaltningsrättens mening är det inte trovärdigt att AAs dotter står för alla inköp av mat till henne när det, av kontoutdragen, framgår att AA har kunnat göra klädinköp. Förvaltningsrätten bedömer därmed att nämnden har gjort vad som ankommer på den genom att göra det sannolikt att AA försörjer sig genom sin exmake.
Förvaltningsrätten anser därför att det inte framkommit något som medför att det finns skäl att anta att AA skulle bli ur stånd att klara sin försörjning eller dagliga livsföring i övrigt om talan om ersättning bifalls. Det har inte heller i övrigt kommit fram några synnerliga skäl mot att bifalla Social- och arbetsmarknadsnämndens ansökan om betalning. Social- och arbetsmarknadsnämndens ansökan ska därför bifallas.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att kammarrätten avslår nämndens ansökan om återkrav av bistånd och anför följande.
Förvaltningsrätten har felaktigt använt beviskravet sannolikt när det enligt praxis ska sättas högre än så. Det finns flera brister i nämndens utredning såsom att de ansett att hon haft manskläder i sin garderob. De har inte preciserat vilka klädesplagg det skulle vara eller hur de år 2022 kan göra en sådan bedömning. Det är vidare inte konstigt att hennes barn hjälpt henne att handla mat. Hon är uppvuxen i en kultur där barn hjälper och bistår sina föräldrar. Sammanfattningsvis har nämnden inte uppfyllt sin bevisbörda och ansökan ska därför avslås. Nämnden har i vart fall inte visat att hon har förmåga att återbetala beloppet.
Social- och arbetsmarknadsnämnden anser att överklagandet ska avslås.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om det finns förutsättningar att återkräva 159 578 kr från AA som felaktigt betalats ut som bistånd under perioden december 2018–oktober 2020. Det är nämnden som har bevisbördan för att AA lämnat oriktiga uppgifter, dvs att hon felaktigt uppgett att hon inte var sammanboende med vare sig sin make eller sin son. Det är oklart vilket beviskrav som ska tillämpas vid återkrav av bistånd. I fråga om beviskrav och bevismedel ska förvaltningsprocesslagen (1971:291) och allmänna förvaltningsprocessrättsliga principer tillämpas. Det finns inget i förvaltningsprocessen för alla situationer gällande beviskrav utan det ska avgöras utifrån sakens beskaffenhet. Eftersom det är fråga om återkrav, dvs. ett förpliktande beslut med betydande konsekvenser för den enskilde, anser kammarrätten att det av hänsyn till rättssäkerheten krävs ett förhållandevis högt beviskrav (jfr HFD 2013 ref. 61 och Lindkvist, 2018, Utredningsskyldighet, bevisbörda och beviskrav i förvaltningsprocessen, s. 140). För återkrav bör det därför krävas att nämnden med en hög grad av sannolikhet har visat att AA har lämnat oriktiga uppgifter och att bistånd därför utgått med för högt belopp.
Det är ostridigt att AA under perioden återkravet avser inte varit folkbokförd tillsammans med vare sig sonen eller exmaken. Nämndens utredning till stöd för att hon varit sammanboende består bl.a. i att hon och exmaken har fyra gemensamma barn. Makarna skilde sig dock redan 2012 och inget av barnen var minderårigt under den period som återkravet gäller. Av kontoutdrag framgår vidare att AA inte har gjort några inköp av mat under perioden april–oktober 2021. Återkravet avser dock en annan period och för den period som återkravet gäller finns inga kontoutdrag. Därtill har hon haft ett rum i sin lägenhet som varit fullt möblerat och med kläder som bedömts tillhöra en man. Det ska även ha funnits manskläder i garderoben i hennes rum. Hon har därtill klistrat över sin exmans namn på ytterdörren och hans namn ska inte finnas på dörren vid bostaden där han är folkbokförd. Hennes exman och son är folkbokförda hos andra familjemedlemmar.
Det finns uppgifter i nämndens utredning som talar för att AA har varit sammanboende, framför allt att hon haft ett rum möblerat i sin lägenhet med kläder som bedöms tillhöra en man. Det i sig räcker dock inte för att visa att hon varit sammanboende. Utredningen i övrigt bygger på antaganden om att hennes exmake eller hennes barn försörjer henne och att de inte bor där de är folkbokförda. Det har inte presenterats någon utredning som visar att det har skett pengatransaktioner mellan AA och hennes familjemedlemmar. Den förklaring AA själv lämnat om att sonen bott hos henne sporadiskt och att hennes barn hjälpt henne med matinköp framstår inte heller som orimlig. Kammarrätten bedömer mot den bakgrunden att nämnden inte med tillräckligt hög grad av sannolikhet visat att AA sammanbott med sin före detta make eller son under tiden återkravet avser. Överklagandet ska därför bifallas och förvaltningsrättens dom upphävas.
KAs skiljaktiga mening:
Jag instämmer i förvaltningsrättens bedömning att nämnden gjort sannolikt att AA levt sammanboende med sin exmake under den aktuella tidsperioden. Därutöver anser jag även att nämnden gjort sannolikt att hennes son bott i lägenheten under samma period. AA har således genom oriktiga uppgifter förorsakat att ekonomiskt bistånd betalats ut obehörigen eller med för högt belopp. I likhet med förvaltningsrätten bedömer jag att det inte är trovärdigt att AAs familjemedlemmar stått för alla inköp av mat till henne samt att nämnden gjort sannolikt att hon försörjer sig genom sin exmake. Skäl att anta att hon skulle bli ur stånd att klara sin försörjning eller dagliga livsföring i övrigt har inte framkommit. Inte heller föreligger synnerliga skäl mot att bifalla nämndens ansökan om betalning. Överklagandet ska därför avslås.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2023-04-03 i mål nr 3489-22