Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder införs; lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS skall ersätta lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen).
Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd och särskild service till följande grupper:
1. Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd.
2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
3. Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Lagens personkrets skall ha rätt till stöd och service i form av:
– rådgivning och annat personligt stöd,
– biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans,
– ledsagarservice,
– biträde av kontaktperson,
– avlösarservice,
– korttidsvistelse utanför hemmet,
– korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,
– boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
– bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.
Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder skall ha rätt till daglig verksamhet.
Kommunen föreslås vara huvudman för samtliga former av stöd och service med undantag för rådgivning och annat personligt stöd, vilket blir en uppgift för landstinget. Lagen ger dock möjlighet att genom avtal mellan huvudmännen flytta över ansvar för en verksamhet från landsting till kommun eller från kommun till landsting.
Genom LSS införs en rätt till biträde av personlig assistent för svårt funktionshindrade som inte fyllt 65 år och som kan anses ha behov av insatsen. Enligt förslaget skall den enskilde kunna få insatsen genom att kommunen anordnar assistansen eller i form av ekonomiskt stöd för att själv vara arbetsgivare för assistenten. Den enskilde skall också kunna använda stödet för att anlita någon annan för att tillhandahålla assistansen.
I propositionen föreslås att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning. Assistansersättning är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall enligt förslaget kunna lämnas till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Uppgiften att handlägga frågor om assistansersättning föreslås åvila de allmänna försäkringskassorna. I propositionen läggs förslag om en särskild lag om assistansersättning.
Avgifter får bara i vissa fall tas ut för insatser enligt den nya lagen. Av den som är berättigad att av försäkringskassa erhålla assistansersättning får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.
Kommunens eller landstingets beslut om stöd och service enligt LSS får överklagas hos länsrätten.
LSS föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt skall omsorgslagen, införandelagen till omsorgslagen samt elevhemslagen upphöra. Landstingens nuvarande verksamhet enligt omsorgslagen i form av kontaktperson, daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse samt boende i familjehem och bostad med särskild service föreslås successivt föras över till kommunerna. Samma sak föreslås ifråga om verksamhet enligt den nuvarande elevhemslagen. Överföringen av huvudmannaskapet skall vara slutförd senast den 31 december 1995. Frågor om överföring av huvudmannaskapet föreslås regleras i en särskild införandelag till LSS.
Med syfte att tillförsäkra personer med funktionshinder habilitering, rehabilitering och hjälpmedel av god kvalitet föreslås att sjukvårdshuvudmännen, genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, åläggs ett ansvar för dessa verksamheter. För att påskynda utvecklingen av habilitering och rehabilitering föreslås att ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag om 425 miljoner kronor per år införs.
När det gäller hjälpmedelsförsörjningen konstateras att den ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting som lades fast till följd av den s.k. Ädel-reformen bör gälla även fortsättningsvis. För att påskynda utvecklingen av hjälpmedelsförsörjningen för grupper med omfattande och komplicerade hjälpmedelsbehov föreslås ett tidsbegränsat stimulansbidrag om 25 miljoner kronor per år.
I propositionen föreslås vidare att stödet till s.k. små och mindre kända handikappgrupper skall byggas ut och samordnas. För att åstadkomma de nödvändiga utvecklingsinsatserna inom området föreslås att särskilda statliga medel skall kunna användas inom ramen för det föreslagna stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering.
I propositionen framläggs förslag till förändringar inom föräldraförsäkringen som avser att förbättra det ekonomiska stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Förslagen innebär att föräldrar till barn under 16 år som ingår i LSS:s personkrets skall ha rätt till tio kontaktdagar per barn och år samt att föräldrar vid besök på en institution för medverkan i behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn eller i andra liknande sammanhang skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvarande. Vidare föreslås att förälder till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 4 kap. 10 § första stycket 1 lagen om allmän försäkring. I vissa fall skall föräldrapenning kunna utges till utgången av vårterminen det år barnet fyller 23 år.
Flera förslag läggs fram som syftar till att tillförsäkra döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade en väl fungerande tolktjänst. Genom ett tillägg i HSL klargörs att landstingen har en skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Propositionen innehåller vidare förslag om tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) som innebär klargöranden av kommunernas skyldigheter dels vad gäller uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och handikappområdet, dels att planera sina insatser för personer med funktionshinder. Vidare föreslås en vidgning av tystnadsplikten inom enskild verksamhet på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.
Till följd av de nämnda förslagen föreslås slutligen ändringar av i huvudsak redaktionell art i sekretesslagen (1980:100), kommunalskattelagen (1928:370), rättegångsbalken, lagen (1964:143) om bidragsförskott, stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m., lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m., lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område, utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
Den totala merkostnaden för reformen beräknas uppgå till 1 600 miljoner kronor. I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen föreslås att en reglering gentemot kommuner och landsting skall göras, som motsvarar de ekonomiska konsekvenserna av reformförslagen.
Prop. 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade