Författningskommentar
Förslaget till kommunallag
8 kap. Delaktighet och insyn
I detta kapitel samlas bestämmelser om medlemmarnas möjligheter att vara delaktiga i de kommunala beslutsprocesserna, allmänhetens insyn samt information, se avsnitt 14.1.
I kapitlet finns regleringen av möjligheter till inflytande genom bl.a. medborgarförslag, folkomröstningar och självförvaltningsorgan. Den nya regleringen om en webbaserad anslagstavla finns också i detta kapitel, se avsnitt 10. Vidare finns bestämmelser om handlings- och mötesoffentlighet under särskilda rubriker samt bestämmelserna om kommunala föreskrifter.
Kapitlet är upplagt på så sätt att bestämmelserna som rör möjligheten för de som brukar kommunala verksamheter att faktiskt påverka beslut och verkställande kommer först. Sedan följer bestämmelserna om de grundläggande möjligheterna att följa det politiska beslutsfattandet genom att närvara vid sammanträden eller att ta del av handlingar. Kapitlet avslutas med bestämmelser som reglerar information om det politiska beslutsfattandet.
Medborgarförslag
1 § Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom regionet får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.
I paragrafen finns bestämmelser om initiativrätt till fullmäktige genom medborgarförslag. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 23 § första stycket 5 KL (prop. 2001/02:80 s. 142 f.). Övervägandena avseende den andra meningen finns i avsnitt 12.
Av paragrafen framgår att fullmäktige kan besluta att folkbokförda medlemmar och sådana unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket kan få väcka ärenden i fullmäktige genom ett s.k. medborgarförslag. Om ett sådant medgivande lämnas av fullmäktige gäller det generellt. Någon individuell prövning av om ett ärende får väckas eller inte får inte förekomma. Enligt 5 kap. 23 § får fullmäktige överlåta till styrelsen eller en annan nämnd att handlägga medborgarförslag som inte omfattas av 5 kap. 1 §. Medborgarförslag ska enligt 5 kap. 35 § om möjligt beredas på sådant sätt att beslut kan fattas inom ett år.
Folkinitiativ
2 § Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller regionsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckningarna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.
Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet.
I paragrafen regleras förutsättningarna för folkinitiativ. Paragrafen motsvarar 5 kap. 23 § andra och tredje styckena KL (prop. 1993/94:188 s. 99 och prop. 2009/10:80 s. 320).
Av första stycket framgår att ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får väckas i fullmäktige av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller regionsmedlemmarna, ett s.k. folkinitiativ. För att ett sådant initiativ ska vara giltigt, ställs bl.a. krav på skriftlighet och krav på angivande av initiativtagarnas personuppgifter. Har en folkomröstning anordnats efter initiativ av medlemmar, är fullmäktige inte bundet av utgången i omröstningen, utan denna är rådgivande, se vidare kommentaren till 5 kap. 37 §.
I andra stycket finns även ett krav på att underskrifterna måste vara aktuella i tiden. Vid beräkningen av hur många som står bakom ett folkinitiativ ska hänsyn inte tas till den som undertecknat initiativet tidigare än sex månader före det att folkinitiativet lämnats in till kommunen eller regionet.
Brukarinflytande
3 § Nämnderna ska verka för att samråd sker med dem som brukar deras tjänster.
I paragrafen finns bestämmelse om brukarsamråd. Paragrafen motsvarar 6 kap. 8 § KL (prop. 1990/91:117 s. 197).
De närmare formerna för hur samråd ska ske med brukarna bestämmer nämnderna själva. Särskilda organ kan inrättas för samråd, exempelvis pensionärssamråd. Avseende de nationella minoriteterna finns bestämmelser om inflytande och samråd i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det finns även avseende viss specialreglerad verksamhet särskilda författningsregler om brukarsamråd, se 4 kap. 9 § skollagen (2010:800) och 6 kap. 28 § plan-
och bygglagen (2010:900).
Självförvaltningsorgan
4 § Fullmäktige får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution, om inte något annat följer av lag eller annan författning. Fullmäktige får i ett sådant fall även besluta att nämnden får uppdra åt självförvaltningsorganet att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda eller som i övrigt avses i 6 kap. 38 § får dock inte delegeras till ett självförvaltnings- organ.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdrag till självförvaltnings- organ. Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § första stycket KL (prop. 1993/94:188 s. 104 f. och prop. 2001/02:80 s. 144 f.).
För att en nämnd ska få uppdra åt ett självförvaltningsorgan att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution krävs enligt bestämmelsen att de uppgifter som nämnden vill lämna över inte enligt särskilda regler ska skötas i viss ordning och att fullmäktige beslutat om att nämnden får lämna över driften till ett självförvaltningsorgan. Fullmäktiges beslut innebär inget tvång för nämnden. Nämnden bestämmer själv om det finns förutsättningar att i praktiken använda sig av den möjlighet som fullmäktige gett den.
Ett självförvaltningsorgan är ett kommunalrättsligt organ under nämnden. Det är inte någon från nämnden i rättsligt hänseende fristående enhet.
Självförvaltningsorganets uppgift är att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution. Med driften av en anläggning avses sådana praktiska uppgifter som reparation och underhåll av lokaler, införskaffande av material m.m. Genom att det ska röra sig om en viss anläggning eller institution måste verksamheten vara klart avgränsad, exempelvis en skola, ett fritidshem, eller ett servicehus. Ett sådant organ kan därför inte ta över driften av flera anläggningar eller institutioner i t.ex. en viss del av en kommun.
Fullmäktige kan ge nämnden möjlighet att delegera beslutanderätt till självförvaltningsorganet. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning, eller sådana uppgifter som anges i 6 kap. 38 §, får dock aldrig delegeras till ett självförvaltningsorgan. Nämnden kan ange de frågor som organet ges rätt att besluta om i en delegationsordning. De beslut ett självförvaltningsorgan fattar är överklagbara enligt bestämmelserna i 13 kap.
5 § Nämnden ska fastställa självförvaltningsorganets uppgifter, sammansättning, arbetsformer och mandattid.
De beslut som självförvaltningsorganet fattar med stöd av uppdrag enligt 4 § ska anmälas till nämnden på det sätt som nämnden bestämmer.
I paragrafen finns bestämmelser om arbetsordning för självförvaltningsorganet och dess skyldighet att anmäla beslut till nämnden. Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § andra stycket och 19 § KL. (prop. 1993/94:188 s. 105 och prop. 2001/02:80 s. 145).
I första stycket anges att nämnden i en arbetsordning lägger fast vad som närmare ska gälla för självförvaltningsorganet. I arbetsordningen ska självförvaltningsorganets uppgifter, sammansättning, arbetsformer eller mandattid fastställas.
Organets uppgifter beror på den verksamhet som driften avser. Det åligger nämnden att i arbetsordningen precisera vilka driftfrågor som läggs över på organet och vad som nämnden själv fortsättningsvis ska hantera.
Till frågan om organets sammansättning räknas antalet ledamöter och ersättare och hur dessa ska väljas. Det är upp till nämnden att hitta en lämplig form för valet och en mandattid som med hänsyn till de lokala förhållandena och det enskilda fallet ter sig mest ändamålsenlig.
Med organets arbetsformer avses främst frågor som rör dess sammanträden. Hit räknas kallelse, protokollföring och redovisning till nämnden m.m. Nämnden måste med hänsyn främst till nämndansvaret och det därtill knutna revisionsansvaret, kontinuerligt hålla sig informerad om organets verksamhet. Det innebär t.ex. att nämnden kan fastställa att det ska föras protokoll vid organets sammanträden och att dessa på något sätt anmäls eller på annat sätt kommer till nämnden för kännedom.
Av bestämmelsen i andra stycket framgår att självförvaltningsorgan måste anmäla till nämnden vilka beslut de fattar med stöd av delegation enligt 4 §. Detta innebär en skillnad mellan delegation till självförvaltningsorgan och annan delegation, se 6 kap. 40 §. Nämnden bestämmer formen för återrapporteringen. Återrapporteringsskyldigheten måste dock utformas på ett sätt som möjliggör för nämnden att kontinuerligt följa verksamheten. Nämnden har revisionsansvar för den delegerade verksamheten.
6 § Ett självförvaltningsorgan ska bestå av företrädare för dem som brukar anläggningen eller institutionen och de anställda där. Företrädarna för sådana brukare ska vara fler än dem som företräder de anställda.
Nämnden väljer på förslag av brukarna de ledamöter och ersättare som ska företräda brukarna och på förslag av de anställda dem som ska företräda de anställda.
I paragrafen finns bestämmelser om självförvaltningsorgans sammansättning. Paragrafen motsvarar 7 kap. 20 § KL (prop. 1993/94:188 s. 106).
I ett självförvaltningsorgan ska inte sitta några andra än företrädare för dem som brukar institutionen eller anläggningen och de anställda. Det är således inte ett politiskt organ. De som sitter i organet är inte heller förtroendevalda i kommunallagens mening.
Med brukare avses mottagarna av de tjänster som anläggningen tillhandahåller, exempelvis barn och deras vårdnadshavare när det gäller barnomsorg och skola, de boende vid ett servicehus eller patienter vid en vårdinrättning. När antalet brukare är mycket begränsat kan det vara möjligt att låta alla sitta med i ledningen för ett självförvaltningsorgan. I praktiken är dock antalet brukare och anställda ofta så stort att det måste utses företrädare för dem. Brukarna bör ha en stor frihet att lokalt välja vem eller vilka som ska representera dem i självförvaltningsorganet. Företrädarna för brukarna ska vara fler än företrädarna för de anställda, men i övrigt är antalet företrädare inte reglerat utan får fastställas av nämnden i arbetsordningen, se 5 §.
Enligt andra stycket ska ledamöter och ersättare som ska företräda brukarna och de anställda väljas av nämnden på förslag av brukarna respektive av de anställda.
7 § De ledamöter och ersättare som företräder brukarna har rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdraget och de ekonomiska förmåner som fullmäktige bestämt för de förtroendevalda.
Paragrafen reglerar ledighet och ekonomiska förmåner för de ledamöter och ersättare som företräder brukarna i ett självförvaltningsorgan. Paragrafen motsvarar 7 kap. 21 § KL (prop. 1993/94:188 s. 106).
Ledamöternas och ersättarnas rätt till ledighet och ekonomiska förmåner motsvarar de förtroendevaldas rättigheter när de fullgör sina uppdrag.
8 § En nämnd får helt eller delvis återkalla ett uppdrag som har getts till ett självförvaltningsorgan eller en enskild ledamot, om det finns särskilda skäl för det.
I paragrafen finns bestämmelser om en nämnds möjlighet att återkalla uppdrag till självförvaltningsorgan. Paragrafen motsvarar 7 kap. 22 § KL (prop. 1993/94:188 s. 106 f.).
En nämnd får helt eller delvis återkalla ett uppdrag som lämnats till ett självförvaltningsorgan. Nämnden kan också återkalla uppdraget för en enskild ledamot. För återkallelse krävs dock att det finns särskilda skäl. Som exempel på ett särskilt skäl kan nämnas ändrad lagstiftning. Ett annat skäl att återkalla uppdraget kan vara om nämnden, som har revisionsansvar för den verksamhet som bedrivs av organet, riskerar att få revisionsanmärkning för organets hantering av en viss fråga. Nämnden har dock kvar rätten att ompröva uppdraget i samband med att organets mandatperiod går ut eller om organisationen i kommunen som sådan förändras på ett sätt som motiverar att nämnden även gör förändringar i självförvaltningsorganets uppgifter eller verksamhet.
Anslagstavlan
9 § Varje kommun och region ska på sin webbplats ha en anslagstavla. Anslagstavlan ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webbplatsen.
Kommuner och region ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.
I paragrafen finns bestämmelser om kommuners och regions anslagstavla. Övervägandena finns i avsnitt 10.
Första stycket reglerar kraven på den kommunala anslagstavlan. Anslagstavlan ska finnas på kommunens respektive regionets webbplats. Att den ska ”vara lättillgänglig” innebär att den bör kunna nås direkt från webbplatsens startsida. Att den ska ”kunna särskiljas” innebär att den för en användare inte ska kunna sammanblandas med annat material på webbplatsen.
Bestämmelsen i andra stycket föreskriver en serviceskyldighet som innebär att kommuner och region, på någon fysisk plats, även ska ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan. Denna skyldighet utgör en utökning av den serviceskyldighet som följer av förvaltningslagen och den skyldighet som finns enligt tryckfrihetsförordningen att lämna ut allmänna handlingar. Skyldigheten kan fullgöras genom att kommuner och region även har en fysisk anslagstavla i sina lokaler, eller där tillhandahåller dataterminaler för tillgång till internet och erbjuder stöd för allmänheten att ta del av informationen. Skyldigheten kan också fullgöras genom att på begäran lämna ut utskrifter med den information som finns på anslagstavlan. För att service på detta sätt ska kunna motsvara den tillgänglighet som information på internet innebär, måste informationen dock lämnas ut utan något som helst dröjsmål.
Bestämmelser om kommunalförbunds anslagstavla finns i 9 kap. 17 §.
10 § Anslagstavlan ska innehålla
1. tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden,
2. tillkännagivanden av justerade protokoll,
3. tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd,
4. justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller regionet bestämmer och det inte strider mot lag eller annan författning, och
5. upplysningar om hur beslut kan överklagas enligt 13 kap.
Anslagstavlan ska även innehålla kungörelser, tillkännagivanden eller annan information som med stöd av lag eller annan författning ska meddelas på anslagstavlan.
När en handling, som anslagits med stöd av andra stycket, varit anslagen under föreskriven tid ska den som begärt åtgärden få ett bevis om det.
Paragrafen reglerar anslagstavlans innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.2.
I första stycket finns en uttömmande uppräkning av vad som måste finnas på den kommunala anslagstavlan.
Av första punkten framgår att den ska innehålla tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträdanden. Bestämmelser om tillkännagivanden av fullmäktiges sammanträden finns i 5 kap. 13–14 §§.
Av andra punkten framgår att den ska innehålla tillkännagivanden av justerade protokoll. Bestämmelsen avser alla beslut som kan överklagas genom laglighetsprövning oavsett vilket organ som fattat beslutet. Bestämmelser om fullmäktiges protokoll finns i 5 kap. 65–70 §§, dessa regler ska enligt 6 kap. 35 § även tillämpas på styrelsens och övriga nämnders protokoll. Detsamma gäller för partsammansatta organ, enligt 7 kap. 24 § och för de beslut som revisorerna fattar om sin förvaltning enligt 12 kap 11 § andra stycket.
Av tredje punkten framgår att anslagstavlan även ska innehålla tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd. Bestämmelser om delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd finns i 6 kap. 40 § och i 7 kap. 8 §. Kommuner och region kan bestämma hur tillkännagivandet ska ske. Det kan göras t.ex. genom att anslå protokoll där beslutet framgår eller protokoll där det framgår vilka delegationsbeslut som fattats. Det är viktigt att tillkännagivandet sker på ett sådant sätt att beslutet går att identifiera. Överväganden om sekretess och frågor som regleras i personuppgiftslagen (1998:204) ska göras i varje enskilt fall.
Bestämmelsen i fjärde punkten innebär inget tvång för kommuner och region att tillkännage justerade protokoll på anslagstavlan, men om de väljer att i någon utsträckning publicera justerade protokoll är det på anslagstavlan en sådan publicering ska ske. Publicering får dock inte ske om det inte är möjligt enligt lag eller annan författning, främst till följd av bestämmelser om sekretess och skydd för personuppgifter.
I femte punkten anges att anslagstavlan ska innehålla upplysningar om hur beslut kan överklagas enligt 13 kap. Bestämmelsen innebär ett krav på att det på anslagstavlan skapas en permanent och allmän upplysning om hur man överklagar beslut enligt kommunallagen. I detta ligger att de lagkrav för överklagande som finns i kommunallagen klart ska framgå och även att information ska lämnas om den s.k. preklusionsfristen enligt 13 kap. 7 §. Kommuner och region får själva bestämma om den närmare utformningen och placeringen av överklagandehänvisningen.
Av andra stycket framgår att anslagstavlan även ska användas för kungörelser, tillkännagivanden och annan information som ska ske med stöd av andra författningar.
Av tredje stycket framgår att när en handling anslagits på anslagstavlan till följd av bestämmelser i speciallagstiftning kan den som begärt att få handlingen anslagen rätt att få bevis om att den varit anslagen under föreskriven tid. Bestämmelsen avser sådan reglering i speciallagstiftning där det anges att viss information ska kungöras, tillkännages eller ges genom den kommunala anslagstavlan.
11 § Anslagstavlan får utöver det som anges i 10 § endast innehålla tillkännagivanden om styrelsens och övriga nämnders sammanträden samt beslutsunderlag inför fullmäktiges, styrelsens och övriga nämnders sammanträden.
I paragrafen anges vilka andra uppgifter, utöver de som anges i 10 §, som får tillkännages på anslagstavlan. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.3.
Paragrafen innehåller en uttömmande uppräkning av det som, utöver det som angetts i 10 §, får tillkännages eller i övrigt finnas på den kommunala anslagstavlan.
Tillkännagivande av protokoll
12 § Senast andra dagen efter det att protokollet har justerats ska justeringen tillkännages på anslagstavlan. Av tillkännagivandet ska det framgå var protokollet finns tillgängligt samt vilken dag det har tillkännagetts. Tillkännagivandet får inte tas bort från anslagstavlan före överklagandetidens utgång enligt 13 kap. 5 § första stycket.
I paragrafen finns närmare bestämmelser om tillkännagivanden på anslagstavlan. Paragrafen motsvarar 5 kap. 62 § första stycket KL (prop. 1990/91:117 s. 193). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.1 och 10.3.2.
Tillkännagivandet av protokollsjusteringen bildar utgångspunkten för klagotidens beräkning, se 13 kap. 5 §. En förutsättning för att beslutet ska få laga kraft är att tillkännagivandet finns kvar på anslagstavlan under hela överklagandetiden.
Kommunala föreskrifter
13 § Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller regionets anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade föreskrifterna har justerats.
Gällande kommunala föreskrifter ska finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionets webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller regionets författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett register eller någon annan förteckning på webbplatsen.
Första och andra styckena gäller inte om
1. det i lag eller annan författning anges att föreskrifterna ska kungöras eller göras tillgängliga på något annat sätt, eller
2. föreskrifterna på grund av sekretess inte får lämnas ut till var och en.
I paragrafen finns bestämmelser om kommunala föreskrifter. Paragrafen motsvarar 3 kap. 30 § KL (prop. 2011/12:149 s. 39 f.).
Bestämmelsen i första stycket reglerar ordningen för tillkännagivanden av kommunalt beslutsfattande som innebär normgivning. Övrigt beslutsfattande omfattas inte av bestämmelsen. Genom förfarandet blir föreskrifterna bindande och kan verkställas mot var och en.
Med kommunala föreskrifter avses sådana föreskrifter som kommuner och region meddelar med stöd av bemyndiganden enligt 8 kap. 9 och 10 §§ regeringsformen.
Enligt andra stycket ska föreskrifterna finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionets webbplats. De föreskrifter som gjorts tillgängliga elektroniskt ska samlas och finnas på webbplatsen så länge de är gällande. Samlingen bör finnas på ett ställe på webbplatsen som besökare på ett enkelt sätt kan hitta. Inget hindrar att det där även kan finnas taxor som inte beslutats med stöd av 8 kap. 9 § regeringsformen samt reglering av organ eller verksamhet som beslutats med stöd av denna lag såsom reglementen och arbetsordningar. Även andra styrande handlingar som t.ex. planer och bolagsordningar kan samlas där. Om samlingen innehåller annat än styrande handlingar kan det dock innebära att föreskrifterna inte anses samlade. Detsamma gäller om föreskrifterna är utspridda på webbplatsen.
Om det är särskilt föreskrivet får föreskrifterna, enligt tredje stycket, kungöras eller göras tillgängliga på annat sätt. Bestämmelsen syftar bl.a. på den rikstäckande databasen för trafikföreskrifter (RDT) som regleras särskilt i förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter. Undantaget ger också utrymme för andra kungöranden som kan behöva regleras särskilt, t.ex. skyltning eller meddelande i radio. Tredje stycket innehåller även ett undantag för föreskrifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det kan vara fråga om föreskrifter om kommunens eller regionets organisation i krig.
Insyn i budgeten
14 § Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller regionets webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fastställas.
I paragrafen finns bestämmelse om allmänhetens insyn i styrelsens förslag till budget. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 10 § första stycket KL (prop. 1990/91:117 s. 214). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.4.
Paragrafen ställer inte något krav på var på webbplatsen förslaget till budget ska finnas. Eftersom förslaget till budget utgör beslutsunderlag får det enligt 11 § finnas på anslagstavlan.
Insyn i årsredovisningen
15 § Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller regionets webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas.
I paragrafen finns bestämmelse om allmänhetens insyn i årsredovisningen. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 19 § KL (prop. 1990/91:117 s. 216). Övervägandena finns i avsnitt 10.3.4.
Något krav på var på webbplatsen årsredovisningen ska finnas ställs inte upp i paragrafen. Eftersom årsredovisningen utgör beslutsunderlag får den enligt 11 § finnas på anslagstavlan.
16 § Fullmäktige får bestämma att allmänheten får ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträde med fullmäktige.
Paragrafen reglerar allmänhetens möjlighet att ställa frågor om årsredovisningen. Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § KL (prop. 1990/91:117 s. 216 och prop. 1996/97:52 s. 95).
Bestämmelsen innebär att det är fullmäktige som bestämmer om allmänheten ska få ställa frågor vid ett sammanträde. Fullmäktige bestämmer också om allmänhetens frågor ska ställas i anslutning till det sammanträde då årsredovisningen behandlas eller om ett särskilt sammanträde ska sättas ut för ändamålet.
Insyn i privata utförares verksamhet
17 § Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, ett region eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.
Paragrafen är av upplysningskaraktär och informerar om den rätt till insyn som allmänheten, enligt 10 kap. 3 och 9 §§, har i verksamhet som lämnats till privata utförare.
Information till enskilda
18 § När enskilda kan välja mellan olika utförare av en nämnds tjänster ska nämnden lämna information om samtliga utförare, om inte annat framgår av lag eller annan författning.
Sådan information ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Paragrafen reglerar på vilket sätt en nämnd ska lämna information till enskilda när det gäller val mellan utförare av nämndens tjänster. Paragrafen motsvarar 6 kap. 8 a § KL (prop. 2013/14:118 s. 96 f.).
Enligt första stycket finns en informationsskyldighet för nämnden i de fall kommunen eller regionet beslutat att enskilda ska få välja mellan olika utförare av kommunala tjänster. Bestämmelsen ska dock inte tillämpas om annat är särskilt föreskrivet, vilket innebär att den exempelvis inte tillämpas i den situationen när nämnden inrättat ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, eftersom 9 kap. 1 § LOV i sådant fall är tillämplig. Ett annat exempel på bestämmelser i annan författning som medför att bestämmelsen inte ska tillämpas är 29 kap. 19 § skollagen (2010:800).
Bestämmelsen är tillämplig även om den enskilde får välja mellan enbart olika kommunala tjänster, men omfattar endast de situationer när den enskilde har möjlighet att välja mellan olika alternativa utförare och endast kan välja ett av dessa alternativ. I situationer då valet exempelvis står mellan olika kommunala äldreboenden avses med utförare de olika kommunala enheterna.
Andra stycket innehåller bestämmelse om hur den information som nämnderna ska sammanställa ska vara utformad. Bestämmelsen motsvarar den som finns 9 kap. 1 § andra meningen LOV.
Att informationen ska vara saklig innebär att informationen ska vara konkurrensneutral och inte vara till fördel för någon eller några utförare.
Att informationen ska vara relevant och jämförbar kan t.ex. innebära att den enskilde får information om vilka tjänster utförarna tillhandahåller, information om personalen och dess kompetens, utbildningsnivå och kapacitet, språkkunskaper samt antalet anställda och antalet anställda omräknat till heltid. Även information om utförarnas verksamhetsmål och speciella inriktningar, personalkontinuitet samt resultat av brukarundersökningar kan ingå i detta.
Att informationen ska vara lättförståelig innebär att informationen ska utformas utifrån de behov som den enskilde har. Det kan således behövas både skriftlig och muntlig information, information på andra språk och information anpassad till olika former av funktionsnedsättning.
Att informationen ska vara lättillgänglig innebär bl.a. att information ska finnas tillgänglig på ett lätt och enkelt sätt på bl.a. kommunernas och regionens webbplatser.
I informationsskyldigheten ingår också att tillhandahålla information om villkor för omval och hur omvalet går till, t.ex. uppsägningstider och vart den enskilde ska vända sig för att göra ett omval. Inom hälso- och sjukvården har patienterna även möjlighet att välja vård i andra region. Skyldigheten att informera kan i detta fall lösas genom att länka till de berörda regionens webbplatser.