Bakgrund
T.H.J. uppbar sjukpenning i olika omfattning och under viss tid rehabiliteringsersättning. Efter att ha varit utan arbete blev han sjukskriven under diagnosen blandat ångest- och depressionstillstånd.
Försäkringskassan fann i beslut att T.H.J. inte var berättigad till sjukpenning och som skäl angavs att Försäkringskassan bedömde att det medicinska underlaget inte styrkte att T.H.J:s arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.
Enligt kassan fanns det inte några objektiva undersökningsresultat som bekräftade T.H.J:s sjukdom och det framgick inte heller på vilket sätt hans aktivitetsförmåga var begränsad.
Målet i länsrätten
T.H.J. överklagade till länsrätten och yrkade att han skulle beviljas sjukpenning. Till stöd för sina yrkanden anförde han att Försäkringskassans utredning var ofullständig och att Försäkringskassan inte hade fullföljt sin rehabiliteringsskyldighet.
Försäkringskassan
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde följande. Vid handläggningen av ett ärende ska Försäkringskassan se till att utredningen blir så fullständig som krävs för ett beslut. I det här fallet har beslutet fattats utifrån ett underlag som Försäkringskassan bedömt som tillräckligt. Det har således inte ansetts föreligga skäl att komplettera med ytterligare utredning. T.H.J:s arbetsförmåga bedömdes inte vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Eftersom arbetsförmågan inte bedöms nedsatt, saknas skäl att rehabilitera.
Länsrätten gjorde följande bedömning
Läkaren gjorde bedömningen att T.H.J:s arbetsförmåga var helt nedsatt under perioden. Av Försäkringskassans journalanteckning framgår dock att Försäkringskassan bedömde att det förelåg behov av kompletterande uppgifter i ärendet beträffande ett eventuellt försämringstillstånd, hur T.H.J:s tillstånd yttrade sig och vad som motiverade den långa sjukskrivningen.
Av journalanteckningen framgår även att läkaren skulle återkomma till vårdcentralen först om några månader och då det inte fanns läkare som skulle kunna svara på Försäkringskassans frågor, inhämtade Försäkringskassan en journalkopia från läkarbesöket.
Såvitt framgår har det inhämtade materialet inte besvarat de frågeställningar som Försäkringskassan hade. Därmed finner länsrätten att Försäkringskassan inte har uppfyllt sin utredningsskyldighet och att Försäkringskassan inte hade fog för sitt beslut.
Målet i kammarrätten
Försäkringskassan
Försäkringskassan överklagade till kammarrätten och anförde att i det här fallet har handläggare i samråd med försäkringsläkaren kontaktat den försäkrades vårdcentral i syfte att inhämta kompletterande uppgifter. På grund av att vårdcentralen saknar tillgång till läkare har Försäkringskassans frågor inte kunnat besvaras. Försäkringskassan har i stället fått nöja sig med en journalkopia. Försäkringskassans bedömning av underlaget har sedan kommunicerats med den försäkrade, som fått möjlighet att inkomma med synpunkter och kompletterande medicinska underlag.
Försäkringskassan har således gjort vad som varit möjligt i fråga om att få klarhet i det medicinska underlaget. Längre än så kan utredningsansvaret inte anses sträcka sig. Det är trots allt den försäkrade som ska styrka nedsättning av arbetsförmågan med läkarintyg, inte Försäkringskassan som ska motbevisa ett yrkande på sjukpenning.
T.H.J. ansåg att överklagandet skulle avslås.
Kammarrätten yttrade
Av Försäkringskassans journalanteckning framgår det att kassan inte kan bedöma sjukpenningrätten utifrån inkomna underlag och därför tar ärendet till försäkringsläkare för medicinskt yttrande. Försäkringsläkaren yttrade med anledning härav följande. Objektiva fynd avseende psykisk sjukdom saknas i status. Aktivitetsförmågebegränsning saknas liksom gentemot vilka arbetsuppgifter bedömningen gjorts. Medicinskt underlag styrker ej nedsättning av arbetsförmågan med minst 25 procent.
Kammarrättens bedömning
De åtgärder Försäkringskassan har vidtagit och som framgår av journalanteckningen får anses vara tillräckliga. Försäkringskassan har därmed haft fog för att ta ställning i fråga om T.H.J:s rätt till sjukpenning. Kammarrätten fann med denna utgångspunkt att det i målet befintliga underlaget vid en sakprövning inte styrkt att T.H.J. på grund av sjukdom saknat arbetsförmåga.
Rätt till sjukpenning förelåg därför inte. Kammarrätten upphävde länsrättens dom och fastställde Försäkringskassans beslut.
Målet i Regeringsrätten
T.H.J. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten och anförde att det hade kommit nya läkarutlåtanden som styrker att han saknade arbetsförmåga under den aktuella tiden. Han kan inte lastas för att han inte blivit ordentligt utredd tidigare och att hans psykiska tillstånd inte kommit fram i kontakterna med olika stafettläkare.
Först i 2009 fick han kontakt med en läkare som föranstaltade om ett neuropsykiatriskt test. Detta ledde fram till en ny diagnos och slutsatsen att hans arbetsoförmåga är livslång. Försäkringskassan har inte uppfyllt sin utredningsskyldighet.
Försäkringskassan anförde
Försäkringskassan anförde att T.H.J. hade före den aktuella sjukperioden varit långvarigt sjukskriven för liknande besvär. Under den tiden hade han enligt upprättad rehabiliteringsplan deltagit i en datakurs i cirka tio månader.
Efter datakursens slut var han sjukskriven under cirka ett års tid för att därefter uppbära aktivitetsstöd under en månad. T.H.J. var arbetslös när han återigen sjukskrev sig och frågan uppkom då om hans hälsotillstånd försämrats i sådan grad att han kunde anses arbetsoförmögen i arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Försäkringskassan bedömde att det intyg han sänt in var otillräckligt för att avgöra frågan. Vårdcentralen upplyste att den sjukskrivande läkaren inte kunde nås förrän i oktober. Försäkringskassan fick i stället tillgång till en journalkopia från läkarbesöket och han gavs också möjlighet att komma in med synpunkter och kompletterande medicinskt underlag innan frågan om sjukpenning avgjordes.
Försök gjorde också att få till stånd ett möte tillsammans med arbetsförmedlingen. Mot den angivna bakgrunden anser kassan att utredningsskyldigheten uppfyllts.
Skälen för Regeringsrättens avgörande
Det krav på utredning som kan ställas på Försäkringskassan i sjukpenningärenden varierar beroende på bland annat ärendets karaktär och de förutsättningar den enskilde har att bevaka sina intressen. I den delen kan sägas att det aktuella fallet var komplicerat och att det underlag som fanns tillgängligt vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut inte gav någon säker bild av T.H.J:s tillstånd och arbetsförmåga.
I den situation som förelåg fanns enligt Regeringsrättens mening särskild anledning för Försäkringskassan att försöka få del av läkarens uppfattning i den aktuella frågan. Såvitt framgår har något sådant försök inte gjorts och det framgår inte heller att saken diskuterats med T.H.J. Det har vidare inte framkommit att Försäkringskassan kompletterat utredningen inför omprövningsbeslutet, till exempel genom att inhämta uppgifter från den sjukskrivande läkaren.
Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att målet bör återförvisas till Försäkringskassan för ny handläggning.
Regeringsrättens avgörande
Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och återförvisar målet till Försäkringskassan för ny handläggning.