Förvaltningsrätten i Malmö
En 43-årig kvinna yrkar i förvaltningsrätten att Försäkringskassans beslut att dra in och återkräva sjukersättning ska upphävas. Hon anför att hon inte har en arbetsförmåga som gör att hon skulle kunna vara personlig assistent åt sin bror. Det är andra släktingar som haft ansvar för vården av honom. Två systrar arbetade som personliga assistenter åt honom. Hon klarar inte heller av att ta hand sina barn själv utan hennes make och syster har hjälpt henne mycket. Vidare är det felaktigt att hon städat i bostadsrättsföreningens tvättstuga.
Försäkringskassan anför
Försäkringskassan bestrider bifall till överklagandet och anför att utredningen ger stöd för att hon klarar av att utföra aktiviteter som motsvarar arbete som undersköterska eller lokalvårdare. Eftersom hon har tagit en aktiv och självständig del i omsorgen av sin bror och sina barn har hon visat att hon kan använda sina kognitiva förmågor på ett sätt som inte är förenligt med de diagnoser och besvär som tidigare medicinska underlag visar.
Förvaltningsrättens skäl för avgörandet
Frågan i målen är om Försäkringskassan har haft fog för att dra in kvinnans sjukersättning och återkräva 890 125 kr som hon erhållit. Bevisbördan för att det finns fog för besluten åvilar primärt Försäkringskassan.
I det medicinska underlag som låg till grund för beslutet att bevilja kvinnan hel sjukersättning angavs att hon hade en betydande intellektuell funktionsnedsättning. Det angavs att hon hade nedsatt kognitiv, verbal och perceptuell förmåga samt svårigheter med interpersonella kontakter och att hantera känslomässiga reaktioner. Hon hade samtalskontakt med psykoterapeut en gång i veckan. Hon bedömdes varken kunna läsa en text eller ta hand om sig själv eller sina barn. Med hänsyn till detta skulle det kunna förväntas att hon genom åren haft behov av olika behandlings- och stödinsatser.
Av Försäkringskassans utredning framgår dock inte att hon, vid tiden för indragningsbeslutet och för den tid som återkravet avser, haft vare sig några fortlöpande vårdkontakter med psykiatrin eller stödinsatser från socialtjänsten. Tvärtom framkommer att hon sökt vård endast för mindre åkommor och samtalskontakten med psykoterapeuten har avslutats. Det saknas erforderligt stöd för hennes påstående om att hon nyttjar mediciner som hennes make införskaffar varpå detta lämnas utan avseende.
Av journalanteckningar som förts framgår vidare inget annat än att hon har haft kontakt med vården i samband med olika insatser för sin bror. Personal har uppfattat henne som aktivt vårdande och ansvarstagande. Att hon har flera systrar, varav några varit anställda som personliga assistenter, förtar inte bilden av att hon har visat prov på förmågor vilka tidigare antogs saknas.
Barnen är ”välvårdade och välmående”
Det kan också konstateras att hon efter beslutet att bevilja henne sjukersättning, har skaffat två ytterligare barn. Av journaler från Barnavårdscentralen framgår inget annat än att hon har haft en adekvat kontakt vid besök samt att barnen varit välvårdade och välmående. Vad som sålunda framkommit är också svårt att förena med de antaganden som tidigare gjorts angående hennes nedsatta förmågor att hantera socialt samspel och att ta hand om andra.
Förvaltningsrättens värdering av bevisningen
Av intyg från anhöriga framkommer att de inte anser att hon har varit kapabel att aktivt vårda brodern. Enligt förvaltningsrättens mening har dessa intyg ett lågt bevisvärde med hänsyn till de intygsutfärdande personernas nära relation till henne.
Intygen från psykologen och samtalsterapeuten kan inte heller anses ha ett högt bevisvärde redan med anledning av att ingen av dem är läkare. Psykologen grundar därtill sitt utlåtande på äldre journalanteckningar och samtalsterapeutens uppfattning synes inte vara baserat på något som självständigt och objektivt har observerats för i målet aktuell tid. Enligt en journalanteckning vid besök på en psykiatrimottagning bedöms att hon har ett behov av läkemedelsuppföljning och samtalskontakt. Detta ger inget egentligt stöd för att hon har begränsad arbetsförmåga på det sätt som krävs för att någon ska vara berättigad till sjukersättning.
Vad gäller det intyg som en läkare anges det att det inte krävdes många minuter för att se att hon är en person med intellektuell funktionsnedsättning med emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Enligt förvaltningsrättens mening är intyget dock alltför knapphändigt avfattat för att det ska anses ha något egentligt bevisvärde. Den som utfärdat intyget förhåller sig inte heller på ett utvecklat sätt till det som framkommit om hennes engagemang för sin bror och om omsorgen om de egna barnen.
Det saknas således alltjämt ett läkarintyg som ger anledning att ifrågasätta det som den försäkringsmedicinska rådgivaren yttrat, nämligen att hon visar en otvetydig kognitiv och exekutiv aktivitetsförmåga och uthållighet över tid; förmågor som står i stark konstrast till läkarintyg hon åberopat. Utredningen i målet gör det sannolikt att hon har uppburit sjukersättning felaktigt eftersom hon uppvisat en aktivitetsförmåga som inte går att kombinera med sjukersättning. Grund för återkrav finns således.
Kammarrätten i Göteborg
Kvinnan anför
Kvinnan anför att Försäkringskassan inte nått upp till det mycket höga beviskrav som ställs i dessa typer av ärenden. Den försäkringsmedicinska rådgivaren har inte träffat henne, har inte specialistkompetens i psykiatri och har grundat sitt utlåtande på missvisande underlag. Informationen om att hon städat i bostadsrättsföreningen städning är fel.
Anteckningarna ur hennes brors läkarjournal som Försäkringskassan tillfört ärendet är bristfälliga. Försäkringskassan har gjort ett urval ur ett antal journalanteckningar och sedan plockat ut stycken ur dessa. Att journalen inte presenterats i sin helhet väcker frågetecken och tvivel. Hon har flera systrar och svägerskor varav flera arbetade som personliga assistenter för brodern. Försäkringskassan har utan bevis utgått från att det är hon som avses i broderns journalanteckningar när det bara står ”syster”. Hennes namn förekommer bara i 16 av 69 journalanteckningar och det finns felaktigheter i dessa, exempelvis där det anges att hon är personlig assistent till brodern. Hon bodde i sitt föräldrahem tillsammans med bland annat brodern och sina föräldrar. Hon tolkade åt sina föräldrar i kontakt med vården. Att hon varit engagerad i sin familj och sitt hem är inte att likställa med att hon haft en arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden.
Försäkringskassan
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås.
Kammarrättens skäl för avgörandet
Kammarrätten konstaterar att det av broderns journalanteckningar framgår att hon deltagit i diskussioner och beslut gällande broderns behandling. Hon har beskrivits som den som är ansvarig för kontakterna med vården och att hon ska utbilda personal i vissa medicinska insatser för brodern.
Det framgår vidare att hon är väldigt engagerad i vården samt att hon medverkat vid flera möten med den gode mannen, men hade inte någon ledande roll i dessa. Hon agerade oftast som tolk åt sina föräldrar. På grund av föräldrarnas svårigheter med språket har hon skött flera kontakter kring brodern, även då i rollen som en god dotter och engagerad anhörig.
Den gode mannen uppger också att hon aldrig har bevittnat att kvinnan hjälpt till med broderns omvårdnad och att hon inte kan erinra sig att kvinnan vid SIP-mötet sagt att hon skulle utbilda personal i utförandet av medicinska insatser. Intyget ger dock, enligt kammarrättens mening, ändå visst stöd för slutsatsen att kvinnan varit aktivt deltagande genom att sköta olika kontakter för sina föräldrars räkning samt utföra kognitivt krävande arbete i form av tolkning.
Uppgifter från närstående tillmäts ett lågt bevisvärde
De enda andra förstahandsuppgifterna rörande broderns vård kommer från personer som är närstående till kvinnan. Enligt dem har hon frekvent varit involverad i konflikter kring brodern och på olika sätt försvårat vården. Dessa uppgifter vinner dock inte något stöd i någon annan del av utredningen och går inte att verifiera. Det finns även uppgifter om hur omvårdnaden av brodern sett ut från den psykoterapeut kvinnan haft kontakt med sedan 2001. Det är dock oklart hur och när han fått del av dessa uppgifter. Uppgifterna från de närstående och psykoterapeuten får mot denna bakgrund tillmätas ett lågt bevisvärde.
Utifrån det som anförts ovan anser kammarrätten att det gjorts sannolikt att hon deltagit i vården av brodern på ett sätt som inte är förenligt med de besvär hon varit beviljad sjukersättning för. I denna bedömning är det av betydelse att arbetsförmågan i sjukersättningsärenden prövas även mot särskilt anpassade arbeten. Vidare är hon i bättre ställning än Försäkringskassan att ta fram information om hur vården av brodern har sett ut, vilket bör beaktas när bedömningen görs av bevisningen i målet (jfr HFD 2013 ref. 50 och HFD 2021 not. 1). Den gode mannens intyg ger, som anförts, snarare stöd för slutsatsen att kvinnan varit aktivt deltagande och det material hon lämnat in i övrigt har för lågt bevisvärde för att leda till någon annan bedömning än den som anges ovan.
Det övriga underlaget i målet medför inte heller någon annan bedömning. Av de läkarjournaler som Försäkringskassan tillfört målet framgår inget annat än att hon klarat av att självständigt delta i vårdbesök och eventuell behandling för både sin egen och sina barns räkning utan anmärkning. Det saknar betydelse om någon annan vuxen väntat utanför vid besöken.
Det framgår inte heller något som tyder på att hon sedan januari 2015 haft sådana omfattande besvär som beskrivs i de underlag som låg till grund för beslutet om sjukersättning. Uppgifterna om att hon haft kontakt med en läkare i ett annat land är vaga och har inte styrkts med någon handling. De nyare medicinska intyg som kommit in i kammarrätten och underinstanserna grundar sig till stor del på äldre information från utredningen där sjukersättning beviljades.
Inget av intygen för något längre resonemang om det som framkommit om hennes deltagande i vården av sin bror. Det framgår inte heller något i utredningen som tyder på att hennes tillstånd varaktigt försämrats mellan januari 2015 och tidpunkten för Försäkringskassans beslut. Det har inte kommit fram något som visar att hon inte skulle kunna utföra arbetsuppgifter liknande de uppgifter hon utfört gällande sin bror i en omfattning som överstiger tre fjärdedelar av heltid i ett anpassat arbete.
Sammantaget följer att det var korrekt att dra in hennes sjukersättning. Eftersom hon inte anmält sin förbättrade arbetsförmåga till Försäkringskassan har det även funnits fog för beslutet att hon ska betala tillbaka den sjukersättning som betalats ut. Av detta följer att överklagandet ska avslås.