Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
En kommunal nämnd beslutade att avslå AAs ansökan om bistånd i form av servicehus enligt socialtjänstlagen (2001:453). Som skäl för beslutet angavs att AA anses tillförsäkrad en skälig levnadsnivå utan sådan insats och att hennes behov kan tillgodoses på annat sätt.
AA yrkar att hon ska beviljas boende i servicehus och anför att hon inte uppnår skälig levnadsstandard i sitt nuvarande boende. Nämnden bestrider bifall till överklagandet.
Skälen för avgörandet
Enligt 4 kap. l § socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Biståndet kan bl.a. beviljas i form av särskilt boende i servicehus. För att beviljas bistånd i form av särskilt boende krävs att den enskilde har ett omfattande behov av omvårdnad, tillsyn och vård som inte kan tillgodoses genom insatser i hemmet i form av t.ex. hemtjänst (prop. 1996/97:124 s. 89).
Av utredningen framgår att AA har relativt god fysisk hälsa men vissa besvär med smärta och balanssvårigheter. Hon har vissa psykiska funktionsnedsättningar och har behov av stöd vid planering, av påminnelser och av tillsyn. Hon är emellertid självständig i sin personliga omsorg och sköter hushållet väsentligen på egen hand. Hon har vidare dagliga hemtjänstinsatser i form av tillsyn varje morgon, inköp med medföljare en gång per vecka och hjälp med städning varannan vecka.
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att ett serviceboende skulle underlätta AAs vardag. Utredningen ger dock inte stöd för att hon har ett så omfattande behov av omvårdnad som krävs för att beviljas bistånd i form av särskilt boende. Av utredningen framgår inte annat än att AA till största delen klarar av sin livsföring på egen hand.
Utredningen ger sammanfattningsvis inte stöd för att AA i nuläget har ett så omfattande hjälpbehov att hon behöver beviljas särskilt boende på servicehus för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Hon har därför inte rätt till insatsen och överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hon ska beviljas bistånd i form av boende på servicehus och for fram bland annat följande. Hon känner sig otrygg i sin nuvarande bostad p.g.a. det som hänt tidigare. Närområdet är sådant att det är ett fysiskt hinder för att ta sig utanför lägenheten. Oron och otryggheten i form av upplevda hot som låg till grund för att hon lades in på sjukhus kan endast upphöra om hon får byta boende.
Hon har nu åter varit inlagd på äldrepsykiatrin. Läkarna tycker att ett serviceboende skulle passa bra och få henne att må bättre psykiskt. Enligt sina läkare är hon också extra skör p.g.a. åldern och hon påverkas kraftigt av de psykotiska tillstånd hon har befunnit/befinner sig i. Den medicinska diagnosen är psykotiskt tillstånd som är en del av demens. AA ge in ett intyg från en läkare vid psykiatrin.
Nämnden anser att överklagandet ska avslås och för fram bland annat följande. AA har haft insatser som hon själv minskat och hon är sedan den 16 november 2022 endast beviljad hjälp med hushållssysslor i form av inköp med följe och städning. AA har återkommande avböjt insatser som varit avsedda att motverka ensamhet och isolering. Enligt riktlinjerna för handläggning inom socialtjänstens äldreomsorg kan den enskilde uppfylla kriterierna för ett servicehus om den sökande har behov av hemtjänst för sina omvårdnadsbehov i kombination med någon eller några av dessa förhållanden: oro/otrygghet i kombination med hög ålder, oro/otrygghet som inte dämpas av andra insatser eller ofrivillig ensamhet och känsla av social isolering.
AA sköter sin personliga omvårdnad på egen hand och bedöms alltså inte uppfylla kriteriet ”sökande har ett behov av hemtjänst för sina omvårdnadsbehov”. AA tillförsäkras en skälig levnadsnivå genom insatser i det egna hemmet. Kommunen kan utifrån individuella behov erbjuda exempelvis hemtjänstinsatser såsom social samvaro, promenadstöd och utökad hjälp med serviceinsatser och mathållning om det önskas.
Hon kan även få hjälp med sin personliga omvårdnad från hemtjänsten, om det behovet skulle uppkomma. AA har även ett trygghetslarm som hon kan tillkalla hjälp med för att få ett extra besök från hemtjänsten. Den diagnos som anges i det intyg som hon gett in till kammarrätten är en uppgift som nämnden inte känner till sedan tidigare.
Nämnden har inte, varken från vården eller hemtjänstutföraren, fått information om detta. Servicehus är i regel inte lämpligt för personer med en framskriden demenssjukdom. Därför kan uppgiften om psykotiskt tillstånd som en del av demens visa att ett servicehus/servicehuslägenhet inte är en lämplig insats för AA.
Skälen för kammarrättens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet HFD 2007 ref. 86, som handlade om bistånd i form av särskilt boende, uttalat bland annat följande. Det finns även skäl att framhålla att förarbetenas utgångspunkt att äldre människor skall ges förutsättningar att bo kvar i det egna hemmet så länge som möjligt bygger på antagandet att detta är i överensstämmelse med de flesta människors önskemål (jfr prop. 1996/97:124 s. 88 och 121).
Om hälsan sviktar eller om de yttre förhållandena förändras på ett avgörande sätt är det inte lika självklart för alla att vilja bo kvar i den egna bostaden även om hemtjänstinsatser erbjuds. Tilltagande fysisk svaghet kan leda till en känsla av otrygghet och till social isolering. Även sådana aspekter måste beaktas vid en helhetsbedömning av frågan om den enskilde alltjämt är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå vid kvarboende i den egna bostaden.
Detsamma gäller hänsynen till den enskildes egen uppfattning, oavsett att den enskilde inte har någon obegränsad frihet att välja sociala tjänster (jfr a. prop. s. 122 f. och prop. 2000/01:80 s. 91). Det krävs alltså inte att samtliga andra lämpliga insatser prövats och visat sig otillräckliga for att det ska finnas en rätt till bistånd i form av särskilt boende. En helhetsbedömning måste göras av förhållandena i det enskilda fallet.
I den bedömningen ska bland annat den enskildes önskemål vägas in med beaktande av att denne inte har någon obegränsad frihet att välja sociala tjänster. Av nämndens utredning med anledning av AAs ansökan framgår bland annat följande. AA besväras av smärta i hälsenan. Hon blir stel när hon suttit en stund och får då svårt att röra på sig, hon använder då kryckkäpp.
Hon har ont i vaden sedan tidigare. AA besväras av värk i högra sidan av höften. Hon uppger att höften ständigt värker och att hon inte kan ligga på den sidan. AA sköter hushållssysslor och mathållning på egen hand. Hon klarar självständigt sin personliga omsorg.
AA skrevs in på psykiatrisk avdelning den 2 juli 2022. Inskrivningsorsaken var sömnbrist och hallucinationer. AA hade haft vanföreställningar och hörselhallucinationer under de senaste två månaderna. Hennes dotter berättade att AA hört röster och trott sig vara övervakad i sin lägenhet. Av en tidigare utredning framgår det att AA berättat att hon upplever oro och otrygghet i fastigheten. AA har i sitt ordinära boende känt sig så rädd och ångestfylld att hon lämnat hemmet vid upprepade tillfallen.
Av intyg från en läkare vid psykiatrin framgår bland annat följande. AA har varit inlagd på äldrepsykiatrisk slutenvård vid två tillfallen, dels i juli 2022, dels i februari 2023. Vid vårdtillfället i juli 2022 hade hon varubeställningar, kände sig rädd och hotad samt hade en sömnstörning med 3-4 timmars sömn per natt. Hon fick medicinering som gav god effekt. AA blev åter inlagd i februari 2023 med liknande symtom som i juli. Hon behandlades med medicin, blev bättre och skrevs ut. Hon kommer att följas via öppenvården på den äldrepsykiatriska mottagningen.
Kammarrätten gör följande bedömning.
Nämndens utredning visar att AA har en hel del förmågor. Det framgår också att hon genom medicinering blivit förbättrad beträffande sina psykiatriska besvär. Samtidigt visar uppgifter från anhöriga och vårdgivare att hennes besvär är allvarliga när de uppkommer. AA är 91 år gammal. Hennes höga ålder talar för att hennes hälsoproblem och hjälpbehov kommer att öka.
Även om AAs behov i viss mån kan tillgodoses genom de insatser som nämnden erbjudit anser kammarrätten därför vid en sammantagen bedömning att hon för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå ska beviljas särskilt boende.
AA har ansökt om särskilt boende i form av servicehus eller servicehuslägenhet. Nämnden har i kammarrätten fört fram att det kan vara så att detta inte är ett lämpligt boende för AA. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att AA beviljas särskilt boende och målet lämnas åter till nämnden för utredning av och beslut om vilken form av särskilt boende som hon ska beviljas.