Förvaltningsrätten i Malmö
Yrkande m.m.
AA yrkar att hon ska beviljas halv sjukersättning fr.o.m. april 2020. Hon anför bl.a. följande. Hon har idag en anpassad tjänst som är skapad just för henne. Även skyddade och anpassade anställningar exempelvis vid Samhall kräver förhållandevis hög arbetsförmåga. Det finns inga arbeten där man kan vila när så krävs. I den medicinska utredningen finns utförligt beskrivet de symtom hon har och hur dessa påverkar hennes möjligheter att klara ett förvärvsarbete. I hennes fall är det ställt utom minsta tvivel att hennes multipla diagnoser tillsammans orsakar ytterligare besvär på grund av komorbiditet.
Försäkringskassan har inte visat tillräcklig utredning för vad som talar emot det som framgår av hennes medicinska underlag. Av det medicinska underlaget framgår att hon har ett långvarigt och omfattande sjukdomstillstånd. Hon har varit föremål för ett flertal medicinska rehabiliteringar, utan nämnvärd effekt.
Den behandlande läkarens bedömning bör tillmätas stor och avgörande betydelse för frågan om sjukersättning. Vidare har Försäkringskassan inte bemött hennes argument och synpunkter. Försäkringskassan har brustit i sin motiveringsskyldighet. Den medicinska utredningen visar att hon inte kommer att kunna återgå helt i arbete inom överskådlig framtid. Hon uppfyller de förutsättningar som ställts upp för sjukförsäkring.
Skälen för avgörandet
För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan med minst en fjärdedel i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden. Bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska inte göras i förhållande till den försäkrades ordinarie arbetsuppgifter när han eller hon har och inte heller i förhållande till arbeten som vid prövningstillfället finns direkt tillgängliga för den försäkrade.
Prövningen av arbetsförmågan ska i stället göras i förhållande till hela den nationella arbetsmarknaden. Av praxis följer att också subventionerade anställningar, t.ex. skyddade arbeten och arbeten med lönebidrag samt anställning vid Samhall, ryms i begreppet förvärvsarbete på arbetsmarknaden (se HFD 2011 ref. 63 I-III).
Med stadigvarande nedsatt menas att det rör sig om kroniska sjukdomar och irreversibla skador och ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering får inte bedöms kunna leda till att arbetsförmågan förbättras.
Av den medicinska utredningen i målet framgår bl.a. följande. I läkarintyg den 15 april 2020 anger en överläkare och specialist i neurologi att AA har diagnosen idiopatisk hypersomni vilket är en livslång kronisk sjukdom utan möjlighet till tillfrisknande eller förbättring. Den kroniska neurologiska sjukdomen med sömnstörning, ständig trötthet gör att AA endast klarar 50 procent i arbete med anpassade arbetsuppgifter och hon kan därför inte söka andra arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
I intyg den 6 maj 2020 framgår att en specialist i allmän medicin, och en rehabkoordinator, anser att AA inte klarar av att arbeta mer än 50 procent oavsett vilket arbete det gäller. Hennes arbetsförmåga är kopplad till det arbete som arbetsgivaren skapat för henne. I intyg framgår att AAs arbetsgivare under flera års tid anpassat hennes arbete efter aktuell arbetsförmåga. I läkarintyg den 31 mars 2020 framkommer att recidiverande depression också nedsätter AAs arbetsförmåga och att den inte kommer uppgå till mer än 50 procent.
Försäkringskassans medicinska rådgivare har tagit del av den medicinska utredningen och då funnit att en stor del av informationen i intygen tolkas som återberättad. Angiven funktionsnedsättning bedöms inte som tillräckligt underbyggd för att kunna styrka graden av nedsättningen av AAs aktivitetsförmåga. Den försäkringsmedicinska rådgivaren har därför rekommenderat att ytterligare information ska inhämtas för att belysa aktivitetsförmågan.
Försäkringskassan har därefter vidtagit aktivitetsförmågeutredningar, utvidgad undersökning. I utredning den 27 september 2020 uppges att AA genomför samtliga moment enligt instruktioner och presterar inom i stort sett normalvärdet. Inget observerat smärtbeteende, ingen muskulär uttröttbarhet eller nedsättning vad gäller fysisk styrka.
Av aktivitetsförmågeutredning den9 oktober 2020 framgår att AA beskriver besvär med ökad trötthet och ökat behov av extra vila och eventuellt sömn under dagtid. I testning kan dock inte ses några nämnvärda nedsättningar utan AA presterar helt normalt vad gäller språklig och logisk-analytisk funktion samt vad avser arbetsminne och kognitiv snabbhet. I jämförelse med tidigare tester presterar hon bättre både vad avser minne och tempo.
Det framkommer inga tecken på mer allvarlig psykisk ohälsa, ett visst mått av psyksocialbelastning kan noteras. Funktionsmässigt bedöms AA ha en hygglig funktion utan några direkta i mötet identifierbara nedsättningar. I aktivitetsförmågeprofil den 9 oktober 2020 framgår att AAs aktivitetsförmåga relaterade till psykiska funktioner varierar från ingen/obetydlig till måttlig.
AA bedöms ofta ha svårt att etablera och bibehålla en jämn nivå av psykisk närvaro, aktivitet och stabilitet under större delen av en dag men uppfattas kunna uppvisa en rimligt jämn prestationsförmåga under mer än en timme och vid upprepade tillfällen under dagen. I aktivitetsförmågeutredning (arbetsterapeutisk observationsbedömning) den 5 oktober 2020 anges att AA observeras i testning och att hon har en del svårigheter med att bibehålla tempo, att minnas vad hon ska göra och med snabb påverkan som följd av trötthet.
Hon behöver i hög grad hushålla med sin energi och hamnar ofta i ett uppskjutande av aktiviteter som hon inte orkar med att genomföra. Det bedöms som svårt idag att öka den aktivitetsnivå som föreligger.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten kan inte finna att Försäkringskassan brustit i sin motiveringsskyldighet eller att det förekommer något annat handläggningsfel som bör leda till upphävande av det överklagade beslutet.
Frågan i målet är om AAs arbetsförmåga var stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden vid tidpunkten för Försäkringskassans omprövningsbeslut.
Det är den som ansöker om sjukersättning som har bevisbördan för att förutsättningarna att beviljas förmånen är uppfyllda. Förvaltningsrättens bedömning är att åberopade läkarintyg talar för AAs arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Enligt den försäkringsmedicinska rådgivaren har det dock varit relevant att komplettera den medicinska utredningen.
De aktuella aktivitetsförmågeutredningarna som därefter vidtagits och som har ett högt bevisvärde i ett sammanhang som detta, ger emellertid inte ett entydigt utfall såvitt gäller AAs arbetsförmåga. Utredningarna den 9 oktober 2020 ger enligt förvaltningsrättens mening i stället stöd för Försäkringskassans uppfattning att AA skulle kunna klara av ett förvärvsarbete utan krav på hög psykisk uthållighet, som inte är stressigt eller under tidspress, medan aktivitetsförmågeutredningen den 5 oktober 2020 delvis talar mot detta.
Det är AA som har bevisbördan för att förutsättningarna att beviljas sjukersättning är uppfyllda. Mot bakgrund av att utredningen i målet inte ger ett tillräckligt klart och entydigt stöd för att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden finns det inte grund för att bevilja henne sjukersättning. Överklagandet ska därför avslås.
Skiljaktig mening
Den sammantagna medicinska utredningen och de aktivitetsförmågeutredningar som vidtagits är tillräckliga för att göra det sannolikt att AAs arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Aktivitetsförmågeutredningarna talar inte med tillräcklig styrka emot att arbetsförmågan är nedsatt på sätt som AA gör gällande. Hon ska därför beviljas sjukersättning i enlighet med sitt yrkande. Överklagandet ska således bifallas.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hon ska beviljas halv sjukersättning från och med april 2020 samt anför följande. Hennes arbetsförmåga är nedsatt med hälften på grund av sjukdom i förhållande till alla på hela arbetsmarknaden förekommande arbeten, inklusive skyddade och anpassade anställningar.
Det framgår av underlagen att hennes multipla och omfattande sjukdomsbesvär sätter ned hennes arbetsförmåga till hälften i förhållande till alla förvärvsarbeten. Dessutom framgår det att nedsättningen kan antas bestå för all överskådlig framtid, oavsett vilka rehabiliteringsåtgärder som sätts in. Varken förvaltningsrätten eller Försäkringskassan har visat tillräcklig utredning som talar emot hennes medicinska underlag.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Det framkommer inte av de medicinska underlagen vilka begränsningar som medför att AA inte framöver skulle kunna klara ett lätt och välanpassat arbete i högre omfattning än deltid, där särskild hänsyn kan tas till hennes förutsättningar och begränsningar.
AA har därmed inte gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt av medicinska skäl med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Vid utredningssamtalet med AA framgick att hennes arbetsuppgifter består av produktutveckling där hon bland annat utvecklar nya varor och matprodukter. Det bedöms vara ett kvalificerat arbete.
AA har inte arbetsprövat i något annat arbete. Eftersom det inte framkommer några större aktivitetsbegränsningar i aktivitetsförmågeutredningen och det inte framgår av underlaget att arbetet som produktutvecklare är optimalt anpassat efter hennes besvär, är de arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatserna inte uttömda.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om AA har rätt till halv sjukersättning från och med april 2020. För att så ska vara fallet krävs att hennes arbetsförmåga då var stadigvarande nedsatt med minst hälften i alla typer av arbeten, även skyddade sådana. Alla rehabiliteringsmöjligheter måste också vara uttömda.
Av utredningen framgår att AA har hypersomni. Diagnosen är väl utredd och objektivt verifierad genom olika undersökningar. Hennes tillstånd kommer inte att förbättras, utan långsamt försämras med stigande ålder.
Av utredningen i målet framgår att AA i många avseenden har normala fysiska och psykiska funktioner. Men sjukdomen gör henne sjukligt trött och sömnig och hon orkar inte arbeta mer än halva dagar. Två behandlande läkare bedömer båda att hon inte klarar att arbeta mer än 50 procent i någon typ av arbete.
Att AA har en begränsad arbetskapacitet får stöd av den arbetsförmågeutredning som har gjorts. Där framkommer att hon ofta bedöms ha svårt att etablera och bibehålla en jämn nivå av psykisk närvaro, aktivitet och stabilitet under större delen av en dag men uppfattas kunna uppvisa en rimligt jämn prestationsförmåga vid upprepade tillfällen under dagen. Det observeras i testning att hon har en tilltagande trötthet och svårigheter att upprätthålla sina psykiska förmågor över tid. En högre påverkan noteras under testning på eftermiddagar. Detta ger enligt kammarrättens mening stöd för bedömningen att AA inte klarar av att arbeta hela dagar.
Hennes besvär ökar ju längre tid som arbetet pågår. Denna bedömning gör kammarrätten även med beaktande av att en försäkringsmedicinsk rådgivare har uppgett att slutsatserna i arbetsförmågeutredningen i vissa delar inte är tillräckligt underbyggda.
AA arbetar halvtid på ICA Maxi som produktutvecklare. Hon arbetar med att ta fram nya varor och matprodukter. Försäkringskassan anser att detta arbete inte är optimalt anpassat för henne och att hon därför kanske skulle kunna klara ett annat arbete i högre grad. En företagssköterska uppger följande i ett intyg. Det har tagit arbetsgivaren drygt tre år att ta fram helt individuella arbetsuppgifter för AA med hänsyn till de symtom och den restarbetsförmåga som hon har. Ett mer anpassat arbete med hänsyn till hennes sjukdom finns inte att hitta på arbetsmarknaden, varken den normala eller via lönebidragsanställning.
Arbetsgivaren tillåter att AA kommer till arbetet efter hur hon mår och även efter hur hon har sovit på natten. Hon har förtroendet att själv styra sin arbetstid och upplägget av arbetsuppgifter. Vissa dagar finns det ett klart ökat behov av vila och då kan hon gå och lägga sig i vilorummet. Enligt kammarrättens bedömning är AAs arbete så anpassat att det inte kan anses vara jämförbart med ett normalt förekommande arbete. Det bedöms också vara optimalt anpassat efter just hennes typ av besvär.
Det är därför inte sannolikt att hon skulle kunna klara ett annat arbete i högre omfattning. Ytterligare arbetslivsinriktad rehabilitering bedöms mot den bakgrunden som utsiktslös. AAs arbetsförmåga bedöms därmed vara stadigvarande nedsatt med hälften i alla typer av arbeten. Hon har därför rätt till halv sjukersättning från och med april 2020.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2023-05-10 i mål nr 5792-22