Högsta förvaltningsdomstolens viktigaste funktion är att tjäna som prejudikatbildare till ledning för allmänheten, andra domstolar och myndigheter när det gäller rättstillämpningen på förvaltningsrättsområdet. Vid utgången av 2021 hade domstolen fått in 7 728 mål.[1]
Det är överklaganden i mål om tvångsvård och om socialförsäkring som ökar. Förutom i mål om rättsprövning av regeringens beslut och överklaganden av Skatterättsnämndens beslut krävs prövningstillstånd för att Högsta förvaltningsdomstolen ska pröva ett överklagande i sak. De allra flesta prövningstillstånd beviljas av prejudikatskäl och meddelas i omkring 1,3 procent av målen.
Förfarandet I de allmänna förvaltningsdomstolarna regleras lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, och förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL.[2] Förvaltningsprocesslagen innehåller bland annat bestämmelser om måls anhängiggörande, handläggning, bevismedel och beslut. Gällande vissa processuella frågor finns I förvaltningsprocesslagen hänvisningar till rättegångsbalken.
Om prövningstillstånd inte meddelas står kammarrättens avgörande fast. Något krav på att domstolen motiverar sitt ställningstagande finns ej och oftast följer endast kortfattad information med. Prövningstillstånd beviljas om Högsta förvaltningsdomstolen anser att det är av vikt för rättstillämpningen eller att det annars finns synnerliga skäl. Om det är oklart hur lagen ska tolkas och tillämpas är det möjligt att HFD beviljar så kallad prejudikatdispens.
Andra skäl kan vara att ny lagstiftning har trätt I kraft och då kan det behövas vägledande avgöranden. Första gången HFD får en fråga på sitt bord innebär inte nödvändigtvis att det väcker särskilt intresse. Men om ärenden med samma rättsfråga fortstätter strömma in till domstolen, kan detta vara en signal på att ett klargörande behövs.[3] Om kammarrätten gjort ett grovt förbiseende eller ett grovt misstag kan det innebära att HFD meddelar prövningstillstånd.
I mål, vari prövningstillstånd krävs, får nya omständigheter eller bevis presenteras endast om det föreligger särskilda skäl. Regeln ges något olika tillämpning bl.a. beroende på vad slags mål saken gäller samt vilka förutsättningar det anses för den enskilde att föra sin talan.[4]
[1] Högsta förvaltningsdomstolen; Verksamhetsberättelse 2021
[2] Prop. 1993/94:133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna s. 28
[3] Rune Lavin, Förvaltningsprocessrätt, 2018 s. 193 och 194
[4] Jmf. HFD 2016 ref. 4
35 § Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har inletts i kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen endast om prövningstillstånd har meddelats.
Om prövningstillstånd inte meddelas, står kammarrättens beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
Första stycket gäller inte
1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården, detaljhandeln med läkemedel eller djurens hälso- och sjukvård, eller
2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt kreditupplysningslagen (1973:1173) eller inkassolagen (1974:182). Lag (2013:459).
36 § Prövningstillstånd meddelas,
1. om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta förvaltningsdomstolen eller
2. om det finns synnerliga skäl till en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd meddelas i ett av två eller flera likartade mål, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. Lag (2013:86).
36 a § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet.
I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som har begränsats enligt första stycket får Högsta förvaltningsdomstolen förklara frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt helt eller delvis vilande.
I den utsträckning som prövningstillstånd inte meddelas och frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande, ska det överklagade beslutet stå fast. En upplysning om detta ska tas in i Högsta förvaltningsdomstolens beslut.
Lag (2013:86).
36 b § Om Högsta förvaltningsdomstolen med tillämpning av 36 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på kammarrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande, besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling.
Lag (2013:86).
37 § I mål där prövningstillstånd krävs får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i Högsta förvaltningsdomstolen, beaktas endast om det finns särskilda skäl.
Föreskrifter om hinder mot att beakta nya omständigheter i vissa mål finns i 13 kap. 7 § kommunallagen (2017:725).
Lag (2017:730).
17 § Om ett avgörande överklagas, ska domstolen utan dröjsmål sända sin akt till den högre domstolen. Om avgörandet inte innebär att målet har prövats slutligt, är det dock tillräckligt att domstolen i original eller kopior sänder de handlingar som hänför sig till överklagandet.
18 § En domstol som prövar ett överklagande av ett beslut som inte är slutligt ska utan dröjsmål underrätta den eller de domstolar eller förvaltningsmyndigheter vilkas beslut har överklagats om sådana beslut som kan ha betydelse för den fortsatta handläggningen hos den domstolen eller förvaltningsmyndigheten.
I allmän domstol används de extraordinära rättsmedlen resning och klagan över domvilla. I förvaltningsdomstol används endast resning, som då har ansetts även kunna innefatta sådana förfarandefel som enligt rättegångsbalken utgör domvilla. Till skillnad från regleringen i rättegångsbalken finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte någon tidsfrist inom vilken resning måste sökas. Det finns inte heller några specifika resningsgrunder.
I stället gäller allmänt att resning får beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt (37 b §). Resningsbegreppet i förvaltningsprocessen skiljer sig alltså i viss utsträckning från motsvarande begrepp i rättegångsbalken. Det förvaltningsprocessrättsliga begreppet ligger därmed närmare det resningsbegrepp som används i regeringsformen (11 kap. 13 §) [Högsta domstolens beslut den 2017-10-17 i mål nr Ö 5215-15 p. 11].