Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
Försäkringskassan beslutade att AA ska betala tillbaka 1 160 711 kr för sjukpenning som han fått för perioden den juli 2017–september 2021.
AA yrkar att han i första hand ska befrias från återbetalningen och i andra hand yrkar han eftergift av skulden. Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås.
Skälen för avgörandet
När det är fråga om återbetalning är det Försäkringskassan som har bevisbördan för att sådan skyldighet föreligger (se HFD 2011 ref. 81 och HFD 2013 ref. 50). Däremot är det den enskilde som ska visa att det finns skäl för eftergift.
Återbetalning
Försäkringskassan har beslutat att beloppet ska betalas tillbaka på grund av att kassan funnit att AA har haft en arbetsförmåga som inte framgått av det medicinska underlaget och att han därmed har lämnat oriktiga uppgifter och inte heller fullgjort sin anmälningsskyldighet.
AA anser att Försäkringskassan inte har visat att utredningen talar emot vad som har redovisats i de medicinska underlagen och uppger bl.a. följande. Det är anmärkningsvärt att Försäkringskassans bedömning av hans påstådda arbetsförmåga ska väga tyngre än överläkarens medicinska bedömning av hans arbetsförmåga. Det är med all önskvärd tydlighet styrkt att hans diagnoser tillsammans orsakar honom ytterligare besvär på grund av samsjuklighet.
Vid upprepade tillfällen har han påpekat att det är en bokföringsbyrå som sköter företagets löpande pappershanteringen och bokföringen. Det är underentreprenörer som sköter det praktiska arbetet gentemot slutkund. Den dagliga verksamheten i företaget sköts alltså av andra. Detta är möjligt då de underleverantörer han har dels har arbetat med honom under många år, dels är självgående gällande hantering av de få kunder som för närvarande använder företagets tjänster. De projekt företaget utför startade sedan tidigare och rullar därför på mer eller mindre med hjälp av nämnda underleverantörer.
Det är således möjligt för honom att vara helt sjukskriven och att företaget så att säga ”sköter sig själv” med hjälp av underleverantörer och bokföringsbyrå. Dessa uppgifter har han framfört upprepade gånger till Försäkringskassan utan att de har blivit bemötta. Eftersom det medicinska underlaget styrker att hans arbetsförmåga har varit helt nedsatt och att han inte har kunnat utföra något arbete, anser han att han uppfyllt anmälningsskyldigheten och agerat i god tro.
I en skrivelse av en auktoriserad redovisningskonsult intygas att redovisningsbyrån självständigt ombesörjt all administration och pappersarbete för AAs enskilda firma under dennes sjukskrivning från år 2017 och fortfarande. Innehar fullmakt som gör att byrån gör skattedeklarationer månatligen samt bokför fakturor som till största del består av företagets underentreprenörer avseende fältarbete.
Sedan sjukskrivningen är verksamheten nerskalad till ett minimum och omsättningen är i sammanhanget och vad som annars vore fallet mycket blygsam. Verksamheten bär inte någon eller några anställda och förfarandet med att anlita andra bolag, vilka utför förekommande arbete är den enda möjlighet och ansvarsfulla vägen att ”hålla lite liv” i verksamheten, vilket kan vara en fördel den dagen sjukskrivningen från vården upphör.
Förvaltningsrätten gör följande bedömning
Det framgår av utredningen att AA har en enskild verksamhet som det utförts verksamhet i under den tid han har varit sjukskriven. Verksamheten har enligt hans egen uppgift inte några anställda utan det är underentreprenörer som utfört arbetet i verksamheten. I en skrivelse utfärdad av en redovisningskonsult uppges att dennes byrå självständigt har utfört all administration och pappersarbete för AAs verksamhet.
Samtidigt framgår det att AA i samtal med Försäkringskassan uppgett att han under år 2020 fick ett stort jobb som varade i tio arbetsdagar och att han då ”fläskade på” för att få ordning på siffrorna. Vidare framgår det att han vid samma tillfälle har uppgett att han inte har varit sjuk till 100 procent, utan har kollat postboxen ibland, deklarerat en gång om året och åkt runt i bilen för att kolla. Det är i målet inte ifrågasatt att det har utförts arbete i AAs verksamhet.
Vid en sammantagen bedömning av vad som framgår av utredning bedömer förvaltningsrätten att det har visats att hans arbetsförmåga inte har varit helt nedsatt under den i målet aktuella perioden. Den bedömningen grundar sig särskilt på vad AA har uppgett till Försäkringskassan, om att han under år 2020 fick ett stort jobb som gjorde att han ”fläskade på” och att han inte varit sjuk till 100 procent. Mot bakgrund härav bedömer förvaltningsrätten att det finns skäl för att besluta om återbetalning av den sjukpenning som har betalats ut under perioden den juli 2017–september 2021.
Eftergift
AA uppger att han inte har kunnat arbeta och att läkare bedömt att hans arbetsförmåga är helt nedsatt, varför han inte har förstått att utbetalningen har varit felaktig. Han uppger också att arbetet i hans firma har utförts av underentreprenörer och en bokföringsbyrå. Dessutom menar han att hans ekonomiska situation sådan att det finns skäl för att efterge hela det återkrävda beloppet. Till stöd för detta hänvisar han till vad som anges angående hans ekonomiska situation i den medicinska utredningen.
Försäkringskassan bedömer att han har en fortsatt förmåga att driva sin enskilda firma och att han därför anses kunna få en sådan ekonomi att han kan betala hela eller delar av skulden inom en snar framtid. Enligt Försäkringskassans utredning har han i november 2021 inte någon inledd eller pågående skuldsanering. Det framgår också att han till Försäkringskassan har uppgett att han inte tänkte på att anmäla till kassan när han fick det stora jobbet under våren år 2020 eftersom han inte upplevde det som arbete.
Även med beaktande av vad AA har uppgett till stöd för sin överklagan bedömer förvaltningsrätten att han inte gjort sannolikt att hans ekonomiska situation är sådan att AA saknar förmåga att betala tillbaka det återkrävda beloppet, även om det rör sig om ett väldigt högt belopp.
Förvaltningsrätten bedömer också att det är han som har orsakat den felaktiga utbetalningen genom att inte anmäla att han inte är 100 procentigt sjuk.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
AA för fram bland annat följande. Försäkringskassan har bevisbördan i återkravsärenden. Varken Försäkringskassan eller förvaltningsrätten har visat tillräcklig utredning som talar emot vad som redovisats i hans medicinska underlag. Det framgår av hans omfattande medicinska underlag att han har varit för sjuk för att kunna arbeta. Hans förklaringar har ignorerats och Försäkringskassan har inte bemött dessa.
Verksamheten i hans företag har utförts av underleverantörer som skött det praktiska arbetet gentemot slutkund. Han har gett en bokföringsbyrå fullmakt att sköta allt pappersarbete, bokföring samt månatliga deklarationer för hans räkning. Det finns inga anställda i hans företag utan fakturering har skett genom att underleverantörerna fakturerat hans företag, som i sin tur fakturerat slutkund. För det fall han anses vara återbetalningsskyldig anser han att det finns ekonomiska, medicinska och sociala skäl för att han ska medges eftergift med hela det återkrävda beloppet.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och vidhåller sin tidigare inställning.
Skälen för kammarrättens avgörande
Enligt 27 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, har en försäkrad rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Av 110 kap. 46 § SFB följer att den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storlek av förmånen.
Försäkringskassan ska enligt 108 kap. 2 § SFB besluta om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt SFB, om den försäkrade har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter, eller genom att underlåta att fullgöra en uppgiftseller anmälningsskyldighet.
Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta. Till grund för sitt beslut om återkrav har Försäkringskassan, med hänvisning till inhämtade deklarationer för näringsverksamhet för räkenskapsåren 2017–2020, angett att AA under hela sin sjukskrivningstid med hel sjukpenning haft sin firma aktiv med intäkter och resultat.
Eftersom han inte haft någon anställd som skött firman åt honom menar Försäkringskassan att Skatteverkets uppgifter visat att AA, genom att driva sin firma, arbetat i en sådan grad att beviljad sjukpenning ska återbetalas. AA har under en följd av år varit helt sjukskriven för i princip samma psykiska och fysiska åkommor. Av de medicinska underlagen under aktuell period framgår entydigt att AAs arbetsförmåga varit helt nedsatt och läkarna har uppgett att det funnits en absolut indikation för sjukskrivning med tanke på hans allvarliga symtom.
Det har vidare framkommit att han inte svarat på medicineringen och olika behandlingar har därför prövats under årens lopp för att försöka få till stånd en förbättring. Intygsskrivande läkare har vidare uppgett att AA inte kunnat återgå i arbete så länge måendet inte förbättrats och att man behövt gå varsamt framåt för att undvika försämring.
I återkravsärenden är det Försäkringskassan som har bevisbördan och som ansvarar för utredningen och således ska se till att relevanta fakta klarläggs. Att ett återkrav är särskilt ingripande mot den enskilde innebär som regel att ett högre beviskrav uppställs än vad som allmänt kan sägas gälla inom förvaltningsprocessen (jfr HFD 2011 ref. 81).
De krav som ställs på Försäkringskassans utredning i ett återkravsärende är till viss del beroende av vilka omständigheter som orsakat återkravet. I vissa situationer är det mer eller mindre oproblematiskt för Försäkringskassan att få fram nödvändig utredning, medan det i andra fall i huvudsak är den försäkrade som förfogar över bevisningen (jfr HFD 2013 ref. 50 och HFD 2021 not. 1). I det senare fallet ankommer det på Försäkringskassan att genom frågor och påpekanden verka för att den enskilde ger in relevant utredning.
Kammarrätten konstaterar att det visserligen finns omständigheter i utredningen som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta om AA till följd av sjukdomsbesvär har varit så begränsad i sin arbetsförmåga som angetts av intygsskrivande läkare. Det handlar främst om hans uppgifter om aktiviteter i företaget under våren 2020. AA har till Försäkringskassan själv uppgett att han under våren 2020 fick ett stort jobb som varade i tio arbetsdagar.
Han har vidare uppgett att han inte var 100 procent sjuk utan kollade postlådan ibland, deklarerade en gång om året samt åkte runt i bilen och kollade. Utöver detta saknas närmare utredning som visar att AA faktiskt har utfört något arbete i sin firma under aktuell period och i så fall vad han har gjort och i vilken omfattning. Även om det är AA själv som bäst kan redogöra för dessa uppgifter ankommer det på Försäkringskassan, inom sitt utredningsansvar, att ställa klargörande frågor till den enskilde för att driva utredningen framåt och för att få fram ett robust bedömningsunderlag.
Kammarrätten anser att Försäkringskassan inte har ställt de följdfrågor som ärendet krävt och myndigheten har på så sätt lämnat många frågor angående AAs arbetsförmåga obesvarade och outredda. Försäkringskassan har inte heller bemött eller närmare utrett AAs uppgifter om att han själv inte arbetat i företaget utan att han anlitat underleverantörer och en revisionsbyrå för att utföra arbetet.
Till detta kommer att de medicinska underlagen i målet är entydiga gällande AAs oförmåga att arbeta. Försäkringskassan har enligt kammarrättens mening inte presenterat någon utredning som gör att det finns skäl att ifrågasätta dessa eller AAs uppgifter om omfattningen av sina egna arbetsinsatser i firman.
Mot denna bakgrund finner kammarrätten att Försäkringskassan inte har fullgjort sin utredningsskyldighet. Som en följd av detta är beviskravet för att det finns förutsättningar för att återkräva den sjukpenning som utbetalats till AA under perioden inte uppfyllt. Överklagandet ska därför bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-09-11 i mål nr 6577-23.