Arbetet med att förtydliga vilken medicinsk information som behövs i läkarintyget
En central del i att förbättra samarbetet mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården är att det är tydligt vilken medicinsk information som behövs i läkarintyg för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning och varför den behövs. Genom att Försäkringskassan förtydligar både inom myndigheten och för hälso- och sjukvården ökar förståelsen för, och transparensen i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen.
Bakgrunden till utvecklingsinsatsen är den analys som gjordes inom ramen för det tidigare regeringsuppdraget. Slutsatsen var att det finns ett behov av att tydliggöra vad ett läkarintyg för sjukpenning bör innehålla för att handläggare ska kunna göra en bedömning och för att minska kompletteringsbehovet.
Försäkringskassan har därför åtagit sig att tydliggöra vad som behöver finnas i ett läkarintyg för att handläggaren ska kunna förstå och bedöma hur sjukdomstillståndet påverkar arbetsförmågan. I arbetet med insatsen väger myndigheten in hälso- och sjukvårdens förutsättningar att lämna de uppgifter som efterfrågas. Det ska också utredas och förtydligas på vilket sätt Försäkringskassan använder uppgifterna om observationer och undersökningsfynd i bedömningen av arbetsförmågans nedsättning, inte minst vid psykisk ohälsa och, vilket nämns i ändringen av regeringsuppdraget, i komplexa symtom- och kriteriebaserade diagnoser. Syftet är att det ska bli tydligare för såväl hälso- och sjukvården som för Försäkringskassans sjukpenninghandläggare varför dessa uppgifter behövs och i vilka situationer.
Uppgifter om undersökningsfynd inte avgörande
Försäkringskassan arbetar med att förtydliga vilken medicinsk information som behövs vid prövningen av rätten till sjukpenning. En av utgångspunkterna i arbetet är ett internt styrande dokument vilket bygger på ett antal kammarrättsdomar som meddelats under år 2018 och 2019.
Kammarrättsdomarna behandlar frågan om undersökningsfynd vid prövningen av rätten till sjukpenning, samt hur uppgifterna ska värderas. Eftersom det saknas vägledande avgöranden från Högsta Förvaltningsdomstolen har Försäkringskassan tagit ledning av kammarrättsdomarna i sin tillämpning.
Försäkringskassan konstaterar bland annat att vissa sjukdomstillstånd och besvär kan vara svåra att verifiera objektivt genom undersökningsfynd. Avsaknaden av ”objektiva” undersökningsfynd är inte avgörande för bedömningen av rätten till sjukpenning.[1] En ansökan om sjukpenning ska därför inte avslås enbart av den anledningen. Försäkringskassan slår också fast att det ska göras en helhetsbedömning av på vilket sätt arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom genom att beakta alla relevanta uppgifter som framkommit i ärendet. Dessa ställningstaganden har också beskrivits i vägledningen Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning som publicerades i januari 2020 och i samband med det har det hållits nationella seminarier i frågan för alla stödfunktioner inom sjukpenninghandläggningen.
Fokus på begreppet ”funktionsnedsättning” och dess syfte
Försäkringskassan kan konstatera att det finns oklarheter kring vilken information som egentligen efterfrågas i fältet Funktionsnedsättning i läkarintyget för sjukpenning och varför den efterfrågas. Signaler kommer från hälso- och sjukvården och andra samverkansaktörer som önskar klargörande av hur Försäkringskassan använder sig av uppgifterna. Även inom myndigheten, och då framförallt avseende sjukpenning, förs en diskussion om begreppets innebörd. Fokus i arbetet har därför legat på att utreda vilken funktion denna uppgift fyller i bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.
I fältet för funktionsnedsättning efterfrågas två typer av uppgifter. Dels vilka funktionsnedsättningar som följer av patientens sjukdom/diagnos, dels vilka observationer, undersökningsfynd och testresultat som ligger till grund för bedömningen.
Begreppet funktionsnedsättning kommer från ICF13 och är inte synonymt med observationer, undersökningsfynd och testresultat. Detta kan ha bidragit till oklarheter kring vilken information som egentligen efterfrågas och därmed också påverkat behovet av kompletteringar.
Arbetet med denna åtgärd fortsätter och fokuserar nu huvudsakligen på frågan om funktionsnedsättning i läkarintyget behöver omformuleras eller förtydligas. I det arbetet behöver en rad perspektiv och omständigheter beaktas. Exempelvis bygger hälso- och sjukvårdens stöd i sjukskrivningsfrågor (bl.a. försäkringsmedicinskt beslutsstöd och ICF ifyllnadsstöd) till viss del på begreppen och sambandet diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Dessa begrepp, och sambandet mellan dem (DFA-kedjan) betraktas som Försäkringskassans begrepp i sjukskrivningssammanhang, men används exempelvis som kliniskt verktyg inom vård och omsorg. Det ömsesidiga beroendet mellan aktörerna kräver att hänsyn tas till flera olika behov innan läkarintyget kan revideras.
Försäkringskassan fortsätter att utreda hur ICF kan användas i analysen av läkarintyget och i den medicinska utredningen. Olika sjukförsäkringsförmåner har olika försäkringsmedicinska frågeställningar och det behöver beaktas i läkarintygets utformning. Inom förmånerna sjukersättning och aktivitetsersättning har exempelvis ett stöd tagits fram för analysen av medicinska underlag utifrån ICF.
- Det är kammarrätterna ifråga som använder begreppet ”objektiva undersökningsfynd”, inte Försäkringskassan. Myndigheten har redan år 2018 tydliggjort att begreppet inte ska användas. I dagens läkarintyg för sjukpenning efter- frågas uppgifter om ”undersökningsfynd, tester och observationer”. ↑