Förvaltningsrätten i Göteborg
Förvaltningsrättens bedömning
Försörjningsstöd för maj och juni 2024
För att socialnämnden ska kunna avgöra om en person har rätt till ekonomiskt bistånd eller om behovet kan tillgodoses på annat sätt är det nödvändigt att göra en utredning av den sökandes ekonomiska och sociala situation. En förutsättning för att en sådan utredning ska kunna genomföras är att den sökande efter bästa förmåga medverkar till denna. Det är den enskilde som har bevisbördan för att det föreligger en rätt till bistånd och den sökande har en långtgående skyldighet att medverka till att utreda sitt eventuella biståndsbehov.
Om den sökande trots särskild begäran inte förser socialnämnden med det underlag som behövs bör socialnämnden i regel kunna avslå ansökan. Utredningen visar att AA inte har medverkat fullt ut i utredningen då han uteblivit från möten som nämnden kallat till för att utreda hans.
Han har motsatt sig att närvara vid möten som erbjudits både på socialtjänstens kontor och i hans hem. Förvaltningsrätten anser att det som utgångspunkt är rimligt att nämnden kan begära att den som ansöker om bistånd även medverkar vid personliga möten, åtminstone med viss regelbundenhet om det är fråga om någon som regelbundet ansöker om bistånd, och i synnerhet om det gått en längre tid sedan det senaste personliga mötet.
Frågan är därmed om AA har haft giltiga skäl för att inte närvaravid möte med nämnden. Av läkarintyg framgår att AA, till följd av sina diagnoser, inte ska utsättas för stress eller psykiskt påfrestande aktiviteter. Han ska inte heller delta i aktiviteter, praktik eller motsvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder under sjukskrivningstiden.
Arbetsförmågan bedöms vara helt nedsatt under perioden april – september 2024. Vidare framgår det att AA har stora sociala begräsningar på grund av sina symtom och ska erbjudas anpassningar för att klara kontakter med samhället. Han ska enbart fokusera på av vården föreskrivna vårdinsatser.
AA har uppgett att han inte klarar av att besöka nämndens kontor eller ta emot hembesök från dem. Enligt det läkarintyg som han har lämnat in framgår, som ovan redogjorts för, att han behöver sociala anpassningar för att klara av kontakter med samhället. Förvaltningsrätten noterar dock att läkarintyget inte specificerar vilka typer av sociala anpassningar han är i behov av.
Utredningen visar att nämnden har vidtagit sociala anpassningar. Exempelvis har de erbjudit hembesök i stället för kontorsbesök, för att minska AAs stress och för att han ska få träffa handläggaren i en miljö där han känner sig trygg.
Förvaltningsrätten anser att det föreligger en skillnad mellan möten på nämndens kontor, som kräver mer planering och utsätter den enskilde för yttre stimuli, och ett hembesök i den enskildes trygga hemmiljö. Eftersom det aktuella läkarintyget inte specificerar att det är fysiska möten i allmänhet som orsakar stress för AA, kan det inte att dras någon slutsats att han skulle uppleva samma stress vid ett hembesök som vid ett kontorsbesök.
Det inlämnade läkarintyget ger således inte tillräckligt stöd för att AA har haft en giltig ursäkt för att inte medverka i utredningen genom att utebli från sådana möten med nämnden som har varit nödvändiga för att närmare utreda ett eventuellt biståndsbehov. Rätten till ekonomiskt bistånd har därmed inte kunnat utredas tillräckligt, och socialnämnden har därför haft fog för sina beslut. Överklagandena ska därför avslås.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att han ska få sökt bistånd och anför följande. Han är sjukskriven på heltid. Läkarintyg styrker att hans arbetsförmåga är helt nedsatt och att han har godtagbara skäl för att inte delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Av läkarintyg framgår också att han har så stora begränsningar att han inte kan delta i fysiska möten.
Han har dock samtyckt till digitala möten. Socialnämnden har redan tagit del av hans hyresavtal och av övrigt underlag framgår att han inte har några inkomster eller tillgångar. Han har medverkat till utredningen och visat att han inte själv, eller på annat sätt, kan få sina behov tillgodosedda.
Socialnämnden anser att överklagandet ska avslås och anför följande. AAs rätt till bistånd har inte kunnat utredas eftersom han vägrat delta i fysiska möten. Socialnämnden har därför inte kunnat träffa honom på två år. Han har vägrat att medverka oavsett tid eller plats för möten. Läkarintyget från april 2024 visar inte att han inte skulle kunna delta i fysiska möten på socialtjänstens kontor. Det som framgår är att han ska erbjudas anpassningar för att klara av kontakter med samhället. Han har erbjudits det genom anpassade mötestider och hembesök.
När det gäller läkarintyget från juli 2024 är det anmärkningsvärt att en läkare sjukskriver en patient med retroaktiv verkan, liksom att intyget har anpassats utifrån skälen i förvaltningsrättens dom. Det har vid kontroll kommit fram att Försäkringskassan inte har tagit del av läkarintygen, trots att det i dem angetts att kopia kommer att lämnas dit.
Socialnämnden kan inte kontrollera om intygen har utfärdats av en behörig läkare. Det är av vikt för socialnämnden att träffa AA, dels för att säkerställa hans identitet och att han vistas inom kommunen, dels för att etablera ett bra samarbete med honom. Fysiska möten har också varit nödvändiga för att få hans samtycke för kontakt med andra aktörer. AA har vägrat att samtycka till sådana möten.
Nämnden önskar samverka med vården för att upprätta en samordnad individuell planering i syfte att hjälpa och stötta AA till självförsörjning. Sådan samverkan kan användas för att utreda hans rätt till stöd från andra huvudmän, såsom Försäkringskassan. Ett samtycke till vårdkontakt är därför en förutsättning för att utreda rätten till bistånd.
Skälen för kammarrättens avgörande
För att bedöma en enskilds rätt till bistånd krävs att socialnämnden utreder biståndsbehovet i den omfattning som ärendets beskaffenhet kräver. Det är dock den enskilde som, genom att bidra till utredningen, ska visa att han eller hon har rätt till bistånd. En sådan medverkan kan exempelvis omfatta att sökanden ger in underlag om sin ekonomiska situation.
Samtidigt måste det beaktas att socialtjänstlagen (2001:453) bygger på principer om frivillighet och samverkan med den enskilde inför beslut om olika insatser enligt lagen. Socialnämnden ska därför begränsa sin utredning till att avse omständigheter som har en konkret betydelse för bedömningen av sökandens behov av stöd eller hjälp. Socialnämnden får inte ställa upp andra krav än sådana som följer av 4 kap. 4 och 5 §§ socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1 s. 398 f. och Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2014 ref. 37).
Kammarrätten anser att det som utgångspunkt får anses lämpligt att socialnämnden kräver att den enskilde deltar i fysiska möten. Sådana möten kan förenkla utredningen av den enskildes behov och situation. Det kan därutöver antas att de ökar förutsättningarna för att få till stånd ett bra samarbete med den enskilde. När det gäller enskilda som är aktuella för ekonomiskt bistånd under en längre tid kan ett fysiskt möte vara särskilt motiverat om lång tid passerat sedan socialnämnden senast träffade den enskilde.
Socialnämnden har i det här fallet gjort gällande att fysiska möten också har varit nödvändiga för att verifiera AAs identitet och bosättning samt för att få hans samtycke till individuell planering med vården. AA har åberopat läkarintyg till stöd för att det inte har varit möjligt för honom att delta i sådana möten. Det som har kommit fram ger inte anledning att ifrågasätta innehållet i intygen.
Vidare framgår det att AA har så stora sociala begränsningar att han bör erbjudas anpassningar för att kunna klara av kontakter med samhället. Kammarrätten bedömer att sådana fysiska möten som socialnämnden har krävt därmed, för närvarande, är oförenliga med vad som är bäst för AAs hälsa.
Under alla förhållanden anser kammarrätten att det inte har kommit fram några omständigheter som gör att det finns anledning att ifrågasätta vare sig AAs identitet eller var han bor. Socialnämnden har kännedom om honom sedan flera år tillbaka och han har redan genom sina ansökningar lämnat samtycke till kontroller hos bl.a. Skatteverket. Det framgår inte heller varför det skulle vara nödvändigt med fysiska möten för att han ska kunna samtycka till särskilda åtgärder, såsom kontakter med vården.
Kammarrätten noterar i det här avseendet att nämnden vid handläggningen av AAs ansökan om ekonomiskt bistånd för juli 2024 har begärt komplettering med sådana samtycken och översänt blanketter för detta till honom. Nämnden har därför i den här delen inte haft tillräckliga skäl för att mot AAs vilja kräva fysiska möten.
Vid en sammantagen bedömning av det tillgängliga underlaget i målen anser kammarrätten att socialnämnden borde ha erbjudit AA alternativa mötesformer i enlighet med vad han själv har önskat. Nämnden har därför inte haft fog för att avslå hans ansökningar på grund av att han vägrat delta i fysiska möten. Socialnämnden har inte tagit ställning till om övriga förutsättningar är uppfyllda för att AA ska ha rätt till det sökta biståndet. Målen ska därför visas åter till nämnden för en sådan prövning.
Kammarrättsrådets skiljaktiga mening
Jag anser att AA inte gjort vad som på honom ankommer när det gäller att medverka i socialnämndens utredning av hans rätt till bistånd. Att den som löpande uppbär ekonomiskt bistånd träffar socialtjänsten är ett rimligt krav. Åberopade läkarintyg visar inte att det varit omöjligt för AA under så lång tid som två år.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2024-11-22 i mål nr 4747-24.