Förvaltningsrätten i Malmö
Yrkanden
AA yrkar att hon ska beviljas sjukpenning och anför att Försäkringskassan inte har haft avstämningsmöte avseende återgång till arbete. Försäkringskassan har inte heller tagit hänsyn till läkarintyg gällande utmattningssyndrom och fatigue (följdsjukdom efter cellgiftsbehandling). Vidare har inte hänsyn tagits till läkarens bedömning av arbetsförmågan. Hon har redan en nedsatt arbetsförmåga med 50 procent och är beviljad sjukersättning på grund av sin reumatiska sjukdom. AA bifogar bland annat läkarutlåtande och ett intyg från en arbetsterapeut.
Försäkringskassan bestrider bifall till överklagandet och anför att det framgår inte av utredningen vad som hindrar AA att arbeta i ett för henne lämpligt arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Det nya läkarintyg rör en senare period än den som ska prövas i detta mål och bedöms inte leda till någon annan bedömning. Det har kommit in till Försäkringskassan för prövning av rätt till sjukpenning som rör en senare period.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Av den medicinska utredningen i målet framgår att AA lider av besvär i form av utmattningssyndrom. I den aktivitetsutredning som är genomförd anges att hon har stor begränsning i sin exekutiva funktion. Vidare har hon bedömts regelmässigt inte ha tillräcklig energi för att kunna upprätthålla psykisk närvaro och stabilitet under större delen av en dag. Vid tillfället upplevde AA en tydlig förbättring men bedömdes inte ha någon större stabilitet avseende aktivitetsförmåga, utan i stället gjordes bedömningen att hon då inte kunde öka sin aktivitetsnivå.
Därutöver angavs att de rehabiliterande insatserna behövde fortgå under en längre tid. I komplettering den 23 november har den behandlande läkaren angett att AA är bättre nu och att hon skulle klara ett fysiskt lättare arbete. Läkarens bedömning får ställas mot vad som framskymtat om vad som beskrivits om AAs arbetskapacitet för tiden dessförinnan och vad läkaren angett i sitt senaste intyg om att AA lider av en oerhörd trötthet generellt, specifikt hjärntrötthet och stresskänslighet. Läkaren förordar rätt till sjukpenning baserat på samma utmattningssyndrom som tidigare.
Det finns inte hinder mot att pröva AAs arbetsförmåga för aktuell period i förhållande till ett normalt förekommande arbete. Enligt förvaltningsrättens mening har AA genom vad som beskrivits ovan förmått att göra det sannolikt att hennes arbetsförmåga varit helt nedsatt på grund av sjukdom under aktuell tid i förhållande till hennes vanliga arbete och till normalt förekommande arbete. Det får ankomma på Försäkringskassan att pröva om även övriga förutsättningar för sjukpenning är uppfyllda. Överklagandet ska således bifallas.
Ordföranden var skiljaktig och anförde följande
Av utredningen i målet framgår att Försäkringskassan begärt komplettering av behandlande läkaren avseende ett läkarintyg som rör sjukskrivning för perioden. I kompletteringen har läkaren angett bland annat att AA är bättre nu och att ett arbete som inte är psykiskt belastande skulle vara bra för henne. AA skulle klara ett fysiskt lättare arbete.
Den nämnda kompletteringen sammantaget med utfallet av aktivitetsförmågeutredningen där aktivitetsbegränsningarna avseende fysisk och psykisk funktion i huvudsak bedömts vara inga eller obetydliga till måttliga medför att AA inte har förmått göra det sannolikt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom varit nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett normalt förekommande arbete under aktuell period.
Liksom majoriteten finner jag inget hinder mot att pröva hennes arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete. Överklagandet ska således avslås.
Kammarrätten i Göteborg
Försäkringskassan överklagade domen till kammarrätten och anförde att med hänvisning till skälen i Försäkringskassans beslut och till den skiljaktiga meningen i förvaltningsrättens dom, att utredningen inte ger stöd för att AAs arbetsförmåga ska anses vara nedsatt på grund av sjukdom under aktuell period.
AA har förelagts att svara på överklagandet, men har inte gjort det.
Skälen för kammarrättens avgörande
Det är AA som har bevisbördan och ska göra sannolikt att hon har rätt till sökt sjukpenning. Något skäl mot att bedöma AAs arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden har inte framkommit. Med sådana arbeten avses vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning. Den försäkrades arbetsförmåga måste således kunna anses vara tillräcklig för att leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller till exempel arbetsprestationer och arbetstakt (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 51).
Sjukpenning är en dagersättning och rätten till sådan ska prövas fortlöpande. Ett sjukdomstillstånd kan variera över tid, vilket medför att rätten till sjukpenning bedöms utifrån de medicinska underlag som finns för den aktuella perioden.
AA har under aktuell period på grund av utmattningssyndrom varit helt sjukskriven i förhållande till sitt ordinarie arbete som fritidspedagog.
Av arbetsförmågebedömning som slutfördes på Susano AB i augusti 2020 framgår att hon hade måttliga begränsningar avseende minne, inlärning och koncentration, affektiv funktion och psykisk uthållighet samt stora begränsningar avseende exekutiv funktion. Hon presterade under genomsnittet avseende kognitiv snabbhet. Det antecknades att hon kört bil till besöket och att hon lämnat uppgift om att hon höll på att ta körkort för motorcykel.
Hennes behandlande läkare uppgav i november 2020 att det skulle vara bra för AA med ett arbete som inte är så psykiskt belastande och bedömde att hon skulle klara ett fysiskt lättare arbete. Med beaktande av dessa uppgifter finner kammarrätten att AA inte har gjort sannolikt att hon under aktuell period inte skulle ha klarat av ett arbete som är fysiskt och kognitivt mindre ansträngande än det ordinarie arbetet. Sådana arbeten får anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden.
AA har därför inte rätt till sökt sjukpenning och överklagandet ska därmed bifallas.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2023-01-10 i mål nr 5185-22