En målsättning med förvaltningsförfarandet är att den sök söker en förmån, exempelvis ej ska behöva överklaga ärendet vid ett beslut som går hen emot. Eftersom officialprincipen, här kallad utredningsansvar innebär att myndigheten ska lyfta på de stenar som behöver lyftas för att ärendet ska ”bli klart” för beslut. Genom att den enskilde ska delta i utredningen exempelvis genom att lämna in ett läkarintyg kan hen alltså inte ”luta sig tillbaka” och enbart låta myndigheten utreda. Om mot förmodan sökande ej lämnar in läkarintyg leder det många gånger till avslag.
110 kap. 13 § socialförsäkringsbalk (SFS 2010:11); ”Den handläggande myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver.
Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. …”
Att i lagboken göra ett försök till en förklaring om utredningsansvaret är i praktiken mycket svår. Det beror på att varje ärende har sina förutsättningar och de kan regleras i andra lagar än SFB, exempelvis. Försäkringskassan har genom SFB möjlighet att göra hembesök, kontakta banken och få kontouppgifter osv. Lagrådet beskrev lite om svårigheterna med att reglera olika måltyper och ärenden i förarbeten till socialförsäkringsbalken (prop. 2008/09:200 s. 1166, bilaga 5);
Det är uppenbarligen svårt att generellt ange utredningsskyldighetens omfattning, eftersom ärendena kan vara av varierande slag och förhållandena inom samma ärendekategori kan skifta från fall till fall. Det är därför förståeligt om den föreslagna regeln endast konstrueras som ett slags riktmärke. Vad som dock inte kommer till klart uttryck i regeln är att utredningsskyldighetens omfattning kan bero av ärendets beskaffenhet.
Det anses exempelvis att en sökande av en förmån i princip skall visa att han uppfyller förutsättningarna för att erhålla denna. Försäkringskassan kan i ett sådant fall fullgöra sin utredningsskyldighet genom att anvisa den enskilde hur denne bäst kan styrka sina påståenden. Kassans utredningsskyldighet blir väsentligt mera omfattande om kassan överväger att meddela ett för den enskilde betungande beslut, t.ex. ett beslut om återkrav eller indragning eller nedsättning av ersättning.
Det kan också inom en och samma förmånstyp, t.ex. underhållsstöd eller bostadsbidrag, förekomma skilda slag av ärenden som kan återverka på kassans utredningsskyldighet. En konsekvens som följer av att Försäkringskassan får en lagstadgad utredningsskyldighet är att kassan som part i ett mål hos förvaltningsdomstol för med sig ett utredningsansvar som kan återverka på målets handläggning och omfatta bl.a. skyldighet för kassan att föra något i bevisning.
Värt att notera är att Försäkringskassan får ett utökat utredningsansvar om deras beslut lutar åt att bli betungande såsom återkrav el. liknande. Med andra ord varierar utredningsskyldigheten från fall till fall. Utredningsansvaret finns stadgat även i EU-rätten genom dess så kallade omsorgsprincipen. Omsorgsprincipen är en rättsgrundsats som EU-domstolen hänvisar till i målet C-16/90, Nolle.
Källor;
L-G Hessmark, Socialförsäkringsbalken – en kommentar, 2013, Norstedts Juridik AB
Ulrik von Essen, Förvaltningsrättens grunder, 2018, Norstedts Juridik AB