Förvaltningsrätten i Falun
Försäkringskassan beslutade att inte ändra föregående beslut om att bevilja AA omvårdnadsbidrag på halv nivå, men inte högre, för sin dotter BB som är född 2017. Försäkringskassan anförde följande. BB är född med en grav hörselskada och har därför fått cochleaimplantat (CI) på båda öronen. På grund av hennes hörselskada är hon i behov av extra hjälp och tillsyn. BB behöver hjälp med att ta på sig sina CI några gånger per dag samt med att ta av dem på kvällen. För att få på dem krävs oftast motivationsinsatser.
AA använder både teckenspråk och talspråk vid kommunikation med BB, vilket innebär att föräldrarna behöver lära sig teckenspråk samt träna det med BB. Detta innebär att AA återkommande behöver öva BB genom teckenträning, talträning, träning av ordförståelse och förmåga att uppfatta ljud.
Alla barn i BBs ålder har ett stort behov av tillsyn. På grund av att BB har en hörselnedsättning har hon dock ett utökat behov. AA måste sköta om hennes ljudprocessorer och en ökad kontakt med förskolan behövs. BB har också ett utökat behov av omvårdnad och tillsyn jämfört med jämnåriga barn utan funktionsnedsättning. Dessa extra behov bedöms dock inte sammantaget vara av sådan omfattning att det ger rätt till en högre nivå av omvårdnadsbidrag än ett halvt.
AA yrkar att hon ska beviljas omvårdnadsbidrag på hel nivå från januari 2021. Hon anför följande. BB är född med en grav hörselskada och har därför fått CI på båda öronen. I kommunikationen med BB används både tecken- och talspråk. För att skapa optimala förutsättningar för att hon ska kunna utvecklas så bra som möjligt behöver BB kontinuerlig och omfattande träning i att uppfatta ljud, tal och tecken i alla vardagliga moment.
Det krävs ständiga motivationsinsatser för att BB ska använda sina CI. Det behövs också praktisk hjälp med att ta på CI och dessa kräver även daglig skötsel. BB är i behov av särskild tillsyn eftersom det inte går att ropa till henne. Föräldrarna behöver lägga tid på att lära sig teckenspråk samt anpassa vissa inköp och aktiviteter på grund av BBs CI. Varje termin har de också möten med förskolan.
AA hänvisar till Kammarrätten i Stockholms avgörande i mål 2213-21 samt till FÖD:s avgörande 1984:26.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och framför bland annat följande. Den medicinska och tekniska utvecklingen sedan FÖD 1984:26 meddelades för mer än 30 år sedan har varit stor. Tidigare praxis är föråldrad.
Oavsett barnets diagnos ska en individuell bedömning ske av rätten till vårdbidrag. Det finns inte någon anledning att pröva rätten till vårdbidrag för föräldern till ett barn med en grav hörselnedsättning på annat sätt än rätten till vårdbidrag för ett barn med ett annat funktionshinder. Det är inte diagnosen i sig som kan ge en rätt till vårdbidrag, utan dess konsekvenser.
Försäkringskassan anser således att prövningen av nivån på omvårdnadsbidrag ska göras utifrån de individuella förutsättningar och omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Vid bedömningen av behovet av omvårdnad och tillsyn ska även bortses från de behov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.
Om ett barn på grund av sin sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan vistas i förskolan eller skolan kan den omständigheten vägas in i bedömningen av rätten till omvårdnadsbidrag. Föräldraansvar sträcker sig längre än att tillgodose behovet hos ett genomsnittligt utvecklat barn, eftersom variationen av vad som kan anses vara ”normalt” är betydande. Försäkringskassan anser därför att den bedömning som gjorts i det överklagade beslutet, utifrån redovisade utgångspunkter, är riktig
Skälen för avgörandet
Rättslig reglering
Enligt 22 kap. 3 § socialförsäkringsbalken, SFB, har en försäkrad förälder rätt till omvårdnadsbidrag för ett försäkrat barn, om barnet på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader i sådan omfattning som anges i 4 §.
Av 22 kap. 4 § SFB följer att omvårdnadsbidrag lämnas i olika omfattning beroende på barnets behov av omvårdnad och tillsyn enligt följande. Omvårdnadsbidraget lämnas som 1. en fjärdedels förmån om barnet har mer än måttliga behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning, 2. halv förmån om barnet har stora behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning, 3. tre fjärdedels förmån om barnet har mycket stora behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning, och 4. hel förmån om barnet har särskilt stora behov av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning.
Vid bedömningen enligt 4 § av behovet av omvårdnad och tillsyn ska det bortses från de behov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Vid denna bedömning ska det även bortses från behov som tillgodoses genom annat samhällsstöd. (22 kap. 5 § SFB)
Av prop. 2017/18:190 s. 74–75 kan bland annat följande utläsas när det kommer till bedömningen av de nivåer av omvårdnadsbidrag som överstiger halv nivå. För att få omvårdnadsbidrag med tre fjärdedelar bör det krävas att barnet har mycket stora behov, utöver de behov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose, av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning. Ett mycket stort behov av omvårdnad finns exempelvis om barnet behöver regelbunden och omfattande praktisk hjälp i vardagen och omfattande stöd för att träna, kommunicera och samspela med andra, till följd av funktionsnedsättning.
Även egenvård eller annan behandling av svåra medicinska tillstånd kan innebära att det finns ett mycket stort behov av omvårdnad. Tillsyn på denna nivå kan bl.a. innebära att barnet behöver ha en förälder närvarande stora delar av dygnet exempelvis på grund av allvarliga medicinska tillstånd eller för att avstyra farliga situationer eller beteenden.
För att kunna beviljas ett helt omvårdnadsbidrag bör det krävas särskilt stora behov, utöver de behov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose, av omvårdnad och tillsyn på grund av funktionsnedsättning. Som tidigare har framgått, ska det inte föreligga rätt till bidrag till den del behoven tillgodoses genom annat samhällsstöd.
Ett särskilt stort behov av omvårdnad kan till exempel innebära att det behövs regelbunden och omfattande praktisk hjälp under såväl dag- som nattetid. Det kan också handla om regelbunden och omfattande hjälp vid kommunicering samt kontinuerlig och kvalificerad träning och stimulans eller andra behov i motsvarande omfattning till följd av funktionsnedsättning.
Tillsyn på denna nivå bör som regel innebära ett behov av ständig uppsikt, i princip dygnet runt, och medför en mycket stor bundenhet för föräldrarna. Regeringen anser inte att det därtill finns skäl att, som Försäkringskassan föreslår vad gäller helt omvårdnadsbidrag, ersätta ”behov av ständig uppsikt i princip hela dygnet” med ”ett mycket omfattande behov av tillsyn under stora delar av dygnet”. Beskrivningen ska ses som ett exempel att ta hänsyn till vid en helhetsbedömning av barnets behov
Förvaltningsrättens bedömning
Det är ostridigt att BB på grund av sin funktionsnedsättning har ett utökat omvårdnads- och tillsynsbehov. Försäkringskassan har beviljat halvt omvårdnadsbidrag. Frågan i målet är om det finns skäl att bevilja bidrag till en högre nivå.
Det är klarlagt att BB, på grund av sin funktionsnedsättning, behöver omfattande stöd och hjälp i vardagen. På grund av att hennes träning till stor del görs i vardagen är det svårt att dra en gräns mellan de insatser som alla föräldrar gör för att gynna sina barns utveckling och den träning som BB behöver på grund av sin funktionsnedsättning. De insatser AA gör är dock att betrakta som mer aktiva eftersom insatserna är till för att både på kort och lång sikt kompensera för BBs svårigheter.
Utöver de faktiska insatserna i vardagen behöver AA tid för att själv lära sig teckna för att kunna stötta BB vilket är en insats andra föräldrar inte behöver göra. För att uppfylla förutsättningarna för att kunna beviljas omvårdnadsbidrag på högre nivå än halv krävs det dock att utredningen i målet ger stöd för att den extra omvårdnad och tillsyn som sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför är att betrakta som särskilt stora.
Vid tiden för Försäkringskassans omprövningsbeslut var BB fyra år. Med beaktande av hennes ålder och den information som finns i målet gällande behovet av träning och stimulans är de insatser som AA gör för att hjälpa och stötta BB att se som kvalificerade. AA behöver alltid vara i BBs närhet vilket innebär en viss extra bundenhet.
Förvaltningsrätten anser dock att eftersom BB vid tiden var ett förhållandevis litet barn bör det i bedömningen beaktas att även föräldrar till hörande barn till stor del behöver finnas i barnets närhet, stötta och motivera för att stimulera barnets utvecklig.
Förvaltningsrätten ansluter sig Försäkringskassans bedömning av omvårdnadsbehovet. AA har inte visat att de extra behov av omvårdnads och tillsyn som BBs funktionsnedsättning ger upphov till grundar rätt till omvårdnadsbidrag på en högre nivå än den AA beviljats. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hon ska beviljas helt omvårdnadsbidrag för sin dotter BB och anför bl.a. följande. BB behöver omfattande vård och träning under flera tillfällen per dygn för att hon ska utvecklas så bra som möjligt. Enligt rättspraxis har barn med grav hörselskada ett så omfattande stödbehov att de uppfyller kraven för att beviljas helt omvårdnadsbidrag. Hon arbetar hela tiden aktivt med BBs talutveckling under BBs vakna tid. Allt som görs för att stärka BBs språk kommer att vara helt avgörande för skolgång, universitetsstudier och arbetslivet.
Det är bara föräldrarna som kan hjälpa henne med talutvecklingen och det är viktigt att det görs nu. Hon tränar själv teckenspråk för att kunna lära ut till BB. Hon tränar tecken med BB varje dag, ser på tecken-tv samt använder appar och videor med tecken. BB vill ofta inte ha sina cochleaimplantat utomhus eftersom hon blir ljudkänslig och rädd för trafiken. Utan implantaten blir hon modig och går i väg utan att ha någon kontroll när det t.ex. kommer cyklar eller mopeder.
Man måste alltid vara nära henne för att kunna ingripa om något farligt skulle hända. Till skillnad från andra barn kan man inte ropa på henne och ge instruktioner. Föräldrarna behöver även hjälpa BB i kommunikationen med andra när det t.ex. är mycket ljud runtomkring eller när BB inte har på sig sina implantat.
BB behöver praktisk hjälp för att sköta och ta på implantaten flera gånger om dagen eftersom hon själv tar av sig dem. Det krävs även att man motiverar BB för att hon ska använda implantaten. Vid situationer nattetid måste föräldrarna gå upp och tända lampan för att kunna kommunicera med BB på teckenspråk. Om detta inte fungerar får hon sätta på sig implantaten. Hon har fått gå ned i arbetstid till 75 procent eftersom ljuden på förskolan gör BB trött.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Det ska göras en individuell bedömning utifrån det enskilda barnets behov av omvårdnad och tillsyn. Vid bedömningen är barnets diagnos en självklar och viktig utgångspunkt. Behov som omfattas av normalt föräldraansvar eller tillgodoses av annat samhällsstöd ska inte räknas med när förmånsnivån ska bedömas.
Att föräldrar till barn med samma diagnoser men olika behov av omvårdnad och tillsyn kan beviljas olika nivåer av ersättning är därför en direkt följd av hur lagstiftningen är utformad och i linje med lagens förarbeten. Mot denna bakgrund är den äldre praxisen från Försäkringsöverdomstolen om schabloniserade vårdbidrag för barn med grav hörselnedsättning inaktuell och ska inte tillämpas.
Det omvårdnads- och tillsynsbehov som BB har, och som ligger utanför det normala föräldraansvaret och förskolans ansvar, är inte av den karaktär och omfattning att AA har rätt till omvårdnadsbidrag i större omfattning än vad som redan beviljats.
Skälen för kammarrättens avgörande
AA har beviljats halvt omvårdnadsbidrag för sin dotter BB. Frågan i målet är om AA har rätt till helt eller tre fjärdedels omvårdnadsbidrag.
Enligt äldre praxis från Försäkringsöverdomstolen är tillsyns- och vårdbehovet för gravt hörselskadade barn regelmässigt sådant att det berättigar till helt omvårdnadsbidrag fram till att barnet fyller 16 år (jfr rättsfallet FÖD 1984:26). Kammarrätten anser att den schablon som framgår av Försäkringsöverdomstolens praxis numera är överspelad. Bedömningen av rätten till omvårdnadsbidrag ska göras utifrån en individuell bedömning av barnets behov av omvårdnad och tillsyn, oavsett diagnos (jfr rättsfallet HFD 2022 ref. 54).
Trots att BB har en grav hörselnedsättning ska prövningen därför inte utgå från att AA har rätt till en viss nivå av omvårdnadsbidrag. Det är i stället AA som primärt ska visa hur omfattande BBs tillsyns- och omvårdnadsbehov är.
Alla fyraåringar kräver mer eller mindre ständig tillsyn. Vad gäller BBs behov av tillsyn anser kammarrätten därför att det endast i mindre grad går utöver vad som är normalt. Av utredningen i målet framgår att BB har ett omvårdnadsbehov avseende bl.a. träning, motiverande insatser och skötsel av cochleaimplantaten som går utöver vad ett barn i motsvarande ålder utan funktionshinder är i behov av.
BBs omvårdnadsbehov består dock främst av sådana insatser som i förarbetena beskrivs motsvara ett halvt omvårdnadsbidrag. Underlaget i målet ger därför inte stöd för att BBs omvårdnadsbehov är av en sådan omfattning att AA har rätt till omvårdnadsbidrag i större omfattning än vad hon redan beviljats.
Överklagandet ska därför avslås.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom den 2023-02-02 i mål nr 1653-22