Förvaltningsrätten i Jönköping
56-åringen anför
56-åringen hänvisar till att hon har haft sin sjukdom sedan 2005 och under tidigare arbetsprövning försökt trappa upp från fem timmar i veckan till tio utan att lyckas. Hon har visserligen klarat att prestera vissa uppgifter i samband med en AFU, men detta är ingen optimal utredning för personer med utmattningssyndrom. Den ger bara hur arbetsförmågan ser ut för stunden. Någon uppföljning görs inte av hur testningen har påverkat den enskilda. Det är direkt kontraproduktivt för tillfrisknandet att forceras ut på arbetsmarknaden när man lider av utmattning.
Försäkringskassan anför
56-åringens självskattningsformulär kan inte ensamma ligga till grund för att bedöma rätten till sjukpenning då dessa grundar sig på den enskildes egna uppgifter om dennes mående dagen då testerna genomfördes. Av AFU:n framgår det inga begränsningar när det gäller fysisk aktivitet, men begränsningar vid aktiviteter som kräver kognitiv förmåga. Hon har själv kört till och från AFU:n, vilket kräver god koncentrationsförmåga, förmåga att fatta snabba beslut och vara uppmärksam på omgivningen. Detta har genomförts av 56-åringen både innan och efter testerna.
Förvaltningsrättens skäl för avgörandet
Förvaltningsrättens bedömning
Eftersom hon är arbetslös ska hennes arbetsförmåga bedömas mot arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Hon har långvariga besvär orsakade av utmattning i form av bland annat nedsatt psykisk uthållighet. Av läkarintygen framgår ingen objektivt beskriven aktivitetsbegränsning utan den som finns är en återgivning från patienten. Detta minskar uppgifternas bevisvärde. Vid den genomförda aktivitetsförmågeutredningen framkommer att kvinnan presterar inom normalområdet vid psykologisk testning. Dock uppvisar hon ett sänkt stämningsläge och förhöjd oro samt uppvisar tecken på att störas av för många intryck vid testningen. När det gäller den centrala aktivitetsförmågebedömningen har hon måttliga begränsningar avseende psykiska funktioner. Hon är långsam i utförandet av uppgifter och oflexibel vid växling av uppgifter. Hon ger snabbt upp vid problemlösning som kräver att hon tänker i flera steg. Hon är mycket trött mentalt efter testningen. Patienten har en enorm psykisk skörhet som innebär återkommande ångestattacker.
Förvaltningsrätten anser att utredningen visar att hon har besvär som nedsätter hennes förmåga att utföra mer kognitivt krävande arbetsuppgifter. Sett till kognitivt enklare arbeten får hon även där anses ha en nedsatt arbetsförmåga om än inte en helt nedsatt sådan.
Det är mot bakgrund av uppgifterna i utredningen skäligt att anse henne ha en till hälften nedsatt arbetsförmåga även i normalt förekommande arbete. Överklagandet ska således bifallas så att hennes arbetsförmåga, i normalt förekommande arbete, har varit halvt nedsatt under den aktuella perioden. Det ankommer på Försäkringskassan att utreda om även övriga förutsättningar för rätt till sjukpenning är uppfylla.
Kammarrätten i Jönköping
Försäkringskassan anför
Av aktivitetsförmågeutredningen framgick inga fysiska begränsningar. Det framgick måttliga begränsningar i komplicerade kognitiva uppgifter och en trötthet som förvärrades vid testerna. Av läkarintygen som inkommit i ärendet framgår att hon blir extremt trött efter bilkörning. Hon har själv kört till och från AFU:n vilket motsvarar en bilresa på 1 timme och 45 minuter per väg. Trots detta och den uttalade trötthet som hon uttryckt under testningen har hon kört hem direkt efter de genomförda testerna.
Av konsultationen med den försäkringsmedicinska rådgivaren (FMR) framgår att de begränsningar som anses medicinskt underbyggda som måttliga är kognitivt komplexa uppgifter som kräver långvarig koncentration. Utöver detta går det inte att utläsa måttliga begränsningar. Försäkringskassan anser inte att de medicinska underlagen ger stöd för att hennes arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.
56-åringen anför
Hon har genom arbetsträningen påvisat att det saknas en tillräcklig arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden. Vården har bedömt att arbetsförmågan är nedsatt till följd av sjukdom och det saknas en välgrundad anledning att frångå den professionella medicinska bedömning som gjorts. Därutöver finns även tydligt beskrivet vad läkarna har noterat i samband med läkarbesöken som starkt talar för att det rör sig om utmattningssyndrom.
Skälen för kammarrättens avgörande
Försäkringskassan har i överklagande till kammarrätten bland annat anfört att 56-åringen har klarat av att köra bil en timme och tre kvart till den AFU som gjorts och att hon inte behövde vila innan hon körde hem igen. Kammarrätten anser att frågan om hon har varit tvungen att vila efter testtillfällena innan hon kunde köra hem inte är en avgörande omständighet vid bedömningen av om hennes arbetsförmåga varit nedsatt.
56-åringen har diagnosen utmattningssyndrom. Det anges i AFU:n att hon vid testtillfällena varit trött, haft svårt att svara på frågor samt uppvisat tecken på oro och psykisk skörhet. Hon förefaller ha haft panikattacker vid flera testtillfällen. I den medicinska utredningen framgår vidare att hon har koncentrations- och minnessvårigheter, extrem trötthet och att hennes problematik gör att hon har svårt att hålla arbetsförmåga över tid.
Förvaltningsrätten har gjort en bedömning av samtliga omständigheter, inklusive den FMR-konsultation som Försäkringskassan hänvisar till i överklagande till kammarrätten, och ansett att 56-åringens arbetsförmåga har varit halvt nedsatt under den aktuella perioden. Någon anledning att göra annan bedömning än förvaltningsrätten har inte framkommit. Överklagandet ska därmed avslås.