Bakgrund
Försäkringskassan hade beslutat om att AA ska betala tillbaka 18 000 kronor som han fått för mycket i bostadstillägg. Anledningen till att det hade skett en felaktig utbetalning av bostadstillägg var att bostadstillägget hade beräknats på för låga inkomster eftersom hans fru hade haft din högre arbetsinkomst än vad bostadstillägget varit beräknat utifrån.
AA begärde omprövning av beslutet och anförde som skäl till det intäffade enligt följande. Han hänvisar till den medicinska situation samt att han inte haft insyn i frugans
Den som får bostadstillägg är skyldig att anmäla ändrad inkomst för sig själv och för make/maka. Skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden förutsätter att den enskilde fått kännedom om förändringen. Efter sådan kännedom ska anmälas göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen. Du har i ditt brev från den 23 april 2021 uppgett att du absolut inte har haft koll på din makas lön eller löneförhöjning.
I normalfallet får makar förmodas ha insyn i varandras ekonomiska förhållanden men som lagstiftningen är utformad kan den enskilde endast anses skyldig att anmäla förändringar som vederbörande rent faktiskt fått kännedom om och att kännedom således inte ska presumeras utan möjlighet till motbevisning. Försäkringskassan bedömer utifrån detta att någon anmälningsskyldighet inte har uppkommit för dig.
Förvaltningsrätten i Uppsala
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att AA ska förklaras vara återbetalningsskyldig och för fram bl.a. följande. Den centrala frågan i målet gäller tolkningen av begreppet ”kännedom” i 110 kap. 47 § socialförsäkringsbalken, SFB, i relation till den anmälningsskyldighet som åligger den enskilde enligt 110 kap. 46 § SFB.
Ska begreppet tolkas subjektivt, eller är det möjligt att presumera kännedom baserat på att en förändring objektivt har skett? Vilka krav kan då ställas på en bidragsberättigad försäkrad att anmäla ändrade förhållanden när det gäller en make/makas ändrade inkomstuppgifter? Och innebär anmälningsskyldigheten en skyldighet att efterforska dessa inkomster, för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet?
En delfråga blir vidare vilka krav som kan ställas på inkomstförändringens storlek vad gäller frågan när en försäkrad skäligen borde ha insett att bostadstillägg betalats ut med ett för högt belopp. Vilken betydelse har 110 kap. 46 § sista stycket SFB för bedömningen av återbetalningsskyldigheten enligt 108 kap. 2 § andra stycket SFB?
Anmälningsskyldigheten torde vila endast på AA, eftersom han ensam haft rätt till bostadstillägg. Allmänna ombudet ifrågasätter inte att AA saknat insikt i hustruns ekonomi, men frågan är om det åligger honom att efterforska detta? I förlängningen handlar det om att en försäkrads passivitet kan bli till fördel för denne. I slutändan uppkommer frågan om vem som bör stå risken för en bidragsberättigad makes okunskap om den andra makens inkomster – den bidragsberättigade personen eller den utbetalande myndigheten?
AA hade kunnat skaffa sig kunskap om makans inkomster genom att exempelvis fråga henne eller begära ut hennes deklarationer från Skatteverket. Denna passivitet skulle kunna jämställas med att underlåta att fullgöra en anmälningsskyldighet. I vart fall kan diskuteras om AA inte borde ha insett att makans förvärvsarbete skulle ge ökande inkomster över tid och därigenom påverka hans rätt till bostadstillägg. Han borde därför skäligen ha insett att bostadstillägget betalats ut med felaktigt belopp.
AA anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. Han och hans hustru separerade nästan, och hon har delvis bott hos deras dotter. Han och hans fru har nästan aldrig pratat om ekonomi.
Försäkringskassan, som fått möjlighet att yttra sig i målet, för fram huvudsakligen följande. En tolkning av begreppet ”kännedom” i relation till den försäkrades anmälningsskyldighet måste utgå från legalitetsprincipen. Enligt rättspraxis innebär detta i återkravssammanhang att myndigheter endast kan besluta om återkrav under de förutsättningar som finns uttryckligen angivna i aktuell författning. Kravet på uttryckligt författningsstöd gäller även anmälningsskyldigheten.
En extensiv tolkning av bestämmelsen är alltså inte möjlig, och i bestämmelsen nämns endast den enskildes kännedom om en förändring, vilket alltså synes syfta på den faktiska kännedomen om det ändrade förhållandet. Även om uppfattningen att en anmälningsskyldighet är förenad med ett underförstått krav på att vidta aktiva åtgärder för att hålla sig informerad om den information som anmälningsskyldigheten omfattar kan te sig rimlig i sig, är det med hänsyn till ovanstående osäkert om ett sådant krav kan tolkas in i aktuella bestämmelser i SFB.
Det är rimligt att anse att AA borde ha insett att det fanns en risk att hans makas lön ökat, och att det därmed fanns en risk för att han fick bostadstillägg med ett för högt belopp. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att han skäligen borde ha insett att bostadstillägg lämnats med för högt belopp under den aktuella perioden.
Vidare bör det som anges i 110 kap. 46 § andra stycket SFB om att anmälan inte behöver göras i ett ärende om bostadstillägg om ändringen innebär att inkomsterna endast har ökat i mindre omfattning ha betydelse i sammanhanget. Det bör också kunna vägas in att de felaktigt utbetalda beloppen under flera månader varit förhållandevis låga.
SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
I målet är ostridigt att det betalats ut bostadstillägg med ett för högt belopp. Frågan i målet är om AA är återbetalningsskyldig för det felaktigt utbetalda beloppet. För att Försäkringskassan ska få besluta om återkrav krävs, enligt 108 kap. 2 § SFB, att den försäkrade har orsakat felaktig utbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter (första stycket p. 1), eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet (första stycket p. 2).
Detsamma gäller enligt andra stycket om ersättning i annat fall har lämnats med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta. Det har inte gjorts gällande att AA lämnat oriktiga uppgifter. Det är således de övriga två grunderna för återkrav som ska prövas.
Har AA underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet?
Den första frågan om förvaltningsrätten har att ta ställning till är om AA underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet. Enligt 110 kap. 46 § SFB ska en förmånsberättigad anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till förmånen, bl.a. vad avser inkomstförhållanden. Det föreligger dock, enligt sista stycket, inte någon anmälningsskyldighet avseende bostadstillägg om ändringen innebär att inkomsterna endast har ökat i mindre omfattning. En anmälan ska, enligt 110 kap. 47 § SFB, göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.
Som Försäkringskassan har anfört har det i rättspraxis ställts höga krav på uttryckligt författningsstöd för att kunna besluta om återkrav, se t.ex. HFD 2013 ref. 9. Förvaltningsrätten konstaterar att det i bestämmelsen om anmälningsskyldighet (110 kap. 46 § SFB) inte finns något uttryckligt krav på kännedom om de ändrade förhållandena.
Av 110 kap. 47 § SFB framgår dock när en anmälan ska göras, och där är det uttryckligen knutet till när den enskilde får kännedom om förändringen. I brist på annan reglering kring detta anser förvaltningsrätten inte att bestämmelsen om anmälningsskyldighet kan ges en så vid tolkning att ändrade förhållanden som den enskilde inte fått kännedom ska anmälas till Försäkringskassan.
Inte heller kan det åläggas den enskilde att aktivt efterforska om någon förändring har skett med stöd av dessa bestämmelser. AA har därmed inte underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet, varför återkrav inte kan grundas på den punkten.
Borde AA skäligen ha insett att utbetalningarna varit för höga?
Den andra frågan som förvaltningsrätten har att ta ställning till är om AA skäligen borde ha insett att bostadstillägg betalats ut med för högt belopp. Allmänna ombudet har gjort gällande att AA skäligen borde ha insett att hustruns inkomster av arbete borde öka med tiden, och att det därför påverkat hans rätt till bostadstillägg. Även om det är vanligt förekommande att löner ökar vid t.ex. årliga lönerevisioner, är det inte nödvändigtvis fråga om särskilt omfattande ökningar.
Bostadstilläggets beräkning är vidare knutet till prisbasbeloppet, vilket även det brukar öka varje år. Enbart det faktum att det brukar förekomma löneökningar årligen kan därför enligt förvaltningsrättens mening inte leda till att den bidragsberättigade skäligen borde ha insett att en utbetalning skett med för högt belopp.
Dessutom finns det en begränsning i anmälningsskyldigheten när det gäller bostadstillägg, som innebär att inkomstökningar av mindre omfattning inte behöver anmälas, vilket ytterligare talar för att förändringar i inkomster inte nödvändigtvis leder till att bostadstilläggets storlek påverkas.
Enbart det faktum att AAs hustrus inkomster förväntas öka årligen kan därmed inte innebära att han skäligen borde ha insett att han erhållit för högt bostadstillägg. Det kan inte heller med stöd av denna bestämmelse krävas att han aktivt ska efterforska hustruns inkomster.
Sammanfattning
Av vad som konstaterats ovan så har AA inte underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet, och inte heller har han skäligen bort ha insett att han fått bostadstillägg med för högt belopp. Det saknas därför förutsättningar att besluta om återkrav, varför Försäkringskassan har haft fog för sitt beslut. Allmänna ombudets överklagande ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
YRKANDEN M.M.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att AA ska förklaras återbetalningsskyldig för det bostadstillägg som felaktigt har utbetalats under perioderna januari 2018 respektive mars 2018–maj 2020 och för fram bl.a. följande. Skyldigheten för den enskilde att anmäla ändrad inkomst inträder när den enskilde får kännedom om en förändring som påverkar rätten till förmånen.
Den enskilde får anses ha kännedom om alla förändringar som har betydelse för storleken av eller rätten till den förmån som denne får, och är därför skyldig att anmäla dem, oavsett vad denne subjektivt vet om.
AA anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. Han och hans maka har aldrig diskuterat hennes lön. Hon har dessutom mestadels bott hos deras dotter under en tid då makarna hade problem, varför bostadstillägget bara rullade på. Han vidhåller att han inte har gjort något fel och att det finns förklarande omständigheter till varför de ändrade ekonomiska förhållandena inte rapporterades till Försäkringskassan.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Bostadstillägg har utgått till AA med ett för högt belopp på grund av hans makas ändrade inkomstförhållanden. Frågan i målet är om AA är återbetalningsskyldig för det felaktigt utbetalda bostadstillägget. Om AA är återbetalningsskyldig uppkommer även frågan om det finns skäl för eftergift.
Rättsliga utgångspunkter
Reglerna om bostadstillägg finns i 100–103 kap. socialförsäkringsbalken, SFB. Där framgår bl.a. att storleken på bostadstillägget är beroende av den försäkrades och, om den försäkrade är gift, även makens för bostadstillägget relevanta inkomster (102 kap. 2 § SFB). Den som vill begära en förmån ska ansöka om den skriftligen. En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad.
Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete (110 kap. 4 § SFB). Beträffande bostadstillägg ska, om den försäkrade är gift, uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete även av den försäkrades make (110 kap. 5 § andra stycket SFB). Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen.
Anmälan behöver inte göras i ett ärende om bostadstillägg om ändringen innebär att inkomsterna eller förmögenheten endast har ökat i mindre omfattning (110 kap. 46 § SFB). Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen (110 kap. 47 § SFB). Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av ersättning om den försäkrade bl.a. har underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta (108 kap. 2 § SFB). Om det finns särskilda skäl får den handläggande myndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning (108 kap. 11 § SFB).
Kammarrättens bedömning
Återbetalning av bostadstillägg
Frågan i denna del är hur begreppet fick kännedom om i 110 kap. 47 § SFB ska tolkas. Ska utgångspunkten för prövningen vara det som den enskilde uppger sig ha kännedom om eller det som den enskilde bör ha kännedom om? Förarbetena till SFB ger inte någon vägledning (prop. 2008/09:200).
Målet avser ett återkrav av en tidigare utgiven förmån. Det är alltså fråga om en betungande åtgärd för den enskilde, vilket talar mot att ge bestämmelsens ordalydelse en alltför extensiv tolkning. Samtidigt måste det vara möjligt för Försäkringskassan att visa att förutsättningarna för återkrav är uppfyllda, särskilt när det kommer till uppgifter som inte är direkt hänförliga till den anmälningsskyldige själv men som ändå faller under anmälningsskyldigheten.
Det är inte ändamålsenligt att en enskild kan uppbära en förmån som denne inte har rätt till med hänvisning till att denne saknar kännedom om makens ändrade förhållanden. Det får i stället förutsättas att den enskilde tar reda på de förhållanden som påverkar rätten till den förmån som denne tar emot. Detta inkluderar ändrade förhållanden hos den enskildes make, eftersom t.ex. makens inkomster som huvudregel påverkar rätten till bostadstillägg.
AA har därför varit skyldig att anmäla sin makas ändrade inkomstförhållanden till Försäkringskassan. Det har inte kommit fram att inkomsten endast ökat i mindre omfattning. Genom att inte anmäla de ändrade förhållandena har AA underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet. Förutsättningarna för återkrav är alltså uppfyllda.
Vid prövningen av om det finns särskilda skäl att helt eller delvis efterge kravet på återbetalning, ska en individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras. Faktorer som kan beaktas är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som har gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter (RÅ 2008 ref. 2 och HFD 2011 ref. 61).
AA har underlåtit att fullgöra en anmälningsskyldighet. Han har därför orsakat de felaktiga utbetalningarna. Beloppet som återkrävs är inte särskilt högt och det har inte kommit fram att AA skulle sakna möjlighet att återbetala beloppet. Även med beaktande av det som AA har fört fram om omständigheterna kring varför de ändrade förhållandena inte har anmälts till Försäkringskassan, anser kammarrätten att det inte finns några särskilda skäl att helt eller delvis efterge kravet på återbetalning. Överklagandet ska därför bifallas.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2023-12-20 i mål nr 6356-23