Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer kassans beslut samt anför följande. Av det medicinska underlaget går det inte att dra slutsatsen att NNs arbetsförmåga har varit nedsatt på sådant sätt som framgår av förvaltningsrättens dom. Det går inte heller utifrån det medicinska underlaget att dra slutsatsen att det är på grund av att NN bedömts som manisk och uppfattats sakna sjukdomsinsikt som han, trots att han saknat arbetsförmåga, faktiskt har kunnat arbeta i den omfattning som han gjorde under sommaren 2022.
I underlaget beskrivs aktivitetsbegränsningar men inte tillräckligt tydligt hur dessa graderas och hur de förhåller sig till hans arbetsförmåga under perioden. Det finns också oklarheter i det som framgår i läkarintyg och det som framgår av journalanteckningar för samma period. Framför allt gäller detta under perioden som NN visade faktisk arbetsförmåga genom att arbeta pass i maj – augusti 2022.
Läkaren som utfärdat intyget den 23 augusti 2022, efter undersökning samma dag, uppfattade NN som hypoman. Samtidigt framgår av journalanteckningar från samma dag att läkaren skulle haft telefontid med NN men att läkaren inte hann med detta och sjukskrivningen förlängdes fram till mitten av september 2022.
Läkaren verkar alltså varken ha träffat eller pratat med NN den 23 augusti 2022 men uppfattar honom ändå enligt intyget som hypoman. Detta påverkar bevisvärdet av uppgifterna i intyget. Under alla omständigheter har han inte rätt till sjukpenning tiden 11 – 13 augusti 2022 då han arbetade på ZZ tre dagar i sträck i mer än åtta timmar per dag. Försäkringskassan hänvisar till ett yttrande den 12 januari 2024 från en försäkringsmedicinsk rådgivare.
NN har förelagts att svara på överklagandet men har inte yttrat sig.
Skälen för kammarrättens avgörande
NN har ansökt om hel sjukpenning för perioden 27 maj 2022 – 31 mars 2023. Förvaltningsrätten har med delvis bifall till NNs överklagande bedömt att han har rätt till sjukpenning under hela perioden fast på olika förmånsnivåer. Frågan i målet är om NN har rätt till sjukpenning under aktuell period och det är han som ska göra detta sannolikt.
Av underlaget i målet framgår att NN har varit arbetslös under perioden men att han vissa dagar utfört arbete. Såsom förvaltningsrätten redogjort för har han arbetat som värd för ZZ vid nio tillfällen under månaderna maj – juli 2022 och haft till uppgift att XX. Arbetspassen har varit mellan tre och sex timmar. Enligt arbetsgivaren har arbetsuppgiften krävt visst ansvar och kontakt med människor. Därtill framgår av Försäkringskassans journalanteckningar att NN har berättat att han har arbetat på ZZ tre dagar i augusti 2022 i sammanlagt 34 timmar och haft till uppgift att XX.
Förvaltningsrätten har redogjort för stora delar av det medicinska underlaget i målet. Det konstateras att NN har utfört ovannämnda arbetsuppgifter under perioder då han enligt det medicinska underlaget haft helt nedsatt arbetsförmåga och aktivitetsbegränsningar i form av bl.a. problem med korttidsminnet, koncentration, uppmärksamhet, att planera och genomföra flera uppgifter samtidigt, hantering av stress och utförande av dagliga rutiner och svårigheter med sociala och formella kontakter på grund av energibrist.
Försäkringskassan har efter förvaltningsrättens avgörande konsulterat en försäkringsmedicinsk rådgivare som baserat sitt yttrande på allt medicinskt underlag som finns i målet, två yttranden från försäkringsmedicinska rådgivare och uppgifter som framkommit genom Försäkringskassans samtal med bl.a. sjukskrivande läkare inom psykiatrin och vårdcentralen.
Av den försäkringsmedicinska rådgivarens yttrande framgår bl.a. följande. I samtliga intyg utfärdade av den psykiatriska kliniken beskrivs aktivitetsbegränsningar identiskt utan gradering. Detta görs oavsett om diagnoserna skiljer sig i journal och intyg samt oavsett vad som NN beskrivits klara av att utföra.
I intygen som skrivs från vårdcentralen beskrivs inga aktivitetsbegränsningar och sjukskrivande läkare på vårdcentralen anger dessutom oriktigt att intygen den 23 augusti och 14 september 2022 grundats på egen undersökning av NN vid respektive datum trots att det i journaler inte finns stöd för att dessa ägt rum. Trots att man verkar ge bilden av att NN har stora begränsningar avseende minne, fatta beslut, planera och genomföra uppgifter så känner sjukskrivande läkare till att han genomfört aktiviteter som verkar ställa krav på just sådana förmågor och det är därför mycket svårt att avgöra graden av aktivitetsbegränsningar.
Svårigheter att värdera graden av begränsningar i underlaget utgörs alltså av att läkarna beskriver aktivitetsbegränsningarna identiskt oavsett vilka aktiviteter som NN beskrivs klara och som de har kännedom om. Två sjukskrivande läkare anger också att det är möjligt att han inte är så begränsad som de intygat och de kan således inte heller gradera begränsningarna.
Sammantaget är det oklart vilket eller vilka sjukdomstillstånd som anses föreligga och som påverkar arbetsförmågan, det är oklart vilka aktivitetsbegränsningar som bedöms föreligga och i vilken grad vid respektive tidpunkt. Från undersökningen den 3 november 2022 kan det föreligga begränsningar av den typ som anges i intyget men eftersom de inte är graderade är det svårt att värdera dem och särskilt som både föregående och efterföljande intyg beskriver dem identiskt oavsett vad som beskrivs om faktisk aktivitetsnivå.
Kammarrätten anser att arbetsuppgifterna som NN har utfört under sommaren 2022 ställer krav på och påvisar att han haft förmågor som är svårförenliga med de omfattande aktivitetsbegränsningar som anges i det medicinska underlaget för perioden. Av det medicinska underlaget framgår inte tillräckligt tydligt hur aktivitetsbegränsningarna graderats samt om och i sådana fall hur dessa förhåller sig till den faktiska arbetsförmågan som han uppvisat.
Till skillnad från förvaltningsrätten bedömer kammarrätten att det inte framgår av det medicinska underlaget att det kan finnas en förklaring som medför att han tillfälligt haft en högre arbetsförmåga under perioder. Den sjukskrivande läkaren från vårdcentralen som gjort bedömningen att NN har diagnosen hypomani och varit manisk är vidare den läkaren som utfärdat två intyg enligt vilka denne grundat intygen på undersökning av NN trots att det av journalbladen från dessa datum framkommer att läkaren inte har träffat honom vilket enligt kammarrättens bedömning medför att intygen från denna läkare är av lägre bevisvärde.
Kammarrätten bedömer sammantaget att NN inte har gjort sannolikt att hans arbetsförmåga under aktuell period i målet varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till förvärvsarbete i de yrkesgrupper som Försäkringskassan angivit och som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas i den del den avser sjukpenning och Försäkringskassans beslut fastställas.
—
Kammarrätten i Göteborg i dom den 2024-05-29 i mål nr 7923-23