Referat
M.A. registrerades som ny ägare till fordonet GRG 512 med anledning av en den 31 mars 1999 till Vägverket inkommen anmälan om ägarbyte med angivande av den 22 mars 1999 som datum för ägarbytet. Anmälan var försedd med underskrift på därför avsedd plats för såväl registrerad ägare som ny ägare. – I skrivelse till Vägverket den 24 augusti 2000 gjorde M.A. gällande att han felaktigt registrerats som ägare till fordonet och att namnteckningen på anmälan om ägarbyte inte var hans. M.A. anförde även att hans namn var felstavat och att han aldrig bott på den i anmälan uppgivna adressen.
Efter att vid två tillfällen ha tillskrivit den föregående registrerade ägaren med begäran om yttrande angående det gjorda ägarbytet utan att erhålla något svar beslutade Vägverket den 4 december 2000 att inte ändra de registrerade uppgifterna med motiveringen att den inkomna anmälan om ägarbyte innehöll samtliga de uppgifter som enligt 51 och 52 §§ bilregisterkungörelsen (1972:599) krävdes för registrering av anmälan om ägarbyte. Vägverket tog vidare inte ställning till äktheten i den underskrift som skett i namnet M.A. För sådan bedömning hänvisade verket till civilrättslig utredning.
Ärendet överklagas till länsrätten
M.A. överklagade Vägverkets beslut hos Länsrätten i Örebro län och anförde därvid i allt väsentligt detsamma som i skrivelsen till Vägverket. Han framhöll också att han aldrig ägt det aktuella fordonet och aldrig träffat den föregående registrerade ägaren.
Länsrätten yttrade
Enligt 51 § första stycket bilregisterkungörelsen skall, om registrerat fordon övergår till ny ägare, den nya ägaren inom en vecka från förvärvet göra anmälan om detta till Vägverket. Enligt 52 § första stycket bilregisterkungörelsen skall anmälan om övergång av äganderätt till fordon göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. I anmälan skall bland annat anges namnet på den förre ägaren och, om den nya ägaren är en fysisk person, dennes namn, bostads- eller postadress och personnummer. I de fall den nya ägaren är en juridisk person skall namn eller firma anges samt adress och organisationsnummer eller motsvarande. Enligt andra stycket samma bestämmelse behöver anmälan av den förra ägaren dock inte innehålla uppgift om den nya ägarens adress.
Av handlingarna i målet framgår bland annat följande. Den 31 mars 1999 inkom till Vägverket en anmälan om ägarbyte för det i målet aktuella fordonet, med angivande av ”M.A.” [anm. ”A.” ej helt överensstämmande med klagandens efternamn] som ny ägare och den 22 mars 1999 som datum för ägarbytet. Denna anmälan uppfyller de formkrav som uppställs i 52 § bilregisterkungörelsen. Vägverket registrerade därför det anmälda ägarbytet. – Länsrätten gör följande bedömning.
M.A. har registrerats som ägare till det i målet aktuella fordonet på grundval av en till Vägverket inkommen anmälan om ägarbyte. Anmälan har i formellt hänseende varit fullständig. Det åligger inte Vägverket, vare sig enligt bilregisterkungörelsen eller någon annan författning, att kontrollera uppgifterna i en anmälan om ny ägare innan registrering görs eller göra en fullständig utredning om äganderätten.
Anteckning i bilregistret utgör därför inte heller bevis om den civilrättsliga äganderätten till ett fordon. – Det kan inte genom vad M.A. anfört om att hans efternamn är felstavat och att han aldrig bott på den i ägarbytesanmälan uppgivna adressen anses styrkt att den till Vägverket inkomna ägarbytesanmälan är oriktig. Vid sådant förhållande saknas förutsättningar för att ändra Vägverkets beslut. Överklagandet kan således inte bifallas. Länsrätten upplyser M.A. om att den civilrättsliga äganderätten till ett fordon ytterst får prövas i process vid allmän domstol. Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping
M.A. fullföljde sin talan och anförde därutöver att han numera gjort en polisanmälan om urkundsförfalskning rörande ifrågavarande anmälan om ägarbyte.
Kammarrätten beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Regeringsrätten
M.A. överklagade kammarrättens beslut och anförde bland annat att polismyndigheten beslutat att lägga ned förundersökningen om urkundsförfalskning och att han själv tagit kontakt med den föregående registrerade ägaren som för honom uppgivit namnet på den person som obehörigen skrivit hans namn och personuppgifter på anmälningsblanketten.
Vägverket bestred bifall till överklagandet
Vägverket bestred bifall till överklagandet samt anförde i särskilt infordrat yttrande avseende kontrollen av ägaruppgifternas riktighet i anledning av anmälan om ägarbyte bland annat följande. Det aktuella ägarbytet har registrerats genom manuell hantering. Vid en manuell hantering kontrolleras endast att namn och personnummer överensstämmer med de uppgifter som finns i vägtrafikregistret. Det sker inte någon kontroll av om de anmälda adressuppgifterna stämmer med folkbokföringsadressen och inte heller kontrolleras om namnteckningen förefaller äkta eller om namnet är rätt stavat.
Regeringsrätten
Prövningstillstånd meddelades. Det antecknades att bilregisterkungörelsen har upphävts i anledning av införandet av ett för fordonsregistreringen gemensamt vägtrafikregister. Bestämmelser om registrering av ändrade ägarförhållanden för fordon med motsvarande sakliga innehåll som i 51, 52 och 54 §§ i den upphävda kungörelsen finns numera i 10 kap. 1-4 §§ förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.
Regeringsrätten yttrade
Överklagande av länsrätts avgörande i mål om registrering av ändrade ägarförhållanden för fordon får prövas av kammarrätt endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall prövningstillstånd meddelas om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, 2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Målet i Regeringsrätten gäller huruvida kammarrätten bort meddela tillstånd för prövning av M.A:s överklagande av länsrättens dom. Bedömningen förutsätter en granskning av denna dom. Därvid bör beaktas att ett beslut om registrering av en person som ägare av ett fordon får påtagliga ekonomiska konsekvenser för denne, då registreringen bland annat grundar skattskyldighet och skyldighet att hålla fordonet försäkrat.
Länsrätten har i domen funnit att M.A. rätteligen registrerats som ägare av det i målet aktuella fordonet, eftersom en i formellt hänseende fullständig anmälan om ägarbyte inkommit till Vägverket och det inte vare sig enligt bilregisterkungörelsen eller någon annan författning ålegat verket att kontrollera de lämnade uppgifterna eller göra en ”fullständig utredning om äganderätten”. Det kunde enligt länsrätten inte genom vad M.A. anfört om att hans efternamn var felstavat och att han aldrig bott på den i ägarbytesanmälan uppgivna adressen anses ”styrkt” att anmälan var oriktig. Avslutningsvis upplyste länsrätten klaganden om att ”den civilrättsliga äganderätten till ett fordon ytterst får prövas i process vid allmän domstol”.
Det är uppenbart att det i normalfallet inte kan åligga Vägverket att i anledning av en anmälan om ägarbyte företa en fullständig utredning och därmed förvissa sig om att den som ny ägare angivna personen verkligen är ägare till fordonet. Det står likaså klart att det inte ankommer på Vägverket att slutligt avgöra frågor om vem som civilrättsligt är rätt ägare till ett fordon.
Skulle emellertid den som ny ägare i en anmälan om ägarbyte upptagna personen framföra omständigheter, som är ägnade att starkt ifrågasätta om han över huvud har något med det aktuella fordonet att skaffa, kan det inte godtas att registreringsmyndigheten utan vidare skulle kunna negligera invändningarna och enbart basera sitt beslut på en ytligt sett korrekt anmälan. Möjligheten att överklaga ett registreringsbeslut skulle då bli helt illusorisk. Det material som förelåg vid länsrättens prövning innefattar flera konkreta element, som ger ett inte obetydligt stöd för M.A:s invändningar.
Hans påstående att någon annan tecknat hans namn på anmälan om ägarbyte styrks vid en jämförelse mellan hans namnteckning, som återfinns på olika inlagor i målet, och undertecknandet på anmälningsblanketten, vilket dessutom tydligt skett med (fel)stavningen ”A.”. Vägverket har i anledning av M.A:s bestridande av ägarbytet två gånger infordrat yttrande av fordonets tidigare registrerade ägare utan att få något svar, med vilket verket låtit sig nöja. M.A. har obestritt förnekat att han bott på den i anmälan om ägarbyte angivna adressen. I överklagandet hos kammarrätten har han vidare upplyst och styrkt att han gjort polisanmälan med anledning av att någon obehörigen skrivit hans namn och personnummer på en anmälan om ägarbyte.
I beaktande av vad som ovan anförts om de ekonomiska konsekvenserna av ett beslut att registrera en person som ägare av ett fordon måste ett sådant beslut – om riktigheten av uppgiften i en anmälan om ägarbyte bestrids på sätt som här skett – baseras på något mera än blott existensen av en anmälan. Vägverket vitsordar i sitt yttrande till Regeringsrätten att så inte sker utan att kontrollen, även vid en manuell hantering, är ”mycket summarisk”. Hänvisningen i både Vägverkets beslut och länsrättens dom till möjligheten att få frågan om äganderätten till fordonet prövad i process vid allmän domstol synes svårförståelig i en situation då klaganden inte gör gällande bättre utan ”sämre” rätt till egendomen.
Sammantaget finner Regeringsrätten att det med hänsyn till det sagda bör för kammarrätten ha framstått som osäkert huruvida länsrätten i sitt avgörande kommit till ett riktigt slut. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd med anledning av M.A:s överklagande av länsrättens dom. Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar M.A. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Jönköping av hans överklagande av Länsrättens i Örebro län dom den 21 februari 2001 i mål nr 189-01. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning.